Annons
Annons


En läsare berättar: Pappa gjorde min syster med barn

Systrarna Lizette och Laila tvingades turas om att bli våldtagna av sin pappa. Lizette var bara fem år första gången det hände och övergreppen pågick tills Laila blev gravid…


Laila var bara 16 år när hon födde sin pappas barn.

Laila var 16 år när hon födde sin pappas barn.

splash_hamtat_fran_tidningenIngen visste vad som pågick i hemmet. Ingen utom Lizette och hennes systrar. De var fyra flickor som alla hamnade i hans grepp. Som blev hotade, tvingade och grovt förnedrade. Två slet sig loss och två föll offer – offer för en blodskam, ett sexualbrott där förövaren med blodsband var förenad med sina offer. Ett sexualbrott utfört av deras egen biologiska pappa.

Annons

– Jag och min ena syster blev systematiskt utsatta för incest under hela vår barndom, säger Lizette, 54, när hon ringer för att dela med sig av familjens mörka hemlighet.

Gilla Allas.se på Facebook

– Men det är först nu som jag vågar prata om det, tillägger hon, för ingen av mina föräldrar är i livet längre.

De sexuella övergreppen mot flickorna pågick i över nio år. Varje vecka, varje månad, fick Lizette och hennes syster turas om att tillfredsställa sin pappas förvridna begär.

– Jag var fyra år första gången pappa började tafsa på mig – lyfte på troskanten och kittlade mig mellan benen. När jag var i femårsåldern genomförde han sitt första samlag med mig. Därefter tog utnyttjandet fart och det blev snabbt en vana att ”leka” med pappas snopp.

Föräldraincest brukar beskrivas som den grövsta formen av barndomstrauma, men för Lizette och hennes syster var det en naturlig del av vardagen. Så hade alla det, trodde de. Det var väl inget konstigt med det? Tills en av dem, Lizettes tre år äldre syster, blev gravid.

– När min syster Laila var 16 år började hennes mage växa och nio månader senare födde hon vår pappas barn. Jag blev moster och storasyster på samma gång, och min far blev både pappa och morfar till barnet.

Den då 13-åriga Lizette insåg plötsligt den fulla vidden av vansinnet. Detta var inte normalt. Detta var sjukligt. Men det skulle dröja ytterligare ett par år innan hon kunde ta sig ifrån sitt föräldrahem och slippa undan sin perverse förövare till far.

Hur såg dina hemförhållanden ut när du växte upp?

– Jag var yngst av fyra systrar och var den ungen som inte skulle finnas. Den som bara blev ytterligare en belastning och en utgift för mina föräldrar.

– Pappa var alkoholist och började varje morgon med att hälla i sig en halv butelj starksprit. Mamma jobbade 24 timmar om dygnet som hembiträde medan pappa var hemma och passade oss barn. Han var för nergången för ens försöka få ett jobb.

Kan du berätta vad din pappa gjorde när han ”passade” dig och dina systrar?

– Han drack sprit och talade om hur värdelösa vi flickor var, särskilt jag. Och så tafsade han på våra kroppar, både på mig som var yngst och på de som var äldre.

– Men mina två äldsta systrar protesterade direkt. De var tonåringar och vågade reagera. Efter att de markerat att de inte uppskattade hans närmanden rörde han dem aldrig mer. I stället var det vi yngsta flickor som blev hans offer. Vi som var så små att vi inte begrep vad han egentligen gjorde, vi som trodde att allt som pappa sa var rätt. Det var oss han utnyttjade.

Var någonstans pågick detta utnyttjande?

– Vi bodde i tre rum och kök och det skedde i köket, i utdragssoffan där mamma och pappa sov på nätterna. Framåt kvällen när vi syskon hade gått och lagt oss och mamma var kvar på jobbet kunde han locka ut mig i köket med godis eller lemonad. Medan jag åt karameller klädde han av mig nattlinnet. Sedan tog han av sig själv kläderna och ville att jag skulle smeka honom.

– Jag var fem år och gjorde som han sa. Vad visste jag om det som hände? Jag trodde att alla flickor gjorde så med sin pappa. Men när han tryckte sig mot mig grät jag av smärta. Då hyschade han åt mig att vara tyst.

– När han var färdig fick jag gå tillbaka till mitt sovrum. Mamma kom hem vid tiotiden efter sitt sista städpass och då var det släckt i lägenheten. Pappa sov i utdragssoffan och mamma kröp ner bredvid honom.

Visste din mamma verkligen inte vad som skedde när hon var borta?

– Hon betedde sig som om hon inte visste, men som vuxen har jag själv undrat. Jag tror att hon måste ha anat något, men att hon valde att inte se.

– Mamma var rädd för att bli ensamstående med fyra barn. Det var en skam på den tiden. Hon behövde sin man för att ta hand om barnen. Hon lät honom utnyttja oss sexuellt för att slippa stå ensam. Så tror jag att det var.

Pratade ni syskon aldrig med varandra om det som er pappa gjorde?

– Nej, alla vi systrar visste om det, men ingen sa något. Våra föräldrar var stränga och framförallt pappa präntade i oss att vi inte hade något värde och att vi inte hade någon talan.

– Ibland på kvällarna kunde jag höra hur han förgrep sig på Laila, de kvällar det var hennes tur. Han kunde hota med ord men blev aldrig våldsam. Han behövde inte det. Inte mot mig och Laila, vi lydde honom alltid.

– Med mina äldre systrar var det annorlunda. Pappa kunde inte styra dem på samma sätt. I efterhand kan jag tycka att de borde ha hjälpt oss som var yngre och svagare, men det gjorde de aldrig.

När började du förstå att det du utsattes för inte var normalt?

– I samband med att pappa skickade mig till en byggbod och lät en okänd man våldta mig. Jag var elva år och blev tvingad att dricka sprit och sedan blev jag avklädd.

– Vad pappa inte hade räknat med var att den okände mannen hade gonorré. Jag blev smittad och smittade i min tur min pappa, som i sin tur smittade min syster. I ett halvår led jag i tysthet av sveda och klåda, samtidigt som pappa fortsatte förstöra mitt underliv med sina övergrepp.

– Till slut kunde jag inte kissa, kunde inte sitta på en toalett. Jag var tvungen att tappa vatten i badkaret och kissa sittande på huk i vattnet. Då tog mamma med mig till sjukhuset.

Reagerade inte sjukvårdspersonalen då?

– Jo, de kontaktade Barnavårdsnämnden som undrade vad som hade hänt. Jag berättade om våldtäkten och det blev ett polisärende. Mannen som våldtagit mig greps, erkände och fick fängelse. Men pappa klarade sig. Honom vågade jag inte ange.

– Huruvida min pappa och min syster också fick behandling för gonorrén minns jag inte, men det var först i samband med denna händelse som jag började inse att något var fel.

Hur påverkade det dig som barn?

– Det var förkrossande och oerhört genant. Efter sjukhusvistelsen och alla förhör försökte jag ta livet av mig. Jag satt i cykelförrådet med en snara runt halsen när grannen hittade mig. Då var jag tolv år.

– Ytterligare en gång, några månader senare, försökte jag göra om samma sak. Jag orkade inte leva längre.

Och din mamma, vad gjorde hon för att hjälpa dig?

– Mamma började vaka över mig efter självmordsförsöken. På nätterna sov hon i en säng bredvid mig i stället för i köket hos pappa. När jag kände att hon brydde sig om mig vågade jag berätta om pappas övergrepp.

– Men mamma reagerade inte. Hon tittade bort och ville inte prata om det, ville inte ens höra mer. Hon visste nog det redan. När hon sedan gick i väg till jobbet kunde pappa fortsätta, vilket han gjorde tills Laila blev gravid.

Vilka konsekvenser fick det för dig och din familj?

– Alla i familjen visste att han var far till barnet. Lailas graviditet skymdes för omvärlden, ingen nämnde det för någon och Laila själv gjorde allt för att dölja sin mage. Då förstod jag fullt ut hur galen situationen var och hur galen min familj – min far – var.

– Till och med pappa måste ha insett sin belägenhet, för framöver drog han ner på övergreppen. Jag hade hunnit bli 13 år och vågade göra motstånd. Då blev han rädd och släppte mig.

Hur gick det med din systers baby?

– Laila födde sitt barn när hon var 16 år, men barnet dog efter en vecka. Det var missbildat och gick inte att rädda. Senare i livet visade det sig att Laila tagit stor medicinsk skada av graviditeten. Hon kunde aldrig få fler barn.

Vad hände för din del efter att du gjort motstånd mot din pappa?

– Jag bodde hemma i tre år till, tills jag träffade en kille som jag rymde hemifrån med. Han blev min trygghet och honom gifte jag mig så småningom med. Till en början var vi bara vänner, jag klarade inte av att någon tog i mig. Men han hjälpte mig ur skräcken och med honom kom jag att få två barn och en fin familj.

På vilket sätt skulle du säga att dina upplevelser från barndomen påverkar dig i dag?

– I dag är jag mest arg. Jag är arg på min pappa för att han var ett sådant svin, jag är arg på min mamma för att hon stod ut med honom och jag är arg på mina äldre systrar som var på plats men aldrig ingrep.

– Våldtäkt mot barn får man inte blunda för. Inte som syskon och definitivt inte som mamma. Det borde vara ett brott i sig.

Av Margaretha Malmgren

Här hittar du fler LÄSARBERÄTTELSER

 

MargaretaVill du dela med dig av en berättelse ur ditt eget liv? Ring kostnadsfritt till Margaretha Malmgren på tel: 0200-81 01 70 (torsdagar 18-21) eller mejla [email protected] Du får givetvis vara anonym.

Artikeln kan komma att publiceras i andra tidskrifter inom Aller media i Norden. Bilden är alltid arrangerad.


(1.19k)
(0)


Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…