Annons
Annons

Annons

Lyckligt slut – familjens minsting blev ”jättestor” bebis!

barn under 600 gram

Minns ni familjen Stenström, som fått två extremt för tidigt födda pojkar?
Elias vägde bara 660 gram när han föddes i vecka 24 och Filip ännu mindre, 560 gram, när han föddes efter en lika kort graviditet.

Allas berättade om familjen, som väntade sitt tredje barn, i nummer 42/2014.

Nu är lillebror Victor född. Oron för att han också skulle födas för tidigt visade sig lyckligtvis vara onödig. Han kom exakt på beräknat datum, den 12 december, och vägde då 3320 gram och var 50 centimeter lång.
Både bebisen, föräldrarna och de stolta storebröderna mår bra.

Här kan du läsa reportaget som publicerades i Allas nummer 42:

Idag är Josefin och Jonny och deras båda pojkar Elias och Filip en vanlig familj. Men det tog lång tid att komma dit.

Idag är Josefin och Jonny och deras båda pojkar Elias och Filip en vanlig familj. Men det tog lång tid att komma dit.

Josefin och Jonny är oroliga för sitt tredje barn

ELIAS OCH FILIP VÄGDE 1 220 GRAM – TILLSAMMANS

Två gånger har Josefin och Jonny varit med om fasan att föda alldeles för tidigt – och inte veta om barnet ska överleva. Men det har gått bra båda gångerna. Och nu när de väntar sitt tredje barn får de särskild hjälp.

AV KARIN HYLANDER FOTO: CHRISTEL LIND OCH PRIVATA BILDER

Filip och Elias leker utanför villan i Blixtorp utanför Falkenberg. Två till synes vanliga små killar, som härjar omkring och tittar in för att landa i mammas eller pappas trygga famn mellan varven.

Föräldrarna Jonny, 35, och Josefin, 29, sitter vid köksbordet och berättar om sin familj. Under Josefins tvärrandiga tröja buktar en rund gravidmage. Till lucia väntar hon parets tredje barn. Det är ett modigt val.

Storebröderna Elias och Filip är nämligen inte vilka pojkar som helst. De är två extremt för tidigt födda barn.

– När vi skulle få Elias köpte vi en 400-sidig bok om graviditet. Där fanns ett par sidor om att föda för tidigt, som jag bläddrade förbi. Den verkligheten fanns inte för oss, berättar Josefin.

Som en tsunami

Hennes mammas fem graviditeter, liksom syrrans, har varit okomplicerade och hon trodde att samma sak skulle gälla henne. Men så, i vecka 23, kom sammandragningarna och Josefin åkte in till sjukhuset i Halmstad, där det konstaterades att hon var öppen flera centimeter.

Det blev transport till specialisterna i Lund, där man lyckades fördröja förlossningen en vecka. När förloppet inte gick att stoppa längre, samtidigt som det var fullbelagt, skickades Josefin vidare till Östra sjukhuset i Göteborg – och ett möte som hon och Jonny gärna hade varit utan.

– Strax innan Elias kom ut undersöktes jag av en läkare som knappt hälsade men muttrade att något livsdugligt barn kunde vi inte förvänta oss, säger Josefin.

– Det var ett tvåminutersmöte som man aldrig kommer att glömma i hela sitt liv, konstaterar Jonny.

Åh, vad de skulle vilja visa upp sin pigga och glada femåring för den läkaren i dag! Men då blev det panik.

Elias vägde 660 gram

Elias vägde 660 gram

Elias föddes den 16 november 2009 efter knappt 25 veckor i Josefins mage. Han vägde 660 gram, var 30 centimeter lång och kom ut med hinnblåsan som en ballong runt den lilla kroppen. Läkarna sprang omedelbart in med honom i ett angränsande rum för att ge syrgas och kolla olika funktioner. En av dem tog med sig Jonny.

– Efter vad vi just fått höra väntade jag på orden ”Nej, tyvärr…” Men i stället vänder sig läkaren om med ett litet leende och säger: ”Det här ser bra ut.” Det var som om en tsunamivåg sköljde över mig, säger Jonny.

Elias kommer inspringande för att sitta en stund i mammas knä men far strax upp igen. Han öppnar kylskåpsdörren och plockar ut ett paket bordssmör.

– Ja, så mycket vägde du när du föddes, säger Josefin och tittar sin pojke i ögonen.

Gick upp och ner

Den första tiden i Elias liv vakade Jonny och Josefin vid hans sida med kurvor som gick upp och ner och apparater som plingade och tutade i ett.

– Det var bergochdalbana hela den första månaden. För mig var det också en väldigt tung och psykologiskt jobbig period. Jag kände att det var min kropp det var fel på och att det var det som gjorde att min lilla pojke hade ont och en massa slangar fastsatta i sin lilla kropp, säger Josefin.

Hon fick dock snabbt fick i gång mjölkproduktionen och kunde fokusera på att ”leverera mat” till sondmatningen. Jonnys uppgift blev blöjbytena.

– Man vågade ju knappt gå fram till Elias i kuvösen. Men där fanns en helt underbar undersköterska och hon tvingade fram oss och sa att det var vi som skulle byta blöjan och ta tempen. Det var väldigt viktigt, säger Jonny.

När läget såg ut att stabilisera sig bestämdes det att Elias skulle flyttas till Halmstad.

– Personalen sa till oss att inte köra direkt efter ambulansen för då skulle vi bli så oroliga om de satte på blåljuset.

Det var tur att Josefin och Jonny lydde. Långt senare fick de reda på att det varit en riktigt tuff färd för deras lilla barn.

– Och den kvällen damp alla hans värden, säger Jonny.

Elias hade fått lunginflammation. Läget blev snabbt kritiskt – och komplicerat. Han las i respirator eftersom han inte orkade andas själv. Problemet var att så länge han andades med hjälp av maskinen kunde han inte tillfriskna och togs han ur den skulle han kvävas. Ett moment 22. Tills en läkare, på promenad med sin hund mellan två arbetspass, fick en idé och ringde sina kollegor på sjukhuset. Idén fungerade. Elias kunde börja andas själv igen.

Dop och bröllop

Josefin och Jonny hann prata om gravsten innan det vände men sakta men säkert blev Elias bättre. På julaftons morgon fick han komma ut ur kuvösen och ligga en stund hos sin mamma.

I mars, fyra månader efter den dramatiska födseln, kunde den lilla familjen åka hem. I juli döptes Elias och Jonny och Josefin passade på att överraska släkt och vänner med ett bröllop samtidigt. Det var ett sätt att fira livet och tacka för allt stöd under den jobbiga tiden.

Tiden gick. Josefin och Jonny började fundera på fler barn. Läkarna sa att ingenting talade för en upprepning och snart var Josefin gravid igen. Hon mådde jättebra.

Redan i vecka 14 upptäcktes det dock att livmodertappen hade förkortats och några veckor senare syddes Josefin ihop för att förlossningen inte skulle starta. En måndag, efter en veckas semester i sommarstugan i Dalarna, skulle hon in till sjukhuset för kontroll och sedan åka och handla.

Men när hon lagt sig på britsen och läkaren tagit en titt förbyttes allt.

– Jag ser hennes blick och hinner tänka ”fa-a-an”. Då säger hon ”Ojdå! Känner du verkligen ingenting? Jag ser två ben som sticker ut här.”

Det blev iltransport till Lund igen och dagen därpå förlöstes Filip med kejsarsnitt, två minuter efter att Jonny hunnit fram till universitetssjukhuset.

Den här gången visste Josefin och Jonny vad som väntade. De visste också vad som orsakat komplikationerna. Josefin är skapt med en försvagad livmodertapp som gör att hon öppnar sig i förtid. Men det var två helt olika graviditeter, förlossningar och barn.

Prematur födsel

Filip vägde 560 gram

– Filip kom ut med fart – och låg och skrek! Det måste vara ett bra tecken, tänkte jag. När de skulle sätta i tuberna gick det inte. Han ville inte ha dem. De första timmarna andades han själv innan han blev för trött och måste ha hjälp, berättar Jonny.

Lite känsliga

Filip vägde 560 gram vid födseln, 100 gram mindre än storebrorsan. Men till skillnad från Elias såg allt stabilt ut för Filip den första månaden. Liten som han var visade han tydligt vad han ville. När det inte var bra blev Filip arg.

Men så kom dippen. En morgon när föräldrarna kom in på salen var hela bebisen uppsvälld. Han hade drabbats av lunginflammation, hjärnhinneinflammation, en blodpropp och en hjärnblödning – samtidigt.

Filips vilja och en massiv läkarinsats lyckades häva det akut livshotande tillståndet. Josefin och Jonny kan än i dag inte riktigt fatta vilken tur de har haft. Under tiden med Filip i Lund var det fyra andra för tidigt födda barn som gick bort.

Filip kunde även han komma hem efter fyra månader och något som liknade ett vanligt familjeliv kunde ta sin början. Det dröjde dock länge innan Jonny och Josefin vågade bjuda hem folk. De har varit – och är fortfarande – noga med hygienen och utsätter sig inte för smittor i onödan. Båda pojkarna är infektionskänsliga. En förkylning sätter sig genast på lungorna på Filip och Elias.

– Det har blivit en del vabb, konstaterar Jonny.

Annars mår barnen bra i dag. Elias syn är något nedsatt och han är ett öronbarn. Filips sviter av den svåra starten är lite värre. Hans sneda skallform gör att det trycker på ögonhålan och öron. Nyligen fick han glasögon och han kommunicerar mest med tecken än så länge. Men han är pigg och kry och lika viljestark som i början.

Josefin och Jonny är fyllda av tacksamhet, inte minst gentemot vården. Jonny har räknat på vad sjukvården av hans båda för tidigt födda barn har kostat och kommit fram till en sak:

– Jag har inga som helst problem med att betala skatt längre. Hade det inte varit för all underbar sjukvårdspersonal hade pojkarna inte varit här med oss nu.

Överlever allt

Men även om det har gått bra två gånger kan det vara svårt att förstå hur han och Josefin vågat sig på en tredje graviditet. När de får frågan sneglar de lite på varandra och svarar i mun:

– Det här var väldigt oplanerat!

Det var med blandade känslor de tog emot graviditetsbeskedet men de bestämde sig ändå för att köra. Josefins livmodertapp är hopsydd av en specialist och tanken är att hon ska klippas upp i vecka 36, även om både hon och Jonny skrattar åt tanken på att det skulle kunna hålla så länge.

– Men vi känner att vi är i goda händer. Och kommer barnet i vecka 30 är det ju färdigbakat och klart, ler Jonny.

Josefin är sjukskriven. Hon får inte lyfta och inte gå promenader utan ska hålla sig i stillhet, vilket inte är så lätt med två aktiva barn. Elias är en nyfiken och metodisk pojke, som ser och registrerar allt som händer omkring honom medan Filip är vildare.

– De är varandras motsatser. En filbunke och en virvelvind! säger hon och lägger ena handen på magen.

Hon tror att det som har hänt har gjort henne till mer av en tigermorsa än vad hon hade varit annars, och kanske försiktigare än många andra föräldrar. Här är det ingen som kommer hem från affären och börjar laga mat utan att sprita händerna emellan. Men den största effekten märks nog på Josefins och Jonnys äktenskap.

– Det vi har gått igenom tär hårt. Många förhållanden klarar inte det. Jag känner att har vi överlevt det här så överlever vi allt!

Josefin med sina ögonstenar Filip och Elias.

Josefin med sina ögonstenar Filip och Elias.

LÄS OCKSÅ

(3)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…