Annons
Annons


En läsare berättar: Pappa svek oss för husfridens skull…

Mamma var inte lätt att leva med. Pappa jobbade mycket och bedövade sig med sprit. Han lät mig och min syster växa upp i skuggan av en narcissistisk mamma.

Pappa svekk_275681513

Mamma var inte som andra mammor. Det förstod jag när jag träffade mina kompisars mammor. Men jag och min syster förstod inte varför det var så. Var det vårt fel? Våra föräldrars äktenskap var inte lyckligt och i efterhand önskar jag att de hade skilt sig och att pappa hade gett oss ett annat slags liv. I stället valde han att bedöva sig med sprit och inte se att vi for illa.
I dag har jag och min syster Lisa en relation till våra föräldrar som är mer på våra villkor, men det tog många år att komma hit. Då vi flyttade hemifrån hade vi en lång resa framför oss när det gällde att reparera de skador som uppväxten gett oss. Det blev inte lättare av att mamma fortsatte att göra intrång i våra liv och att vi inte var rustade för att kunna stå emot hennes manipulationer.

Annons

I många år var jag splittrad och förvirrad och slets mellan att låta allt fortgå som vanligt och att prioritera mig själv och gå till botten med varför jag mådde så dåligt. Visst förstod jag att mina problem hade med mamma att göra, men det var frustrerande att inte kunna se klart och ignorera mammas dumheter. Så länge jag var styrd av henne kände jag mig aldrig riktigt vuxen.
Allt började när vi var små och det upphörde egentligen aldrig.
Allt i vår familj kretsade runt henne. Hennes behov kom alltid i första hand. Hon hade varit väldigt snygg som ung och la enormt stor vikt vid utseende och intryck. Hur man såg ut och vad man åstadkom i livet var det som betydde något. Hemma hos oss pratades det inte om känslor.
Mamma hade ett hetsigt temperament. Hon kunde bli vansinnig om någon störde när hon såg sina favoritprogram, eller gjorde något som hon inte gillade när vi hade gäster. Det där var en sida hon aldrig visade inför andra, mån om imagen som hon var. Folk skulle ha blivit chockade om de fått veta hur hon höll på bakom stängda dörrar.
Som barn var vi rädda för henne. Det tog faktiskt lång tid för rädslan att växa bort.
Men oavsett hur hon betedde sig tog hon aldrig något ansvar för det eller bad om ursäkt. Ingenting var någonsin hennes fel. Pappa brukade säga att vi inte skulle provocera henne, hon hade ju så mycket att tänka på och mådde dåligt av stress. Varje gång hon fick raseriutbrott blev vi inte bara rädda och ledsna, vi fick också dåligt samvete för att ha fått mamma att må dåligt. Så hade vi det i många år. Det var mycket att lägga på ett barns axlar. Självklart sätter det djupa spår.

Jag vet inte när pappa började dricka, men när jag gick på lågstadiet minns jag honom med groggar varje kväll. Han kunde svepa i sig några glas whisky strax före ett klassmöte och han började bära runt på en plunta i jackfickan. Mamma ville inte se några problem kring detta så hon valde att se det som ”manligt”.
Så typiskt män, kunde hon säga avfärdande när han tog sig några klunkar i skidspåret.
Pappas drickande gjorde att jag och Lisa levde med dubbel oro. Både för mamma och för pappa. Jag var rädd för att han skulle dricka för mycket och att folk skulle prata. Extra jobbigt var det när han drack innan han skulle träffa mina lärare. Tänk om de kände det på lukten? Tänk om han betedde sig konstigt? Och så mamma ovanpå det.
När jag ser tillbaka kan jag inte minnas några tecken på äkta kärlek mellan dem. Allt var bara konstlat och tillgjort. Pappa hanterade äktenskapet genom att jobba för mycket och dricka alltmer. Till slut gick det för långt. Folk började reagera och det passade givetvis inte mamma. Jag kan inte minnas att det var något prat om att skaffa hjälp, det var bara ”skärp dig” eller ”stick” som gällde. Pappa valde det senare. Jag var tolv år när de skildes. Om det kommer på tal i dag kallar mamma det fortfarande för ett svek och att pappa var svag. Att han sedan många år har en ny familj och inte dricker en droppe kommenterade hon med:
Jag var väl för snäll och överseende.
Knappt ett år efter att mamma och pappa hade separerat flyttade vår styvfar Rolf hem till oss. Han och pappa är ganska lika. Rolf håller ihop äktenskapet genom att svassa runt mamma och göra allt hon vill. De har varit gifta i tjugo år nu och höjer varandra och äktenskapet till skyarna.

För mig är alltihop bara galet, och det tog många år för Lisa och mig att lära oss att älska oss själva för dem vi är, och träffa män som gör detsamma. Mammas äktenskap har aldrig bjudit på några förebilder i kärlek och jag är glad att min syster och jag till slut kunde ge oss själva ett annat slags liv!

Läs också: Fler Läsarberättelser

LÄS OCKSÅ

(9)
(0)

Annons

Annons

Annons


allasbutik

Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…