Annons
Annons


CajsaStina Åkerström: Jag känner ingen sorg längre

– Det var som att ramla ner i ett svart hål, säger CajsaStina om dagen då hon hittade pappa Fred död i hans lägenhet.

– Det var som att ramla ner i ett svart hål, säger CajsaStina om dagen då hon hittade pappa Fred död i hans lägenhet.

DET VAR NOG BÄST ATT JAG ALDRIG FICK BLI MAMMA

Pappa Fred Åkerström – den store vissångaren – dog när hon bara var 17 år och även mamma Ingrid höll på att mista livet. CajsaStina drabbades av ätstörningar och tvingades ta mediciner för att orka leva.

Det skulle ta lång tid innan hon blev hel igen.

AV JOAKIM LÖWING

FOTO: PETER ERICSSON, TT-NYHETSBYRÅN, MAGNUS LIAM KARLSSON/SVT

CajsaStinas liv har innehållit mycket starka kontraster mellan ljus och mörker. Ofta har det sistnämnda tagit överhanden.

Inte ens när hennes debutplatta med superhiten ”Fråga stjärnorna” sålde i 130 000 exemplar och hon fick turnera med Rocktåget 1994 var sångerskan lycklig.

– Karriären hade verkligen tagit fart, men jag mådde inte alls bra. Dels fanns mycket kvar att bearbeta efter pappas död, dels led jag av en fruktansvärd scenskräck. Varje gång jag skulle uppträda var det ungefär som att gå till sin egen avrättning. Det tog många års terapi att komma över, berättar CajsaStina.

Just på 1990-talet – när hon var mellan 25 och 30 år ungefär – mådde sångerskan som allra sämst.

– Livet kändes många gånger meningslöst, jag led av både sömnproblem och ätstörningar. Som 25-åring vägde jag 49 kilo till mina 175 centimeter. Mamma kämpade som ett djur för att förmå mig att äta igen. Under vissa perioder var det så illa att jag tvingades ta mediciner för att orka leva. En sen oktobernatt funderade jag allvarligt på att ta mitt liv. Hela min själ ropade på hjälp, där jag stod hemma på gårdsplanen. Jag ställde en fråga till Gud hur jag skulle göra, om jag skulle leva eller dö. Och då var det som om en blixt slog ner i mig. Jag genomsyrades av en fullkomlig övertygelse att jag skulle fortsätta leva…

På tå för pappa

CajsaStina växte till stora delar upp ensam med sin mamma Ingrid. Föräldrarna skilde sig redan innan hon hunnit fylla 7 år och då ville hennes mor lämna Stockholm för att flytta tillbaka till sina småländska rötter i Kalmar. Pappa Fred Åkerström, den välkände vissångaren, blev kvar i huvudstaden.

– Han var ändå en väldigt närvarande far, jag pratade med honom i telefonen så gott som varje dag och tillbringade alla lov hos honom. På många sätt var han en fantastisk människa med ett otroligt rikt inre. Men min far blev misshandlad både fysiskt och psykiskt som barn och hade ett stort mörker inom sig. Något som jag ofta fick lida för.

Hon fortsätter:

– Han kunde bli galen för minsta småsak, så det gällde ofta att tassa på tå och bli ett med tapeten. Jag lärde mig tidigt att läsa av honom, vilket humör han var på. Det jobbiga var att pappa blev arg när jag var ledsen och rädd. Han mötte ofta min svaghet med kyla och iskallt förakt.

Precis före CajsaStinas 18:e födelsedag hittades Fred död i sin lägenhet, den 9 augusti 1985 i Karlskrona. Bara 48 år gammal.

– Efter att ha skilt sig även från sin andra fru gick det snabbt utför för honom. Alkoholmissbruket blev ännu värre och han levde extremt hårt. Mamma och jag hade tillfälligt flyttat till Karlskrona där jag pluggade humanistisk linje på gymnasiet. Pappa ville närmare mig och jag bodde perioder i hans lägenhet.

Under en veckas tid försökte hon få tag på sin far, men han svarade varken i telefonen eller på hennes bankande på dörren.

– Jag hade ingen nyckel och tänkte att han kanske var ute på turné. Till slut bad jag hyresvärden gå in och han hittade honom liggande vid dörren, död sedan flera dagar. Ett fruktansvärt slag givetvis, det var som att ramla ner i ett svart hål och jag förstod först inte hur jag skulle kunna fortsätta leva. Jag kände också länge skuld över att jag inte tog mig in i lägenheten tidigare.

Besegrade cancern

Bara två år innan kunde CajsaStina även ha blivit moderslös. Då fick nämligen mamma Ingrid domen att endast ha ett halvår kvar att leva.

– Hon hade drabbats av bröstcancer som även spritt sig till lymfan. Hela min tillvaro rasade samman. Under flera månader försökte jag ställa in mig på att inte ha henne kvar så länge till, det var hemskt. Men mamma har verkligen en enorm järnvilja. Utan hår på huvudet och helt urlakad i kroppen av alla behandlingar gick hon ändå ut och gick varje dag. Hon hade bestämt sig för att bli bra igen och läkarna i Kalmar och Linköping var fantastiska.

Mot alla odds klarade sig hennes mor, men det dröjde alltså bara ett par år innan pappan gick bort i stället.

– Det var en ofattbart kämpig tid och var väldigt svårt att kunna koncentrera sig på skolan. Så det är klart att det gick ut över mina betyg. Men på något sätt var ju ändå livet tvunget att gå vidare.

Det tog egentligen ända till CajsaStina gav ut boken ”Du och jag, farsan” hösten 2010 innan hon började må bra igen.

– Även om man pratar och ältar med båda nära och psykologer finns det en oerhörd kraft i att sätta sina ord på papper. För mig blev skrivandet den bästa terapin. I titeln finns en förhoppning om att mötas på samma plan, det som vi aldrig kunde göra när jag var barn. Jag hade en sådan respekt för min pappa. Jag ville säga farsan, men kunde bara säga pappa. Titeln syftar på det där underbara samtalet som vi aldrig fick i det riktiga livet, däremot i boken.

En av de lyckliga dagarna: CajsaStina på utflykt tillsammans med pappa Fred och mamma Ingrid.

En av de lyckliga dagarna: CajsaStina på utflykt tillsammans med pappa Fred och mamma Ingrid.

Blev aldrig gravid

Först efter boken – som hittills sålt i 20 000 exemplar – kände hon sig som en hel människa. Något som kan vara en stor förklaring till varför CajsaStina lever ensam som singel, utan någon familj.

– Jag har haft flera olika förhållanden och i ett tioårigt långt sådant försökte vi under flera år att få barn. Men jag blev aldrig gravid. Ibland har jag känt stor sorg över detta – att inte ha lyckats få till en egen fungerande familj. Under de större traditionstyngda helgerna kan det fortfarande kännas tungt emellanåt. Men nu har jag sedan länge accepterat att jag inte kan få barn och det är inget jag sörjer längre. Tvärtom egentligen. Med tanke på allt mörker som finns både inom mig och på vår familjs båda sidor hade det antagligen inte blivit något lyckligt barn.

Dessutom är hon en ensamvarg som gillar att ha utrymme.

– Jag trivs med att vara singel och har faktiskt ingen större längtan efter ett nytt förhållande med en man. Jag lever för mina djur och älskar livet på landet. Att få odla i trädgården och äta ekologisk egen skörd, gå i skogen och plocka svamp och bär. Ja, jag laddar mina batterier och har det skönt.

Stöd och bästa vän

Allt tungt CajsaStina tvingats gå igenom hjälper i hennes skapande arbete och ger kreativitet både till att skriva texter, måla med oljekritor och skriva den nya romanen hon är i full gång med.

– I mitt arbete ligger mycket av glädjen och har så alltid gjort. Även när jag är ledig försöker jag hitta stoff och inspiration till själva kreerandet. Det pågår 24 timmar om dygnet. Jag kan göra vad jag vill i mitt hem utan att behöva ta hänsyn till någon.

CajsaStina berättar att nästan alla i hennes vänkrets är kollegor. Som bland annat Åsa Jinder. De fick en stor hit tillsammans 2001, med ”Av längtan till dig” – som klättrade upp till första plats på Svensktoppen och garanterat spelas på många bröllop.

– Åsa är en helt underbar och generös människa. Det finns många beröringspunkter och erfarenheter mellan oss då hon också växte upp i ett till viss mån trasigt hem. Hon har betytt oerhört mycket för mig.

Men den person som stöttat allra mest och som är hennes allra bästa vän är mamman. Ingrid och styvfadern hyr ett hus på CajsaStinas gård och de har en mycket nära relation.

– Vi träffas och pratar flera gånger varje dag. Efter allt vi gått igenom tillsammans genom åren är vi numera nästan mer som väldigt nära vänner i stället för som mor och dotter. Vi kan verkligen tala om precis allting.

Gick sin egen väg

När CajsaStina var liten fick hon uppträda ihop med sin pappa och de flesta trodde nog att musikgenren skulle bli samma när hon lämnade yrket som arkeolog på Kalmar läns museum för att också ge sig in i artistvärlden.

– Många recensenter blev förvånade när jag debuterade med en syntpopplatta. Antar att det är ofrånkomligt att jämföras med sina föräldrar om någon av dem är artist. Självklart är det roligt att föra arvet vidare, men jag kan skriva under på att jag definitivt inte fått åka gräddfil. Det är snarare så att man inte ska komma här och tro att man är något för att man är dotter till en stor artist. Och i mellanstadiet blev jag utfryst och mobbad av några tjejer i skolan för att pappa var känd.

I vår kommer hon ut med ett nytt album med nyskrivna egna låtar, några tillkomna i samarbete med Peter Kvint – som också producerar skivan.

Men innan dess väntar deltagande i Melodifestivalen för allra första gången.

– En ny erfarenhet som ska bli både kul och spännande. Tidigare har det inte känts som om jag passat in i tävlingen, men jag tycker mycket om att den innehåller alla genrer numera. Sedan är det en otroligt proffsig och bra produktion. Det överlägset största skyltfönstret i Sverige och enda forumet där enbart musiken står i centrum.

CajsaStina ligger bakom text såväl som musik till sitt bidrag ”En enkel sång”.

– Det är en självbiografisk ballad som handlar om avgörande möten. Om att våga stå naken inför en annan människa och inför publiken. Att våga visa sina brister.

Men hon vågar själv inte ha någon förhoppning om att nå ända till final eller andra chansen.

– Nej, jag ser det mest som en otroligt rolig spelning. Konkurrensen är stenhård och det är svårt att veta vad folket är ute efter just i år. Fast det är klart att jag väldigt gärna vill gå till final, det vill väl alla antar jag.

Pappa Fred spanar säkert från sin himmel. Och även om han inte alls gillade tillställningar som Melodifestivalen håller han garanterat sina tummar för dottern.

Här är CajsaStina

Född: 16 augusti 1967.

Familj: Singel. Mamma Ingrid, styvfar, två halvsyskon. Har två hundar och två katter.

Bor: På en gård tre mil utanför Kalmar.

Intressen: Djur, natur, film, tv-serier, böcker, spela tv-spel.

Bästa egenskap: Är väldigt förlåtande.

Sämsta egenskap: Tidsoptimist.

Största fobin: Social fobi, även om den blivit mycket bättre. Är ändå mycket blyg.

Tyngsta lasten: Kaffe. Älskar också alla former av choklad.

Värsta hushållssysslan: Städa.

Aktuell: Med den egenskrivna låten ”En enkel sång” i Melodifestivalens tredje deltävling i Göteborg den 15 februari. Kommer med en ny platta i vår.

4 snabba frågor

Vilket är det tråkigaste jobbet du haft?

– Jag har haft ett 20-tal olika, det värsta var nog när jag packade kött på Domus. Lukten fick mig att må illa och det är kanske därför jag mest äter grönsaker i dag.

Vilken är din mest oanade talang?

– Att jag är rätt duktig på bågskytte. Det är både roligt och meditativt.

Hur är du bakom ratten som förare?

– Jag ska fram till varje pris (ha, ha). Ofta är jag ute i sista sekunden och ganska stressad. När jag sitter och muttrar är det mest mig själv jag egentligen är irriterad på…

Välj en övernaturlig egenskap du vill ha!

– Att kunna flyga. Det måste vara en enorm frihetskänsla och något jag inte skulle tacka nej till.

Clipboard01

Vi tävlar i Melodifestivalens deltävling 3 I Göteborg 15 februari:

”All We Are” med State of Drama

”Around the World” med Dr Alban & Jessica Folcker

”Burning Alive” med Shirley Clamp

”Busy Doin’ Nothin’” med Ace Wilder

”Echo” med Outtrigger

”En enkel sång” med CajsaStina Åkerström

”Red” med EKO

”Yes We Can” med Oscar Zia

Läs fler reportage HÄR.

LÄS OCKSÅ

(0)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…