Annons
Annons


Barnrättskämpen Agneta Bravélius: Vi får inte blunda när grannens barn far illa

Vi vuxna måste våga visa civilkurage när barn i vår närhet far illa, menar Agneta Bravélius, som har startat en ideell organisation för att barn ska få bättre rättsskydd. I juletid är de som mest utlämnade och ensamma.


Flicka med filt.

Julen är den svåraste tiden för barn som lever i utsatthet.

splash_hamtat_fran_tidningenJulen är årets höjdpunkt för de flesta barn, men för dem som lever i utsatta miljöer är det den värsta tiden på året. Medan omgivningen är upptagen med firande drabbas barn som är offer för våldsbrott än hårdare under familjehögtider.

Annons

Nästan var fjärde misshandel som anmäls i Sverige handlar om våld mot barn. De allra minsta människorna i samhället. De sköraste. De mest försvarslösa.

Ändå är det bara en liten del av alla misshandelsbrott som anmäls. De flesta brott mot barn begås innanför hemmets väggar, i det tysta, där våldet inte syns. Mörkertalet är långt större än statistiken.

Våld mot barn är aldrig lagligt. De vet vi vuxna. Likväl pågår det dagligen. Vi som tar del av informationen ryser, känner obehag och säkert också stort medlidande. Men vad händer sedan? Oftast ingenting. Våldet i de utsatta barnens liv fortsätter – och vi fortsätter med våra egna liv.

Agneta Bravélius, 58, är en kvinna som valt att inte fortsätta som vanligt. När barns utsatthet blev uppenbar för henne bestämde hon sig för att säga stopp. Barn har oftast ingen egen röst i samhället, någon måste föra deras talan. Agneta ville vara en av de personerna.

Agneta Bravélius.

Agneta Bravélius.

– Trots att vi i Sverige var först i världen med att förbjuda barnaga år 1979 fortsätter barn att fara illa mitt ibland oss. Vi mobiliserar gärna starka krafter för att hjälpa barn i andra länder, och det är fantastiskt bra, men vi är nog världsbäst på att blunda för de grova brott som våra egna barn utsätts för varje dag, säger Agneta.

Som exempel nämner hon kränkningar, mobbning, hot, våld, övergrepp och missbrukande föräldrar som vanvårdar sina barn.

– Och vi reagerar knappt när Socialtjänsten larmar om en ohållbar situation eller när siffror visar att ett barn i veckan tar livet av sig här i Sverige, tillägger hon.

För att värna barns rättsskydd startade Agneta på egen hand en ideell organisation som verkar för att uppmärksamma små barns utsatthet. Från köksbordet hemma i radhuset funderade hon över hur hon som ensam individ kunde göra skillnad.

– Det viktigaste i mitt arbete är att få folk att vakna. Ett första steg mot förändring är att göra människor medvetna om problematikens omfattning.

– Jag vill belysa verkligheten, skapa opinion samt påverka både myndigheter och medborgare. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Tillsammans kan vi göra hur mycket som helst, understryker hon.

Vill du berätta hur du började intressera dig för barnrättsfrågor?

– Det var när jag arbetade som rehabiliteringskonsult. Varje dag kom jag i kontakt med sjukskrivna, långtidsarbetslösa eller vuxna som led av olika diagnoser. Deras kroppar värkte och själarna var trasiga. Varför blir det så? tänkte jag.

– När jag skrapade på ytan visade det sig att många hade haft en trasslig barndom, till och med varit utsatta för olika våldsdåd. Sådant sätter djupa spår.

– Men jag träffade också människor som varit utsatta men blivit hjälpta, och som kunde leva ett gott liv som vuxna. Med rätt stöd gick det att komma vidare.

Vad innebar rätt stöd?

– Enligt dem jag pratade med kunde hjälpen bestå av att en enda person hade sett dem. Det kunde vara en fröken på förskolan, eller en granne, som sagt hej och gett en kram. Det kunde göra att barnet orkade överleva.

– Var och en av oss vuxna kan faktiskt rädda liv, om vi bara bryr oss lite mer om barnen.

Var det den insikten som fick dig att själv börja agera?

– Ja, delvis. Avgörandet kom när jag fick vetskap om att en pojke i min egen närhet var utsatt för övergrepp. Det var en fruktansvärd chock att det kunde ske på så nära håll. Än större blev chocken när jag fick reda på att samhället inte gjorde något för att hjälpa pojken. Då insåg jag att det fanns ett allvarligt fel i vårt system.

– Barn råkar illa ut varje dag, vi ser det eller hör talas om det – men vi gör inget. Vi far i taket om någon har lämnat ludd kvar i tvättstugan, då knackar vi dörr av upprördhet. Men om grannens barn blir misshandlade stänger vi dörren och tiger.

– Tänk om jag skulle kunna hjälpa ett barn, eller flera, funderade jag. Hur skulle den hjälpen kunna se ut? Från köksbordet i mitt hem växte tanken fram på en ideell organisation.

Kan du beskriva hur du utvecklade den tanken?

– Parallellt med att jag arbetade heltid som rehabiliteringskonsult vidgade jag mina kontakter med olika barnrättsorganisationer och eldsjälar inom området.

– Att träffa andra volontärer, och höra deras historier, var både trösterikt och fasansfullt. Framför allt kände jag en otrolig frustration, som omvandlades till en drivkraft inom mig.

– För fem år sedan, när jag byggt upp ett tillräckligt stort kontaktnät, startade jag en ideell organisation vars huvudsakliga uppgift var att bry sig om barnen och döpte den till BRY – Barns Rättsskydd.

På vilket sätt hjälper du barnen i ditt arbete?

– Jag vill förbättra barns rättsskydd genom att driva opinion och upplysa om hur verkligheten ser ut. Enligt nya siffror blir 17 procent av alla svenska barn utsatta för övergrepp innan de fyllt 18 år. 17 procent! Det är nästan vart femte barn.

– I en skolklass på 30 elever sitter där fem, sex stycken som är utsatta. Vet vi vuxna om detta? Bryr vi oss? Det är oerhört viktigt att var och en av oss inser att detta pågår så länge som vi tillåter det.

– Och de drabbade barnen finns överallt i vår närhet. Det kan vara vårt eget barn, barnbarn, syskonbarn eller grannbarn. Får barnen inte hjälp i tid hamnar de ofta i grov kriminalitet. Då drabbar det oss som skattebetalare. Det drabbar alla.

Kan du ge exempel på hur du skapar opinion?

– Till en början skrev jag ner andra människors historier och spred via sociala medier. Det fick ett enormt genomslag, men historierna berörde mig så kraftigt att jag inte orkade skriva fler.

– Dessutom insåg jag att jag av olika skäl inte kunde gå in i de enskilda fallen, det var som att bryta is i små bäckar. Jag ville bryta is på öppna hav, skapa förändring i det stora.

– Därför ändrade jag strategi och fokuserade på ett mer övergripande plan. Jag höll föreläsningar, träffade andra ideella krafter och startade fler BRY-grupper. I dag finns vi på sju orter i landet.

Vad anser du behövs för att barn ska få ett bättre rättsskydd? Fler lagar?

– Nej, vi behöver inte fler lagar. Sverige har skrivit under Barnkonventionen som ett av de första länderna i världen, men ser vi inte barnen som far illa spelar det ingen roll hur många lagar vi har.

– Vad vi i första hand behöver är en attitydförändring som genomsyrar hela samhället. Vi medborgare måste öppna ögonen och våga visa civilkurage. Hur är det med mobbningen på ortens skolor? Hur fungerar samverkan mellan polis, skola och Socialtjänst? Följer Socialtjänsten Barnkonventionen?

Vilken bedömer du är den största utmaningen just nu?

– Ett stort hot mot barns säkerhet är internet. Där har kontrollen glidit oss vuxna fullständigt ur händerna. Internet gör det lätt att hitta barn, locka dem till sig och skada dem eller få dem att utföra skadliga handlingar mot sig själva.

– Men det största problemet som jag ser det är att Socialtjänsten, som avgör många barns liv, har så allvarliga brister. Orosanmälningar blir liggande på hög och barn som berättar om misshandel blir inte tagna på allvar. I dag avgörs oerhört komplexa ärenden av unga, nyutexaminerade studenter helt utan erfarenhet. Är det rimligt?

Ser du någon lösning på detta?

– Jag har föreslagit att Socialtjänsten ska reformeras och att barnskyddet – som ska garantera barns rättigheter – borde lyftas ut till en ny myndighet med specialutbildade socionomer, barnpsykologer, kuratorer, barnläkare och jurister.

– Vi skulle också behöva en särskild barndomstol med specialutbildade åklagare och domare som fattar beslut i rättsliga ärenden. Och sist men inte minst borde straffen för förövarna skärpas. Alltför många kommer för lindrigt undan, eller går fria.

Vad hoppas du att ditt arbete ska ge för resultat?

– Att inget utsatt barn ska gå obemärkt förbi. Jag kan inte förhindra att barn far illa, men jag vill att vi ska se det – och ta tag i det.

– Avgörande för ett barns framtid är om det får stöd, kärlek och uppmuntran. Vår egen omtanke kan betyda allt. Jag vill basunera ut budskapet att var och en av oss kan göra skillnad, om vi bara bryr oss lite mer – särskilt nu i juletid.

Fotnot: Statistik är hämtad från Bris och Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Läs mer om Agnetas organisation BRY på www.barnsrattsskydd.se

Av Margaretha Malmgren

Här hittar du fler LÄSARBERÄTTELSER

 

MargaretaVill du dela med dig av en berättelse ur ditt eget liv? Ring kostnadsfritt till Margaretha Malmgren på tel: 0200-81 01 70 (torsdagar 18-21) eller mejla [email protected] Du får givetvis vara anonym.

Artikeln kan komma att publiceras i andra tidskrifter inom Aller media i Norden. Bilden är alltid arrangerad.


(106)
(0)



Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…