Annons
Annons


Jag fick fel svar på mina cellprover – två gånger!

Hannas cellförändringar hade kunnat upptäckas 5 år tidigare om proverna analyserats rätt. Då hade hon kanske sluppit få cancer och men för livet.

Hanna lider fortfarande av sviterna efter cancern.

Hanna lider fortfarande av sviterna efter cancern.

Vårdmissarna har gett Hanna men för livet

AV MATHIAS PERNHEIM FOTO TOBIAS NYKÄNEN

I våras avslöjades det att ett stort antal cellprover från kvinnor i Norrbottens län hade felanalyserats. Vårdmissen fick allvarliga konsekvenser. När proverna granskades på nytt visade det sig att ett tjugotal kvinnor hade cellförändringar och hade behövt behandling tidigare.
För Hanna Forsberg Nilsén, 42, i Orrviken utanför Östersund gick det ett steg längre. Hon var med om exakt samma sak för några år sedan då ett liknande misstag skedde i Jämtlands län. Det som inte fick hända hände. Hannas cellprover feltolkades två gånger vilket ledde till att hon insjuknade i livmoderhalscancer.
– Jag hade aldrig suttit där jag sitter i dag om de hade gjort rätt från början. Då hade förändringarna upptäckts i tid och jag hade inte behövt bli sjuk. Det är fruktansvärt att något sådant kan hända. Jag blir ju aldrig riktigt frisk eftersom jag har fått så svåra skador till följd av behandlingen. Man blir både ledsen och förbannad, berättar Hanna en förmiddag hemma i villan i Orrviken.
Här bor hon med maken Tomas och två tonårsdöttrar som har varit den främsta orsaken till att hon har stått ut med allt som varit genom åren och som fortfarande pågår.

Tecken på cancer

Det var på våren 2012 som Hanna började känna sig sjuk. Hon var trött jämt och kunde somna när som helst, till och med mitt i en tugga när hon satt och åt. Dessutom gick hon ner i vikt, förlorade aptiten, hade febertoppar och svettades på nätterna.
– I dag vet jag ju att det är typiska tecken på cancer när det gått lång tid.
I samband med ett besök på vårdcentralen togs prover som alla lågt högt över normalvärdena.
– När de tog tempen och jag hade 38,2 började det hända saker. Då tog de tag i det på allvar och jag röntgades från halsen ner till fötterna. Jag hade en spiral då och jag ville ta ut den för att se om det gjorde någon skillnad.
Hanna fick tid hos barnmorskan, men när det bara trillade ut vävnadsbitar så fick hon en tid på kvinnokliniken. Men hon drabbades av en kraftig blödning och sökte akut i stället.
– Det var skärtorsdag och jag var riktigt dålig. Jag kände mig helt svimfärdig när jag åkte in. De plockade ut spiralen. De förstod att något var fel men kunde inte säga vad.

Cellgifter och strålning

En vecka senare fick hon beskedet.
– Det är klart att jag hellre hade velat ha ett besked att jag var frisk. Men samtidigt var det en lättnad. Nu fanns det en plan och jag skulle påbörja en behandling i Umeå. Jag kunde ändå se framåt.
Då kom nästa dråpslag. Det visade sig att cellförändringarna hade kunnat upptäckas redan fem år tidigare.
– Man gick då ut med att landstinget i Jämtland hade feltolkat cellprover. Mina prover granskades igen och då upptäcktes att jag hade cellförändringar redan 2007 och att förändringarna var grava 2009. Det är ju en katastrof och man blir ju förbannad. De hade alltså missat cellförändringarna flera gånger. Hade de gjort något då hade jag sluppit allt som jag har behövt gå igenom.
Efter att Hanna hade fått beskedet påbörjades behandling med cellgifter och strålning i Umeå. Tumören var stor som en knytnäve och satt i livmoderhalsen. Efter sex veckors behandling hade tumören krympt så pass mycket att den gick att operera och därför blev behandlingstiden något kortare än vad som var planerat.
– Jag kom hem efter en och en halv månad. Då hade de tagit bort allt. Livmodern, äggstockar och halva slidan.

Ständig magsjuka

Nu har det gått fyra år sedan Hanna blev sjuk. Cancern har inte spridit sig och hon har varit frisk sedan dess. Men även om hon är frisk från cancern så är inte livet som det var innan.
– Det som är värst är allt som kommit till följd av sjukdomen. Cancern är ju egentligen ingenting jämfört med hur jag har det nu, säger hon.
Hanna, som är undersköterska, kan inte jobba längre.
– Tidigare arbetade jag på ett äldreboende men det funkade inte, så jag sa upp mig. Jag klarar inte att jobba kvällar och nätter på grund av behandlingen. Magen fungerar inte alls efter strålningen. Oftast rinner allt bara rakt igenom. Det är som att ha magsjuka jämt. Jag måste alltid tänka på vad jag äter. Och samlivet fungerar ju inte heller.
Nu går hon på små doser morfin varje dag för att klara vardagen.
– Det kommer ju aldrig att bli bra. Jag kommer aldrig att bli frisk. Jag lever med det här varje dag. Ingenting fungerar.

Med i kampanjer

Hon blir förbannad igen när hon tänker på sin livssituation och att hon inte hade behövt ha det så här.
– Jag är faktiskt inte så ledsen för det som har hänt. Jag är mest arg över att mitt liv inte är som det borde vara. Jag har haft en kämpaanda hela tiden. Det är så jag är lagd.
Det som hände i Hannas fall var att en ensam analytiker hade granskat proverna fast det egentligen skulle vara flera som analyserade varje prov. När Hanna i våras hörde att prover felanalyserats igen, fast nu i ett annat län, rullades allt upp för henne igen.
– Ja, det var som att riva upp gamla sår. Sådant får bara inte hända. Det är klart att man blir upprörd.
Kämpaglöden har hon fortfarande inom sig. Hemma i Jämtland är hon med i olika kampanjer som uppmanar och motiverar kvinnor att lämna cellprover. Själv var hon nära att mista livet och därför drar hon sitt strå till stacken för att inte andra ska drabbas.

Stöd av familjen

– Det är faktiskt så att nästan 20 procent av alla kvinnor hoppar över provtagning. Många frågar mig om de kan ta prover och om de kan lita på sjukvården och det svar som de får. Men man måste ju våga lita på att det fungerar. Efter det som har hänt så borde det ju vara ännu säkrare nu och att man är ännu mer noggrann när man analyserar svaren. Så jag vill verkligen uppmana alla att lämna prov. Är man osäker kan man alltid be om att få göra ett nytt. I vilket fall är det bättre att lämna prov än att låta bli.
Även om livet inte är som det var förr så försöker hon göra det bästa av situationen. Det syns inte på henne hur dåligt hon mår, vilket kan vara svårt när människor kommenterar hur fräsch och frisk hon ser ut fast hon bara känner sig helt trasig på insidan. Att baka och påta i trädgården får henne att må bättre, liksom familjen.
– Jag hade aldrig fixat det utan min man Tomas och våra döttrar. När jag blev sjuk ville vi inte oroa flickorna och vi sa att jag hade en knöl som skulle bort. Men de förstod direkt. De har varit med hela vägen och har varit ett enormt stöd. Det är tur att jag har dem och att jag har en så underbar man som Tomas. Så jag har mycket att vara glad över. Och jag lever ju. Det är jag tacksam över.

Vårdmissen i Norrbotten
Diagnostikföretaget Unilabs har avtal med Norrbottens läns landsting. Vid ett kvalitetstest förra året upptäckte man att provsvaren innehöll en lägre andel cellförändringar än i övriga landet.
Därför kontrollgranskades 2 500 prover som redan var analyserade och då upptäcktes att 20 av kvinnorna hade cellförändringar som behövde behandlas. För en kvinna hade det redan gått så långt att hon utvecklat livmoderhalscancer.
Nu ska ytterligare 7 200 prover analyseras igen. Enligt länschefen för gyn och obstetrik i Norrbotten har de drabbade kvinnorna fått behandling och mår bra.
Unilabs medicinske chef förklarar missen med att en enskild medarbetare felbedömde provsvaren och att personen är avliden. Unilabs har avtal med fler landsting och analyserar cirka 14 miljoner prover om året.

Cellprov…
…kan tidigt visa om du har cellförändringar som skulle kunna leda till livmoderhalscancer.
De flesta är lättare förändringar som läker av sig självt, men en del behöver tas bort. Cellprovet kan också visa att du har cancer, även om det är mycket ovanligt. Då brukar cancern vara i ett tidigt stadium och behandlingen kan bli enklare.
Kvinnor i Sverige kallas regelbundet till cellprovtagning, så kallad screening. Om du är mellan 23 och 50 år kallas du vart tredje år. Därefter vanligtvis var femte år tills du är 60 år. Om du är över 50 år kan rutinerna skilja sig lite beroende på var du bor i landet.
Källa: Vårdguiden 1177

LÄS OCKSÅ

(95)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…