Annons
Annons

Annons

Sandra: Vår 3-åring byggde en stege för att nå pappa i himlen

Hur förklarar man för två små barn att deras pappa inte längre finns? Sandra sökte hjälp av samhället för att hantera den värsta krisen i sitt liv. Men stödet uteblev.

- Jag har förstått att det inte var bra att säga att Jimmy fanns i himlen, berättar Sandra Nyberg.

– Jag har förstått nu att det inte var bra att säga att Jimmy fanns i himlen, berättar Sandra Nyberg.

Sandras partner omkom i en bilolycka

AV IRENE SVENSSON
FOTO: HENRIK HANSSON

I höstas avled Sandra Nybergs livskamrat Jimmy i en trafikolycka. Tiden som följde har varit en mardröm för Sandra. Hon har ensam fått ta hand om allt det praktiska och samtidigt letat efter stöd och hjälp för sina små barn som förlorat sin pappa. Att ta itu med sin egen sorg har hon inte haft tid eller ork till.
Sandra visste egentligen redan vad som väntade när hon öppnade dörren för de två poliserna på söndagen. Jimmy hade varit onåbar på mobilen i två dygn. Hon hade ingen aning om var han var och hon hade desperat ringt runt till sjukhus och polisstationer för att få reda på om något hade hänt honom.
På fredagen hade han åkt till Leksand för att gå på en kräftskiva och när han aldrig hörde av sig förstod Sandra att något var fel. När hon på söndagen fick höra att det hade inträffat en trafikolycka i Leksand där två män och en kvinna hade omkommit förstod hon. Hennes Jimmy var död.

Svårt att berätta

Men det var först när hon fick dödsbudet av de båda poliserna som hon kunde vara säker. Sorgen drabbade henne hårt. Och mitt i sorgen, som slet henne itu, måste hon tänka på sina två små barn, Emmy, 2, och Noel, 3. Hur skulle

Avlidna pappa JImmy och sonen Noel.

Avlidna pappa Jimmy och sonen Noel.

hon kunna berätta för dem att deras pappa var död och att de aldrig skulle få träffa honom igen?
Barnen var då hos en granne och god vän, och Sandra kände att hon måste få hjälp och stöd av någon för att kunna berätta om det som hänt. Hon ville göra det på bästa möjliga sätt för att försöka göra det lättare för barnen.
På måndagsmorgonen ringde Sandra till barnavårdscentralen och berättade om vad som hänt och bad om hjälp. Hur skulle hon göra för att berätta om Jimmy för barnen?
– Sjuksköterskan på bvc visste inte heller, hon bad att få återkomma efter att ha pratat med barnpsykologen. Sedan ringde kuratorn på bvc upp mig och sa att barnpsykologen tyckte att jag skulle säga att deras pappa flyttat till himlen och inte skulle komma tillbaka, säger Sandra, 28.
Det dröjde flera dagar innan Sandra över huvud taget kunde berätta om Jimmys död för barnen.
– Men jag har förstått nu att det inte var bra att säga att Jimmy fanns i himlen, invänder Sandra. Noel försökte bygga stegar för att komma närmare himlen och han blev alldeles hysterisk när han såg ett flygplan. Emmy hade många frågor och hennes reaktion var att hon blev mer som en bebis.

Fick ingen hjälp

Kuratorn på bvc var en stor hjälp för Sandra i hennes sorg, men hon ville framför allt ha hjälp till sina barn. Hon frågade om hon kunde få en tid hos barnpsykologen, men det fick hon inte. Då frågade hon om det fanns någon annanstans dit hon kunde vända sig för att få hjälp till barnen, men ingen hade något förslag.
– De sa bara att jag måste vara den som var stark för mina barn.
Sandra fortsatte att leta efter hjälp. I oktober tipsade Jimmys syster om att det fanns möjlighet att få lekterapi via socialtjänsten. Det fick sonen Noel. Till att börja med gick han en gång i veckan, sedan glesades besöken ut.
I december fick Sandra ett tips av en kompis som sett ett inslag i nyheterna på tv om stödverksamheten Randiga huset.
– Jag ringde till Randiga huset och fick kontakt med Monica Nanni. Hon berättade mycket om barns sorg, hur det kunde bli och hur de kunde reagera. Äntligen fick jag en förklaring till hur mina barn hade reagerat.
-Monica tipsade även om organisationen Anhörigcenter i Gävle. Där kunde man få gå i en grupp och träffa andra i samma situation. Jag ringde dit, men de kunde bara erbjuda hjälp till barn över fem år, säger Sandra.

Inte tid att sörja

Jimmy och Sandra hade varit särbor och hans död innebar också att hon måste reda upp bland alla papper som rasade in. Jimmys lägenhet skulle sägas upp och tömmas, hon måste ta hand om allt som rörde bilen. Det skulle ordnas

Noel och Emmy var bara 3 respektive 2 år när pappan omkom.

Noel och Emmy var bara 3 respektive 2 år när pappan omkom.

med begravning och göras bouppteckning och abonnemang skulle sägas upp.
– Jag satt i flera veckor och ringde och ringde, berättar Sandra. Jag satt vid datorn och googlade för att ta reda på allt som skulle göras. Jag gjorde så gott jag kunde och skickade dödsbrev överallt, ändå gick en del till inkasso.
Nu, när det mesta av det praktiska är klart, är Sandra helt slut och känner att hon inte själv haft tid att sörja. Ändå måste hon kämpa vidare och försöka hitta en fungerande vardag för sig och barnen. Hon jobbar 60 procent som sjuksköterska på Gävle sjukhus och när hon jobbar helg har hon barnen hemma hos sig i veckorna.
För att få egen tid då hon kunde andas ut och uträtta ärenden vände Sandra sig till barnens förskola och bad om fem extra timmars barnomsorg varje månad. Hon fick avslag på sin begäran från förskolechefen och när hon ringde till chefen för barnomsorgen i Sandviken bekräftade hon avslaget.
– Hon sa att jag i stället skulle ansöka om att få en stödfamilj via socialtjänsten, berättar Sandra. Jag kände mig som en usel förälder. Allt jag ville ha var att få lite andrum eftersom jag är mitt i en livskris. Eftersom Noel är känslig för nya personer ville jag inte dra in ytterligare en part. Det bästa för barnen hade därför varit att få mer tid på förskolan, där de känner sig trygga. Och personalen på förskolan har hela tiden varit förstående och gett oss stöd.

Önskar samordning

Efter avslaget kände Sandra sig så kränkt och hjälplös att hon vände sig till lokalpressen och berättade sin historia. När artikeln publicerats började andra föräldrar höra av sig till henne.
– De berättade att de hade sina barn som var under 3 år på förskolan 15 timmar varje vecka. Efter flera turer har jag nu äntligen fått rätt att ha båda mina barn på förskolan några extratimmar om det behövs. Jag har inte utnyttjat det, eftersom jag vill vara med barnen så mycket som möjligt, men det är skönt att ha den möjligheten.
Sandra har haft tuffa månader sedan i höstas då Jimmy förolyckades. Hon känner att hon har saknat stöd från samhället. Hon har sökt hjälp hos tjänstemän som varit dåligt informerade om vilka möjligheter till hjälp som hon kunnat få. Hon har till och med blivit nekad hjälp som hon har laglig rätt till.
– Jag är med i ett forum för ensamma föräldrar i Sverige och de har samma erfarenheter som jag. De har inte fått något stöd för barnen av samhället. Jag är ju en drivande person. I mitt yrke som sjuksköterska är jag van vid att handskas med komplicerade situationer och ändå har tiden efter Jimmys död varit nästan övermäktig.
– Vi reagerar alla olika. Jag tänker på alla dem som inte har den kraften i sorgen, som inte har släkt och vänner som kan ge stöd. Vem hjälper dem? Jag tycker att det borde finns någon sorts samordnare i kommunen. Någon som kunde komma hem till de familjer där en förälder har gått bort och fråga om de behöver hjälp.

FAKTA: Randiga huset
* Erbjuder kostnadsfritt stöd till barn och familjer när de förlorat eller kommer att förlora ett syskon eller en förälder.
* Arbetar för att barn, vuxna och andra anhöriga ska få bra hjälp i de kommuner där de bor och utbildar därför olika yrkesgrupper som möter människor i sorg.
* Bygger för närvarande upp flera mötesplatser i landet där familjer i sorg kan delta i samtalsträffar eller få enskilda stödsamtal.

Kontakt!
Hemsida: www.randigahuset.se
Mejl: info@randigahuset.se
Telefon: 0702-275772

LÄS OCKSÅ

(58)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…