Annons
Annons


Månadens reportage Augusti: Varannan vecka var trebarnsmamman LiseLotte gangsterbrud

Vi väljer ut månadens bästa Allas-reportage under 2016 som är lite extra berörande och gripande, lite extra dramatiskt och spännande eller av andra anledningar är extra bra och fängslande läsning. Det här reportaget handlar om Liselotte som hamnade i fängelse efter ett rån mot en 7-Eleven-butik - men ändå halkade tillbaka i kriminella kretsar. Till ett beställningsmord fick henne att bestämma sig! Reportaget publicerades i Allas nummer 34 i augusti.

Liselotte har lämnat den kriminella världen och ägnar sig nu åt barnen och sitt skrivande.

Liselotte har lämnat den kriminella världen och ägnar sig nu åt barnen och sitt skrivande.

Trebarnsmamman LiseLotte slutade som rånare

När det blev tal om mord fick jag nog!

Varannan vecka levde LiseLotte ett städat familjeliv med sina tre barn. Varannan vecka var hon gangsterbrud i Stockholms undre värld. När hon hamnade i fängelse gjorde hon slut med sin kriminelle pojkvän. Men LiseLotte trillade dit igen…

AV JACOB HÄRNQVIST FOTO: JACOB HÄRNQVIST OCH PRIVATA BILDER

Annons

När jag träffar LiseLotte Divelli ser hon ut att vara vilken trevlig 48-åring som helst. Hon ler stort och glädjen lyser ur ögonen. Det är svårt att se henne varva livet som småbarnsförälder med livet som kriminell. Eller genomföra ett butiksrån tillsammans med en av Stockholms tyngsta kriminella aktörer. Eller sitta i fängelse.
Men skenet bedrar. LiseLotte har faktiskt gjort allt det där.
Hur hamnade då LiseLotte i den undre världen? Och hur tog hon sig därifrån? Svaret på den första frågan ligger i hennes barndom. Som var allt annat än idyllisk. Faktum är att inte ens LiseLotte visste hur svår barndomen var förrän många år senare, när sanningen kom fram. Barndomen innehöll nämligen trauman som LiseLotte inte hade en aning om som ung. Men som gjorde henne

Minnen om tortyr och våldtäkt plågade länge LiseLotte.

Minnen om tortyr och våldtäkt plågade länge LiseLotte.

rastlös och arg.
– Jag ifrågasatte och var envis. Och var väldigt driven. Jag sökte efter kärlek men hade ingen att luta mig mot. Rastlösheten fick att mig bli jobbig, grinig och gapig. Och den fick mig att resa mycket. Jag hade svårt att sitta still. Jag var au pair i London som artonåring och i USA som tjugoåring.

Hemska minnen

Som 23-åring träffade LiseLotte en kille som hon blev gravid med. Han utbildade sig till polis medan LiseLotte var mammaledig. Familjelivet flöt på och LiseLotte blev gravid två gånger till. Men till slut tog den oförklarliga rastlösheten och ilskan över igen. Det blev för mycket för äktenskapet. LiseLotte och hennes man skildes 1996.
Efter två år som singel träffade LiseLotte en ny man. Han hette Thomas, var tre år äldre och hade en dotter. Och det var nu problemen började på allvar. Även om det började högst oskyldigt.
– Thomas var bror till en av mina kompisar. Min bil var trasig och Thomas erbjöd sig att laga den. Vad jag inte visste var att han var tungt kriminell och faktiskt styrde Stockholms undre värld. Och han bestämde sig för mig, helt enkelt. Jag var ett lätt offer efter skilsmässan. Jag mådde dåligt, var arg och var ofta ute och festade. Det tog bara tre veckor, sedan flyttade Thomas in till mig i mitt hus på landet.
Det var uppenbart redan från början att Thomas hade kriminell livsstil. Märkliga klickljud i telefonen tydde på att den var avlyssnad. Okända personer promenerade förbi eller satt i bilar utanför det lilla huset. Några av personerna var Thomas livvakter som höll koll på honom. Andra var civila poliser, berättar LiseLotte. Det är först efteråt som hon har insett hur relationen egentligen fungerade. Och hur komplicerad den var.
– Det kan ju verka konstigt att bli förälskad i en tungt kriminell person. Men jag var svag vid det tillfället. Han utnyttjade det. Han intalade mig dessutom att jag var likadan som han. Att jag hade samma mörker inom mig och att jag var annorlunda jämfört med andra. Och jag trodde på det.
Att LiseLotte kände sig trygg med Thomas fick oanade konsekvenser för henne.
– Eftersom jag mådde så bra började jag slappna av på ett helt nytt sätt. Och då började märkliga minnen komma tillbaka. Minnen av hur släktingar utnyttjade mig sexuellt och torterade mig från två års ålder. Jag fattade inte alls var det där kom ifrån. Jag frågade om jag hade rätt eller var galen, men en släkting har bekräftat att det verkligen hände.
Att LiseLottes minnen kom tillbaka innebar dock katastrof. Familjen vände sig mot henne. Denna tystnad är förstås ett fruktansvärt pris att betala för sanningen.
– Men samtidigt har jag förstått varför mitt liv såg ut som det gjorde fram till dess. Oron och rastlösheten och ilskan fick sin förklaring. Jag var helt enkelt traumatiserad utan att veta om det. Problemet var att ingen i min familj stöttade mig när allt kom fram. Det var en total brist på tillit.

Blev hjärntvättad

Den enda som Liselotte kände tillit till var Thomas. Som råkade vara en av landets farligaste gangstrar.

"Den latinska texten på nacken är en hyllning till min favoritserie på tv, Breaking Bad. texten betyder "Say my name", säger LiseLotte.

”Den latinska texten på nacken är en hyllning till min favoritserie på tv, Breaking Bad. Texten betyder ”Say my name”, säger LiseLotte.

Några månader in i förhållandet med Thomas bestämde sig LiseLotte för att sjukskriva sig. Nu började en alltmer destruktiv tillvaro där hon plötsligt insåg att hon levde ett dubbelliv.
– Jag hade ju delad vårdnad om barnen. Så varannan vecka var jag städad småbarnsmamma med tre barn. Och varannan vecka var jag gangsterbrud i Stockholms undre värld. Samtidigt försökte jag bearbeta det faktum att jag blivit torterad och våldtagen som barn och övergiven av min familj som vuxen.
Och tillvaron i de kriminella kretsarna erbjöd ingen verklig flykt från problemen. Snarare tvärtom.
– Det är absolut inget överflöd av pengar och prylar som man kan tro. Kriminella människor är rädda och trötta och paranoida. De har ju polisen efter sig jämt. Det finns ingen glädje. Det är bara tröttsamt.
Och relationen med Thomas blev snabbt sämre.
– Han formade mig sakta men säkert till att bli likadan som han. Med min hemska barndom och brist på tillit var det lätt för honom att inbilla mig att vi var likadana.
I takt med att hjärntvätten fortskred kom våldsamheterna.
– Det tog bara ett år. Sedan bestämde han allt. Jag var tvungen att fråga om jag fick svara i telefon i mitt eget hem. Frågade jag inte så skällde han ut mig. Under det där första året hann jag åka på stryk fyra gånger. Han vräkte omkull mig och slängde in mig i väggen. Och jag hade bestämt mig långt tidigare att ingen någonsin skulle få slå mig. Men jag såg det inte då. Jag såg det inte på det sättet.
Snart var tiden mogen för att involvera LiseLotte i det kriminella livet på allvar. Och planera ett butiksrån.
Allt började med att LiseLotte och Thomas behövde extra pengar. Den naturliga lösningen för Thomas var att råna en butik. Det var inte första gången, berättar LiseLotte.
– Han var van. Han hade rånat banker förut men aldrig blivit dömd. Själv hade jag aldrig gjort något kriminellt. Förutom att köra för fort någon enstaka gång.

Blev hemlös

Thomas och LiseLotte planerade rånet och genomförde det den 11 februari 1999. Målet var en 7-Eleven-butik i centrala Stockholm. Rånet var en skräckinjagande upplevelse för LiseLotte.
– Tjejen i kassan blev ju livrädd. Jag led med henne. Det var hemskt att höra hur rädd hon blev. Och obehagligt med Thomas, som skrek på henne med exakt samma röst som när han slog mig. Jag gjorde vad jag skulle under rånet, men det kändes så fruktansvärt fel.
Mitt under rånet klev ett gäng poliser in i butiken. Enligt LiseLotte hade de känt till rånet hela tiden.
– Men eftersom de samlade bevis att använda mot Thomas lät de alltihop ske. Det var grymt mot expediten, tycker jag.
LiseLotte och Thomas fick ett och halvt år var i fängelse. Något som förstås var en chock för barnen, som inte vetat något om mammas dubbelliv.
– Jag förklarade rakt på sak. Då var sönerna sex, sju och nio år. Min yngste pojke blev orolig och den äldste arg. Mellanbarnet försökte att inte reagera. Min före detta man kom varje helg med barnen till anstalten. Det var förstås jättejobbigt, men det var enda sättet för oss att ta oss igenom det hela.
Under fängelsetiden gjorde LiseLotte slut med Thomas. Det fick vara nog med den kriminella livsstilen. Utmaningar fanns det dock fortfarande gott om.
– Jag tvingades sälja huset under fängelsetiden och hade ingenstans att bo när jag kom ut igen. Så jag var hemlös i tio månader och bodde hos personer jag kände tills bostadssituationen ordnade upp sig.
Jobb skaffade hon däremot direkt. Efter tio månader fick hon ett andrahandskontrakt och 2002 fick hon sin egen bostad. Men vägen till ett normalt liv var fortfarande lång.
Även om LiseLotte gjort slut med Thomas och det kriminella livet mådde hon inte särskilt mycket bättre. Alla minnen om tortyr och våldtäkt låg fortfarande och kokade i det undermedvetna. Nu var det dags att ta tag i dem.
– Under 2008 gick jag till psykolog för att få kontroll över mina minnen och reaktioner. Det har jag jobbat hårt med sedan dess. Och jag är helt annorlunda nu jämfört med för tjugo år sedan. Då hade jag aldrig kunnat sitta så här och prata. Eller grillat i skogen med barnen. Eller sitta still över huvud taget.

"Mind over Matter" tatuerade jag in på armen på min 45-årsdag. Med en sjuk kropp är det viktigt att bestämma sig för hur man psykiskt ska förhålla sig till sin tillvaro. Oftast är det bara att bita ihop och fortsätta framåt."

”Mind over Matter” tatuerade jag in på armen på min 45-årsdag. Med en sjuk kropp är det viktigt att bestämma sig för hur man psykiskt ska förhålla sig till sin tillvaro. Oftast är det bara att bita ihop och fortsätta framåt”, berättar LiseLotte.

Flera diagnoser

Men allt blev inte bättre i en handvändning. Tvärtom blev det först mycket sämre.
– Jag blev utförsäkrad 2010 och helt nolltaxerad. Jag var totalt utbränd och höll på att hamna i rullstol. Jag hade svårt att gå. Jag kunde tappa förmågan att röra på benen. Ibland stannade jag bara upp och kunde inte röra mig. Jag gick till två psykologer för att ta reda på varför. Den första tyckte att jag var psykiskt sjuk. Den andra sa att mitt rörelsecentrum börjat krympa på grund av alla mina trauman. Så jag började träna upp mig.
Två år senare kom nästa diagnos.
– Då fick jag veta att jag har emotionell personlighetsstörning, det som förr kallades borderline. Det är en direkt konsekvens av övergreppen jag genomled som barn. När jag fick diagnosen kände jag en blandning av sorg, uppgivenhet och lättnad.
Men det som kunde ha varit en förlösande insikt blev något annat.
– Jag började tänka att Thomas kanske hade rätt. Jag var kanske som han. Jag skulle ju aldrig bli som alla andra. Så jag började söka mig tillbaka till den kriminella världen igen.
LiseLotte började gå på fester med kriminella personer för första gången på flera år. Hon blev igenkänd och kände en viss trygghet.
– Det gick väldigt snabbt att halka tillbaka. Och jag började umgås med en person som bodde i närheten av mig som var kriminell. Vi fikade och pratade och jag fick åka med på hans motorcykel. Det var kul.
Tills han berättade om ett brott han tänkte genomföra.
Han tänkte beställa ett mord.
– Han tänkte låta döda en person i ett kriminellt gäng. Och då blev jag tvungen att agera. Jag kunde ju inte bara låta det hända. Det vore fruktansvärt. Så jag berättade om hans planer för de berörda. De diskuterade med honom och fick honom att ändra sig. Efter det bestämde jag mig för att aldrig mer ha med den kriminella världen att göra mer. Det är helt enkelt inte värt det.
Nu har LiseLotte inte haft någon kontakt med den kriminella världen på två år. Inte med Thomas heller. I stället lägger hon all sin tid på barnen, sitt nystartade företag och sitt skrivande. Hon har släppt tre böcker på eget förlag: ”Kampen om kaos”, ”Skott”, och ”Skärvor”. Samtliga böcker handlar om hennes eget liv och hennes erfarenheter av destruktiva relationer och kriminalitet.
– Jag skriver för att det är min passion, det är mitt sätt att kunna andas lättare. Fördelen är att mitt liv har gett mig en ocean av realistiskt innehåll. Jag vet vad jag skriver om.

Alla Liselottes böcker baserar sig på hennes egna erfarenheter.

Alla Liselottes böcker baserar sig på hennes egna erfarenheter.

Måste ha tålamod

Och hon har lärt sig en hel del av sina upplevelser genom åren.
– Livet har lärt mig att ha tålamod. Men jag är heller inte rädd att slå näven i bordet. Jag säger ifrån när jag ser skadegörelse, tonårskriminalitet eller annat som skrämmer andra. När folk frågar hur jag orkar bråka säger jag: ”Jag vågar ta striden för att du ska slippa.”
Och vad tycker barnen? De har ju sett henne göra en lång resa från fängelsekund till ansvarstagande mor, tillika författare.
– De är bara stolta, säger LiseLotte och spricker upp i ännu ett leende.

Fotnot: Thomas heter egentligen något annat.

Läs fler av våra utvalda Månadens reportage här.

LÄS OCKSÅ

(14)
(0)

Annons

Annons

Annons


allasbutik

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…