Annons
Annons

Annons

Jeanettes dotter sköts till döds: Utan Trez är vi inte en hel familj

Jeanette vägrar säga mördarens namn men hon berättar gärna om sin underbara dotter Trez. Efter mordet på Trez drog en våg av skjutningar och mordförsök över Malmö. Ett av Peter Mangs många offer är Younes Cheikhi, precis som för Jeanette har hans liv förändrats i grunden.

jeanette_persson_west
Av Mathias Pernheim
Foto: Privata

Peter Mangs är en av Sveriges mest omskrivna mördare och serieskyttar. Från hösten 2009 till november 2010 spred han skräck och oro bland Malmöborna. Offren tycktes han välja på måfå men de hade det gemensamt att alla utom ett hade invandrarbakgrund och att skotten avlossades med handeldvapen när det var mörkt ute.
När Peter Mangs greps i november 2010 kunde de flesta invånare andas ut och återgå och till ett vanligt liv. Men för familjerna som miste en anhörig och för dem som överlevde skotten blev livet aldrig mer sig likt.

– Trez fattas oss hela tiden. Min äldste son brukar säga att utan Trez är vi inte en hel familj. Det kommer vi aldrig att bli. Vi är skadade för livet och kommer alltid att leva med förlusten.
Orden är Jeanette Wests, 56, mamma till Trez Persson West. Trez blev bara 20 år. En kväll i oktober 2009 sköts hon till döds i en bil utanför Västra Skrävlinge kyrka i Malmö. Hon satt i en vit Renault tillsammans med en manlig vän när Peter Mangs cyklade förbi och lyste med en ficklampa in i bilen. Några sekunder senare vände han om och tömde hela magasinet rakt in i bilen.

Världen stannade
Trez träffades i huvudet och dog kort efter skottlossningen. Vännen överlevde men skadades svårt. Trez var på fel plats vid fel tillfälle. Skotten var inte avsedda för henne. Det var vännen som var måltavlan berättade Peter Mangs senare för journalisten Joakim Palmkvist i en intervju.
För Jeanette tog det lång tid innan hon kunde säga att Trez var mördad. Hon har fortfarande svårt att förstå att dottern inte kommer hem igen.
– Det känns som om hon är på semester och snart kommer hem. Det är en önskan såklart. Hon är mitt barn. Att förlora ett barn är som att förlora en kroppsdel. Det är en del av mig som försvunnit.

trez-gravTrez var en älskad dotter och lillasyster. Ett efterlängtat sladdbarn som ville andra väl och som engagerade sig i dem som var mindre lyckligt lottade. Och ingen kunde härma Tiffany Persson med större träffsäkerhet. Tomrummet som Trez lämnade efter sig i familjen är svårt att sätta ord på. Jeanettes minne från mordkvällen är glasklart. Mitt i fredagsunderhållningen på tv ringde dottern hem och berättade att hon hade en myskväll med en tjejkompis.
Men senare på kvällen hände något. Trez killkompis, som tillfälligt var i Malmö, ringde och behövde prata. Trez ställde upp. Jeanette minns poliserna som ringde på dörren mitt i natten och frågade om de var föräldrar till Trez. Att dottern var svårt skadad och att det var bråttom. Alla tankar som kom över henne och hur det kändes som om livet pausade.
– Jag glömmer det aldrig. Hela världen stannade. Allt stängdes av. Det är svårt att förklara men allt bara blev stilla. Jag tror det blir så för att man måste skydda sig. Dagen efter fick vi fatta beslutet att stänga av respiratorn.

Trez var Peter Mangs andra mordoffer. Sex år tidigare hade han mördat en 66-årig man i hans lägenhet i Malmö. Efter mordet på Trez drog en våg av skjutningar och mordförsök över Malmö. Peter Mangs höll staden som gisslan med sina skott och attacker. Bland annat sköt han på nyårsafton 2009 mot Islamic Center, och i mars året därpå avlossade han skott mot en lägenhet i Rosengård där Trez vän som överlevde skottlossningen vid kyrkan bodde.

Satte djupa spår
På kvällen 24 augusti 2010 gjorde sig Peter Mangs skyldig till ännu ett mordförsök. Den gången var det Younes Cheikhi som var målet. Younes Cheikhi var vid tillfället 38 år och drev ett gatukök på Köpenhamnsvägen i Malmö. Han höll på att stänga för kvällen när han såg röda prickar som for fram och tillbaka över golvet.
– Jag undrade vad det var och tänkte att det var ett barn som lekte med en lampa. Men så hörde jag en kraftig smäll. Först trodde jag kylskåpet vält men sedan såg jag att drickorna som stod på en hylla var krossade och att det var ett hål i fönstret. Jag förstod inte vad som hade hänt förrän en granne kom och berättade att det var någon som skjutit och hjälpte mig ringa polisen.
Nästa dag kom chocken. Utanför gatuköket samlades journalister, och folk strömmade till för att titta.
– Då förstod jag att det var allvarligt och blev riktigt rädd. Jag kunde inte sova på nätterna. Journalister jagade mig och när det blev nya skjutningar blev det ännu värre.
Skottlossningen satte djupa spår i Younes. Från att ha varit utåtriktad och pratsam med kunderna blev han skygg och misstänksam mot alla han inte kände.
– Jag tänkte hela tiden på vem det var som skjutit och var rädd att han skulle komma tillbaka. Jag var rädd hela tiden och orkade egentligen inte jobba. Man jag var ju tvungen. Jag kunde inte stänga.

Att det skedde fler skottlossningar gjorde att Younes kunde andas ut.
– Jag förstod att det inte var riktat mot mig personligen. På sätt och vis var det en lättnad. Då var jag inte längre rädd att han skulle komma tillbaka.
Polisen hade i början inte mycket att gå på. Men 21 oktober 2010 blev skjutningarna i Malmö en världsnyhet. Polisen höll en presskonferens och meddelade att de misstänkte att en och samma gärningsman låg bakom och att samma vapen kunde knytas till några av skjutningarna.

Glad när han greps
Efter det kom reportageteam från hela världen till Malmö för att rapportera om en stad i kris. Men den enorma uppmärksamheten kring polisutredningen gjorde också att tipsen strömmade in. För att ringa in mördaren kopplade man in en gärningsmannaprofilgrupp vilket snabbt gjorde alternativen färre.
Det ledde till att Peter Mangs greps 6 november 2010 i sin lägenhet i Malmö. Först var det osäkert om man gripit rätt man, men snart visade prover från SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium) att Peter Mangs kunde knytas till brottsplatserna. För Malmöborna innebar det en lättnad.

– Jag blev glad när han greps, tänkte att nu var det över. Men sedan läste jag om honom och tyckte synd om honom. Jag tyckte synd om hans familj och för att han förstört sitt liv, berättar Younes.
Jeanette vill över huvud taget inte prata om Peter Mangs. Hon vill inte ta hans namn i sin mun. Hon säger att hon inte vill slösa känslor på honom och ge honom mer uppmärksamhet. Så länge han sitter inlåst sitter han där han ska.
Jeanette har ställt upp i media flera gånger. Hon gör det för att berätta om Trez och för att visa att man överlever även när det värsta händer. Men också för att uppmärksamma hur dåligt det fungerar med stöd till dem som drabbas och lever vidare efter att en anhörig blivit mördad.
– Vi fick ingen hjälp alls, säger Jeanette och blir tyst. En begravningsbroschyr på sjukhuset. Det var allt.
Det gör henne arg och besviken.
– Det finns inget stöd. Ingen hjälp genom krisen, ingen hjälp att komma tillbaka. Det finns ingen beredskap eller krishantering när en enskild drabbas. Det känns som ett svek. Vi är inte lika viktiga som förövaren. Det som hjälpte mig var RAV (Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade) och familjen.
Både Jeanette och Younes har gått vidare. Men som förr blir det aldrig.
Jeanette berättar att hon var helt avstängd i ett år efter dotterns död. Hon älskar att prata om Trez och gör det så ofta hon kan. Ibland blir hon ledsen, ibland inte.

Vårdar sina minnen
Younes lyckades så småningom sälja sitt gatukök och bröt upp från sitt gamla liv i Malmö. Nu bor han i en annan stad och arbetar inom vården. För några år sedan träffade han sin fru. Nu har de två barn och han lever ett tillbakadraget liv med sin familj.
De gånger han besöker Malmö vill han därifrån så fort som möjligt. De dåliga minnena är för många. I situationer som påminner om mordförsöket kommer rädslan över honom på nytt. Som när han vid ett tillfälle var på en nattklubb och såg laserprickar i golvet. Då kom panikkänslorna. De är aldrig långt borta men han har lärt sig hantera dem.
– Jag glömmer aldrig men man måste gå vidare. Annars går det inte att leva. Livet kostar inte mer än en krona. Jag menar att man kan förlora livet väldigt snabbt. Jag hade tur som klarade mig. Otrolig tur. Jag är glad över livet och tackar Gud för att jag lever.

Jeanette är också tacksam för sitt liv och sin familj. Kontakten med de två sönerna är tät. Och med de tre barnbarnen, varav ett är så lik Trez att det smärtar, samtidigt som glädjen är stor. För Jeanette fanns det två val när Trez mördats: gå vidare eller stanna upp. Nu har hon tagit sig ur den djupaste sorgen, säger hon. Trez död har förändrat henne på djupet.
– Jag var 50 när Trez dog. Allt bara föll och raserades. Jag fick börja om från början. Vem var jag? Jag förändrades som människa.
Om hon inte pratat om Trez vet hon inte hur hon mått i dag. Det är ett sätt för henne att vårda minnena av sin dotter.
– Jag kommer aldrig att få lära känna Trez som den hon skulle vara i dag. Jag kommer inte att få några nya minnen av henne. Minnena är guld värda. Därför måste jag förvalta dem jag har väl.

Fakta:
10 oktober 2009 skjuts 20-åriga Trez Persson West ihjäl.
Så följer en våg av skottdåd och mordförsök i Malmö. Minst 15 personer besköts.
9 november 2010 grips Peter Mangs, 38 år, som misstänkt för flera av skjutningarna.
Peter Mangs döms 24 juli 2012 i Malmö tingsrätt för två mord, fyra mordförsök och tre fall av grovt olaga hot.
Rätten ansåg att han skulle genomgå en rättspsykiatrisk undersökning utöver dem han redan genomgått. 23 november 2012 meddelade tingsrätten att Mangs döms till livstids fängelse.
Domen överklagades men fastställdes av hovrätten 25 april 2013.
25 juni samma år beslutade Högsta domstolen att inte bevilja honom prövningstillstånd. Peter Mangs har sedan domen suttit inlåst på olika anstalter med högsta säkerhetsnivå.

LÄS OCKSÅ

(304)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…