Annons


Mia från Helsingborg hittade tre okända systrar i Thailand!

Mia föddes i hemlighet i och adopterades bort till Sverige. Nästan 40 år senare fann hon sina rötter i Thailand – och bestämde sig för att lära sina nya släktingar laga svensk husmanskost.


Mia från Helsingborg har en fin relation med sin systerdotter Ging.

Efter en underbar massagebehandling på hotellets spa doftar jag av lemongrass och mango. Jag kliver ut mot den turkosblå poolen och lägger mig på en av de vita solstolarna, beställer en fruktig paraplydrink och njuter av solen och av barnskratten från vattnet intill.
Detta är inte en ovanlig bild av en dag i Thailand. Som turist. Men för Mia Palmkvist, 41 år, från Helsingborg är tillvaron i Thailand en helt annan.
Hon föddes i slummen i Bangkok, adopterades till Sverige som bebis och växte upp i ett lyckligt hem i Helsingborg. Under sin uppväxt funderade hon inte mycket över sitt ursprung, men åkte ett par gånger till Thailand som turist och tyckte om landet.

Trångt och kvavt

Så för fyra år sedan bestämde hon sig för att leta reda på sin biologiska familj.
– Tanken kanske alltid hade funnits där någonstans i bakhuvudet: ”Vem är jag? Var kommer jag ifrån och vem är jag lik?” Och visst fanns där också en viss känsla av rotlöshet. Men jag hade alltid känt mig nöjd med mitt liv i Helsingborg och inte känt behovet av att leta tidigare. När jag hittade en Facebook-grupp för svenskar adopterade från Thailand tog ändå nyfikenheten över, förklarar Mia.
Vi går över den trafikerade gatan i stadsdelen Klong Toeys norra delar, in under vajrar och taggtråd, över brädor och bråten. En fot försiktigt framför den andra, för att inte falla. Bland det första jag ser är en familj som äter lunch i sitt hem, under en bro på flaket till ett lastbilsvrak. De vinkar och ler. Hettan är tung och kvalmig. Det känns trångt och kvavt bland de provisoriska bostäderna. Smutsen är oundviklig, de välsopade gatorna en kontrast.
Klong Toeys hamnområde i Bangkok har sedan 1950-talet vuxit till att bli ett av Thailands största slumkvarter. Här trängs drygt 100 000 personer på förhållandevis liten yta och hit kommer fattiga thailändare från landsbygden och flyktingar från framför allt Burma, för att hitta arbete eller helt enkelt söka skydd tillsammans med andra i samma situation.

Annons

Ging framför sin cateringrestaurang.

Misären är tydlig. Ändå känner man att här råder en viss ordning, en känsla av försiktig stolthet över det lilla. Särskilt i de något mindre utsatta delarna av området, där Mias släktingar bor och framför allt hemma hos Mias systers familj. Och på restaurang ”Mammas Kök” några gator därifrån.
Mia och hennes systerdotter Ging driver sedan tre år tillbaka en svensk cateringrestaurang – mitt i Bangkoks slum.

Lik sin mamma

Mia har nära till skratt, ett varmt, tryggt leende och en blick som utstrålar massor av beslutsamhet. Hon berättar om hur det hela började, hur hon fick tips från FB-gruppen om en kvinna som letade upp släktingar till adopterade. Efter bara sex dagar fick hon svar från kvinnan som kunde berätta att båda hennes föräldrar tyvärr hade gått bort.
– Kvinnan skickade en bild med en faslig massa män-
niskor och alla var släkt med mig. Och plötsligt hade jag tre systrar och flera syskonbarn! Jag reste hit ensam. Vi träffades vid ett tempel. Ingen hade vetat om min existens och många grät, jag var tydligen en kopia av min bortgångna mamma, berättar Mia.
– Mina släktingar och familj var alla fattiga och mina föräldrar hade haft ett stormigt äktenskap. De lämnade mina syskon i en by i norra Thailand för att jobba i Bangkok, men fastnade i alkohol- och spelberoende. Jag kom till i all hemlighet och adopterades bort. Att få reda på allt detta blev ganska omtumlande för mig.
– Jag stannade kvar ett tag i Bangkok där min storasyster och hennes barn bodde, lärde känna mycket folk, även svenskar, och började få en relation framför allt till min systerdotter Ging. Ging var då kuvad och osäker. Hon kunde bara säga några få ord på engelska. Men jag såg något i henne. När jag varit hemma ett tag i Helsingborg sa jag till min man: ”Det är något jag måste göra. Jag behöver åka tillbaka till Thailand. Kan vi ta ett sabbatsår?”
Mia förklarade att hon ville åka tillbaka och starta en restaurang och ge sin thailändska familj en framtid genom att erbjuda svensk catering till anställda vid svenska ambassaden och andra svenska företag. Hennes man svarade att hon såklart skulle göra det hon kände att hon måste.

Blir allt modigare

Sedan tre år bor Mia i Helsingborg med man och son ena halvan av året, under and-
ra halvan driver hon cateringrestaurang med Ging. Hennes man och barn kommer och hälsar på i Thailand och det skajpas mycket mellan besöken.
– Visst, många kanske ifrågasätter hur jag kan lämna min svenska familj så här, men nu har jag en familj till, i Thailand, och jag tycker att relationen till min man och son faktiskt har förbättrats av detta. Jag är mindre rastlös. Vi mår bra av att längta efter varandra och det blir mer kvalitetstid när jag är hemma, säger Mia.
Systerdottern Ging är nu 24 år. I dag pratar hon nästan obehindrad engelska. När hon tar emot oss på sin och Mias lilla restaurang i en snygg svart overall ler hon först lite blygt, men sedan jag berömt hennes riktigt goda svenska raggmunkar och hennes engelska slappnar hon av. Den stora kulturchocken mellan henne och moster Mia har mest varit en fråga om ålder, om den rangordning man förväntas följa i Thailand.
– I början bugade Ging varje gång jag kom, hon vågade knappt möta min blick och ville bädda min säng varje morgon. Hon varken vågade eller ville komma med egna idéer. I Thailand går ålder före kön och det gäller att veta sin plats och hur man ska bete sig, förklarar Mia.
Gings blyghet avtar. Hon har ett generöst, vackert leende och efter hand blir hon allt modigare. Hon berättar om hur det varit att växa upp bland drogmissbrukare och knark-
langare. Om att leva i ett område dit taxichaufförerna vägrar köra efter mörkrets inbrott.
Hon berättar om en verklighet där var och varannan väninna blev gravid redan i tidiga tonåren. Men också om en kärleksfull pappa och en sträng mamma som hållit henne och hennes syskon borta från drogerna.
– Moster Mia är mycket snäll. Men det var jobbigt för mig i början att förstå att hon ville att vi skulle vara vänner också, att jag kunde stå upp för mig själv och säga vad jag tyckte och tänkte.
– Förr, om någon farang (icke-thailändare) frågade mig om något, blev jag tyst och blyg och tittade ner. Nu svarar jag. Och jag kommer med egna idéer till Mia. Men jag minns hur det är att inte ha något. Att inte ens tänka på sin framtid, bara kämpa.
– Men nu har jag drömmar. Jag har sparat ihop till en liten lägenhet. När min mamma blir äldre vill hon flytta tillbaka till norra Thailand. Då vill jag bo själv och ha ett kafé i stan med Mia!
Mias matintresse har alltid funnits där. Ännu har hon inte fastnat för det thailändska köket, men svensk husmanskost är hon bra på och när hon upptäckte Gings matlagningsintresse började hon lära henne laga allt från köttbullar och kålpudding till jordgubbstårtor och semlor.

Har det bättre nu

När Mia är i Thailand anordnas fester, det firas både Lucia och svensk jul och ofta är de fattiga barnen i kvarteren runt omkring med och får mat och julklappar. Numera har Ging själv hand om verksamheten när Mia åker hem till sin svenska familj över sommarhalvåret.
– I början var jag nervös. Hur skulle jag klara alla order och beställningar på engelska? Hur skulle jag hinna tillaga allt? Men det har gått bra. Min pappa var kock tidigare, han har hjälpt mig jättemycket.
Uppför slitna, trånga betongtrapphus, sedan kliver vi på i familjen Chuenjaichons minimala lägenhet. Färgen på väggarna i det välsopade vardagsrummet flagnar. Långsidans vägg är kal, sånär som på det obligatoriska porträttet av den thailändska kungen, placerad högt upp i ett hörn.
På kvällarna dras sovmadrasserna ut på golvet. Gings pappa Nun sover i ett litet utrymme, inte mycket större än en garderob, intill. På en av kortväggarna hänger ett inramat fotografi av Mia och hennes nyfunna syskon. Arm i arm, leende.
Familjen har det bättre nu. Bara det faktum att de har en svensk-thailändsk släkting har höjt deras status i området. Gings mamma Gung jobbar som trädgårdsmästare i området, Gings bror är förman för sophanteringen. Pappa Nun har en gammal truck och sysslar med olika typer av transporter. Ging själv är stolt egenföretagare. Och moster Mia från Helsingborg, bördig från Bangkok, är om möjligt ännu stoltare.

Text och foto: Louise Malmros Manfrinato


(29)
(0)



Annons


Annons

Laddar nästa sida…