Annons
Annons


Nyårsraketen 
satte eld på Mariannes son

Nyårsnatten kunde ha slutat i en ohygglig tragedi. 
En bångstyrig raket styrde rakt mot Mariannes pojke som slogs medvetslös mot marken och började brinna...

nyarsraketer

Det var en strålande klar vintermorgon. Solen sken, luften var hög och snön som fallit under natten gnistrade. Marianne kände sig glad och såg fram emot kvällen. Det var nyårsafton och som vanligt skulle hon fira med sin familj och några grannar hon kände väl. De hade i flera år bott i samma radhuslänga och gjort det till en tradition att fira nyår och midsommar tillsammans.
Mariannes och maken Bengts barn Viveka och Emil var lika gamla som grannarnas barn och de hade alltid lekt fint tillsammans. Nu var de lite för stora för att leka, Viveka var tolv och Emil 14 år så de höll mest på med sina datorer precis som grannbarnen. Ett lustigt sätt att umgås men helt naturligt för moderna ungdomar, hade Marianne insett och accepterat.

Annons

Var det i ert hem ni skulle samlas?
– Ja, vi brukar turas om att ha festen hemma och nu var det dags för oss. Eftersom vi till jul köpt en ny soffa och ett nytt soffbord tyckte jag att det var extra roligt att vi nu skulle ha gäster så vi fick visa nyförvärven.

Lagade du all mat till festen?
– Nej, vi har alltid knyt-
kalas och vi hjälps åt att duka upp en buffé. Vi brukar bestämma i förväg vem som ska laga vad så att vi inte kör dubbelt. Det är också ett bra sätt att få många och varierade rätter på buffébordet.
På vår lott föll det att göra en räksallad, en västerbottenspaj och en fläderblomssorbet som vi skulle ha som dessert. Rostbiff med pickles och rostad lök och klyftpotatis kom grannarna med.

Minns du hur din dag såg ut?
– Ja, jag dammsög, torkade av toaletterna och kollade att barnens rum såg någorlunda ut på förmiddagen. Vid lunch började jag skala räkorna till salladen vilket tog sin lilla tid. Pajdegen låg klar i kylskåpet och sorbeten hade jag gjort dagen innan så den låg och väntade i frysen.
Jag har alltid tyckt om att pynta och duka så jag la ner lite extra tid på det. Särskilt nöjd var jag över att jag hittat glittrande mörkblå och silverfärgade girlanger i en hobbyaffär. Dessa hängde jag upp över matbordet vilket blev väldigt effektfullt.
På en semesterresa till Rom tidigare under året hade jag hittat små söta klockor i silver som pinglade med en spröd klang. De satte jag framför varje kuvert vid bordet. Min tanke var att var och en kunde ringa ut det gamla året och in det nya med dem. När jag nu berättar allt detta minns jag också hur nöjd jag var när det var klart.

Hjälpte inte din man till?
– Jo då, men på sitt sätt. Vi hade gjort en arbetsfördelning och kommit överens om att jag skulle städa och göra fint hemma medan han och barnen körde iväg och köpte raketer som vi skulle avfyra vid tolvslaget. Vi brukade alltid göra så att den familj som höll i själva festen också ansvarade för raketerna.
Jag har alltid varit skeptiskt inställd till raketer och tyckt att det är förenat med fara och kostar väldigt mycket pengar som bara ger en kort tids nöje. Visst kan jag hålla med om att det kan vara festligt att titta på men jag tänker också på alla djur, både vilda och tama, som far riktigt illa av de plötsliga ljusskenen och höga tjutande ljuden.

Hade du berättat för din man hur du kände?
– Ja, han kände väl till det och respekterade mina åsikter, men tyckte nog då innerst inne att jag gjorde en höna av en fjäder. Och det var ju bara en gång om året… Den åsikten fick han senare skäl att omvärdera, men det visste han inte då.
För att behålla den goda stämningen och inte förstöra festen för någon höll jag alltid god min. Vår arbetsfördelning passade dessutom mig perfekt, jag behövde inte befatta mig med fyrverkerierna, husfriden var räddad och barnen var fulla av förväntan, nöjda och glada.

Hur gick själva festen?
– Allt gick jättebra. Grannarna kom och vi dukade gemensamt fram all maten på ett extra bord som jag ställt fram för kvällen. Vi åt och drack gott och alla vuxna tog det lugnt med alkoholen vilket var en lättnad för mig, dels på grund av att barnen var med men också för att jag faktiskt tänkte på kvällens kommande övningar med just fyrverkerierna.
Timmarna gick fort som de gör när man har trevligt, och i väntan på tolvslaget satte vi oss i och runt nya soffan och tog fram ett sällskapsspel. Roligt var att barnen var med på noterna och lämnade sina datorer för att ”spela på gammaldags vis” som de sa.

Så närmade sig det nya året?
– Ja, vid halv tolv-tiden gick männen och barnen ut i trädgården för att förbereda allt kring själva avfyrandet av raketerna. Min man hade grävt ner tomma vinflaskor till hälften i snön för att sticka ner själva pinnen på raketerna i flaskhalsarna som var riktade bort från huset mot ett buskage. Allt för säkerheten.
Jag dukade fram glas med hög fot på en bricka och tog fram bubbelvinet och alkoholfri cider som vi skulle skåla in det nya året med. Ett gammalt trädgårdsbord hade jag medvetet låtit stå ute och tidigare på dagen hade jag sopat av snön som fallit på det så det var bara att ställa brickan där. Vädret var perfekt, vindstilla, några minusgrader och helt stjärnklart.

Vad hände sedan?
– Klockan blev tolv. Alla hade sina små silverklockor i händerna som vi klingade med. Jag öppnade bubbelvinet och serverade. Himlen började lysas upp av stjärnor i regnbågens alla färger från raketer som fyrades av från andra trädgårdar i närheten.
Vi kramade om varandra och önskade varandra gott nytt år. Min man stod en bit ifrån oss övriga och avfyrade den första fyrverkeripjäsen som var magnifik. Allt gick bra och så var det dags för nummer två. Även denna gång blev det lyckat och vi jublade och applåderade.
Så blev det tid för tredje raketen och det var då något inte stämde. Raketen gick iväg men en bit upp i luften tappade den fart och vred sig ett halvt varv mot oss och for brinnande rakt in bland oss där den exploderade med full kraft.

Och det var då Emil blev träffad?
– Vår Emil, som stod i första ledet allra längst fram för att kunna se bra och följa allt som hände, träffades. Med ett illtjut som jag aldrig glömmer slogs han till marken som var stenhård av hårt packad frusen snö.
Det började brinna i hans jacka och lågorna slog upp mot hans hals och hans ansikte. Han låg helt orörlig på marken och jag hann uppfatta hur han förlorade färg i ansiktet och blev allt blekare.
Jag rusade fram till honom och försökte släcka elden i hans jacka med mina bara händer. Jag slog och slog för att kväva elden och kände inte själv att jag brände mig. Alla runt mig skrek och grät precis som jag själv, någon försökte hämta snö och lägga på jackan där elden tagit fäste.
Någonstans långt borta hörde jag någon tala i telefon. Jag hörde inte vad som sas men förstod senare att det var Bengt, min man, som satt på huk mitt emot mig på Emils andra sida och larmade ambulans och brandkår medan han med sin handflata försiktigt slog Emil på ena kinden och ropade hans namn. Han försökte få liv i Emil som var medvetslös.

Kunde ni släcka elden?
– Ja, till sist lyckades vi men Emil var fortfarande medvetslös när vi hörde sirenerna från ambulansen och sedan brandkåren komma längs med gatan. Vår granne hade sprungit ut på framsidan av huset för att möta upp räddningspersonalen så att de skulle hitta snabbt.
Emil blev genast lagd på en bår och ambulanssjuksköterskan började direkt att undersöka Emil och det fortsatte hon med under hela transporten till sjukhuset.
Jag följde med i ambulansen och fick sitta på passagerarsätet fram hos den som körde så att sjuksköterskan kunde arbeta ostört där bak med Emil. Jag ville inte lämna honom och grät hela tiden.

Var Emil allvarligt skadad?
– Ja, han hade fått allvarliga brännskador på halsen och på högra handen som han hållit fram för att försöka skydda sig när den brinnande raketen kom farande mot honom. När vi kom fram till akuten togs vi omhand direkt av ett vårdteam.
Emil återfick medvetandet, vi fick så småningom flytta till en vårdavdelning där Emil och jag stannade i tre dagar. Vi vet i dag att vi hade tur. Det kunde blivit en nyårs-
natt som slutat i en tragedi för vår del….

Av Ingar Haellquist
Foto: Shutterstock

LÄS OCKSÅ

(90)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…