Annons
Annons


OS-medaljören Sofia Mattsson: Jag packade prisutdelningskläderna redan innan jag åkte!

Brottaren Sofia Mattsson gjorde en riktig OS-bragd och vann brons med ett avslitet ledband på bara 29 sekunder! Här är ett reportage som publicerades i Allas nr 31 om Sofia och hennes syster Johanna, som också tävlade i Rio men åkte ut i kvalet. Systrarna berätta om stödet de har i varandra, men också om hur det ibland gått så hett till att föräldrarna fått sära på dem...

Sofia vann OS-brons i brottning. Här med systerna Johanna, till höger, som också tävlade i Rio men åkte ut i kvalet.

Sofia vann OS-brons i brottning. Här med systern Johanna, till höger, som också tävlade i Rio men åkte ut i kvalet.

Brottarsystrarna Sofia och Johanna siktar högt i OS

Tänk om vi båda hamnar på prispallen

Systrarna har brottats sedan de var helt små. Och eftersom alla ville vinna kunde det gå vilt till ibland. Ofta fick föräldrarna sära dem åt. Nu hejar Sofia och Johanna på varandra i Rio. Men båda vill såklart ha en OS-medalj med sig hem!

AV JOAKIM LÖWING FOTO: STEFAN LINDBLOM

Annons

Sofia Mattsson var med i OS både 2008 i Peking och 2012 i London, där hon tog sig till kvartsfinal. Nu väntar OS i Rio de Janeiro 5–21 augusti – och dit har även storasyster Johanna kvalat in.
– Det ska bli otroligt roligt att vi båda är med den här gången och bägge har vi ju chans att ta medalj, säger Sofia och Johanna.
Det skiljer ett år mellan dem och Johanna tävlar med sina 58 kilo i en fem kilo tyngre viktklass. Annars har de följts åt väldigt nära under hela karriären och är mycket tajta.

Skrik och gråt

Talangen för brottning syntes redan på de tjocka mattorna hemma i huset på Blyringen 24 i Gällivare. Där växte de upp tillsammans med mamma Catrine, pappa Karl-Erik och lillasyster Lisa.
De testade alla möjliga sporter men brottningen var roligast ända från start. De började då Johanna var sju, Sofia sex och Lisa fyra år.
– Pappa jobbade med en kvinna vars bror var brottningstränare. När han skulle ta med sina barn till en träning följde vi också med. De första åren höll vi mest på med att slå kullerbyttor och andra lekfulla övningar innan vi kom in på kast och sådant, berättar Sofia.
När de tjocka mattorna drogs fram på golvet hemma i vardagsrummet kunde det gå vilt till…
– Mamma och pappa fick sära på oss ibland när det blev för mycket skrik och gråt. Som storasyster ville man ju inte gärna förlora mot ett yngre syskon så visst var det lite allvar när vi höll på hemma också, ler Johanna.
Gällivare SK var väldigt framgångsrika inom brottningen och alla tre systrar lyckades bli bäst på damsidan i hela Sverige inom sina olika viktklasser.
2009 vann alla tre SM-guld i samma mästerskap – det har aldrig hänt att tre systrar gjort det förr, varken i brottning eller i någon annan sport.
Lisa slutade då hon var 17, 18 år, men hennes två äldre systrar fortsatte att utvecklas och har sedan flera år tillbaka tillhört världseliten.
Inte minst gäller det Sofia som bland annat vunnit ett VM-guld och fem EM-guld. Men Johannas meritlista är också imponerande med exempelvis två EM-guld.
– Givetvis har det betytt och betyder enormt mycket att ha en syster som inte bara tävlar i samma idrott, utan också på samma höga nivå. Vi har tränat mycket tillsammans genom åren, peppat och stöttat och alltid funnits där för varandra. Det är skönt att ha någon att prata med som förstår hur man känner, framhåller de.

Det har blivit många priser för brottarsystrarna genom åren.

Det har blivit många priser för brottarsystrarna genom åren.

Alla ville vinna

När båda hade gått ut gymnasiet 2010 flyttade de samtidigt till Klippan, fyra mil utanför Helsingborg. Klippan är något av ett brottarnäste med duktiga tränare och bra sparringkompisar.
– Skönt att ha med någon man känner så väl och vi tränar ju så gott som alltid ihop nu också. Lisa hade hunnit lägga av med brottningen då men flyttade faktiskt till Köpenhamn i samma veva, och numera bor vi alla tre ganska nära varandra i Helsingborg, berättar Johanna. Hon är tränare på ett brottningsgymnasium i dag.
Gemensamt för alla systrar under uppväxten var träningslusten, envisheten och att verkligen hata att förlora – inte bara inom brottningen, utan det gällde precis allting.
– Sofia var nog ändå allra värst, skrattar Johanna. En gång när vi spelade minigolf med familjen blev hon så arg att hon kastade klubban stenhårt i marken och gick därifrån.
För alla tre fanns inget annat alternativ än att hamna på prispallen efter varje tävling. Annars blev de enormt besvikna. Mamma Catrine berättade en gång att Sofia till och med packade ner speciella kläder att bära under prisutdelningen…
– Haha, det stämmer säkert, säger Sofia. Det gick ju så bra för oss direkt så jag räknade med medalj varje gång. Allra helst guld förstås.
En match pågår i två perioder om tre minuter vardera. Det låter kanske inte så tufft men det är det.
– Det är fruktansvärt intensivt och jobbigt. Man kan likna det vid att springa allt vad man kan i tre minuter – med den skillnaden att det är hela kroppen som används. Efter en period är det bara 30 sekunders vila innan man ska upp på mattan igen, förklarar Sofia.

Strikt schema

En match kan avbrytas i förtid om en motståndare leder med tio poäng och är överlägsen, eller om man får motståndaren på fall med båda skuldrorna i golvet.
– Båda delarna händer lite då och då. Att vinna på fall är allra skönast. Då får man också lite extra vila, för på en tävling avgörs alltid alla matcher under en och samma dag, säger Johanna.
Den stora fördelen med brottning är att man får en allsidig och varierad träning, och så gillar de själva kampen i matcherna.
– Det krävs många olika egenskaper för att lyckas – både styrka, teknik, snabbhet, uthållighet och smidighet, säger Johanna.
Sedan ungefär ett år tillbaka brottas båda på heltid. De kan försörja sig på det tack vare sponsorer och hjälp av Sveriges Olympiska Kommittés (SOK) topp- och talangprogram.
En typisk dag går de upp runt åtta på morgonen för att äta frukost. Därefter väntar träning ungefär 1,5 timme, antingen löpning, styrketräning eller ett brottningspass på mattan.
Efter lunch, vila och eventuella ärenden startar nästa pass klockan fyra på eftermiddagen med två timmar brottning.
Kvällen handlar mycket om återhämtning, vila och att äta middag.
– Ibland hittar man på något på kvällen, men det gäller att äta rätt och att inte vara uppe för sent. Oftast lägger vi oss mellan tio och elva ungefär. Man måste vara utvilad för att orka träna så hårt varje dag, berättar de.
När man som elitidrottare ligger på gränsen till vad kroppen klarar av blir det förstås en del skador, och där är knäskador en av de vanligaste typerna inom brottning. Johanna har slitit av korsbandet i höger knä tre gånger, vilket gjorde att hon missade kvalet till OS i London.
Sofia har också opererat knäet tre gånger, i samtliga fall menisken och då är rehabiliteringen inte lika lång.

På plats i Rio

Det pratas ju en del om risken för brottare att få så kallade blomkålsöron – och det vill systrarna helst undvika…

Sofia och Johanna packar inför OS-resan till Rio.

Sofia och Johanna packar inför OS-resan till Rio.

– Det är mest vanligt för herrar inom grekisk-romersk stil, de står och stångas mycket mer. Vi håller ju på med fristil och där förekommer det inte lika mycket. Men visst blir det smällar mot öronen och då får man suga ut vätskan för att det inte ska bli en massa broskbildning, säger Johanna.
Alla fyra dambrottarna i den svenska OS-truppen är förresten från Gällivare eller har tävlat för klubben.
Henna Johansson kommer därifrån och Jenny Fransson flyttade dit tidigt så de har alla tränat många år tillsammans. Numera håller Henna och Jenny också till i skånska Klippan.
– Vi känner varandra utan och innan och det är otroligt kul att det har gått så bra för oss alla. Vi har ju tränat och umgåtts ända sedan vi var små. Undrar om det finns något annat kompisgäng på fyra som tagit sig till samma OS!?
Sofia gör alltså sitt tredje OS och är säker på att hon kommer att ha stor nytta av sina tidigare erfarenheter.
– Visst är det en hel del publik och även media under stora mästerskap som VM och EM, men det går ändå inte att jämföra med ett OS. Det är ju världens största tävling, med en gigantisk OS-by, en massa atleter från många olika idrotter och otroligt många aktiviteter. Dessutom är man betydligt mer påpassad av media och det börjar redan ett år i förväg med många intervjuer, säger Sofia.
– Det gäller att försöka tänka att det är precis som en vanlig tävling med samma motståndare som vanligt, det är ju lika för dem också. Man får inte förstora upp det för mycket, för då blir man ännu mer nervös och måste slösa energi på annat än vad man ska göra på mattan, menar Johanna.
Den närmsta familjen kommer att finnas på plats i Rio de Janeiro – och drömmen vore förstås att båda systrarna Mattsson får kliva upp på prispallen.
Precis som de oftast gjort ända sedan de var små.

Namn: Johanna Mattsson.
Född: 2 maj 1988 i Gällivare.
Familj: Sambo med Vahab, mamma Catrine, pappa Karl-Erik, systrarna Sofia och Lisa.
Bor: Lägenhet i Helsingborg.
Viktklass: 58 kilo.
Största meriter: Två EM-guld (2009, 2014), VM-brons 2010, EM-brons 2006, ett guld, ett silver och två brons i junior-EM, två guld i ungdoms-EM samt ett antal SM-guld.
Sofia om Johanna: ”Ordningsam, snäll och dålig på att passa tider.”
Aktuell: Brottas för Sverige under OS i Rio de Janeiro 5–21 augusti.

Namn: Sofia Mattsson.
Född: 11 november 1989 i Gällivare.
Familj: Pojkvännen Robert Rosengren, mamma Catrine, pappa Karl-Erik, systrarna Johanna och Lisa.
Bor: Lägenhet i Helsingborg.
Viktklass: 53 kilo.
Största meriter: VM-guld 2009, fem EM-guld (2010, 2013, 2014, 2015, 2016), fyra VM-silver (2011, 2013, 2014, 2015), EM-silver 2008, VM-brons 2010, EM-brons 2007, två guld i junior-VM, ett antal SM-guld.
Johanna om Sofia: ”Målmedveten, lite vimsig och driven.”
Aktuell: Brottas för Sverige under OS i Rio de Janeiro 5–21 augusti.

Det är inte helt ovanligt att syskon tävlar i OS. Här är några exempel:
* De amerikanska bröderna John och Sumner Paine blev de första syskonen att placera sig etta och tvåa i en olympisk gren, nämligen militärrevolver, vid sommarspelen 1896.
* De amerikanska systrarna Serena och Venus Williams tog guld i tennis (dubbel) vid OS 2000.
* De kanadensiska systrarna Justine och Chloé Dufour-Lapointe tog båda medalj i freestyle under vinterspelen 2014.
* De finska syskonen Laura och Ismo Salminen tävlar båda i modern femkamp i OS 2016.
Källa: Wikipedia mfl

LÄS OCKSÅ

(0)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…