Annons
Annons


En läsare berättar: Min sons glädje gör ont i mig 

Jag beslöt mig för att föda mitt barn trots att Johan inte ville bilda familj med mig. När sedan min lille Thor fick ett halvsyskon vällde bitterheten fram.

Min-sons-gladje-gor-ont-i-mig

Johan och jag hade bara varit tillsammans i några månader när jag en dag förstod att jag var med barn. Eftersom min syster hade fått två barn i tät följd så kände även jag en viss längtan, men det gjorde tyvärr inte Johan.

Annons

Förmodligen hade han aldrig tänkt sig en framtid med mig, men framför allt studerade han fortfarande och kände sig inte mogen för att bli far.
Jag bestämde mig för att behålla barnet om jag så skulle ta hand om det ensam. Andra kvinnor hade klarat det före mig, resonerade jag.

Trots alla varningar från både kompisar och min familj var jag övertygad om att jag aldrig skulle kunna välja bort mitt barn.
Det var inte alls vad jag hade tänkt mig i livet, men om Johan nu inte trodde på en framtid för oss två så var det så det fick bli. Kort därefter tog det slut mellan oss.

Dagen då Thor föddes var den absolut lyckligaste i mitt liv. Min syster var med under förlossningen och min familj har sedan verkligen ställt upp och varit ett stort stöd.

Johan vägrade till en början att umgås med sin son. Han kom inte ens till sjukhuset för att träffa oss. Efter stora påtryckningar från hans föräldrar så började han efter något år att ta ansvar och ha vårdnad om Thor två helger i månaden.

För en vecka sedan fyllde Thor sex år och han är i dag väldigt fäst även vid sin pappa. Sedan en tid tillbaka bor han varje veckoslut hos honom och hans nya sambo, och för en dryg månad sedan föddes deras första barn.

Vi hade valt att berätta gemensamt för Thor att han skulle få ett halvsyskon. När jag såg hur otroligt lycklig han blev över det kunde jag inte låta bli att känna smärtan i bröstet. Jag var nära att börja gråta framför alla.

Från den dagen ville han inget annat än att få vara hemma hos Johan och Josefin, och allt i hans liv kretsade plötsligt kring det faktum att han skulle bli storebror.

När Ida föddes var Johan självklart med vid förlossningen, men bara två timmar senare åkte han och hämtade Thor för att han så tidigt som möjligt skulle få träffa sin syster.

Visst är jag lycklig för deras och för Thors skull men det gör bara så fruktansvärt ont. Inte minst när jag ser hur stolt min son är över sin lillasyster och för att jag då känner att jag redan har mist honom lite grann.

Han har nu bett om att få bo hos dem varannan vecka, och eftersom det är okej för Johan och Josefin så är det så det kommer att bli från och med nu.

När Thor kramar om mig innan han ska åka till dem brukar han försäkra mig om att han älskar mig över allt annat, och att jag inte får vara ledsen över att han så gärna åker hem till pappa och hjälper till.

Jag är så stolt över honom för den fina kille han är och gör allt för att han inte ska behöva märka den ångest jag känner varje gång han åker hem till dem.

Här hittar du fler LÄSARBERÄTTELSER

LÄS OCKSÅ

(12)
(0)

Annons

Annons

Annons


allasbutik

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…