Annons
Annons


Tjejsnack med Gunilla: Tack gode gud för gallskrikande barn!

Det blev en snuttifierad ceremoni när nya familjetillskottet Sam döptes i en av Malmös gamla fina kyrkor.

Dop i familjen Wictorin.

Med ena foten bar men nöjd och glad när prästen slutat tjata – här ser ni Sam med bonusmormor Gunilla, mamma Kim, pappa Patrik och storasyster Kim.

När den lilla huvudpersonen högljutt protesterade mot att prästen stal showen så anpassade hon sig direkt.

– Vi kör kortversionen, sa hon, och kom elegant till saken, det vill säga namnet.

Dopets huvudperson har en helt annan maktställning numera. Det är nya tider i kyrkan, sanna mina ord.

Annons

Förmodligen för att kyrkfolket tröttnat på att spela för tomma lokaler och tänkt: Vi måste bli ungdomligare. Coolare. Inte bara köra med moralpredikningar hämtade från stentavlor. Nej, vi moderniserar. Byter stentavlorna mot hemsida. Låter det yngre gardet komma till tals. Kortar ner, tänk på snuttifierings-trenden!

Sam Wictorin

Som synes är Sam ingen liten blyg viol :-)

Särbon var mest lättad av alla över den nedbantade ceremonin eftersom han avskyr att sitta instängd i en kyrkbänk.

– Jag får inte luft, stönade han och tittade längtansfullt mot porten ut till friheten.

– Det gör dig bara gott att anpassa dig efter systemet ibland, sa jag. Du kan inte vara rebell för alltid, tänk på din ålder.

Särbons ansikte blev högrött av ilska men han kunde ju inte börja gorma i kyrkan. Trygg i denna förvissning gick jag på i ullstrumporna.

– Om du gick ner lite i vikt skulle det inte vara så jobbigt för dig att klämma in dig i kyrkbänken, sa jag illmarigt.

Sedan la jag ner, man måste veta när man ska sluta.

På dopfesten väntade mer lidande för särbon. Det visade sig nämligen att Patriks farmor är en excellent kock, och lovorden haglade över hennes fiskfärs, bullar och tårtor.

Till slut förbarmade sig Kim över sin sorgsne fader och berömde den gravade laxen och skagenröran.

– Tack, sa särbon, men jag vet när det är dags att sluta. Kockkungen är död, leve kockdrottningen.

Vi tröstade och hyllade, men särbon vägrade envist släppa martyrrollen. Till slut tröttnade Sam återigen på att stå utanför rampljuset och uppgav ett tjut lika skärande högt som i kyrkan. Särbon blev perplex och tystnade mitt i en mening.

Det finns onekligen tillfällen när ett gallskrikande barn är precis vad man behöver!

Är dina barn döpta i kyrkan? Gifte du dig i kyrkan? Behövs den fortfarande? Är det bra att det har blivit mer avslappnat i kyrkan?

LÄS OCKSÅ:

Bonusmormor regerar

Gammal kärlek rostar visst – eller?

Träffa oss även i vår blogg Gunilla, Simba och Tasse!

Bloggaren Gunilla Hedenby med katterna Simba och Tasse

Läs mer om Tjejsnackkrönikör Gunilla Hedenby här

Hjälp oss skapa Tjejsnack!
Mejla och kommentera, föreslå ämnen, tyck till om krönikorna, om livet, allt du känner för! Skicka gärna med ett foto! Alla införda bidrag honoreras, även de kommentarer från nätkrönikan som publiceras i tidningen. Mail: gunilla.hedenby@allas.aller.se. Brev: Allas, Tjejsnack, 205 35 Malmö.

LÄS OCKSÅ

(0)
(0)

Annons

Annons

Annons


allasbutik

Annons

  • Underbart ♡ …
    Nej,mina barn är inte döpta i kyrkan,men mina barnbarn 🙂
    Har gift mig på Golfbana hihi ( det äktenskapet som räknas ) Jag gillar det lite mer avslappnade silen i kyrkan då barn får ”ta plats” …
    /Tjejsnackskramar

  • Fru Eriksson: Haha, ja klart ni skulle gifta er på golfbanan, den är ju verkligen en symbol för er kärlek 🙂 <3
    Glada Tjejsnackhälsningar

  • Hihi Jaaa så ere ju ♡ …
    /Tjejsnackskramar om än svaga efter trasselig Op!


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…