Annons
Annons

Annons

Månadens reportage Januari: Jag slutade strippa när min kollega blev mördad

Vi väljer ut månadens bästa Allas-reportage under 2016 som är lite extra berörande och gripande, lite extra dramatiskt och spännande eller av andra anledningar är extra bra och fängslande läsning. Det här reportaget handlar om hur Caroline i panik svarade på en annons när hon var 19 år - och började tjäna upp till 25 000 kronor i veckan. Reportaget publicerades i Allas nummer 5 i januari.

Caroline L Jensen

Caroline med maken Leffe, 7-årige sonen Maximilian och hunden Devil.

Mördaren hade kroppen i en resväska hemma

För att lösa en stor skuld började Caroline strippa i Köpenhamn. Där drogs hon in i en värld av våld, pengar och sex. Efter ett brutalt mord fick Caroline nog och återvände till ett vanligt svenssonliv. I dag är hon framgångsrik författare.
AV VESNA MALDANER FOTO: DRAGO PRVULOVIC OCH PRIVAT BILD

Ljuset strilar ner på Caroline L Jensens mörka hår när hon kommer ut med sin kaffekopp och sätter sig i solen. Platsen är Saxtorpsskogen i Skåne.
– Området här inspirerar mig till att skapa skräckhistorier, säger hon medan hennes svarta katt Anubis busar kring fötterna.
Caroline tar ett djupt andetag och börjar sedan med befriande självdistans berätta sin ovanliga historia. Då, för 18 år sedan, hade hon förmodligen glömt att släcka två ljus i fönsterkarmen i

Caroline gjorde succé med sin egen historia.

Caroline gjorde succé med sin egen historia.

lägenheten i Malmö och katterna välte troligen ner dem, samtidigt som gardinerna antändes. En kedjereaktion som lämnade lägenheten utbränd på några få minuter och Caroline utblottad.
– Ja, det är nästan komiskt om det inte vore tragiskt. Samtidigt som jag studerade juridik i Lund jobbade jag extra med att sälja försäkringar under sommarmånaderna för att få det att gå runt ekonomiskt, men hade inte råd att ta en egen försäkring!

Snabba pengar

Som tur var hade hyresvärden en drulleförsäkring, men självrisken på 36 400 kronor skulle Caroline tvingas betala ur egen ficka.
– Fram till dess kändes det ändå lite okej, kompisarna hade samlat ihop kläder och gamla möbler och hyresvärden hade ordnat med ersättningslägenhet tills min egen var iordningställd.
Men när räkningen damp ner i brevlådan och skulle vara betald inom en månad fick Caroline panik. Ingen kunde hjälpa henne med pengar, inte familjen, inte vännerna.
– Vad skulle jag ta mig till? Jag hade ju inte ens något att sälja. Allt var borta.
Bland hundratal annonser hittade Caroline en där de sökte tjejer för striptease i en klubblokal i Trelleborg. Lönen skulle kunna uppgå till 25 000 kronor i månaden.
– Det skulle hjälpa mig ur den värsta krisen. Dessutom tycker jag att striptease kan vara ganska sexigt. Då hade jag både kroppen och självförtroendet.
Men allt gick inte hennes väg. Hon fick inte in tillräckligt med jobb och betalningsdagen närmade sig med stormsteg. När hon frågade klubbägaren om mer jobb rekommenderade han de stora lyxiga strippklubbarna i Köpenhamns finaste områden.
Kombinationen av exhibitionism och akut behov av pengar gjorde att 19-åriga Caroline åkte över sundet och in i en värld av snabba pengar, mycket sprit och rika män. Hon tog artistnamnet Vicky. Hennes uppgift var att med jämna mellanrum dansa topless och däremellan se till att kunderna beställde in den dyraste flaskan champagne, eller så många flaskor som möjligt.
– Jag har alltid varit bra på att snacka och har snygga bröst, så jag tjänade massor i provision. Men visst, i början var jag chockad över att kunderna ville köpa en flaska för 7 700 kronor. Det var ju mer än jag fick per månad i studielån!

Alla visste det

När notan för branden äntligen var betald tänkte hon bara stanna tills sommarlovet var slut. Men Caroline vande sig snabbt vid de stora förtjänsterna på upp till 25 000 kronor i veckan och beslutade sig för att ta ett sabbatsår från studierna i juridik.

En bild från Carolines tid som strippa.

En bild från Carolines tid som strippa.

– Det var en relativt okomplicerad värld, det var glamour, champagne, tuttar och glada förmögna män som ville ha en kul kväll med vackra tjejer. Det är egentligen samma teknik för alla säljjobb, fast det är lite lättare att sälja champagne än försäkringar! Fördelen med strippklubben var att kunden alltid var lite berusad och lockvaran en tjej i fin klänning. Försäkringar är inte lika sexiga.
Caroline hymlade inte med sitt jobb. Alla vänner och hennes familj visste vad hon höll på med.
– Det ligger i min natur att vara öppen och göra som jag vill. Jag till och med bjöd in min mamma och syster till klubben. Ville visa att det inte var så farligt, att jag inte hade sex på scen med ett får, skrattar Caroline. De kom, tog ett glas vin och åkte hem. Inga sura miner alls. De sa bara: ”Sånt här har vi bara sett på film.”
Men ökade inkomster gav också ökade utgifter. Caroline köpte dyra aftonklänningar och skor varje vecka. Det gällde att matcha rika affärsmän som kunde spendera 400 000 kronor på en kväll.
Enligt Caroline var det aldrig fråga om prostitution, även om många av stripporna då och då gick hem med sina kunder.
– Jag har alltid varit för frivilligt, vuxet sexarbete i samtycke med andra vuxna. Jag bestämde mig redan från början att om det kom in en kund som jag ändå skulle vilja ha sex med så skulle jag göra det, gratis. Ville jag ligga med någon så var det mitt beslut som ingen annan hade med att göra.
Efter ett år i branschen smög sig tristessen och nackdelarna på henne. Jobbet var trots allt inte som andra jobb.
– Nej, självklart inte. Alkoholen är det stora problemet. Vi bodde i samma hus som vi jobbade. Jag jobbade dubbelskift, sex dagar i veckan. I början räckte det att dela en flaska med kunden för att jag skulle bli berusad. Mot slutet var jag uppe i minst tre flaskor. Toleransnivån ökar, och de som stannar kvar lite längre i branschen går det illa för. Det är oerhört nedbrytande att komma hem fem på morgonen, lägga sig full och vakna tre på eftermiddagen och börja jobba igen vid fem. Det är själsdödande.

Kropp i resväska

Caroline återvände till studierna i Lund, men var tillbaka i strippvärlden efter två terminer. En natt hörde hon hur det bultade på ytterdörren. Hon trodde att det bara var ett fyllo, men när dörren plötsligt sparkades in fick hon för sig att det var en tjuv som visste om att alla tjejerna förvarade kontanter i sina rum.
– Sedan blev det tyst. Jag vågade inte ringa polisen, utan sms:ade till klubbägaren att någon hade brutit sig in och att han skulle ringa polisen. Efter en stund hörde jag hur en av tjejerna som bodde mittemot oss skrek. Därefter hördes några dunsar och sedan blev det åter tyst.
Först när vaktmästaren dök upp vågade Caroline sig ut. Kollegans dörr var sönder, möblerna välta och rummet tomt. Klubbägaren vägrade ringa efter polisen eftersom inte alla tjejer hade arbetstillstånd.
– För mig var det en varningsklocka, en ögonöppnare. Då förstod jag hur lite strippornas liv var värda. Så jag ringde min pojkvän och bad honom hämta mig och jag har aldrig återvänt efter det.
Senare fick hon reda på att klubbens dörrvakt hade dödat kollegan och förvarat henne i en resväska hemma hos sig.
Caroline skrev självbiografin ”Champagneflickan, en svensk strippa berättar” om den hisnande färden från ett tryggt vardagsliv till en utsatt tillvaro i den danska porrbranschen. Boken, som hon tillägnade den mördade kollegan, blev en stor succé. Den blev också Carolines biljett till offentligheten.
– Målet var inte att skriva ett insidesreportage och rada upp snuskigheter, utan att berätta om en helt vanlig flicka som till följd av en rad olyckliga omständigheter hamnade i en värld där egenvärdet räknades i pengar och sex.
I dag är hennes 37-åriga liv väsensskilt från champagnelivet i Danmark. Efter studier i juridik, psykologi och svenska satsade Caroline fullt ut på författandet. Hon arbetar både som skrivcoach, lektör och redaktör på ett förlag. Dessutom vann hon en av de första ”Sikta mot stjärnorna”, samt har fått Landskronas kulturstipendium. Hennes sjunde bok är just klar och är något så ovanligt som feministisk skräckthriller med namnet ”Den 4:e vågen”.
– Boken är en blandning av filmerna ”Cape Fear” och ”Thelma & Louise”. Min stora kärlek är skräcken, det är otroligt svårt att få någon rädd genom text. Därför har jag också skrivit ”Demonologi för nybörjare” som sålts i flera länder.

Stor framgång

Efter den boken fick hon titeln ”Sveriges nya skräckdrottning”. Och hennes eget liv är en historia som kunde ha tagit en ände med förskräckelse, men som Caroline lyckades vända till en framgångssaga.
– Jag ångrar inget och tycker fortfarande att striptease kan vara kul, men visst, det jobbet är som en tatuering, det är alltid kvar. Det spelar ingen roll hur mycket annat jag gjort, media blir alltid intresserade av just den saken. Så jag får väl vänja mig vid att vara riksstrippan resten av livet, säger hon med ett stort leende.
Och hur får du utlopp för din exhibitionism i dag?
– Bland annat genom Facebook och Twitter. Jag är ju ganska aktiv med både inlägg och bilder. Sedan är det väl genom mina böcker och intresset för min person som skapas med dem. Det kommer en stadig ström av intervjuförfrågningar. Och på det rent sexuella planet så räcker det fint med min make Leffe som publik.

 

LÄS OCKSÅ

(119)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…