Annons
Annons

Annons

Allasläsaren Ann-Sofie Forsberg: Jag flyttar till värmen så fort vinterkylan slår till

När chefen tog hennes lön och försvann var det inte så roligt. Men annars tycker Ann-Sofie Forsberg att det är rena drömlivet att jobba utomlands under vinterhalvåret!

Ann-Sofie-Forsberg Läsarporträtt Allas veckotidning

Varje år när vintern kommer, flyr Ann-Sofie Forsberg kylan och flyttar söderut. Foto: Jan Oscarsson

AV GUNILLA HEDENBY  FOTO: JAN OSCARSSON

Beskriv dig själv med några få ord.
– Energisk, envis, mångsysslare.splash_hamtat_fran_tidningen

När började du läsa Allas?
– När jag var barn, hemma hos mammas mostrar.

Varför just Allas?
– Tror att det var klippdockorna jag föll för.

Vad gillar du bäst i tidningen?
– Reportagen och kryssen.

Du jobbar och bor omväxlande på Teneriffa och i Sverige – hur blev det så här?
– Jag reste mycket tidigare och tänkte att när barnen är stora nog flyttar jag till solen i stället för att resa så fort det blir tillfälle. Jag har aldrig varit rädd för att starta om i livet, vare sig när det gäller jobb eller vänner. Så nu jobbar jag på Teneriffa under vintern och i Sverige under sommaren. Perfekt!

Vad är det med resandet som du älskar så mycket?
– Man får träffa många nya människor. Se nya miljöer. Man kan vara utomhus varje dag i lätta kläder och sitta ute kvällen lång. Människor är utomhus. Alla är glada och verkar lyckliga. Det är lätt att komma i kontakt med folk.

Du reste mycket som ung?
– Så fort jag fick chansen. Min första resa var en skolresa till London. Jag älskade atmosfären. Dofterna.

Och när du fick barn fick du hålla dig hemma i Sverige? Hur gick det?
– Jag reste så fort jag kunde och hade råd. Tar man restresor kommer man oftast billigt undan. Och barnens pappa är islänning så det blev en del resor dit.

Vad jobbade du med då?
– Jag utbildade mig till säljare och jobbade i den branschen.

Vilket var ditt första utlandsjobb?
– Det var när jag flyttade till Island för att tjäna storkovan. Så blev det inte, jag fick slita för småpengar och åkte hem efter ett år. Men då hade jag träffat barnens pappa så han kom med hit. Vi bodde här några år men separerade sedan tyvärr.

Och sedan var du ensamstående mamma men höll resdrömmen vid liv?
– Precis. Och när barnen blev stora nog för att stå på egna ben flyttade JAG hemifrån. De stannade i lägenheten. Först blev det Norge – mest för att tjäna pengar, men jag hamnade på fel arbetsplats så jag var hemma igen efter några månader.

Hur var/är omgivningens reaktioner?
– Både positiva och negativa. En del beundrar mitt mod, andra tycker att jag är ansvarslös. Och många skulle själva vilja ha modet att bryta upp och ge sig av.

Hur gjorde du när du sökte utlandsjobb?
– När jag hade bestämt mig för att flytta sökte jag jobb på alla möjliga ställen där solen skiner. Det var ju lättast i Europa. Så jag letade på de flesta öarna i Medelhavet. Skrev ett långt brev till flera arbetsplatser som jag hittade via internet. Platsbanken på Arbetsförmedlingen var till stor hjälp.

Och till slut fick du napp?
– Ja, en dag fick jag ett samtal från en man på Cypern. Det var ett svenskt företag, vilket var ett plus. Jag bokade en enkel biljett, packade och for iväg. Mannen hade bokat ett hotell första natten. När jag kom fram pratade vi lite om jobbet. Sedan gick jag runt på olika fastighetsföretag för att hitta en lägenhet att hyra. Det var inte så svårt. Hittade en möblerad lägenhet nära jobbet och stranden i Larnaca.

Men andra saker var lite jobbigare?
– Ja, att skaffa arbetstillstånd, skattepapper och att registrera sig var betydligt krångligare. Alla papper måste fyllas i på plats. Vi är bortskämda i Sverige, där det mesta går att fixa på nätet. På Cypern måste man till och med betala räkningarna på plats. Vattenräkningen betalas direkt på vattenverket, elräkningen på elbolaget och så vidare.
Dag tre började jag på mitt nya jobb och allt flöt på. Större delen av min lediga tid tillbringade jag på stranden. Det var som vardag och semester på samma gång. Jag promenerade runt i området och lärde känna en och annan kvinna. Livet flöt på. Arbetskamraterna var trevliga, dock betydligt yngre än jag.

Men så rasade allt?
– Ja, en dag när vi kom till kontoret var dörren låst och gardinerna fördragna. Vi fick inte tag på chefen. Efter några dagar fick vi sms om att vi var uppsagda. Ingen lön. Ingen att vända sig till. Det visade sig att han hade haft sitt företag i en ”gråzon” – varken på Cypern eller i Sverige. Dokumenten vi fått av honom var ogiltiga.
Där stod vi. Han hade stuckit med alla lönepengar. Vi hade inte fått lön för månaden före, då han skyllde på strul men försäkrade att den skulle komma. Vi såg aldrig röken av vare sig den eller någon annan lön.

Hur klarade du dig ur den knipan?
– Som tur var hade jag pengar med mig som jag kunde leva på. Fick till slut jobb på strandbaren i Larnaca. Men det var inte många kronor jag tjänade där.
En väninna ringde från Teneriffa, fick veta vad som hänt och erbjöd mig jobb på stående fot. Jag packade mina saker och stack till Teneriffa, men tyvärr orkade jag inte fullfölja, jag mådde inte bra efter allt som hänt. Så det slutade med att jag åkte hem till Sverige.

Men till slut blev det Teneriffa ändå?
– Ja, det blev det! Hösten därpå sökte jag mig dit igen och hamnade på ett jättetrevligt svenskt företag som sålde resor till skandinaver. Ett riktigt paradis! Enda nackdelen var att proceduren med papper och stämplar hit och dit upprepades.
Allt måste betalas och skrivas under på plats. Man kan få sitta på bussen i timmar för att ta sig till alla ställen. Mañana, mañana (i morgon, i morgon) som de säger. Ingen stress. Väldigt skön livsstil – när man har vant sig!

Hur såg dina dagar ut?
– Jag jobbade mellan nio och tre, och sedan promenerade jag omkring tills solen gick ner. Åkte på utflykter och lärde känna en massa trevliga och originella människor.
Detta jobb är ju säsongsbetonat så på vårkanten åkte jag hem till Sverige för att jobba i hemtjänsten. När säsongen kom igång igen åkte jag tillbaka till Teneriffa och fick genast jobb på ett annat kontor än det förra. De sliter i en, alla vill ha en skandinav anställd.
Har nu gjort denna procedur några gånger. Sverige på sommaren. Teneriffa på vintern. Det är underbart, jag har hittat mitt eget paradis.

Och nu är det sommar och du är tillbaka i Sverige?
– Just det, och jobbar i hemtjänsten.

Och så har du träffat en ny kärlek?
– Ja, det har jag! Jag åkte till Cypern för att träffa en manlig vän som jag känt i många år och det slutade med att vi blev ett par. Vi möttes för första gången i Örebro för många år sedan. Tycke uppstod men tiden var inte rätt för ett förhållande då. Sedan träffades vi då och då ute i världen – han reser mycket i jobbet.
När jag hörde att han var på Cypern åkte jag dit. Sedan följde han med tillbaka till Sverige och nu bor vi båda i Örebro. Både hans och mina barn är vuxna nu och tiden passar bättre. Hans mål är också att bo där solen skiner så vi får se var vi hamnar…

Kan du göra dig förstådd på många språk nu?
– Jag har lärt mig fraser på de lokala språken. Isländska klarar jag bra. Tycker att det är en självklarhet att försöka kommunicera med det lokala språket. Det är svårt i min ålder. Men kul när man blir förstådd!

Vart reser du allra helst?
– Jag vill ha ett jämnt klimat. Inte för långt bort. Jag har aldrig varit i Asien. Aldrig i Australien. Men för mig räcker Kanarieöarna. Lagom temperatur. Lagom långt bort.

Har du husdjur?
– Nej, det skulle inte funka. Fast det brukar ju slinka in en och annan katt då man bor utomlands!

Vad ogillar du skarpt?
– Våld, krig, orättvisor.

Vem beundrar du?
– Människor som bott på samma ställe och haft samma jobb i hela livet. Hur känns det att leva så?

Vändpunkter i ditt liv?
– Barnen.

Hur ser du på framtiden?
– Det ser lite instabilt ut i världen. Känns inte helt tryggt att åka bort och lämna killarna i Sverige. Men jag vill inte att det som sker i världen ska stoppa oss från att leva. Annars ser jag ljust på framtiden. Jag kommer att bo där solen skiner och barnen är trygga där de väljer att vara.

Vad drömmer du om?
– Att kunna öppna ett litet kafé med hembakta bullar i ett land där solen skiner. Att vakna upp och se hur solen skiner och känna hur ljum vinden är redan på morgonen. Folk sitter redan på uteservering och tar sitt morgonkaffe. Bättre kan det inte bli!

Allas vår Ann-Sofie

Ålder: 52 år.
Familj: Mina två pojkar Thor och Johannes, föräldrar och syskon.
Yrke/utbildning: Säljare.
Bor: Lägenhet i Örebro. Sommarställe i Nora.
Det gillar jag att göra: Resa, dansa och vara utomhus.
Mitt bästa tips när livet är tufft: Prata ut med någon du känner förtroende för. Bär inte på sorg eller ilska. Det äter upp dig inifrån.
Mitt motto: Lev i dag. Tänk inte ”när jag blir pensionär ska jag…” Den dagen kanske inte kommer…
Det ser jag fram emot just nu: Fortsätta njuta av sommaren!

Vill du också vara med i vår Läsarporträttserie?

Skriv ett mejl till gunilla.hedenby@allas.se och berätta lite om dig själv!

FLER LÄSARPORTRÄTT HÄR

LÄS OCKSÅ

(9)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…