Annons


En läsare berättar: Min kropp är 
bra som den är

Jag svalt mig för 
att behaga min pojkvän och höll på att förstöra mitt liv.


Ända sedan jag var tonåring har jag känt pressen att vara smal. Det var som om alla i samhället stod och uppmanade mig i kör att jag var tvungen att göra något åt min kropp om jag skulle hitta någon som ville älska mig.

Annons

Och det var just i samband med att jag träffade min första pojkvän som det började på allvar.

Jonas var fyra år äldre än jag och egentligen inte alls någon lämplig kille för mig.

Han ställde alldeles för höga krav på mig, krav som jag verkligen inte var mogen för.

– Jag skulle älska dig ännu mer om du gick ner lite i vikt, sa han en kväll när vi låg hemma i hans säng.
En kommentar som gjorde fruktansvärt ont i mig.

Om jag hade varit lite äldre och haft mer skinn på näsan så hade jag säkert rest mig och gått därifrån, men nu låg jag bara där och kände en stor klump i magen. Tänk om han inte älskade mig tillräckligt för att jag var för mullig och otränad.

Efter det kunde jag inte tänka på något annat.

Om jag bara tränade mer så skulle mina lår kanske vara mindre tjocka. Och om jag slutade äta så mycket frukost så skulle mina höfter bli smalare och min mage platt. En grapefrukt kunde gott räcka och så en lunch på några salladsblad.

Jag vet inte hur många olika dieter jag provade.
Det är först nu som jag förstår att ingen av dem kunde fungera i längden. Möjligen gick jag tillfälligt ner för att dieten tömde mig på vätska eller gjorde något annat mirakel med vågen.

Eftersom jag i princip började svälta mig för att snabbt gå ner i vikt och behaga min pojkvän så fick jag snart andra problem.
Jag kände mig nu ständigt hungrig och nervös vilket gick ut över mina studier. Jag kunde inte koncentrera mig alls på skolan.

Min mens uteblev och jag såg allmänt blek och eländig ut. Men ingen verkade tycka något annat än att jag ”började komma i form”. Min tonårsmullighet började rasa av mig med fart.

Det dröjde ändå inte lång tid förrän Jonas lämnade mig för en annan tjej och efteråt fick jag veta att han varit otrogen med flera.
Jag förstod ingenting och ville knappt leva längre.

Troligt är väl att han aldrig var särskilt förälskad i mig utan mest såg mig som ett lättfångat tidsfördriv.

Alla som har jojobantat 
vet hur kämpigt det är för kroppen att plötsligt rasa i vikt för att sedan lika snabbt, eller ännu snabbare, lägga på sig kilon igen. Och hur mycket självförakt man hinner uppleva under de svårare perioderna.

Pressen på unga tjejer kan vara fruktansvärd när det gäller kroppsideal. Vi matas hela tiden av omöjliga bilder och kommentarer genom tidningar, tv och sociala media.

Men ingen ung tjej ska behöva utesluta nyttig mat för att räkna kalorier.

För något år sedan träffade jag Kennet som är världens bästa kille. Han får mig att skratta och busa men framförallt så älskar han mig för den jag är, precis som jag är.

Jag har nu hittat min idealvikt som troligen ligger lång utanför Jonas idé om hur en tjej ska se ut.
Jag trivs med min kropp.
Numera tränar jag för att jag tycker att det är roligt. Och jag äter mig mätt.

Kennet är kock och har ett stort matintresse. Även jag tycker det är roligt med mat och när han är ledig brukar vi laga goda middagar tillsammans och mysa ihop.

Det trista är att jag egentligen var nöjd med mig själv precis som jag var i tonåren. Alla problem kring min vikt skapades av andra och det slutade med att jag drogs med och höll ju faktiskt på att svälta mig till döds.
Visst händer det fortfarande att jag kan känna ett sting av ångest i samband med mat men numera vet jag hur jag ska hantera det.■

HÄR HITTAR DU FLER LÄSARBERÄTTELSER


(0)
(0)



Annons


Annons

Laddar nästa sida…