Annons
Annons


Birgitta förändrade Vasaloppet – med en lösmustasch

Året var 1978. Kvinnor var förbjudna att åka Vasaloppet. Det tyckte Birgitta Westhed Nordling var fånigt – och bestämde sig för att åka ändå. Inte kunde hon ana då att hennes påhitt skulle komma att förändra loppet – för alltid.


I dag går det 93:e Vasaloppet av stapeln. Nästan 16 000 personer har anmält sig till loppet och över 2 000 av dem är kvinnor. I dag är det en självklarhet att kvinnor ska få delta i tävlingen på samma villkor som männen – men så har det inte alltid varit. Ända fram till 1981 var det nämligen förbjudet för kvinnor att ställa upp i Vasaloppet.

Att loppet numera har jämställda tävlingsregler kan vi till stor del tacka Birgitta Westhed Nordling i Göteborg för. År 1978 var hon 39 år gammal och hade precis avklarat en svensk klassiker med det 60 kilometer långa Engelbrektsloppet som en elegant avslutning.

– Då tänkte jag att det skulle vara kul att pröva om jag skulle klara Vasaloppet också, säger hon.

Men det var lättare sagt än gjort. Kvinnor var portade från Vasaloppet ända sedan Margit Nordin som första kvinna deltog i – och fullföljde – tävlingen 1923. Förbudet infördes året efter eftersom loppet ansågs vara för tufft för kvinnor.

Annons

Klädde ut sig till man

Att förbudet fortfarande levde kvar mer än 50 år senare tyckte Birgitta Westhed Nordling var fånigt.

– Det var ju bara för herrar, men då kom jag på idén att jag måste försöka klä ut mig så att jag ser ut som en karl. Det var inte det lättaste.

Birgitta WEsthed Nordling är i dag 77 år. Foto: Privat

Birgitta WEsthed Nordling är i dag 77 år. Foto: Privat

Birgitta kontaktade sin väninna Britt Dohsé som också var en flitig idrottare. Hon nappade genast på idén att under täckmantel, förklädda till män, ställa upp i det nio mil långa Vasaloppet.

Av två manliga vänner fick de tillåtelse att använda deras namn och klubbtillhörighet i anmälan. Och så förvandlades Birgitta Westhed Nordling till Rolf Lejestrand.

Nästa steg var att hitta en lämplig förklädnad.

– Vi kontaktade Stadsteatern i Göteborg och där fick vi låna en mustasch som jag hade och ett helskägg som min kompis hade. Det var handgjorda, fina saker må du tro. Han som lånade ut grejerna till oss hade själv mustasch och han skrattade och sa ”det luktar oäkta, hur ska ni klara det här”?

Vågade inte starta tillsammans

Resan upp till Sälen var nervös för duon. De vågade inte åka med i hemmaklubbens abonnerade buss så i stället ordnade de med en privat bil och boende natten innan loppet.

– Till starten knallade vi iväg var och en för sig. Vi vågade inte ha sällskap med varandra – då hade jag nog skrattat ihjäl mig och jag var ju tvungen att försöka hålla den där mustaschen på plats också.

Men resan hade kunnat få ett slut redan innan starten, säger Birgitta.

– Redan i fållan när man går in frågar de vad man heter. Och jag svarade först inte. Så frågade de en gång till och jag visste inte vad jag skulle svara. Jag tittade ner på skidorna och vågade inte titta upp. Till sist sa jag ”Rolf Liljestrand” så grovt jag kunde, men det misslyckades nog. Jag kände på mig att de tyckte jag var en knepig figur, men de sa ingenting.

Intervjuades i SVT

Det började ljusna och Birgitta kände på sig att de medtävlande tittade på henne med frågande blickar. Men ingen sa något – och så gick startskottet. Birgitta satte fart, men redan efter den första backen var hon nära att avslöjas igen.

– Precis i högerkurvan där kommer man rätt nära publiken och där stod en liten kille som skrek ”mamma, mamma, en utklädd kärring”. Jag blev så full i skratt inombords, men var tvungen att hålla mig så jag tittade hela tiden ner i skidorna och inbillade mig att det inte var mig han pratade om.

Men det ögonblick som skulle bli startskottet på att också kvinnor välkomnades in i Vasaloppet kom senare, under en toalettpaus i Mångsbodarna. Birgitta, som gick helt och hållet in i sin roll som Rolf Lejestrand, valde herrtoaletten och medan hon befann sig inne i båset kunde hon höra hur männen utanför diskuterade om man sett till ”tjejen med mustasch”.

Birgitta Westhed Nordling intervjuas i SVT av Jan Svanlund. Foto: SVT

Birgitta Westhed Nordling intervjuas i SVT av Jan Svanlund. Foto: SVT

Och när hon så kom ut igen och precis hade fått på sig skidorna befann hon sig plötsligt öga mot öga med Jan Svanlund, sportreporter på SVT.

– Jag hade ingen chans att komma undan, helt plötsligt stod han bara där. Han påpekade något om att jag såg utklädd ut, och jag visste inte vad jag skulle svara ens.

Se intervjun i SVTs Öppna arkiv här!

Möttes av Vasaloppets generaldirektör

Till slut kunde Birgitta fortsätta loppet. Dessvärre gick hon aldrig i mål – ytterligare en toalettpaus gjorde att hon förlorade dyrbar tid och hon kom fram till Evertsberg bara minuter efter sista tillåtna passertid.

– Det var irriterande, det hade jag inte räknat med.

Men trots det snopna slutet på loppet fick Birgittas insats långt större följder än hon kunnat drömma om. SVT-intervjun hade rullat i de svenska tv-rutorna dagen lång och när Birgitta och Britt kom tillbaka till hotellet möttes de inte bara av journalister – utan även av Vasaloppets generaldirektör som var riktigt förbannad.

– Det är bestämmelser på att tjejer inte får åka, sa han. Jag påpekade att Margit Nordin hade åkt i det allra första loppet, men han svarade att han inte tyckte att vi skulle utsätta oss för så långa sträckor. Det var så löjligt.

Opponerade sig

Birgitta lät generaldirektören förstå att det borde vara upp till var en att avgöra om man klarar av nio mils skidåkning eller inte.

– Då föreslog han ett eget lopp för tjejer, på tre mil. Normalt brukar jag inte vara så snacksalig eller våga säga emot, men det opponerade jag mig mot. Det är ju inte bara det att man sliter sig igenom hela loppet utan det är ju lite fest också publiken och annat runt omkring som gör att man vill vara med.

Däremot kan hon i efterhand förstå att man inte ska kunna åka i någon annans namn.

– Anta att det hänt mig någonting, då är det ju hans familj som får veta detta. Det vore ju hemskt. Ur den synpunkten förstod jag generaldirektören.

”Varför ska en karl bestämma”

Birgittas samtal med den arge generaldirektören tog trots allt skruv. Tre år senare, 1981, hävdes förbudet och sedan dess får också kvinnor delta i Vasaloppet. Birgitta säger att hon känner sig nöjd över att ha spelat en så betydelsefull roll i loppets historia – även om det enda hon ville från början var att få skida.

– Varför ska en karl bestämma hur mycket vi får åka? Var de rädda för att en tjej skulle klå en karl med en bättre tid? Det är ju ingen anledning.

Sedan den där viktiga marssöndagen för 39 år sedan har Birgitta genomfört närmare 15 Vasalopp. Nu har två knäledsoperationer satt stopp för tävlandet, men intresset för Vasaloppet har inte minskat.

– Jag kommer att sitta bänkad framför tv:n från morgon till kväll!

Kit har också berättat historien om Birgitta Westhed Nordling.

Text: Minna Wallén-Widung

Inlägget ovan innehåller en affiliatelänk där vi får betalt för klicken. Läs mer om hur det fungerar här.

LÄS OCKSÅ


(277)
(0)


Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…