Annons
Annons


Basketstjärnan Cissi Ferm: Teckenspråket blev mitt 
hemliga vapen

Cissi Ferm har utsetts till världens bästa dövidrottare - två gånger. Och har ofta varit en mardröm för motståndarna att möta. Men hon trodde aldrig att de skulle höra av sig från "Mästarnas mästare"...


I dag är Cecilia ”Cissi” Ferm sportchef för AIK:s damlag och rycker in på matcher när det behövs. Nu är hon även aktuell i ”Mästarnas Mästare” på SVT.

Att inte höra är som att inte förstå språket

Cecilia ”Cissi” Ferm bestämde sig 
för att vända sin dövhet till något positivt. Hon lärde de hörande lagkompisarna tillräckligt många tecken för att de skulle kunna förklara spelupplägget med teckenspråk 
– till motståndarnas förtret…

Av Joakim Löwing

Foto: Peter Ericsson, SVT/Janne Danielsson

Annons

För första gången någonsin kommer teckentolkare krävas i ”Mästarnas mästare”. Cecilia Ferm, 41, kan visserligen läsa på läppar och spelade i basketlandslaget för hörande. Men trebarnsmamman är döv från födseln och känner med hörapparat bara av ljud över 70 decibel.
Bara några hundra meter från Mälarens strand har Cecilia och hennes familj hittat sitt paradis. Här i byn Krägga, nära Bålsta, hade de tidigare sommarstuga – men för ungefär fyra år sedan revs den och i stället byggdes ett helt nytt hus för åretruntboende.
– Jag är uppvuxen mitt i centrala Stockholm, men det är perfekt att bo här med barnen. Så lugnt och skönt. Samtidigt tar det inte så lång tid att åka in till stan och jag jobbar ju där när jag inte som nu är mammaledig, berättar Cecilia.
Hon säger det via en teckentolk, som vi beställt för att kunna genomföra intervjun så smidigt och enkelt sätt som möjligt.
– Om inte personen har mustasch och skägg eller någon konstig dialekt brukar jag kunna läsa bra på läpparna. I alla fall när jag pratar med bara en eller kanske två personer. Är det flera, som vid middagsbordet med familjen, och flera pratar samtidigt är det närmast omöjligt att hänga med, förklarar Cecilia.
Den förra basketstjärnan har två gånger utsetts till världens bästa dövidrottare – och har faktiskt gjort något så ovanligt som spelat i landslaget både för döva och hörande.
När Cecilia vann fyra SM-guld med Nerike basket i Örebro och sedan fyra SM-guld med Solna Vikings för hörande, var hon en av lagens allra bästa spelare.
Nu är hon den första döva deltagaren i ”Mästarnas mästare”.
– Jag trodde aldrig jag skulle få frågan om att vara med, hade inte ens funderat över det. Dels för att jag är döv och dels för att det annars är så många stora och välkända idrottsprofiler. Därför blev jag närmast chockad när de kontaktade mig.
SVT anlitade två teckentolkare som fanns med under inspelningen i Portugal.
– De andra idrottarna i min grupp var väldigt trevliga och ville också lära sig olika tecken för att kunna kommunicera lite med mig. Framför allt några snuskiga och roliga sådana, skrattar Cecilia.

Gilla Allas.se på Facebook

Cissi Ferm tävlar i ”Mästarnas mästare” i SVT , i samma omgång som Jonas Björkman, Therese Sjögran, Anders Svensson, Helen Alfredsson och Richard Richardsson.

Rycker in på matcher

Med en teckentolkare till hjälp kan det lätt bli att man pratar om Cecilia i tredje person – men det vande sig de andra deltagarna ganska fort vid att inte göra.
– Jag förstår att det blir en lite speciell situation, fast det är ju bättre och roligare om man pratar direkt till mig och inte som ”hon” eller ”henne”, ler 41- åringen.
Fysiken är det knappast något fel på, då Cecilia fortfarande håller i gång och spelar en del basket med AIK i basketettan. Men hon är framför allt sportchef i föreningen och rycker in på matcher mer när det behövs. Timmarna som behövs för arbetet sker hemifrån, då möjligheten finns.
– Vi har anlitat en barnflicka som hjälper till hemma med vår son Elias när det behövs. Min sambo Georges är idrottsläkare och jobbar väldigt mycket inom sitt specialområde kirurgi.
Paret träffades för snart åtta år sedan på en fest i Stockholm och är förlovade.
– Vi ska gifta oss, men har inte hunnit än. Får se när det blir av, ler Cecilia och klappar om Elias.
Storasyskonen Marcus och Lucas fyller sex och fyra i år. Den äldste ska börja på sexårsverksamhet till hösten.
– Om det kan bli fler barn? Nej, nu får det räcka, haha. Dels börjar jag bli för gammal och så vore det skönt att få lite sovmorgon snart …
Cecilias mamma är hörselskadad och var extra uppmärksam på dottern. Det konstaterades tidigt att Cecilia var helt döv.
– Jag lärde mig teckenspråk redan i treårsåldern och gick på både dagis och skola för döva. Eftersom jag också utvecklat ett bra sätt att läsa på läppar och kan prata hyfsat fungerar jag också ganska bra bland hörande. Men givetvis var det en helt annan sak och en nödvändighet att gå i skolan för döva.
Under många år har Cecilia arbetat som lärare i idrott och SO i Manillaskolan på Djurgården, en grundskola för döva som hon själv gick på, och det var även där hon började spela basket i dövklubben IK Hephata.
Som 16-åring blev det en stor omställning med flytt till Örebro, där det enda gymnasiet för döva i Sverige ligger.
– Det var jättetufft med en helt ny miljö, ny skola och inte minst flytt från föräldrahemmet i ung ålder. Men jag fick en hel del stöd och utvecklades mycket som person.
Hon tog också stora steg framåt på basketplanen.
– De tyckte jag skulle provspela med Nerike baskets B-lag för hörande och det gick så bra att tränaren ville testa mig i A-laget. Där fick jag skriva mitt första kontrakt med en klubb och även spela en del när laget kvalade upp till högstaligan. Året därpå var jag ordinarie i startuppställningen som 17-åring så det gick väldigt fort för mig.
1995 vann Cecilia sitt första SM-guld med Nerike basket och fick spela hela 30 minuter i finalmatchen. Sedan fick hon vara med och höja bucklan 1996, 1998 och 1999 med samma lag.

Mardröm för motståndarna

Cecilia var inte bara en av ligans starkaste och mest vältränade spelare – utan dessutom väldigt smart på banan, och dominerade under korgarna. En mardröm för många motståndare att möta – som försökte vända sin dövhet till något positivt och dra fördel av den.
– Mina lagkompisar lärde sig många tecken så att vi kunde prata med varandra. Och vi kommunicerade på planen med tecken. När guarden drev upp ett anfall gav hon en serie tecken till oss andra för att förklara spelupplägget. De andra lagen fattade först ingenting och tvingades studera oss på videoinspelningar från matcherna för att lista ut vad tecknen betydde.
Vid vissa situationer i försvarsspelet kunde det vara svårt att hinna med att teckna och då hände det att en del missförstånd uppstod.
– Men i pressade situationer när ljudvolymen var hög i hallen fungerade teckenspråk bättre än rop och skrik och det var faktiskt flera 
lag som tog efter oss, berättar Cecilia.
Hon har många gånger fått svara på frågan om hur det egentligen var att spela basket utan att höra någonting. Svaret är att hon använder synen extra mycket.
– Jag är nog bättre på att utnyttja mina andra sinnen än många andra. Jag tittade på både bollen och spelaren samtidigt. Dessutom såg jag till att placera mig så jag hade överblick.
Efter åren i Örebro bytte Cecilia klubb till Solna Vikings – där det också blev fyra SM-guld. Hon spelade mängder av landskamper för dövlandslaget och 40 matcher för det hörande A-landslaget.
– Basket är ju en av världens största sporter internationellt och det var svårt att nå framgångar med hörande landslaget. En gång var vi nära att kvala in till EM- slutspelet, men föll på målsnöret. Däremot är Sveriges dövlandslag väldigt framgångsrikt. Vi vann sex EM-guld och även Deaflympcis en gång. Det sistnämnda är som OS för döva och avgörs var fjärde år. Efter att ha förlorat tre raka finaler mot USA vann vi på fjärde försöket, fantastiskt roligt. Det är ett av mina största minnen inom sporten.

Mycket att förbättra

I Sverige finns ungefär 300 000 hörselskadade personer och cirka 10 000 döva. Sedan 1981 är teckenspråk ett officiellt språk.
Med hjälp av en hörapparat kan Cecilia höra från 70 decibel och uppåt.
– I jämförelse med många andra länder ligger Sverige ganska långt fram när det gäller att förenkla för döva i vardagslivet. Men det finns fortfarande mycket att förbättra. När jag skulle utbilda mig på GIH fick jag exempelvis vänta ett helt år för att det inte fanns någon tolk åt mig. Jag skulle vilja att det infördes en tuffare antidiskrimineringslag, som den i USA. Då skulle döva lättare kunna kämpa för sin rätt i alla situationer.
Hon fortsätter:
– Språket är väldigt viktigt för identiteten. Språk och tillgång till information är de stora problemen för döva. 
Jag kan bli upprörd över att så gott som inga tv-program textas. Att inte förstå vad som sägs är ungefär som att åka till ett land och inte förstå språket. Du hänger inte med och hamnar utanför. I tunnelbanan fanns tidigare ingen textad information och då hände det att resenärerna gick av vid något problem och jag blev sittande kvar ovetande om vad som hände. Men det har blivit bättre 
i dag.
Hennes tre barn vet inget annat än att mamma inte hör vad de säger och har lärt sig att kommunicera via tecken.
– Ibland kommer de två äldsta hem från dagis och har lärt sig nya ord. Då får jag kolla upp hur de ska tecknas, så min ordbok växer också hela tiden, skrattar Cecilia.

Meriter: Åtta SM– guld och 40 A– landskamper för hörande, sex EM– guld, ett guld och tre silver i deaflympics och ett antal landskamper för döva. Utsågs till världens bästa dövidrottare både 2001 och 2004.


(292)
(0)


Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…