Annons
Annons


En läsare berättar: Jag var gravid, nygift och bedragen

Jag var ung och ensam, mina föräldrar hade slängt ut mig och jag fick klara mig själv. Naiv och oerfaren gick jag rakt i fällan. Men det fanns en kvinna som visade mig vägen ut ur helvetet.

overgiven

Som 14 åring blev jag utfryst av familjen då jag vägrat inrätta mig i deras religion. Jag fick klara mig på egen hand.

Enligt mina föräldrar och släkten var jag en förtappad varelse och därmed en icke person. Församlingsmedlemmarna hälsade inte utan låtsades som om jag inte fanns. Men det allra svåraste var att föräldrarna och farmor inte kändes vid mig.

Annons

På 60-talet var det möjligt att få mat och husrum genom att bli barnflicka. Familjen där jag fick jobb var snäll. De hade två barn 4 och 6 år, som jag tog hand om. Jag fick ett rum i källaren med egen ingång och det kändes som jag för första gången hade ett hem där jag kunde få rå mig själv.

Frun i huset uppmuntrade mig att gå ut och skaffa mig vänner de kvällarna jag var ledig. Det var en ny upplevelse för mig att möta ungdomar som levde ett fritt liv och hade roligt tillsammans. Vi brukade samlas på ett fik i närheten. I början var jag blyg och tyst, men försökte kolla in hur de andra flickorna var och ta efter dem i både kläder och frisyrer.

En av killarna i gänget visade intresse för mig. Han var sju år äldre och snäll och gullig mot mig och jag föll för honom. Han var vuxen och hade bil och jag kände mig speciell och utvald. Efter en tid började vi åka ut till olika skyddade platser och kyssas och snart hade vi fullbordat sex i bilen.

Familjen jag bodde hos blev irriterad av att jag var ute så ofta. En dag började pappan ta på mig när ingen annan var närvarande. Han sa, att han förstått att jag var mogen för lite ”rajtantajtan”. Jag begrep inte vad han menade, förrän han en dag förgrep sig på mig medan frun och barnen var på besök hos vänner. Detta var oerhört jobbigt och jag vågade inte berätta det för någon.

Jag fortsatte ta hand om barnen i familjen, men såg till att aldrig bli ensam med mannen. Lyckligtvis hände det inget mer i familjens hus och jag trivdes med att sköta om barnen och de enkla hemsysslorna.

Min pojkvän kom och hämtade mig när jag var ledig och vi träffades alltid på hans villkor. Efter ett år hos familjen, tog frun i huset upp en fråga med mig. Hon undrade om jag var gravid? Det visste jag inte, men hon tog med mig till en läkare som konstaterade att så var fallet. Min pojkvän blev kallad till samtal och han medgav att vi haft sex och att han nog var far till det väntade barnet.

Eftersom detta hände i börja på 60-talet, fanns det bara en lösning. Vi ”gick till kungs” och fick tillstånd att gifta oss innan barnet var fött. Mina föräldrar skrev på nödvändiga papper men ville inte ha något att göra med oss eller ”horungen”.

Min pojkvän hade mer förstående föräldrar. De hjälpte oss att få en liten lägenhet och lite gamla möbler. Det var ett eget hem och jag som nu fyllt 16 år kände mig vuxen och trodde på att vi skulle leva tillsammans som en riktig familj. Det var roligt att leka hemmafru, medan min man jobbade som bilmekaniker och försörjde oss. Jag lagade mat och pysslade m vårt lilla hem.

I takt med att magen växte och jag kände barnets rörelser, började jag längta efter att bli mamma. Min man var inte förtjust och började hålla sig borta på kvällarna. Snart fick jag veta att han träffade andra tjejer och när jag tog upp detta svarade han att han hade behov och var ”inte sugen på en tjej som var på smällen.”

Eftersom jag inte hade något val tvingades jag acceptera detta. Den enda som var snäll mot mig var hans mamma som ordnade babykläder och barnvagn. Hon menade på att det inte var så allvarligt att hennes son var ute på vift. Han behövde tid på sig att mogna och han tog ju sitt ansvar genom att han försörjde mig.

När vår dotter föddes fanns inte pappan med, men det var inget ovanligt på den tiden. Personalen på BB lärde mig att sköta om babyn, som var det underbaraste jag någonsin upplevt.

Min svärmor gjorde nu klart för sin son att han var pappa och måste ta sitt ansvar. Tyvärr fungerade det inte så bra, men flickan var så ljuvlig att jag knappast märkte det. Nu hade jag äntligen fått något att leva för.

Livet gick vidare. På lekplatsen träffade jag en kvinna som var dagmamma. Genom henne förstod jag att det fanns andra sorters kristna än dem min släkt tillhörde, att det fanns kärlek och gemenskap utan straff, skuld och skam. Hon hjälpte mig att förstå att jag också hade ett värde och rätt att lämna min omogna, svekfulla man och bo själv med min flicka. Hon visade mig hur jag kunde få en stödperson och hjälp från det sociala till eget boende.

När min dotter var två år fick hon plats på ett daghem och jag började läsa till sjuksköterska. Detta blev en vändpunkt. Så småningom träffade jag en man, vi gifte oss och fick två fina söner, som även de är vuxna nu.

Idag är jag mormor till en underbar liten flicka och snart är jag pensionerad sjuksköterska. Min dotter har fin kontakt med sin gamla farmor, men hennes pappa har aldrig funnits till för henne. I backspegelen kan jag se att trots dåliga odds, har livet blivit riktigt bra med åren.

Här hittar du fler LÄSAREBERÄTTELSER

LÄS OCKSÅ

(35)
(0)

Annons

Annons

Annons


allasbutik

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…