Annons
Annons

Annons

Män som köper kvinnor: Han grips på kyrkogården med byxorna nere

Det är i princip bara män som köper sex och en gemensam nämnare för dem är en risig syn på kvinnor. De förstår inte eller struntar i att kvinnorna tvingas sälja sex, menar polisen Simon Häggström som gripit över tusen sexköpare.

- Män som åker fast ångrar inte det de har utsatt kvinnan för utan den skit som väntar dem, säger Simon Häggström som leder prostitutionsgruppen inom Stockholmspolisen.

– Män som åker fast ångrar inte det de har utsatt kvinnan för utan den skit som väntar dem, säger Simon Häggström som leder prostitutionsgruppen inom Stockholmspolisen.

Simon om polisens eviga arbete mot prostitution

Vi måste prata om det här med människovärde

AV LOUISE FAUVELLE FOTO: FRIDA EKMAN OCH IBL

Det är en onsdagskväll i början av oktober 2011. På Malmskillnadsgatan i centrala Stockholm sitter Simon Häggström och hans kollega Zanna i en mörkblå Saab. Klockan är strax efter elva när de får syn på en medelålders man med robust kroppshållning, klädd i svart kavaj, vit skjorta och mörkblå jeans. Han står och pratar med Adina, en 19-årig tvåbarnsmamma från Rumänien.
Hon är kraftigt sminkad och har på sig tajta jeans, röd jacka och högklackade skor. Adina och mannen börjar gå därifrån ihop. Simon och Zanna följer efter i bilen. Mannen går in på en bank och tar ut kontanter innan han och Adina sätter sig i en taxi som tar dem till Adolf Fredriks kyrka. De går in på kyrkogården.
Några minuter senare står Adina framåtlutad med jeansen nerdragna till knäna och händerna stödda mot en gravsten. Bakom henne, med ett fast grepp om hennes midja, står mannen – även han med byxorna nere. Hans höfter rör sig rytmiskt fram och tillbaka. Han är bara några sekunder från utlösning när Simon och Zanna rusar emot dem.
– Helvete! vrålar mannen samtidigt som han drar sig ur Adina och snubblande på sina nerhasade byxor faller i gräset.
– Vi kommer från polisen. Du är gripen. Vill du vara vänlig och ställa dig upp, säger Simon.

Kul att skriva

Denna oktoberkväll för fem år sedan är ett exempel på hur ett vanligt arbetspass ser ut för Simon Häggström. När vi hörs har han precis prostitutionkommit hem från en vecka i Kanada. Där har han gjort pr för den bok som kom ut i Sverige i våras och som släpptes på engelska den första november.
”Skuggans lag – en spanares kamp mot prostitutionen” är en sann berättelse om den verklighet som Simon och hans kollegor i Stockholmspolisens prostitutionsgrupp verkar i. Den innehåller scener som den ovan men också berättelser om tillslag i ett otal lägenheter som har förvandlats till bordeller, om chefsåklagare som grips på hotell efter att ha köpt sex och om kvinnor som mer eller mindre har fötts in i missbruk och prostitution.
Att det skulle bli en bok av allt detta var egentligen inte planen. Något år efter att Simon, som relativt nybakad polis, värvats i prostitutionsgruppen började han skriva ner anteckningar efter de mest omtumlande eller spektakulära utryckningarna. Han insåg att han tyckte att det var kul att skriva. Framför allt mådde han bra av det.
– Det låter som en klyscha men skrivandet blev en ventil. Jag fick avsluta fall som hade varit extra jobbiga, säger Simon på sin välartikulerade, rappa stockholmska.
En kväll förra sommaren nämnde han i förbigående sitt skrivande för sin vän Johan Christiansson – prostitutionsgruppens socialsekreterare tillika utgiven poet. Johan insisterade på att få läsa. Det fick han till slut och efteråt uppmanade han Simon att fortsätta – Johan var säker på att det skulle bli utgivet. Ett halvår senare tog Simon mod till sig och mejlade manuset till bokförlaget Kalla Kulor. De hörde av sig redan morgonen därpå och sade att de ville skriva kontrakt.
– Det är så få människor som har möjlighet att ge insikt i den här världen som är stängd och ljusskygg. Vi kommer in för att vi har polislegitimation. Jag ville att boken skulle bli en liten ögonöppnare som förklarar att prostitution inte är som många tror: unga tjejer som vill tjäna lite extra pengar för att ha råd att åka på resor. Prostitution handlar om ett rent utnyttjande av människor som inte har dragit någon speciellt bra lott i livet.

Tär på psyket

Den miljö som Simon möter dagligen skiljer sig avsevärt från den lugna småstadsidyll som präglade hans barndom och tonår. Han föddes i Bangalore i Indien och adopterades tio månader gammal av ett frikyrkligt par i Småland. Han växte mer eller mindre upp i Pingstkyrkan där hans pappa var pastor. Simon hann drömma om att bli såväl lokförare som datatekniker och pastor innan han slutligen – inspirerad av Beckfilmerna – bestämde sig för att bli polis.
Han gick ut Polishögskolan 2007 och jobbade två år i den så kallade Plattangruppen – vars uppgift var att hålla ordning på Sergels torg med omnejd, med särskild inriktning på narkotikaproblematiken – innan han värvades till den då nystartade prostitutionsgruppen. I början var de bara två spanare – i dag är de fyra.
Att jobba med prostitutionsärenden dagligen tär på psyket, berättar Simon. Han och hans kollegor får hjälp genom regelbunden handledning och terapeutsamtal en gång i veckan. I början hade han svårt att äta och sova. I dag tar han inte längre lika illa vid sig när de till exempel har hittat en 15-åring som har sålt sex.
– Avtrubbning klingar negativt men det är kroppens försvarsmekanism, säger Simon och tillägger:
– Sex är ju i grund och botten något väldigt fint men jag jobbar i en värld där det plötsligt blir något äckligt. Mina kollegor och jag hanterar all destruktiv sexualitet som vi möter genom att prata mycket. Har vi varit inne i en lägenhet som liknar en tortyrkammare så måste vi tillåta oss att efteråt skämta om det internt. Annars orkar man inte.
Sedan han började i prostitutionsgruppen 2009 har de gripit över tusen sexköpare – samtliga män. Exakt hur vanligt det är med sexköp i Sverige vet man inte eftersom mörkertalet är stort och långt ifrån alla åker fast.
En studie från 1996 visar att 13,6 procent av svenska män någon gång under sin livstid har köpt sex. En annan studie från 2008 säger att siffran är 8 procent. Med utgångspunkt i detta tror Simon att det är rimligt att tänka sig att ungefär var tionde man i Sverige köper sex någon gång under sin livstid.
– Det som har förvånat mig mest är det stora omfånget. Men också att det rör sig om vanliga skattebetalare, hederliga och i många fall faktiskt trevliga män som aldrig skulle begå något annat brott. Men de har inga som helst problem med att köpa en annan människa och äga henne i 30 minuter.

Simon Häggström leder prostitutionsgruppen inom Stockholmspolisen och har skrivit en bok om sitt arbete i en ljusskygg tillvaro, livsfarlig att vistas i. Sex, våld, hot, ondska, pengar och vibrerande nerver - det är Simon Häggströms vardag. Simon Häggström leder prostitutionsgruppen inom Stockholmspolisen och har skrivit en bok om sitt arbete i en ljusskygg tillvaro, livsfarlig att vistas i.

Sexköparna finns inom alla yrkes- och samhällsgrupper. Ofta rör det sig om en medelålders man som sannolikt inte har haft med polisen att göra tidigare, som är omtyckt på jobbet och har ett relativt stort socialt nätverk. Många gånger har han barn och är gift, berättar Simon.
– Att det rör sig om ett mansproblem kommer vi inte ifrån. Jag märker på mina kvinnliga kollegor att de har lättare att bli manshatiska. Det blir som att polletten trillar ner när man märker att alla typer av män köper sex, helt vanliga killar i ens egen ålder. Det blir provocerande.
Simon förklarar att de flesta män inser att en kvinna som säljer sex på ett eller annat sätt tvingas till det – antingen på grund av missbruk, fattigdom eller tidigare sexuella övergrepp. Sexköparna förstår inte detta, alternativt förstår men bryr sig inte. Snarare det sistnämnda, menar Simon.
– Det finns olika förklaringsmodeller till varför det bara är män som köper sex. Vissa forskare menar att det är kulturellt eller biologiskt, exempelvis att män ”måste sprida sin säd”. Jag har inte läst någon teori som jag tycker kan reda ut det på ett bra sätt.
Många av de män som Simon har gripit genom åren har brutit ihop och fått sina liv förstörda. Vissa har tagit livet av sig. Utöver skammen leder det uppdagade brottet ofta till skilsmässa, att man förlorar jobbet och att relationer till barn och vänner skadas, berättar Simon.
Jag undrar om det händer att han tycker synd om de män som de griper.
– Tycka synd om är starkt, men jag kan förstå att de bryter ihop för de ser ju sina liv gå i tusen bitar. Men det rör sig sällan om impulshandlingar och deras ånger är falsk. De ångrar inte det de har utsatt kvinnan för utan den skit som väntar dem. Det är märkligt att så många är redo att ta den här risken bara för att få utlösning.
Har ditt arbete påverkat din syn på män?
– Inte på män, men på manlighet. Jag har helt omprövat vad manlighet är för mig och det har kommit att handla om något djupare som inte är förknippat med yta och att vara macho. Män – och kvinnor också för den delen – som gör intryck på mig är de som ägnar sina liv åt att göra positiv skillnad för andra människor.
Vad gäller prostitutionen i samhället tror Simon att det är en brottslighet på frammarsch. Anledningen är enkel, förklarar han: någon som säljer droger måste hela tiden fixa nya. En 18-årig rumänska kan säljas till tusentals män tills hon är utsliten vid kanske 25 år. Då har hallicken redan hunnit tjäna miljoner kronor på henne.
– Man får inte glömma att prostitution är en klassfråga. Förr var prostitutionen missbruksdriven, i dag är den fattigdomsdriven. Ett samlag i Sverige kan ge lika mycket som en månadslön i ett land som Rumänien.
Vad kan göras för att motverka prostitutionen?
– Vi måste jobba mer på grundskolenivå och prata om det här med människovärde. Den minsta gemensamma nämnaren bland sexköpare är att de har en risig kvinnosyn. Hallickar och sexköpare säljer, byter och recenserar kvinnor som en bok eller cd-skiva, säger Simon och tillägger:
– Många tjejer börjar redan i unga år att exponera sig sexuellt på nätet – något som hänsynslösa män tar tillfället i akt att utnyttja och som i vissa fall leder till sexuella övergrepp och blir en inkörsport till prostitution. Jag vill se att de här frågorna vävs in i läroplanen. Det tror jag skulle vara ett sätt att uppfostra kommande generationer.
Simon betonar även vikten av att samhället tydligt tar ställning i synen på prostitution. Sverige var, 1999, först i världen med att införa en lag som förbjöd sexköp. Debatten kring huruvida sexköpslagen i realiteten har minskat prostitutionen har sedan dess gått varm.
Men Simon anser tveklöst att lagen har betytt otroligt mycket för synen på sexköp. Hans bild är att gemene man i Sverige ser på prostitution som någonting destruktivt. De senaste åren har han rest mycket utomlands och föreläst om den svenska sexköpslagen. Framför allt i södra Europa, där sexköp inte är kriminellt, upplever han att många anser att prostitution är något helt normalt.
– Det vi ser är att nästan all prostitution spåras till människohandlare som tar en stor del av de prostituerades inkomster och flyttar sedan runt kvinnorna i Europa som schackpjäser. Det är en stor nackdel med den fria rörligheten, säger Simon och tillägger:
– Förr kunde hallickarna förflytta sina prostituerade från stad till stad. Nu gör de det från land till land, vilket försvårar polisarbetet.
Från och med november kommer Simon att lämna prostitutionsgruppen och börja arbeta nationellt med den här frågan som kriminalinspektör vid Nationella Operativa Avdelningen, specialiserad på människohandel för sexuella ändamål.
– Det känns bra och motiverat eftersom prostitution inte bara är ett storstadsproblem. Häromveckan var jag i Jönköping på initiativ från polisen där, vi grep 13 sexköpare på fyra dagar.
Vad kommer din nya tjänst att innebära?
– Det vet jag själv inte riktigt än. Den kommer att ha en mer operativ prägel, säger Simon och tillägger:
– Men jag kommer fortfarande att jobba med det jag gör i dag: att gripa sexköpare och människohandlare.

Simon Häggström
Ålder: 34 år.
Bor: I Stockholm.
Gör: Chef för Stockholmspolisens prostitutionsgrupp, författare och föreläsare (i Sverige och utomlands) om prostitution och människohandel. Har bland annat hållit föredrag i Europaparlamentet och franska senaten.
Aktuell: Tillträder i november sin nya tjänst som kriminalinspektör vid Nationella Operativa Avdelningen – specialiserad på människohandel för sexuella ändamål.
På gång: Skriver på en uppföljare till ”Skuggans lag – en spanares kamp mot prostitutionen”. Den nya boken beräknas komma ut i vår.

Sexköpslagen är den informella beteckningen på lagen som förbjuder köp av sexuella tjänster (6 kap 11 § Brottsbalken). Bestämmelsen innebär att det är straffbelagt att köpa sexuella tjänster, men inte att sälja dem.

 

LÄS OCKSÅ

(87)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…