Annons
Annons


Är sängvätning ärftligt?

Vår barnläkare reder ut begreppen om sängvätning.

sangvatning

Fråga:
Jag har en pojke på 6 år som fortfarande kissar i sängen. Det händer inte varje natt men tillräckligt ofta för att det ska ställa till problem, framför allt för honom. Även om jag säger att det inte är hans fel så skäms han.
Han har två äldre syskon, flickor, de har aldrig haft problem med sängvätning. Däremot hade hans pappa det när han var liten.
Kan sängvätning gå i arv? Vad kan vi göra för att lillpojken ska sluta kissa i sängen?
Ulla

Svar:
Att barn kissar i sängen på natten (nattväta eller sängväta) är vanligt. Av alla 5-åringar räknar man med att ungefär 15 procent har problem med det. Motsvarande siffra bland 8-åringar är 7 procent, bland 10-åringar 5 procent, och som 15-åringar har cirka 2 procent bekymmer med nattväta.
Varför vissa barn drabbas vet man inte säkert. Det man noterat är att barn som besväras av nattväta ofta upplevs som mer svårväckta än sina syskon, och de vaknar därför inte lika lätt när de blir kissnödiga. En del av barnen minskar inte på ett normalt sätt sin urinproduktion på natten. Ytterligare en faktor som kan ha betydelse är att urinblåsan lätt drar ihop sig hos barnen och därför kissar de oftare än andra barn.
Det finns en tydlig ärftlig komponent. Om båda föräldrarna var sängvätare löper barnen ungefär 70 procent risk att bli det. Med en förälder med nattväta som barn är risken 40 procent medan den är 15 procent om ingen av föräldrarna varit sängvätare.
Sängväta är inte farligt, men barnet skäms ofta och vill till exempel inte sova över hos kompisar. Sängvätande barn har ofta sämre självförtroende än andra. Det är viktigt att man förklarar för barnen att det inte är deras fel.
I stort sett alla växer ifrån sin nattväta, men det kan dröja en bit upp i skolåldern. Om barnen påverkas negativt av nattvätan bör de få hjälp.
Första steget i behandlingen är att få barnen att dricka mindre på kvällen, och att man tar upp dem för att kissa när de sovit några timmar. Fortsätter barnen kissa på sig kan man använda ett så kallat enureslarm som känner av när barnen börjar kissa. Då utlöses larmet och väcker barnen. På det sättet lär sig barnen att känna när de behöver kissa på natten. Behandlingen är ofta effektiv.
Man kan också använda ett läkemedel som minskar urinproduktionen, Desmopressin. Ger man barnen medicinen före sängåendet minskar deras urinproduktion på natten och de kan undvika att kissa på sig. 60–70 procent av barnen blir klart förbättrade av denna behandling som brukar användas i tremånadersperioder.
Jag tycker absolut ni ska ta kontakt med er vårdcentral för att få hjälp då de flesta barn kan bli torra på natten.

Allas barnläkare Johan Svensson

LÄS OCKSÅ

(2)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…