Annons
Annons


Tjejsnack med Charlotte: Jag sjunger inte ens i duschen


Tjejsnack-krönikör Charlotte Silfverberg

”Silfverberg nästa!”
Min tur. På skakiga skolflicksben går jag motvilligt in i den stora salen. Vid pianot sitter musikläraren och ska sätta betyg. Hans trötta ögon på mig ovanför kinder som blossar vinröda redan innan lunch.
”Jaha, då sjunger du Sjösala vals.”
Jag försöker. Försöker jättemycket.
Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng, solen står på…”
”Det räcker. Du kan gå. Det är tur att alla äpplen inte faller lika långt från päronträdet.”
Där dör min sånglust.
Det lilla barnet som galer Jokkmokk-Jokkes ”Gulli-gullan koko som en gök” i gladan sky med farmor på ett gammalt rullband finns inte mer.
Sen dess har jag accepterat faktum. Jag kan inte sjunga fint. Jag kommer aldrig att tävla i Melodifestivalen. Jag är så fantastiskt tondöv att till och med min mycket musikaliske sambo blir imponerad:
”Du lyckas träffa alla toner utom den rätta, och såna jag inte vet om de finns.”
Men i backspegeln är jag arg på min musiklärare. Det är så lätt att slänga en klumpig kommentar, att nonchalant släcka glöden i ett barn som om man trampar på en fimp i förbifarten. Men det sätter spår.
Som vuxen har jag mimat mig igenom alla kollektiva sånger som ”Vi gratulerar” och ”Den blomstertid nu kommer”. För att inget oskyldigt öra ska attackeras av min ”sång”. Jag sjunger inte ens i duschen. Och jag skulle hellre sticka knappnålar i ögonen än att sjunga solo inför folk.
Sambon är undantaget. Han är den enda i världen jag vågar ha inom hörhåll när jag gnolar och trallar lite grann.
Med alla hjärtans dag runt hörnet funderar jag på om det är den ultimata kärleksgåvan? Att släppa alla spärrar och yla loss till typ ”I will always love you” – som ett bevis på mina äkta känslor kommer jag att tortera dina trumhinnor med falska toner, älskling!
Gillar du att sjunga? Har någon lärare krossat din lust?

Annons

Hjälp oss skapa Tjejsnack!

Mejla och kommentera, föreslå ämnen, tyck till om krönikorna, om livet, allt du känner för! Skicka gärna med ett foto! Införda bidrag honoreras. Mejl: charlotte.silfverberg@allas.aller.se och gunilla.hedenby@allas.aller.se. Brev: Allas, Tjejsnack, 205 35 Malmö.

LÄS OCKSÅ

(0)
(0)

Annons

  • Margareta Johnsson

    Härom dagen gjorde jag en alldeles vidunderlig upptäckt: min kära gamla faster, 93 år fyllda, kan sjunga och helt utan falska toner! I hela sitt härliga liv, fyllt av spännande upplevelser och bekräftelser, har hon levt utan att ”kunna sjunga”. Det bestämde en lärarinna åt henne, i början av skolgången och detta tog man fasta på: Hon, Elna, kan inte sjunga! Men när jag för ett kort tag sedan fick för mig att Elna och jag skulle sjunga tillsammans öppnade sig en helt underbar värld, hon, Elna sjöng för full hals och utan det minsta felsteg och den glädje vi båda upplevde tillsammans var magisk! En slusats av detta är att man aldrig ska lyssna på någon som tror sig veta bättre och tror sig besitta en oemotsäglig sanning och makt med den tråkiga konsekvensen att människor stänger
    av sin röst! Hur många röster har inte tystats av denna oacceptabla självpåtagna utdömande maktelit! Jag är så otroligt glad att jag ändå fick chansen att ändra på denna
    helt felaktiga diagnos i tidig ålder och jag är också glad för att
    jag fick chansen att själv få sjunga i hela mitt liv! Nu sjunger min lskade faster så ofta hon får tillfälle!

  • Charlotte

    Hej Margareta!
    Stort tack för din kommentar, jag blev helt tårögd när jag läste hur din faster äntligen hittade sin röst 93 år gammal, vilket fantastiskt bevis på att det aldrig är för sent. Och samtidigt – vilket slöseri att det dröjde så länge innan hon fick tillbaka sångglädjen som läraren ”stal” från henne. Hoppas jag inte behöver vänta så länge innan jag vågar ta ton igen…

  • Lotta

    Min sambo fick höra något liknande i skolan: ”Du kan stå längst bak med stängd mun”. Han sjunger (egentligen är det lite tokigt att kalla det för sjunger, låter passar bättre) verkligen inte bra, det kan jag hålla med om. Fast man kan ju säga det på olika sätt. OM det är nödvändigt att säga något alls.

    En kollega gick med i ”Vi som inte kan sjunga-kören” och hade jättekul där. Tips!

    Men jag skulle önska lite mera föräldraansvar när det gäller vad ens ögonstenar är bra på. Då skulle vi slippa se falsksjungande, förgjorda, olyckliga ungdomar i alla TV-sångtävlingar stå och grina ögonen ur sig: ”Men mamma och pappa har alltid sagt att jag sjunger så bra!”

    Som ultimat kärleksgåva kan jag tänka mig flera andra alternativ 😉

  • JG

    Var med om samma typ av musikprov när jag gick i mellanstadiet, hade själv turen att hitta tonerna så pass att det blev en trea i betyget, men hade klasskompisar som inte lyckades lika bra när vi sedan fick betyg i högstadiet var en av de som fick etta i sexan den som hade fyra om inte t.o.m. femma i slutbetyget då musiken i högstadiet inte var en bedömning i hur musikalisk man var utan en bedömning i vad man kunde om musik i teori. Nu har jag själv barn som ska få betyg enl det nya betygssystemet och jag läser och försöker förstå skolverkets kriterier och kan bara konstatera att ska man kunna få ett bra betyg i musik i dag ska man vara super musikalisk och kunna spela flera instrument bla. Hur många är det inte som har gått i musikskola för att lära sig spela ett instrument men inte ens klarat det. Varför ska ett betyg i den obligatoriska grundskolan bassera sig på hur musikalisk man är? Alla kan sjunga mer eller mindre bra alla kanske kan lära sig hjälpligt att klinka på något instrument, men vissa födds med ett absolut gehör och kan få fram de vakraste toner från i princip vilket instrument som helst då kan man också få ett bra betyg i musik vilket kan vara till fördel när man ska söka vidare till gymnasiet oavsett vad man tänker läsa.

  • Förr i tiden, på typ 1800-talet känns det som, så hade vi samma sångtest i skolan. Jag gick därifrån med en 3a. Jag har sjungit till och från i kör och alltid tyckt att det var roligt ! DET lyckades inte skolans idiotiska prov ta ifrån mig. Jag hoppas verkligen inte dom har liknande prov idag. Att kunna eller inte kunna sjunga är ju trots allt väldigt individuellt. 🙂

  • Hej Inkan o Ligan: Visst känns det gammalmodigt och jag hoppas också att musikundervisningen blivit modernare idag med fokus på att eleverna ska uppmuntras istället för att få dåligt självförtroende. Tack för din kommentar!

  • JG: Tack för din kommentar. Det låter ju tyvärr inte som skolan blivit så mycket bättre än på min tid – det blir ju konstigt och orättvist om man måste vara född med musikalisk talang för att få bra betyg i ämnet musik. Jag försökte mig även på att spela gitarr i skolan, men är man tondöv och inte har ett uns taktsinne är det ta mej tusan inte lätt… inte ens klangspel lyckades jag plinka fram någon tonträff på.

  • Lotta: Ja mycket handlar ju om ordval och hur man säger saker – man behöver ju inte vara brutalt ärlig och säga till någon att den sjunger som ett brandlarm korsat med en gnisslande dörr – men inte heller överdriva på andra hållet och utnämna alla till nästa Celine Dion. Viktigast är väl att få alla att behålla lusten, att tycka det är kul att sjunga om man vill, och att hellre än bra kan vara okej. Tack för kommentaren!


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…