Annons
Annons


En läsare berättar: Min flickvän styrde mig med hot…

Louise var extremt bortskämd. Föräldrarna hade det gott ställt och hon hade aldrig behövt göra någonting. Att leva med henne blev fruktansvärt påfrestande. Man fick inte neka henne någonting.

118638_shutterstock_241652740

I början tyckte jag att Louise var fantastisk. Hon var så levnadsglad och intensiv. När vi bott ihop bara några månader förstod jag att det där var sidor av något helt annat. Hon var enormt krävande och enkelspårig. Hon kunde inte hantera minsta motgång och skulle alltid ha sin vilja fram.

Annons

Louise hade en storasyster som dog när de var små. Föräldrarna skaffade inte fler barn utan la allt sitt krut på Louise. Hon tycks ha fått allt hon pekade på. Föräldrarna är inte rika, men de tjänar bra och har det gott ställt. Dessutom servade de henne med allt. Hon behövde aldrig hjälpa till med något, inte ens bädda sin egen säng. De klemade bort henne något otroligt – det gör de fortfarande. Och den stora förloraren i detta är Louise.

Under den första tiden skrattade jag åt hennes klanterier när hon skulle vara praktisk. När jag var nykär såg jag något charmigt i att hon inte kunde slå på en tvättmaskin. Jag kände mig manligare för att jag tog hand om henne, men det blev snart tröttsamt.

Louise hade aldrig behövt kämpa för något. Efter gymnasiet hade hon läst några strökurser, men inte brytt sig om studierna. Hon tyckte att det var tråkigt att plugga. Så hon jobbade i klädbutik och lät föräldrarna hjälpa till att finansiera hennes dyra livsstil. Jag tyckte att allt det här var helt skruvat och försökte diskutera det med henne, men det var omöjligt. Om jag inte gav med mig fick hon något tomt i blicken och jag kände rädslan hårdna till en knut i magen. Hon behövde inte säga något, jag bara visste instinktivt att något var fel. Hoten kom senare.

I längden kändes det alltmer kränkande att hennes föräldrar skulle bidra till våra dyra krognotor och resor. De hade skämt bort henne med en livsstil som vi inte själva hade råd med. Jag ville att vi skulle gå till andra ställen, spendera mindre, men det verkade otänkbart för henne. Varje gång jag tog upp det fick hon den där otäcka blicken och jag backade. Det kändes som om jag inte kunde konfrontera henne med verkligheten. Hon varken kunde eller ville hantera den.

Jag blev mer och mer frustrerad. Hennes föräldrar hade satt sig i en rävsax och verkade inte vilja se hur detta påverkade Louise. Jag började avsky hennes bortskämdhet och förakta hennes passivitet. Det fanns inte en chans att jag skulle skaffa barn med henne och efter ett år gjorde jag slut. Men jag lyckades inte ta mig därifrån. Hon hotade att skada sig om jag gick.

Jag blev handlingsförlamad. Jag tänkte att jag bara skulle ge henne lite tid att vänja sig vid tanken, men månaderna gick. Jag satt också i rävsaxen. Louise styrde mig med känslomässig utpressning.

Tre månader senare fick jag nog. Jag orkade inte mer. Jag packade en väska och körde hem till min bror. Senare samma kväll ringde Louise. Hon sluddrade och sa att hon hade svalt en massa tabletter. Min bror ringde efter en ambulans medan jag pratade med Louise för att hon skulle hålla sig vaken. På akuten visade det sig att hon inte svalt så många tabletter som hon velat få mig att tro. Hon hade inte försökt ta sitt liv, bara skrämma och straffa mig.

Jag körde hem till hennes föräldrar och berättade allt. Jag sa att Louise behövde professionell hjälp och föräldrar som vågade säga nej – inte mer pengar och prylar. Därefter bröt jag all kontakt med Louise. Jag är glad att jag tog mig ur situationen och jag hoppas att hon har tagit itu med sina problem, men jag tvivlar.

Här hittar du fler LÄSARBERÄTTELSER

LÄS OCKSÅ

(1)
(0)

Annons

Annons

Annons


allasbutik

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…