Annons
Annons


Anna ströp sin man: ”I den stunden var det han eller jag”

När Annas man var nykter var han hennes själsfrände, när han var påverkad blev han aggressiv och misshandlade henne. En kväll slutade han inte slå. Anna förstod att han slog för att döda.

Bråket med Mikael slutade med döden.

Anna är dömd 
för mord på sin man

Mitt ansikte var helt sönderslaget

Av Sofia Sofroniadou

Foto: Shutterstock

Det var vår. Anna hade levt ett hårt liv, men nu var hon på rätt köl. Hon hade fått behandling för sitt missbruk och nu arbetade hon på att ordna upp sin tillvaro. När hon träffade Mikael föll allt på plats. Han hade nyligen släppts från ett kortare fängelsestraff och ville, precis som hon, skapa ett bättre liv.
– Han var en fantastisk person, min bästa vän. Rolig, glad och snäll som en nallebjörn. Vi kunde sitta i timmar och prata eller lyssna på musik, säger Anna.
Hon låter händerna vila i knät där hon sitter i fåtöljen i besöksrummet på Hinseberg. Här ska hon sitta i tio års tid för att avtjäna sitt straff. Tio års fängelse för mord på sin man.
– Jag ville inte överklaga. Jag kunde ha gjort det och fått straffet sänkt till dråp med kortare fängelsevistelse, men jag ville ta den här tiden för att få reda ut mig själv och faktiskt sörja, fortsätter Anna. För även om jag vet att det var oundvikligt i den stunden – det var han eller jag – så älskade jag ju honom. Han var min man, min stora kärlek, och han finns inte längre.
Anna är i 30-årsåldern och har levt större delen av sitt liv i utsatthet. I trasiga relationer, i missbruk, i hemlöshet, i destruktivitet. I dag studerar hon teologi och hoppas på en framtid efter avtjänat straff.
– Jag vet inte varför det blivit så, men jag har alltid umgåtts med utsatta människor. När jag var liten brukade jag sätta mig på parkbänkarna med alkisarna och prata med dem, jag ville höra deras historier, berättar Anna.
Hennes egen pappa dog när hon bara var några år gammal och hennes relation till mamman var problematisk.
– Vi hade brutit kontakten långt innan det här hände, hon pratar inte med mig eftersom hon inte godkände min livsstil, berättar Anna.

Oskiljaktiga

I Mikael hittade hon det hon sökte. En person som behövde henne lika mycket som hon behövde honom. De blev snart oskiljaktiga. Men Anna var inte den enda i relationen med ett problematiskt förflutet.
– Mikael hade nyligen släppts från ännu ett kortare fängelsestraff, han var ren och jag tyckte det var så skönt. Men en kväll ville han röka hasch. Jag sa att om han tog det beslutet var det hans val, och visste då att allt skulle gå åt helvete. I den stunden slutade jag hoppas och gick in i dimman precis som han, berättar Anna.
Under perioder när han drack och missbrukade droger blev han våldsam. Två gånger blev de avhysta från sin lägenhet efter att Mikael slagit sönder hela lägenheten under ett av sina raseriutbrott. Anna suckar djupt och låter orden söka sig fram, försiktigt.
– Han var inte alltid sån, men när han drack. Han kunde bli väldigt svartsjuk och få för sig saker, fortsätter hon.
Efter några månader blev Anna gravid med Mikaels barn.
– Den här gången skulle det bli annorlunda. Jag var helt nykter då, tränade mycket, pluggade och jobbade extra med det jag kunde. Min son, som bodde i ett familjehem, hade jag bra kontakt med och han var glad över att bli storebror, säger hon.
Det var lugnt under en period, Anna och Mikael gifte sig i en privat ceremoni med de närmaste vännerna. Framtiden började ljusna för Anna, plötsligt var hon på god väg mot det hon länge drömt om, ett ordnat liv där hon kunde få hem sina barn igen. Men när sonen Jens var några månader gammal började Mikael dricka alltmer och snart kom drogerna in i bilden.
– Han kom hem och var full och jag var irriterad, förbannad för att han lämnade mig med allt och bara förstörde. En natt började han anklaga mig för att ha varit otrogen, det var så löjligt. Där satt jag med ett spädbarn och umgicks knappt med någon. Men hade han fått för sig något spelade det ingen roll vad jag sa, berättar Anna. Den natten slog han sönder hela lägenheten. Våra köksstolar slängde han ut genom fönstret. Allt i lägenheten var trasigt, sönderslaget.

Vräktes

Nästa dag kom hyresvärden och knackade på. Anna, Mikael och deras son Jens, tre månader gammal, hade blivit vräkta. Strax därefter kom de sociala myndigheterna och omhändertog Jens. Annas blick sörjer när hon pratar om yngste sonen.
– Han har sett hur vi bråkat och hur jag blivit slagen och har traumatiserats av det. Men nu börjar han bli bättre, hans familjehem är fantastiskt. Jag får hela tiden höra vilka framsteg han gör och eftersom han var så liten när han kom dit får han tro att det är hans riktiga hem. När han är stor nog att förstå, och vi har byggt upp en relation på nytt, då kan han få veta att det är jag som är hans biologiska mamma.
Kvällen då Mikael dog minns hon mycket väl.
– Vi hade nyligen flyttat till ännu en ny stad, en mindre ort i Mellansverige. Vi satt hemma hos ett par vi kände. Både kvinnan och mannen drack ganska mycket och det var en annan man där, han var hemlös och hade fått sova på parets soffa.
Anna drar efter andan, det här är tungt att prata om.
– Plötsligt fick Mikael för sig att vi hade haft sex, säger hon.
Både Anna och den andra kvinnan försökte lugna ner honom.
– Han muckade gräl, ville bråka med mannen och jag skämdes. Ville bara därifrån. Till slut lyckades vi lugna ner honom, vi lurade honom att tänka på annat genom att ge honom mer att dricka. Men han var så jobbig, till slut orkade jag inte mer så vi gick hem till oss.

Sönderslagen

Bråket fortsatte på vägen hem.
– Nästan direkt vi kom in i lägenheten tog han tag i mitt hår och drog bak mitt huvud. Han ville att jag skulle erkänna vad jag gjort, men jag hade ju inte gjort något. Då började han slå. Han slängde in mig i väggen, dunkade mitt huvud mot den. Jag la mig på madrassen som låg på golvet och försökte hålla för huvudet med mina armar, berättar Anna.
Misshandeln fortsatte under flera timmar. Till slut fick Anna nog.
– Den här gången var det värre än innan. Han slog och slog och slog. Till slut lugnade han ner sig, som om han blev trött, då satt han lutad mot väggen och började gråta. Han bad mig om förlåtelse och sa att han älskade mig.
Annas röst är långsam och tystare nu, nästan viskande.
– Jag frågade varför han gjorde så, jag sa att man inte gör så mot någon man älskar. Jag tror inte han hörde vad jag sa, han såg ut som han var i en annan värld. Men helt plötsligt började han slå mig igen. Han tog mitt huvud och dunkade det i golvet och då var det något som brast i mig. Helt plötsligt blev jag så rädd och började slåss för att komma loss. Jag förstod att han skulle döda mig, säger Anna.
Bilder ur förundersökningsprotokollet visar blodstänk på väggar, en blodpöl på golvet. Tussar av blont hår som ligger på golvet – Annas hår.
– Det var kaos i hela rummet, jag hade löshår och han hade dragit ur flera av mina extentions och fått med sig mitt hår. Jag hade kala fläckar i hårbotten och mitt ansikte var helt sönderslaget, berättar Anna.
Hennes ögon är igensvullna och blågröna, på gränsen till svartfärgade. Vänstra kinden ser ut som en pingisboll och hon har märken på armar och överkropp.
– Jag lyckades sätta mig grensle över honom på madrassen, satte mina händer runt hans hals och bara tryckte allt vad jag kunde. Jag orkade inte mer, jag var bara så trött på det nu. Det hade pågått så länge och det var inte okej, inte alls. Till slut kände jag hur han slutade kämpa emot, han blev helt slapp i kroppen och hans arm liksom ramlade ner åt sidan. Då förstod jag att han var död. Jag vet inte hur lång tid jag hållit sådär, några minuter kanske, men det gick plötsligt så fort. Jag tog min mobil, sprang ut ur lägenheten och ringde polisen.

Annons

Fotnot: Anna heter egentligen något annat.

LÄS OCKSÅ

(61)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…