Annons
Annons


Tjejsnack med Charlotte: Kan man vara tyst hos frissan?

Tjejsnack-krönikören Charlotte Silfverberg

Jag har en vardagsdröm. Att någon gång tajma en hes hals med en tid hos frissan.

Mödosamt väsa fram:

”Tyvärr, kan inte prata…”

Helst visa upp läkarintyg också. För att testa hur skönt det varit att luta sig tillbaka och bli ompysslad. I tystnad, bara avbruten av det stillsamma ljudet av klippande sax.

Annons

Min frissa är supertrevlig, det är inte det.

Inte som skräckfrissan en väninna berättade om. Hon hade hittat typ enda frisören i världen som kunde klippa henne riktigt snyggt, men fick sluta gå dit för att det hon sa hamnade i en skvallerfontän som spreds till allt och alla.

Men ändå. Varje gång jag ska klippa mig smyger stressen på – nu måste jag snicksnacka småtrevligt. I 3–4 timmar. Det tar så lång tid att få fason på djungeln av grova och grånande tagel på mitt huvud.

Under de timmarna är jag social:

”Sett något bra på bio eller tv?”

”Rest någonstans?”

”Läst någon bra bok?”

Medan jag innerst inne längtar efter något annat. En sällsynt oas. Sitta ner, slippa prata, pill i håret, frid.

Jag längtade efter den friden förra gången jag var hos frissan. Så plötsligt när jag satt med plastskynket och babblade om något jag sett på tv slog det mig… det kanske inte är hon. Det kanske är jag. Som är bromsklossen för att komma in i fridzonen.

Det kan ju vara så att min frisör är dödstrött på småprat. Och drömmer om en kund med hes hals. Eller någon som säger: ”I dag vill jag vara tyst, tack.”

Men jag pratar för att jag tror att jag måste, och då måste hon prata för att hon tror att jag vill.

Tänk om det är så. Då kanske jag även plågat taxichaufförer i onödan med tvångsmässigt kallprat om väder och vind av rädsla för att vara en otrevlig kund. När det bara fanns en önskan att köra i lugn och ro.

En idé – vi vågar prata med varandra om vi vill prata innan vi börjar prata.

Hur tycker du det är att gå till frissan? Är du bra på att småprata med folk du inte känner?

Hjälp oss skapa Tjejsnack!

Mejla och skriv, föreslå ämnen, tyck till om krönikorna, om livet, allt du känner för! Skicka gärna med foto! Införda bidrag honoreras. Mejl: charlotte.silfverberg@allas.aller.se och gunilla.hedenby@allas.aller.se. Brev: Allas, Tjejsnack, 205 35 Malmö. Kommentera krönikorna på www.allas.se.

LÄS OCKSÅ

(0)
(0)

Annons

  • Krönikören

    Hahaha! Kommer att tänka på en intervju med en liten flicka, runt 5 år, som på frågan vad hon ville bli när hon blir stor svarade:
    ”Jag vill bli hårfrisörska för jag gillar att prata!”
    Det ligger nog en del i det.
    Tidigare gick jag på en familjär salong där alla pratade med alla. Min frissa skrek över fönblåsten till kunden längst bort, pratade med en som kom in medan hon glatt schamponerade mitt öra eller duschade mig i ansiktet osv osv.
    Nu går jag hos en frissa som jobbar själv och bara har en kund i taget. Och vi kan vara tysta tillsammans, utan att det känns obekvämt. Halleluja!

  • Ett tips, Åk till ett land du inte kan språket i. *ler* Jag var i Colombia i förra vecka och gjorde just det. Liiite problematiskt dock att få det som man vill. Men roligt var det. Jag har inga problem annars att prata, men det är skönt att få gå till frissan och slippa. Precis som du skriver. Så nästa gång tar du bara med en lapp och skriver att du tappat rösten. 🙂

  • Charlotte

    Krönikören: Så härligt att hitta någon man kan ha en bekväm tystnad med, det är inte lätt att hitta folk överhuvudtaget att vara trivsamt tysta med.

  • Charlotte

    Inkan o Ligan: Haha, ja det kunde ju vara något – att åka till Sydamerika för att klippa mig – trevligt men lite dyrt i längden kanske… Och jag vill ju gärna prata lite ibland, framförallt för att förklara hur jag vill bli klippt, så då måste jag lära mig ett nytt språk också…. pust, det är inte lätt det här minsann.


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…