Annons
Annons

Annons

En läsare berättar: Jag trodde leva var att prestera

Genom åren körde jag slut på mig. Jag gick inte in i väggen, men kände allt mindre glädje och knöt upp lusten till ”sedan när”… Då skulle jag njuta!

Prestationskrav

Jag har alltid haft höga krav på mig själv och känt behov att prestera. Genom hela skoltiden tillhörde jag de bästa i klassen och betraktades som en plugghäst.

Min omgivning tog för givet att det skulle fortsätta så. Att jag skulle plugga vidare, skaffa mig ett bra jobb och ”göra något” av mitt liv.

Jag vet än i dag inte om jag började plugga på universitetet för att jag verkligen ville, eller för att det var något jag förväntade av mig själv – precis som omgivningen gjorde.

Jag kan inte påstå att jag ångrar studierna, eller utbildningen de ledde till, men kanske hade jag i dag gjort på ett annat sätt. Jag hade till exempel inte haft så bråttom.

Efter gymnasiet stack min kusin iväg på en segeltur över halva världen. Jag önskar att jag hade följt med henne. Fått känna havsbrisen i håret innan livet fortsatte med alla rutiner.

Samtidigt vet jag att jag inte hade kunnat njuta av det på samma sätt som jag skulle göra i dag. Förutsättningarna för att den där segelturen skulle ha blivit den upplevelse av frihet jag fantiserar om fanns inte.

Jag var inte då den jag är i dag. Då hade jag förmodligen känt stressen inom mig över att jag ”slösade bort” tiden. Att jag borde göra något ”vettigt” i stället.

Jag tillbringade de följande trettio åren med att prestera. Jag läste juridik och olika samhällskurser.

Efter fyra års studier fick jag jobb, därefter följde en karriär inom olika myndigheter. Det var en utmaning och på vissa arbetsplatser trivdes jag bra, men jag brann inte för det jag gjorde.

Det kändes alltför ofta som om jag försvann i byråkratin. Hur som helst, i omgivningens ögon var jag ”lyckad”. När jag reste hem för min första klassåterförening hade vissa gamla klasskompisar redan skaffat barn. Jag förstod inte hur de tänkte.

På nästa träff var det ännu fler som blivit föräldrar, och på den tredje var det nästan bara jag som fortfarande var barnlös. Jag ångrar inte mitt beslut, det har aldrig känts rätt för mig, men det är klart att jag undrar hur livet hade blivit om jag vuxit upp med en annan uppfattning och sundare prioriteringar.

Det handlar också om att jag inte träffade rätt person att bilda familj med. Eller kanske snarare om att jag inte gett rätt man chansen.

Jag hade haft några längre förhållanden, men valt männen på samma sätt som allt annat i mitt liv – utifrån vad som såg bra ut. Männen var karriärister och vi prioriterade samma saker i livet. Det var smidigt, vi förstod varandra, men det var inte val jag gjort med hjärtat. Förmodligen var det detsamma för dem.

Jag närmade mig 50 när jag läste något som förändrade mitt liv. Det handlade om att leva, inte prestera. Att vissa av oss blandar ihop begreppen och tror att prestera är detsamma som att leva.

Man sätter upp mål som man måste nå innan man kan bli lycklig. När jag har fått det där jobbet, träffat den rätta mannen, har si och så mycket på banken… Då kommer allt att bli bra!

Det kändes som om författaren beskrev mig. Det var exakt så jag levde mitt liv. Jag kunde inte släppa tankarna på det där. Och för varje dag växte insikten om hur trött jag var på att leva på det sättet.

Jag ville inte ha det så längre. Det var äntligen dags för något annat.

Det var ett så otroligt skönt skifte: att gå från att springa mot ett diffust mål till att stanna upp och se sig omkring. Jag har en väninna som gick igenom samma sak, och vi var varandras stöd och inspiration.

Vi hade många, långa samtal och förändrade våra liv. Hon skilde sig och skaffade hund. Jag bytte arbetsplats och flyttade till ett område där jag trivs mycket bättre.

I dag reser jag och min väninna någonstans tillsammans en vecka varje år. Vi har lovat varandra att fortsätta med det så länge vi kan.

Jag har kärlek i mitt liv nu och upplever passion för både honom och livet på ett sätt jag aldrig gjort förut. Till nästa klassträff ska jag hitta på något roligt att göra tillsammans med mina gamla vänner.

Jag har insett hur mycket kul man kan ha i vardagen och jag trivs fantastiskt med allt i mitt liv!

Här hittar du fler LÄSARBERÄTTELSER

LÄS OCKSÅ

(0)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…