Annons


Ann-Kristin, 78, håller gatorna fria från fimpar och skräp

I snart fyra år har Ann-Kristin "Ann-Ki" Pivén, 78, samlat cigarettfimpar och annat skräp på Lunds gator. Miljötänket har hon haft hela livet, och hon hoppas att hennes gärning ska få ringar på vattnet. "Jag vill att alla ska ändra sitt beteende. Vi ska inte använda skattepengar till att plocka upp sånt som vi kastar på gatan", säger hon.


Iklädd sin ljuslila och hemmasydda väst med texten ”Ren glädje” och ”Ett skräpfritt Lund”, går Ann-Kristin ”Ann-Ki” Pivén längs med cykelställen intill centralstationen i Lund. Hon inspekterar de hemmagjorda askkoppar hon har ställt ut, som uppmanar rökare att fimpa sina cigaretter där i stället för på marken. En uppmaning som verkar ge resultat – askkopparna är åtminstone halvfulla trots att Ann-Ki nyligen tömde dem.

Annons
Ann-Kristin städar på Lunds gator

Ann-Kristin ”Ann-Ki” Pivén, 78, har blivit hela Lunds egen ”miljömormor”. Bild: Linus Kandefelt

Engagemanget för miljön har hon haft hela livet, men det var för ett par år sedan som det tog fart ordentligt och Ann-Ki blev hela Lunds egen ”miljömormor”.

– Min man och jag flyttade från vår villa till en lägenhet i Lund. Han hade cancer och mycket av min tid gick åt till att vårda honom. När han sedan dog fick jag plötsligt mycket tid över och började gå många och långa promenader. Det var då jag upptäckte alla fimpar, säger hon.

Fimpar är farliga för naturen

När hon väl började tänka på det, blev Ann-Ki överrumplad av hur mycket fimpar som folk kastar direkt på marken. Enligt organisationen Håll Sverige rent hamnar en miljard fimpar på svenska gator årligen, och för Ann-Ki blev det ett uppvaknande att dagligen se de stora mängderna. Hon ställde sig frågan vilken miljöpåverkan innehållet i cigarettfimparna har.

– Mitt sunda förnuft sa att det här är inte bra. Och det visade sig att en fimp förorenar två liter vatten! Det forskas inte mycket på ämnet, men en liten rapport fick jag tag på. Där hade forskaren lagt ner fimpar i vatten. Sedan hade hon släppt ut fiskyngel i vattnet och en halvtimme senare hade hälften av ynglen dött.

Ann-Kristin

Ann-Kristin Pivén tillverkar egna askkoppar. Bild: Privat

När Ann-Ki väl blivit uppmärksam på vilken miljöpåverkan fimparna har, kunde hon inte blunda för problemet. Hon började plocka upp fimpar hon hittade och numera är hon ute flera gånger i veckan för att städa Lunds gator (”man kan ju lika gärna gå ut och gå med en plockpinne som med en hund”, som hon uttrycker det).

Askkopparna har hon ställt ut på olika ställen runt om i staden.

– Nu har jag ett samarbete med kommunen. När vi ser att folk verkligen använder askkopparna, placerar kommunen ut permanenta askkoppar på de ställena.

Ann-Kristin

Ann-Kristin Pivéns askkoppar fyller sin funktion. Bild: Privat

Delade ut tygkassar för att minska plasten

Ann-Ki tömmer de hemmagjorda askkopparna med jämna mellanrum. Hur många cigarettfimpar hon har fått bort från Lunds gator vid det här laget, är omöjligt att uppskatta. Men en enda askkopp kan innehålla uppemot 200 fimpar, så på fyra år måste det blir en hel del. Till en början tog hon hem alla fimpar, fotograferade dem och lade upp dem på sociala medier för att göra folk uppmärksamma på problemet. Numera hamnar de direkt i soporna.

Ann-Kristin

Ann-Kristin ”Ann-Ki” Pivéns intresse för miljön har funnits med henne sen barnsben. Bild: Linus Kandefelt

Ann-Kis engagemang för miljön slutar inte med fimparna, hennes uppfinningsrikedom och kreativitet går betydligt längre. För ett tag sedan fick hon en stor mängd gamla tygprover av sin son som jobbar på en arkitektbyrå. Hon visste precis vad hon skulle använda dem till.

– Jag sydde tygkassar och gick till en av de större Coop-butikerna här i Lund och frågade om de ville bidra till minskad plastanvändning. Så jag fick ställa mig utanför butiken med mina tygkassar och en skylt: ”Om du minskar på platspåsarna så får du en tygkasse av mig”. Poff, sa det! De gick ut som smör.

Ann-Kristin

En av alla tygkassar som Ann-Kristin ”Ann-Ki” Pivén sytt upp. Bild: Linus Kandefelt

Projektet med tygkassarna har hon utökat till en rad mindre butiker i staden. Förutom askkopparna och tygkassarna, tillverkar Ann-Ki också egna klistermärken med uppmaningen att fimpa på rätt ställe. Hon har köpt in och dekorerat så kallade fimpaskar i plåt som hon delat ut till rökare hon stött på, och hon har deltagit i olika offentliga evenemang för att sprida information. Pengarna till allt material plockar hon ur egen ficka.

– Det här är min hobby, och jag tänker att en hobby måste ju få kosta lite pengar, säger hon.

Fick rosor som tack

Ann-Ki är inte rädd för att ställa frågor och agera när hon tycker att något är fel eller konstigt. Tack vare det har hon i dag ett bra samarbete med Lunds kommun, som stöttar hennes arbete. Dessutom har hon lyckats få Trafikverket att installera nya, ordentliga askkoppar på centralstationen i Lund.

Från allmänheten har hon fått enbart positiva reaktioner.

– En gång var det två äldre män med rullatorer som sa att de var så glada för att jag gjorde fint på deras gata. Sedan traskade den ena iväg till butiken och köpte ett gäng rosor till mig. Jag kramade om honom och kände hur tårarna kom. Någon annan gav mig en gång pengar till glass, och busschaufförer vevar ner rutan och gör tummen upp. Då känner jag att jag gör skillnad, då orkar jag en dag till, säger hon.

Ann-Kristin

Ann-Ki får mycket positiv respons på sitt miljöarbete – en gång fick hon rosor av en man som ville tacka. Bild: Privat

Ändå tycker Ann-Ki att det tar för lång tid för folk att ändra sitt beteende, att människor inte riktigt lägger manken till för att minska nedskräpningen. Nu är det dags att de vuxna föregår med gott exempel, menar hon.

– Organisationer går ut i förskolor för att barnen ska lära sig att inte slänga och så får de plocka upp det vi vuxna slänger. Jag tycker att man ska se till att föräldrarna är med. Var är alla idrottsföreningar och arbetsplatser i det här? Barn gör inte som vi säger, utan som vi gör.

Vill påverka andra

Ann-Ki berättar om några av de mest vidriga upptäckter hon gjort i jakten på skräp – halvfulla kondomer och en igelkott som kvävts tills döds av en plastpåse. Hon hoppas att hennes engagemang ska ge ringar på vattnet, att fler ska ta efter hennes exempel och ta ansvar för sitt eget skräp.

– Jag vill att alla ska ändra sitt beteende. Vi ska inte använda skattepengar till att plocka upp sånt som vi kastar på gatan. Jag och kommunen hjälper till, men alla får ta ansvar själva. Jag har hållit på med det här i fyra år nu, men fortfarande slänger folk massor. Men om tre personer läser om det här nu och slutar slänga, så är det värt det.

Ann-Kristin

En av Ann-Kristin Pivéns alla dagsskördar. Bild: Privat

Och visst gör hennes engagemang avtryck på andra. Hon nämner två nya vänner – Rut och Maj – som båda är lika engagerade som hon och som gör stor nytta i sina närområden. Och efter att Ann-Ki blivit omskriven i en tidningsartikel, ringde det en dag på hennes dörr.

– Där stod en kille i 20-årsåldern iklädd Fjällrävenjacka. Han sa att han hade läst om mig och ville hjälpa till. Han kommer från Tyskland men pluggar här, och nu har vi setts en 15, 20 gånger. Vi sågs faktiskt häromdagen och åt våfflor tillsammans efter att vi hade plockat.

Stannar och pratar en stund

Det sociala är en annan sak som blivit viktig för Ann-Ki i hennes mission. Hon träffar mycket folk på sina skräpplockarpromenader.

– Jag träffar ofta människor som är ensamma och lite udda, som frön för vinden. Jag har ju tid att lyssna så jag stannar ofta och pratar en liten stund. Jag ser det här lite som ett socialt arbete också.

Ann-Kristin

Nu hoppas Ann-Kristin ”Ann-Ki” Pivén att fler ska ta efter hennes exempel och börja ta ansvar för sina fimpar och sitt eget skräp. Bild: Linus Kandefelt

Efter ha ägnat flera timmar åt att plocka skräp och tömma askkoppar, känner sig Ann-Ki nöjd med sig själv. Känslan av att ha gjort något bra av sin dag slår det mesta.

– Jag har ibland undrat varför jag gör det här. Det är väl en sådan sak som ligger i att man ska uträtta något. Och helst ska man göra saker så att det blir bättre än det var innan.

Så här påverkar cigarettfimparna miljön:

  • Varje år slängs cirka en miljard cigarettfimpar på de svenska gatorna.
  • Fimpar är små, men farliga. Filtret tillverkas av cellulosaacetat som är ett slags plast. I filtret fastnar de farliga ämnena från tobaken för att de inte ska nå rökarens lungor.
  • När en fimp hamnar i naturen, finns de farliga ämnena alltså kvar i filtret. Dessa är farliga också för naturen, till exempel kadmium som också finns i batterier.
  • Många fimpar hamnar i våra dagvattenbrunnar och sköljs ut i havet. Fimpar är en av de största källorna till plastförorening i våra vattendrag.
  • Så mycket som 80 procent av allt skräp i stadsmiljöer är tobaksrelaterat och utgörs av fimpar, cigarettaskar, snusdosor och cellofanpapper.
  • Så här ska du sortera skräp från snus och cigaretter: Släng snusprillan och cigarettfimpen i soppåsen. Cigarettpaket sorteras som papper och snusdosor som antingen papper eller plast.
    Källa: Håll Sverige rent, Onaturligt avfall/Sysav

Läs också: Anna har fyra barn men slänger inga sopor – här är hennes bästa tips!


(36)
(0)



Annons


Annons

Laddar nästa sida…