Annons
Annons

Annons

Månadens reportage September: Jag blev rånad två gånger på två veckor

Nu har vi valt ut tolv av årets allra bästa Allas-reportage som varit lite extra berörande och gripande, lite extra dramatiska och spännande eller av andra anledningar varit extra bra och fängslande läsning. Längre fram kommer du också ha möjlighet att rösta på det reportage som är din favorit!

Det här reportaget om Mari Seger publicerades i Allas nummer 38 i september 2014.

Trebarnsmamman Mari blev rånad två gånger

JAG TRODDE ATT HAN SKULLE SKÄRA HALSEN AV MIG

Det skulle inte hända igen, hade polisen sagt. Men det var ytterst motvilligt som Mari återvände till sin butik. Varje gång det plingade i dörren kände hon skräcken komma. Och två veckor efter att hon blivit så brutalt rånad hände det igen…

AV ANNIKA SOHLANDER FOTO: PERNILLA WAHLMAN, PRIVAT BILD

Det som hände Gävlebon Mari Seger låter egentligen rätt osannolikt. Men att utsättas för två väpnade rån inom loppet av två veckor är inte bara maximal otur utan krossade också livsdrömmen som hon nyligen hade förverkligat.

Den 1 januari 2013 tog hon över ett litet närköp i centrala Gävle.

– Jag hade länge jobbat med mat och ville prova något annat. Jag nappade på en annons på Blocket och jag kände direkt att jag hade hamnat rätt, säger hon.

Den första tiden jobbade hon intensivt och lärde sig mycket både om bokföring och handel.

– Det var en jätterolig tid om man bortser från det som hände sedan, säger hon.

Livrädd för kniven

Att hon skulle löpa risk att bli rånad var inget hon ägnat någon tanke. Det hände rätt ofta att hon hade med sig sina barn till jobbet.

– Min sambo sa att om jag skulle råka ut för ett rån så skulle jag bara lämna över kassan direkt så skulle rånarna försvinna ut från butiken, säger hon.

En stolt och glad Mari fotograferad i sin nyförvärvade butik. Men det var före rånen...

En stolt och glad Mari fotograferad i sin nyförvärvade butik. Men det var före rånen…

Tisdagen den 21 januari 2014 hade Mari drivit butiken i lite drygt ett år. Tillsammans med sin revisor tittade hon igenom bokföringen.

– Plötsligt skrek revisorn till och kastade sig bakåt. Jag såg en maskerad man med en stor kökskniv som ställde sig framför mig.

Rånaren skrek att de skulle öppna kassalådan. För att göra det måste Mari sträcka sig över den narkotikapåverkade rånarens kniv.

Efteråt vände han sig mot kassaskåpet och krävde att hon skulle öppna det. För att nå kassaskåpet måste Marie böja sig ner. Hon fumlade med låset samtidigt som rånaren var ovanför henne, hela tiden med kniven i handen.

– Jag var fullständigt livrädd och trodde att jag skulle dö. Jag såg hela tiden min familj framför mig, säger Mari.

Påsen som rånaren stoppade pengarna i blev så tung att han tappade den. En massa mynt föll ur på golvet.

– Jag tänkte att han skulle gå då men i stället plockade han upp varenda mynt; det kändes som en evighet, säger hon.

Räddningen i den utsatta situationen blev ögonkontakten med revisorn. Hon blev stående längs väggen och fick bevittna hela dramat.

Rånaren greps kort efter rånet och visade sig vara en kund.

– Han hade varit inne i butiken men aldrig sagt något. Troligen var han ute och rekade inför rånet då, säger hon.

Efteråt var både Mari och hennes revisor svårt chockade men ingen av dem erbjöds någon professionell hjälp. I dag tror Mari att det hade hjälpt att få prata med någon direkt.

– Dagen efteråt var kroppen som paralyserad och hjärnan hängde inte alls med. Jag åkte till och med vilse i Gävle.

Så småningom kontaktade hon själv brottsofferjouren och fick träffa en psykolog. Med stöd av samtal började hon bygga upp den raserade tilliten till människor. Men tålamodet och koncentrationen brast ofta och hon hade svårt att sova med ständiga mardrömmar.

– Jag rånades gång på gång i drömmen och ville inte alls gå tillbaka till butiken. Jag blev skräckslagen av minsta lilla pling i dörren.

Två maskerade män

Men med stöttning från anhöriga och vänner och med ett löfte från polisen om att det inte skulle hända igen gick Mari tillbaka till jobbet.

– Om det inte hade hänt något mer efter det första rånet så tror jag att jag hade kunnat komma över det och behålla butiken, säger hon.

Det tuffaste med att jobba igen var att vistas på kontoret där kassaskåpet stod. Så, den 4 februari, två veckor efter det första rånet, hände det igen.

– Jag hade precis loggat in mig på datorn när två maskerade rånare dök upp.

Den ene rånaren placerade sig vid kassan, den andretryckte en pistol mot Maris huvud.

– Jag fattade knappt vad de sa, jag var helt paralyserad.

Än en gång tvingades hon tömma kassalådan och öppna kassaskåpet samtidigt som hon var övertygad om att de skulle skjuta henne.

– De brukar säga att när man ställs inför döden så passerar livet revy och det kan jag verkligen intyga.

Vittnen som fanns utanför butiken såg de flyende rånarna och efter en kort stund greps de. De var unga män, 17 respektive 18 år, som tidigare dömts för liknande brott. De hade även varit kunder i butiken.

Svårt att vittna

Mari har börjat ett nytt liv på på landet men skräckupplevelserna har förändrat henne som person.

Mari har börjat ett nytt liv på på landet men skräckupplevelserna har förändrat henne som person.

Den första rånaren som använde kniv dömdes till två års fängelse. En av pistolrånarna dömdes till ett års fängelse medan den tredje mannen friades i brist på bevis.

Vid rättegångarna tvingades Mari sitta öga mot öga mot de två männen och vittna.

– Det var fruktansvärt och känns hotfullt att en av dem gick fri och fortfarande finns därute, säger hon.

Efteråt mådde Mari fruktansvärt dåligt. Upplevelserna från de båda rånen ledde till posttraumatisk stress och känslan av att befinna sig i en krigszon. Kroppen befann sig i katastrofläge och fortfarande, flera månader efter de båda rånen, känner hon sig stressad i slutna utrymmen. Hon upplever också obehag om någon går nära bakom henne på gatan. Hon kan inte se våldsamma filmer och hennes barn kan inte leka med låtsasvapen.

Ganska snart efter det sista rånet bestämde hon sig för att sälja företaget och återvända till sitt gamla jobb som husmor.

– Själva jobbet var nog ett av de roligaste jag haft men jag klarade knappt av att vara i butiken längre. Den sista tiden fick jag sällskap av boende i området som satt med mig på kvällar och helger för att jag skulle känna mig trygg, säger hon.

Har blivit folkskygg

Någon dag efter att hon sålt butiken kom den kroppsliga reaktionen på det hon varit med om.

– Jag började kräkas och blev sjuk, det var som att kroppen kol- lapsade när den äntligen slappnade av.

Efter de traumatiska rånen har Mari ändrat sitt liv dramatiskt för att minimera stressen och läka sig själv. Hon sålde huset i Gävle, flyttade ut på landet och sålde bilen. Det som hände har satt djupa spår i hennes personlighet.

– Innan var jag utåtriktad och glad. Jag har blivit mer folkskygg och har inte samma ork tyvärr.

Hon känner sig besviken på gärningsmännen för hur rånet har drabbat henne.

– De som rånar har ingen aning om vad de utsätter sina offer för och vilket enormt efterarbete det är. Ett sådant beteende får aldrig bli normaliserat, säger hon.

Den 26 maj jobbade hon sin sista dag på närköpet.

– Jag hoppas att så småningom bli samma tjej som innan och att jag kanske också kan jobba med en butik igen.

Mari Seger

Ålder: 34

Familj: Tre barn, 2, 7 och 17 år.

Gör: Tjänstledig från Excervera som lagar mat och städar inom friskolor.

Bor: I Axmarbruk, Gävle

LÄS OCKSÅ

(0)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…