Annons
Annons


En läsare berättar: Pappa krävde att få ligga med mig

Hela familjen levde i skräck för pappan, men det var Marita han trånade efter. Ingen vågade protestera när han började krypa ner i hennes säng då hon bara var 9 år…

Ung tjej i sängen.

– Jag låg som en stel pinne i sängen medan pappa fingrade på mig, berättar Marita.

splash_hamtat_fran_tidningenMarita beskriver sin pappa som ett monster. Han styrde familjen med våld och hot. Både Marita och hennes mamma levde under daglig terror och hårda slag. Ändå var misshandeln inte det värsta.

– Min pappa hade känslor för mig som en far inte borde ha för sin dotter. Han tittade på mig med trånande ögon och kunde inte hålla sina fingrar i styr, berättar Marita, som i dag blivit vuxen, när hon ringer för att dela med sig av en familjeskandal som fortfarande splittrar de fyra syskonen.

Annons

Faderns snedvridna känslor för Marita utvecklades när Maritas mamma fick kallbrand och tvingades amputera först det ena benet och sedan det andra. I sin makes ögon var hon inte längre attraktiv där hon satt i sin rullstol. I stället fick fadern upp ögonen för sin äldsta dotter.

– Första gången han tafsade på mig var jag 9 år. När jag var 13 tiggde han om att få ligga med mig och när jag var 17 gjorde han sitt första våldtäktsförsök, säger Marita som levde i ständig skräck för sin far.

Marita berättar hur fadern brukade supa sig full på kvällarna, krypa ner i hennes säng och försöka kyssa sin dotter. Hans stank av sprit och svett fick Marita att må illa.

– Jag tryckte ihop mina ben och spände hela kroppen av obehag. Jag låg som en stel pinne i sängen medan pappa fingrade på mig med sina stora, äckliga händer.

I samma rum, alldeles intill, låg Maritas tre år yngre syster. Hon såg och hörde allt som pågick, men tordes inte göra något. Även Maritas mamma fanns i lägenheten, sängliggande i föräldrarnas sovrum. Utan ben var hon i stort sett maktlös, menar Marita.

– Jag kan inte klandra mamma för det som hände. Det var pappas skuld alltihop. Han hade en sådan makt att ingen vågade gå emot honom. Då jag en gång gjorde det blev straffet hårt.

Vill du berätta hur din familj såg ut när du var liten?

– Vi var fyra syskon, två flickor och två pojkar. Jag var äldst och delade rum med min syster. Mina bröder var yngst.

– Pappa arbetade som plåtslagare och söp sig full varje dag när han kom hem från jobbet. Han gömde vodkaflaskor bakom elementen och i stövlarna i garderoben.

– När han hade druckit blev han oerhört aggressiv. Det räckte att jag spillde ut lite mjölk eller gav honom fel tidning så drämde han till mig.

– Min lillasyster och mina småbröder slapp stryk. Mina bröder var pojkar och det räckte för att pappa skulle respektera dem. Min lillasyster fjäskade och skyllde ifrån sig så fort hon gjort något fel. ”Det var Marita!” sa hon och så blev det mig pappa slog.

Vad gjorde din mamma medan detta pågick?

– Ingenting, hon bara såg på. Det enda hon kunde säga var: ”Snälla Gert, slå inte Marita i huvudet.” Men pappa gjorde som han ville. ”Äsch, det spelar ingen roll”, sa han, ”hon har ju ändå ingenting där.”

– En gång tog han i så hårt att han slog ut mina framtänder. Jag fick jacketkronor som ersättningständer.

– Det värsta var det som hände efteråt, när han hade slagit färdig och vi skulle gå och lägga oss. Då kom han smygande in till flickrummet och kröp ner under mitt täcke. ”Ge pappa en puss”, sa han och började tafsa på mig.

Förstod du vad han gjorde fast du bara var 9 år?

– Nej, det gjorde jag inte, men jag tyckte det var obehagligt. Och jag var ett nervvrak varje kväll innan det var dags att sova.

– Jag berättade för mamma vad pappa gjorde under täcket. ”Säg inte det till någon!” var allt mamma sa. Det var en större skräck för henne att någon skulle få reda på det än att jag blev fortsatt utsatt.

– Nästa gång jag tog upp det med mamma sa hon undvikande: ”Vi pratar inte om det där, Marita.” Innerst inne vet jag att hon led lika mycket som jag. Det var bara det att hon inte hade något att säga till om. Slog pappa inte mig, slog han henne. Det var bara att lyda gubben.

Visste omgivningen vad som pågick?

– Nej, omgivningen hade ingen insyn, men de visste att pappa var elak. Grannarna hörde när han skrek. Det var på den tiden när det var tillåtet att aga barn. Men pappa inte bara agade, han höll på att slå ihjäl mig.

– Då jag närmade mig tonåren växte pappas intresse för min kropp. Jag hade en fin figur och den stack i hans ögon. Han började tafsa på mina bröst, inte bara på kvällarna under täcket utan även på dagarna när folk såg det.

– ”Är din pappa kär i dig?” frågade min kompis mig en dag när hon var hemma hos oss. Jag tyckte att det var jättepinsamt.

Hur hanterade du allt detta?

– Jag tyckte det var hemskt, men vågade inte göra något. Pappa förtryckte mig på alla sätt. Han tog mina pengar när jag sommarjobbade så att jag inte kunde följa med mina kompisar på aktiviteter. Ville jag gå ut förbjöd han mig att lämna hemmet. Jag satt hemma som hans fånge.

– För att ingen skulle misstänka att det var han som låg bakom min ångest tog han kontakt med barnavårdsnämnden och uttryckte oro för mitt intellekt. Personalen tog in mig för tester där jag fick svara på frågor och rita teckningar. Det var oerhört förnedrande.

– När pappa sedan gick ett steg längre, och inte bara tafsade på mig utan även krävde att få ligga med mig, gjorde jag för första gången motstånd.

Vad hände då?

– Han blev ursinnig och placerade mig på ett barnhem med motiveringen att jag var en ”olydig unge”. Barnhemmet fick i uppgift att fostra mig till en foglig flicka – det vill säga en flicka som han kunde ligga med.

– Under ett år fick jag inte träffa min familj. Jag saknade mamma något fruktansvärt. Den enda fördelen med barnhemmet var att jag slapp pappa.

Hur blev det sedan när du kom hem igen?

– Jag var ett år äldre och hade fått större bröst och längre hår. Det gjorde pappa förtjust. Han förbjöd mig att klippa håret, det skulle vara långt så att han kunde dra fingrarna igenom det.

– Så fort det kom en kille i min närhet blev han avundsjuk. Visade någon klasskamrat intresse för mig sa han: ”Hon är inget att ha. Hon är en hora!” Han gjorde allt för att få ha mig för sig själv. Han var mer förälskad i mig än vad han var i sin fru.

Och han fortsatte att krypa ner under ditt täcke?

– Ja, och han blev fullare och fetare för varje år. Jag var så äcklad av honom att jag höll på att kräkas. Han luktade sprit och gammal svett, eftersom han inte skötte sin hygien. Själv duschade jag flera gånger om dagen för att tvätta av mig honom.

– Fram tills då hade pappa nöjt sig med att tafsa. Han hade såklart krävt att få göra mer, men när jag inte velat hade han lugnat sig. Men då jag fyllt 17 år accepterade han inte längre mitt nej.

– En kväll tryckte han mig baklänges mot sängen och tvingade isär mina ben. Jag skrek och sparkades och lyckades till slut klösa mig fri. Samma kväll samlade jag ihop mina nödvändigaste saker i en väska och stack.

Vart då?

– Ut i natten, bort från pappa. Jag flydde och flyttade runt hos vänner. Emellanåt åkte jag hem för att träffa mamma. Då märkte jag att pappa hade börjat förgripa sig på min lillasyster i stället.

Kunde ni inte båda två anmäla er pappa då?

– Det vågade vi inte. Då hade mamma fått lida. Vi hjälpte mamma genom att tiga.

– Mina bröder hade däremot vuxit upp till unga tonåringar, och eftersom pappa hyste respekt för dem kunde de ju ha skyddat sin mamma och syster. Men det gjorde de inte. De skyddade bara sig själva.

På vilket sätt påverkade dessa övergrepp dig som ung i din relation till män?

– Det var svårt ibland. Jag tyckte om att kramas på ett kärleksfullt sätt, eftersom det aldrig hade förekommit i mitt hem. Pappa var hårdhänt och burdus. Men mjuk beröring gillade jag.

– När jag var 21 år träffade jag min blivande man. Vi flyttade ihop och med honom kände jag en speciell kontakt. Han blev min livskamrat, men vi fick aldrig någon familj. Jag kände mig inte skapt för att få barn. Barndom för mig var förknippat med så mycket elände.

Vilken kontakt har du i dag med din övriga familj?

– Jag och mina syskon umgås tyvärr inte alls, och mina föräldrar lever inte längre. När pappa dog grät mamma hysteriskt. ”Vad tjuter du för?” frågade jag henne. ”Du har ju önskat livet av honom varje dag.”

– Jag fick i uppdrag att sköta begravningen. Pappa ville inte bli bränd, det hade han sagt. Men jag tyckte inte att han skulle ligga och skräpa i jorden, så jag brände gubben. Det blev min hämnd.

Av Margaretha Malmgren

Här hittar du fler LÄSARBERÄTTELSER

Vill du dela med dig av en berättelse ur ditt eget liv? Ring kostnadsfritt till Ingar Haellquist på tel: 0200-81 01 70 (tisdagar 16-19) eller mejla ingar.haellquist@allas.aller.se. Du får givetvis vara anonym.

Artikeln kan komma att publiceras i andra tidskrifter inom Aller media i Norden. Bilden är alltid arrangerad.

LÄS OCKSÅ

(72)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…