Annons
Annons

Annons

Min 6-åriga dotter är bortrövad!

Vi väljer ut månadens bästa Allas-reportage under 2016 som är lite extra berörande och gripande, lite extra dramatiskt och spännande eller av andra anledningar är extra bra och fängslande läsning. Det här reportaget handlar om Magnus dotter Matilda - som efter en helg med sin mamma aldrig kom hem igen... Reportaget publicerades i Allas nummer 25 i juni.

Magnus håller fram porträttet av Matilda.

Magnus håller fram porträttet av Matilda.

Magnus dotter försvann spårlöst med sin mamma

Matilda ska veta att jag inte har glömt bort henne

En morgon i maj 2013 sa Magnus hej då till sin 6-åriga dotter Matilda som skulle träffa sin mamma. Sedan dess har han inte sett henne. Han vet inte var hon finns, hur hon mår eller om han får träffa henne igen.

AV LINA NORMAN FOTO: ANNA EDLUND

I över ett och ett halvt år stod barnrummet i lägenheten i Vasastan i Stockholm orört. Allt fanns kvar – leksaker och kläder passande en sexåring. Men Matilda, flickan som bott i rummet, var spårlöst

Magnus bevarade sin dotters rum orört i ett och ett halvt år.

Magnus har inte sett sin dotter på över tre år.

försvunnen. Till slut revs väggarna och lägenheten byggdes om.
– Jag visste inte vad jag skulle göra, säger Matildas pappa Magnus Blomgren. I början var jag övertygad om att Matilda skulle komma tillbaka… men det blev inte så. Och jag insåg att kläderna skulle vara för små. Leksakerna skulle hon inte vilja leka med. Ju längre tiden gick… mer och mer förstod jag att hon inte skulle komma tillbaka.
Det har gått tre år sedan 32-årige Magnus senast såg sin dotter Matilda. Han och Matildas mamma – ursprungligen från Estland – skilde sig 2011. Efter skilsmässan följde otaliga turer fram och tillbaka i familjerätten.
– Det höll på väldigt länge, konstaterar han. Sista halvåret bodde Matilda hos mig, då kändes det som det äntligen blev lite lugn och ro.

Åkte till Tallinn

Efter en helg med sin mamma då de åkte till Tallinn, kom Matilda aldrig hem. Hon var borta, och även hennes mamma.
– Det var totalpanik i början, säger Magnus när han tänker tillbaka på söndagen då Matildas farmor och farfar skulle hämta henne men hon aldrig dök upp.
Han gör en kort paus och fortsätter:
– Fast jag greppade inte då att Matilda verkligen var försvunnen.
Vi möts på ett kafé i centrala Stockholm. Lunchgäster kommer och går. I soffan bredvid Magnus sitter hans sambo Lydia, 28. De lärde känna varandra en dryg månad efter att Matilda försvunnit. Lydia började då arbeta på Wärdshuset Ulla Winbladh där Magnus var kock – numera köksmästare.
– Några kollegor berättade för mig om Matilda, säger Lydia. De hade märkt att det var något mellan mig och Magnus och en kväll frågade de: ”Vet du vad som har hänt med hans barn? Vet du att hon försvann nyligen?” Sedan började jag och Magnus promenera hem tillsammans på kvällarna.
Hon vänder sig mot Magnus och fortsätter:
– Och då berättade du mer och mer med tiden. Men det var en speciell situation att komma in i något som jag inte hade varit med i från början. Jag hade ju inte träffat Matilda och jag kände inte Magnus jättebra. Jag visste inte vad jag skulle göra – och vad jag än gjorde så hjälpte det inte. Men sedan insåg jag att så länge jag kunde finnas där och stötta Magnus så räckte det.

Präglar hela livet

Lydia lutar sig tillbaka i soffan och förklarar sedan att det känns som om hon känner Matilda, trots att hon aldrig har träffat henne.
– Hennes rum fanns kvar när jag flyttade in hos Magnus, hennes leksaker. Det kändes som om Matilda var där. Och jag drömde att jag lekte med henne i parken. När vintern kom drömde jag att vi stod på gatan och att det var snö ute. Bilden var så väldigt tydlig och det kändes som om hon var hemma. Ett tag vaknade jag flera nätter i rad av att jag drömde om Matilda.
Magnus ögon blänker till när Lydia beskriver sina drömmar.
– Det är så mycket som kretsar kring Matilda, säger han efter en stunds tystnad. Det präglar hela livet.
Han minns hur han höll sig hemma hela sommaren 2013. Han ville inte åka någonstans och var hela tiden tvungen att ha telefonen nära.
– Då var jag bara fokuserad på att Matilda skulle komma tillbaka, säger Magnus. Men nu förlikar jag mig mer och mer med tanken på att hon inte kommer att göra det. I alla fall inte som liten flicka.
Matildas mamma blev efter Matildas försvinnande häktad i sin frånvaro och efterlyst av Interpol. Det finns ett beslut enligt Haagkonventionen att Matilda, om hon befinner sig utomlands, ska föras tillbaka till Sverige. Men trots att ett privat företag som söker efter försvunna barn reste till Estland för att leta – är Matilda fortfarande borta.
– ”Vi hittar dem, inga konstigheter” sa de, berättar Magnus. Men det gjorde de inte.

Matildas rum fanns kvar orört när Lydia flyttade in, så det känns som om Matilda alltid funnits där.

Matildas rum fanns kvar orört när Lydia flyttade in, så det känns som om Matilda alltid funnits där.

Hoppas på internet

Nu hoppas Magnus att Matilda en dag ska se på internet att familjen i Sverige letar efter henne.
– Hon fyller ju 10 år i september och det finns information utlagd, säger han dröjande.
Han syftar bland annat på en efterlysning på Facebook.
– Man har ju själv någon gång googlat på sitt eget namn för att se vad som kommer upp, säger Lydia och låter hoppfull.
Magnus tystnar lite när jag ber honom beskriva hur Matilda var, och vad de brukade göra tillsammans. Ögonen blänker till och rösten vill inte riktigt bära.
– Hon tyckte om att leka och spralla, säger han slutligen. Matilda gillade att vara ute, och hon tyckte om djur. Vi gjorde mycket tillsammans med mina föräldrar och var ofta på deras lantställe i Dalarna. Där var det lugnt, Matilda behövde det.
Han gör en kort paus innan han lägger till:
– Hon behövde komma till ro och det kände jag att hon gjorde den sista tiden. Hon gick på sexårs och skulle börja skolan efter sommaren. Det kändes verkligen som om det skulle bli bra.
Arbetet har betytt mycket för Magnus under tiden Matilda varit försvunnen. Det har gett honom annat att tänka på när det har varit, som han själv beskriver det, snurrigt i huvudet.
– Jobbet – att laga husmanskost – är mitt liv. Och alla jag arbetar med har varit väldigt stöttande. 90 procent av tiden ligger mitt fokus främst på jobbet, annars går det inte. Det är väldigt tungt att inte veta var Matilda är eller hur hon mår. Jag känner mig så maktlös.

Mycket stöd

Han fingrar på kaffekoppen och fortsätter:
– Det har också hjälpt mycket att prata med Lydia. Hon har varit stöttande hela tiden. Mina föräldrar har också varit ett stort stöd. Man ska inte vara ensam i sådana här situationer. Mitt liv går vidare, jag har inte så mycket att välja på.
Samtidigt som vardagen fortsätter finns det vissa steg i livet som Magnus drar sig för att ta utan Matilda.
– Som med Lydia till exempel, säger han. Matilda har inte träffat Lydia. Sådana saker vill jag dela med Matilda. Och jag vill att hon ska vara med om vi kanske gifter oss. Jag vill ha fler barn – men där finns väldigt mycket skuldkänslor. Det känns som om jag tränger bort Matilda. Tänk om hon skulle komma hem och jag har en ny familj…
Tillbakalutad i soffan konstaterar Magnus att han inte har någon aning om ifall han någonsin kommer att få träffa Matilda igen.
– Jag tror att hon är i Estland… fast egentligen vet jag inte om hon är i Ryssland, USA eller kanske i Sverige. Som läget är nu nöjer jag mig nästan med att bara få reda på att hon mår bra. Och jag vill att hon ska veta att jag finns kvar, att jag inte har glömt henne.

Bortförda barn 2005–2015
Den ökade rörligheten över gränserna har medfört att vårdnadstvister med internationella inslag har ökat. I vissa fall går det så långt att ett barn förs bort eller hålls kvar i ett land eftersom föräldrarna inte kan komma överens. Och antalet bortförda barn har ökat markant sedan 2005.
2005 – 28 barn
2006 – 26 barn
2007 – 84 barn
2008 – 65 barn
2009 – 64 barn
2010 – 86 barn
2011 – 89 barn
2012 – 65 barn
2013 – 84 barn
2014 – 112 barn
2015 – 68 barn
Källa: Utrikesdepartementet

LÄS OCKSÅ

(617)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…