Annons
Annons


En läsare berättar: Vi lånade för mycket på huset

Carl hade ett bra jobb och verkade ansvarsfull. Efter att vi gift oss insåg jag att han inte var så smart med pengar.

shutterstock_317318177

Carl och jag träffades under en av de bästa perioderna i våra liv. Vi hade båda pluggat vidare efter gymnasiet, fått bra jobb och levde sociala liv.

Vi tycktes passa väldigt bra ihop. Vi kompletterade varandra – han var mer framåt och jag mer försiktig – och jag trodde att vi skulle bli lyckliga. Jag var lycklig. I alla fall de första åren.

Annons

Carl gillade att spendera pengar. Det var så jag insåg att han inte var riktigt så ansvarsfull som jag trott. Det var dock aldrig på den nivån att jag blev orolig och jag trodde att det skulle bli bättre med tiden, att han skulle växa ifrån behovet att flasha.

Men så köpte vi hus – och då blev det mycket värre…

Jag hade ärvt en sommarstuga efter mina morföräldrar. När vi köpte hus sålde jag den. Det tog emot, men jag intalade mig att pengarna gjorde mer nytta på det sättet – och Carl var väldigt positiv till idén.
Vi kommer ju ändå inte ha tid att vara där när vi får en egen kåk att ta hand om, sa han.

Vi fick vårt hus – men också ett rejält huslån. Vi målade om, fixade badrummet och fick huset uppvärderat.

Då började Carl prata om att köpa bil på huslånet. Först var jag tveksam, men flera i bekantskapskretsen hade gjort detsamma och banken gav klartecken.

Vi amorterade i takt med bilens värdeminskning och allt gick bra. Men två år senare renoverade vi stenfasaden och fick huset uppvärderat med ytterligare några hundratusen – och då fick Carl en fix idé om en ny, mycket dyrare bil.

Jag var först emot, men han slet ner mig. Det där var så viktigt för honom och han hade ett bättre jobb med högre lön på gång. Han tyckte att vi skulle unna oss lite ”guldkant”.

Problemet var bara att den där guldkanten bestod av lånade pengar som vi sedan inte kunde betala tillbaka.

Vi amorterade inte tillräckligt på bilen och sedan tog vi ytterligare ett idiotiskt lån för att finansiera bröllop och smekmånad. Carl hade fått det där nya jobbet och under ett tag såg allt så bra ut – men bara två månader efter smekmånaden gick företaget omkull och Carl stod arbetslös.

Det var en chock, men vi räknade med att han snabbt skulle hitta något nytt. Så blev det inte. Det var åtstramningar överallt.

Till slut fick han gå tillbaka till sin gamla arbetsplats, till en sämre tjänst med lägre lön. Han avskydde det, men vi behövde pengarna.

Ett halvår senare tvingades vi ändå sälja vår dyra bil med rejäl förlust.

Problemen med det ekonomiska påverkade förhållandet. Det började kännas som om bröllopet varit ett misstag. Jag hade inte minsta lust att skaffa barn och allt kändes minst sagt skakigt.

Vi började gå i äktenskapsrådgivning och det blev tydligt att vi såg väldigt olika på det som hänt. Jag menade att problemen varit vårt eget fel, medan Carl hävdade att det bara handlat om otur – om han inte mist jobbet hade det aldrig hänt.

Om vi inte fattat riskabla beslut hade det heller aldrig hänt, sa jag.

Att han inte ville ta något ansvar gjorde det svårt att lita på honom. Det som hänt hade varit så jobbigt – jag ville vara säker på att inget liknande skulle hända igen. Men Carl förstod inte det där.

Jag började se hans tendenser till dåligt omdöme och det var så osexigt. Mina känslor svalnade allt mer och två år efter bröllopet gick vi skilda vägar.

Jag köpte bostadsrätt och nu ett halvår senare har jag precis börjat dejta. Jag vill gärna ha familj en dag, men jag tänker inte stressa dit.

Innan jag väljer pappan till mina framtida barn vill jag vara säker på att han har bättre ekonomiskt omdöme än Carl.

Den läxan har jag lärt för livet.

Här hittar du fler LÄSARBERÄTTELSER

LÄS OCKSÅ

(12)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…