Annons
Annons


Så började vi nya sunda liv!

Foto: Christel Lind och Katarina Löfgren

Foto: Christel Lind och Katarina Löfgren

I veckans Allas nummer 34 har vi ett reportage om fembarnsmamman Madeleine  Karlsson (till vänster) som bestämde sig för att börja ett nytt liv när hon inte kunde knyta sina skor längre… Förutom att hon gick ner 36 kilo fortsatte förändringarna snart med ny man och nytt jobb också!

Annons

Läs reportaget i Allas, där Madeleine även delar med sig av sina bästa tips om hur man tar tag i sitt liv.

För några år sedan hade vi också en artikelserie om Rose-Marie Hertzmans (till höger) nya hälsosammare liv.
Läs första delen  HÄR.
Läs andra delen HÄR.

Och här nedan kan du läsa den sista delen:

 

Det är tufft att komma i gång med träning och viktminskning efter sommaren. Då stod hennes vikt stilla så nu gällde det att ta nya tag. Lösningen blev en personlig tränare.

AV CAMILLA WALDENSTRÖM FOTO: KATARINA LÖFGREN

 

Orken är borta, knäna värker och man är stel som en pinne på morgonen. Visst borde vi alla träna lite mer, säg den som inte vet det. Ändå är steget långt från ord till handling. För att inte tala om svårigheten att fullfölja det man till slut ändå påbörjade.

– Jag är väl som alla andra. Vet så väl att både mina onda artrosknän och värken i skuldran blir bättre när jag tränar – men hittar ändå alltid första bästa ursäkt för att lägga av. Att kosta på mig en personlig tränare var ett måste och blev det bästa jag gjort, säger Rose-Marie Hertzman.

Personlig tränare, eller PT som det brukar förkortas, blev Lisa Blomquist på Actic. Hon är i dag Rose-Maries ”lifestylecoach” och det visade sig vara ett riktigt lyckokast.

– Vi pratade igenom vad Rose-Marie ville med sin träning och la sedan upp ett program. Jag pushade inte så hårt det första halvåret, då hade hon snabbt tappat all motivation. Det viktiga var att förändra hennes vanor, få henne att planera sina måltider och att få in träningen två, helst tre, gånger i veckan, berättar Lisa som började med ett program där Rose-Marie värmde upp 10–15 minuter med roddmaskin, cykel eller crosstraining (en apparat där du går samtidigt som du arbetar med armarna, som stavgång ungefär).

– Ja, cykel var vad jag skulle köra, suckar Rose-Marie. Jag som verkligen hatar att cykla, inte i naturen och än mindre på en träningscykel!

Kondisen har ökat

Hur skulle detta gå? Bra givetvis, eftersom man anstränger sig extra när man betalat dyrt för en tränare som övervakar dig noga. Men det som framför allt fick Rose-Marie att börja acceptera cyklingen var när hon förstod sig på alla siffror som blinkade.

– Lisa har väckt min tävlingsinstinkt. Nu sitter jag och följer exakt hur många kalorier jag förbränner under viss tid, jag kan se skillnaden om jag skruvar upp motståndet eller om jag trampar fortare. Det är sporrande, säger Rose-Marie.

Hon berättar hur det kändes den där dagen i maj då hon dittills aldrig klarat mer än 67 varv/minut i medel men då lyckades komma upp i 73!

– Det var en fantastisk lyckokänsla! Då klarade jag av det på ett 45-minuterspass på nivå 12 av 20 i svårighet. Men konstigast av allt var nog att känna att jag faktiskt började tycka det var kul att cykla.

Lisa ser nöjd ut. Redan efter första passet märkte hon att Rosie var en tävlingsmänniska. Så även om hennes adept slog vilt ifrån sig när hon började prata om armhävningar visste hon att med rätt lock och pock skulle hon nog få henne att klara detta också.

– Armhävningar fanns inte i min värld. Jag är jättesvag i armarna och helt ärligt har jag aldrig under hela mitt 60-åriga liv lyckats göra en enda armhävning, säger Rose-Marie som efter ett halvår klarade sju. Men jag tränade i maskin, tryckte armarna framåt och blev på så vis starkare vilket betyder att jag i dag kan göra armhävningar! Hörde ni, jag, Rosie gör armhävningar!

rmh

Målet en dröm

Just detta att kunna planera för långsiktiga mål och anpassas efter individens förmåga, är ännu en styrka hos en personlig tränare. Lisa vet att hade hon sagt åt Rosie att kämpa med armhävningar i februari hade hon inte orkat en enda och då med all säkerhet aldrig testat det igen.

Under hösten kommer Lisa att byta träningsprogram för Rose-Marie.

– Första halvåret har konditionen varit i fokus. Av tre pass i veckan har ett varit ett rent konditionspass och två styrka blandat med kondition. Rosie har haft ett grundprogram med bland annat pilatesboll och lärt sig grundövningar som hon kunnat göra hemma också, berättar Lisa och säger med ett litet leende att ”nu är de dags att skruva upp lite”. Det vill säga hon ska öka på tyngderna i maskinerna. Det måste man om man vill få muskler.

Med jämna mellanrum ser Lisa och Rose-Marie över mål och resultat. Detta är en viktig del i träningen, inte minst som Rosie satt en viktnedgång på 20 kilo som mål till nyår. Ett mål som hon nu inser kanske måste sättas något längre fram i tiden.

Sommaren gav, som Rose-Marie själv misstänkte, tyvärr ingen viktminskning alls.

– Hela semestern gick åt till att tänka på och planera träning och mat. Men inte hjälpte det, suckar hon. Det är trist att jag inte gått ner något men å andra sidan har jag heller inte gått upp, trots Almedalen och semester. Det har också stärkt mig i hur viktigt det är att jag får hjälp av Lisa nu under hösten.

Lisa tycker inte det är så farligt att viktnedgången stannat av.

– 20 kilo är ett drömmål, vi satte det inte utifrån rimlighetsgränser utan just som ett drömmål, säger Lisa som hellre framhäver de enorma steg Rose-Marie tagit sedan starten. Hon har fått ett nytt tänk, går till gymmet och äter bättre. Detta gör det mycket lättare att gå vidare i stället för att se negativt på att man inte förlorat ”tillräckligt” i vikt.

Visceralt fett

Enligt Lisa har Rose-Marie minskat sitt viscerala fett, bukfettet som omger de inre organen och som man i dag vet är farligare än fettet runt höfterna. Hennes midjeomfång har blivit flera centimeter mindre och vätskenivån i kroppen har förbättrats. Dricker man så mycket kaffe som Rosie gjorde får man lätt en brist. Hon har även fått i gång svettningen, det är också bra för kroppen.

Regelbundenheten i träningen är också bra. I synnerhet om man vill gå ner i vikt, då visar alla studier att det är bättre med fler korta träningar än en lång.

– I början gick jag till gymmet två gånger i veckan, nu blir det tre gånger. Det har blivit en del i min vardag, avslutar Rose-Marie.

Och PT Lisa Blomquist konstaterar nöjt:

– Du har accepterat att träningen inte alltid behöver vara så kul. Du tänker rätt, att det är målet som är det roliga. Smalare, smidigare, fastare, mindre värk, mer ork.

Fakta:

Namn: Rose-Marie Hertzman.

Ålder: 60 år.

Yrke: Kommunikationsrådgivare.

Bor i: Stuvsta, söder om Stockholm.

Bakgrund: Har slarvat med mat och mattider, slutat träna, stressar i jobbet, har för högt blodtryck och artros.

Mål: Vill slippa blodtryckssänkande mediciner, få mer energi, bli starkare och rörligare med mindre värk, gå ner 20 kg.

Startvikt: 86 kg.

Blodtryck vid start: 190/110.

DELMÅL

Vikt: 81,5 kg.

Blodtryck: 130/85.

Övrigt: Midjemåttet minskat med flera cm, bukfettet minskat, vätskenivån förbättrats, styrkan ökat rejält, sover bättre. Problemet med den smärtsamma senfästesinflammationen runt hälsenan har förbättrats avsevärt sedan naprapaten tipsat Rosie om att gå i skor med kilklack som avlastar muskeln vilket påskyndar läkning.

 

LÄS OCKSÅ

(0)
(0)

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…