Annons
Annons

Annons

En läsare berättar: Min dotters pappa anmälde mig för barnporr

Katrin var nybliven tonåring när hon träffade killen som skulle göra allt för att fördärva hennes och deras dotters liv. Först tilldömdes Katrin ensam vårdnad, men dotterns pappa gav inte upp så lätt…

Vårdnad om barn

Katrines före detta sambo anmälde henne för barnporr för att få vårdnaden om dottern.

splash_hamtat_fran_tidningenKatrine var bara 13 år när hon första gången träffade killen som flera år senare skulle bli far till hennes barn. Hon föll direkt för hans charm och kände sig smickrad över att han såg just henne bland alla andra.

Han var några år äldre och ledare i gänget alla ville tillhöra. Han var spännande och såg dessutom mycket bra ut. Katrine blev förälskad direkt och var både lycklig och stolt över att vara tillsammans med skolans coolaste kille.

Blev ni ett par direkt?

– Ja, redan första kvällen pussades vi och sedan var det vi två. Allt var mycket oskyldigt. Vi var så unga, och jag var ju faktiskt bara ett barn även om jag inte såg mig själv som ett sådant då. Jag levde i en rosenskimrande tonårsförälskelse och var lycklig.

– Åren gick och vårt förhållande tog slut ibland men vi började på nytt flera gånger. Vi kunde bråka men ändå inte vara ifrån varandra någon längre tid. När jag blev myndig ordnade jag en egen lägenhet och vi flyttade ihop.

Var det då problemen började?

– Ja, och de kom smygande. Jag visste att han hade svåra minnen från sin barndom men han hade aldrig visat mig några tecken på att han var psykiskt instabil. Eller så hade jag blundat och vägrat att se. Plötsligt blev han aggressiv och kritiserade allt jag gjorde.

– I dag ser jag klart att han utsatte mig för psykisk misshandel. Mitt självförtroende tog han ifrån mig totalt. När han började bruka våld rent fysiskt vågade jag först inte berätta för någon vad som hänt.

– Men när jag var så illa slagen att jag var tvungen att söka läkare för att få skadorna omsedda, förstod jag själv att jag var tvungen att göra något. Det kunde inte fortsätta så här. Jag gjorde en polisanmälan om misshandel.

Blev ditt liv lugnare då?

– Ja, men det varade bara en kort tid. Fylld av rädsla och skam drog jag tillbaka min anmälan. Min sambo var mycket ångerfull och lovade att han aldrig skulle slå mig igen. Han bönade och bad att jag skulle förlåta honom.

– Dumt nog litade jag på honom och drömde om att vi skulle bli det lyckliga par vi en gång varit.

– Vi fick ändå en fin tid tillsammans och nio månader senare föddes vår dotter. Äntligen var vi en familj och jag kände mig trygg och glad.

Höll han sitt löfte?

– Första året i vår dotters liv fungerade allt normalt. Det var en fantastisk känsla att jag kunde koppla av och unna mig att känna glädje över vårt barn och vår lilla familj.

– Men så plötsligt förändrades allt. Min sambo var tillbaka i sitt gamla beteende. Han kritiserade mig, slog mig och utsatte mig för grovt sexuellt våld.

– Hela min värld rasade men jag hade ändå styrkan att bryta mig loss. Jag krävde att han skulle flytta vilket han också gjorde. Kanske var han rädd för att jag skulle polisanmäla honom igen.

Kunde du andas ut när han gett sig av?

– Jag trodde det den första tiden då min dotter och jag levde ensamma, men det visade sig att mitt ex bevakade oss hela tiden. Han kunde dyka upp var som helst och när som helst där vi rörde oss. Det kunde vara på varuhus, på bussen eller på lekplatsen.

– Det hände till och med flera gånger att han smög sig in i vår lägenhet på natten när vi låg och sov. Jag vaknade en gång och undrade vad han ville och hur han kommit in.

– Svaret jag fick var att dörren inte var låst, men det vet jag säkert att den var. Jag känner alltid på ytterdörren innan jag går och lägger mig.

– Sanningen var att han använde den nyckel som han sa att han lämnat ifrån sig till mig, men inte alls gjort. Jag blev tvungen att byta lås för att vi skulle få vara i fred, i alla fall på nätterna.

Hur mådde du efter separationen?

– Jag kände mig skör och osäker och många gånger tänkte jag att det var mitt fel att han misshandlat mig. Jag är inte mer än människa och jag har som alla andra mina fel och brister.

– Min före detta sambo anser däremot att han inte gjort något fel alls. Han sa rakt ut till mig att han skulle förstöra mitt liv för all framtid.

– För min dotters skull försökte jag vara stark. Jag fick kontakt med en kvinnojour som ger stöd åt kvinnor och barn som är utsatta för våld och övergrepp. Där fick jag hjälp att bearbeta allt jag varit med om och fick också råd om hur jag skulle lösa praktiska saker.

Träffade pappan sin dotter?

– Varannan helg var flickan hos sin pappa som snabbt skaffade sig en ny kvinna och flyttade ihop med henne. Det var smärtsamt för mig att lämna min dotter där, för det var så tydligt att hon inte ville vara hos sin pappa och hans nya sambo.

– Pappan hade gått med i en förening som arbetar för att ta tillvara männens rättigheter och intressen i samband med skilsmässor och vårdnadstvister. Den typen av föreningar behövs absolut precis som landets kvinnojourer, men min före detta sambo for med osanningar och lyckades manipulera stödgruppen.

– Med hjälp av dem anmälde han mig till socialtjänsten och anklagade mig för att syssla med barnporr. Som profilbild på Facebook har jag ett foto av mig och min dotter. När bilden togs var hon två år gammal.

– Jag håller henne i famnen och hon sitter på min vänstra arm. Det är sommar och hon är naken, tittar man mycket noga kan man se en liten del av hennes lilla rumpa.

Vad hände efter anmälan?

– Det hände ingenting genast men min dotters pappa fortsatte att trakassera oss. Bland annat vägrade han att lämna tillbaka henne när hon varit hos honom och hans sambo.

– Två av mina nära vänner åkte då och hämtade flickan så hon kom hem till mig. Det uppstod tumult som ledde till ytterligare anmälningar och anklagelser. Bland annat blev jag beskylld för att vara missbrukare och narkoman vilket inte alls är sant. Jag har aldrig varit i närheten av narkotika och är mycket måttlig med alkohol.

Ledde det till rättegång?

– Ja, men det var först senare efter att flickans pappa stämt mig för att jag skulle flytta. Jag hade då träffat den man som i dag är min make och en helt underbar och trygg person som betyder mycket för mig och min dotter.

Hur påverkades din dotter av allt som hände?

– Hon började må allt sämre och ville inte vara hos sin pappa och hans sambo. Hon skrek, blev omedgörlig och aggressiv.

– Hennes lärare hade lagt märke till att hon hade svårt att koncentrera sig. Jag ville söka hjälp hos BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) men detta förbjöd pappan direkt. När lagen trädde i kraft att det räcker med att en vårdnadshavare vill kontakta BUP vände jag mig åter till dit. Pappan svarade då med att stämma mig igen.

– Det blev ny rättegång och jag fick ensam vårdnad. Äntligen hade någon lyssnat på mig och min dotter. Pappan överklagade och ny dom föll. Han fick nu ensam vårdnad. Jag tyckte att det verkade som att allt var uppgjort redan från början.

– För mig kändes det som att han vann målet för att han hade allt stöd från sin pappagrupp som bara såg till hans önskemål. Ingen lyssnade på mig och min flicka. Jag är den person som står henne närmast och den hon vill bo hos, det berättade hon klart och tydligt men ingen hörde på henne. Hon ansågs för ung för att ta ställning.

Hur mår ni i dag?

– Jag lider med min dotter hela tiden och när vi träffas är hon väldigt orolig och uppskruvad i början. Hon är duktig på att klä känslor i ord och en gång beskrev hon sin situation som om hon levde i en skör bubbla där hennes pappa och hans sambo tränger sig in fast hon inte vill.

– När hon varit hos mig och min man ett tag går hon ner i varv och slappnar av. Hon är glad och duktig; ibland upplever jag det som att hon vill göra allt rätt och bra för att hon ska få stanna kvar hos oss. En gång sa hon helt spontant och rakt ut: ”Det är så skönt att vara hemma.”

– Jag vet att domstolsbeslut gällande vårdnad länge varit till kvinnans fördel men nu tycker jag det verkar som att allt fler tar männens parti. Själv känner jag mig utsatt för en häxjakt i modern tid och jag vet att jag har många medsystrar som delar min åsikt.

– Min undran är när lagstiftningen ska ändras och vi ska sluta tvinga barn att bo hos en förälder de inte vill vara med. Jag känner mig helt maktlös i dag men jag fortsätter kämpa för min dotter skull.

Av Ingar Haellquist

Här hittar du fler LÄSARBERÄTTELSER

ingar-liten

Vill du dela med dig av en berättelse ur ditt eget liv? Ring kostnadsfritt till Ingar Haellquist på tel: 0200-81 01 70 (tisdagar 16-19) eller mejla ingar.haellquist@allas.aller.se. Du får givetvis vara anonym.

Artikeln kan komma att publiceras i andra tidskrifter inom Aller media i Norden. Bilden är alltid arrangerad.

LÄS OCKSÅ

(12)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…