Annons
Annons


En läsare berättar: Sanningen om pappa

När jag fick veta sanningen och såg Alex hos pappa blev jag arg och ledsen. Men i dag beundrar jag min far.


shutterstock_34368496

Ända tills jag var tolv år gammal bodde jag tillsammans med båda mina föräldrar i ett vanligt radhusområde i en mellanstor stad. Mina föräldrar arbetade båda två och jag gick i skolan.

Vi var en normal familj som inte skilde oss från andra på något sätt.
Aldrig hörde jag mina föräldrar bråka, men en sak var annorlunda hos oss mot hur det var hos mina kompisar. Mamma och pappa hade skilda sovrum. Förklaringen till det var att pappa snarkade, fick jag veta när jag frågade.

Annons
Gilla Allas.se på Facebook

En lördag när jag kom hem från handbollsträningen satt båda mina föräldrar i soffan och väntade på mig. De bad mig sätta mig hos dem för de hade något att berätta. Båda hjälptes åt att berätta att de skulle skiljas men fortfarande älskade varandra och var de bästa vänner.

Mamma och jag skulle bo kvar i huset medan pappa flyttade till en lägenhet. Jag protesterade vilt för jag har alltid stått pappa lika nära som mamma, och jag ville bo varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa. De lyssnade inte på mig, och det vara bara för mig att finna mig i situationen.

Två helger i månaden var jag hos pappa. Vi hade det alltid trevligt och mysigt tillsammans, lagade god mat ihop, gick på bio eller satt framför tv:n och mös.

En fredagseftermiddag när pappa hämtade mig var han mer uppspelt än vanligt. Han berättade att vi skulle laga 
extra god middag till kvällen för vi fick en gäst som hette Alex.

Pappa kunde inte nog beskriva hur trevlig och rolig Alex var, själv var jag inte lika road. Jag ville ha pappa för mig själv och såg Alex som en inkräktare.

En natt när jag sov över hos pappa vaknade jag av en mardröm. För att få tröst gick jag in i pappas rum. Där låg han och Alex tätt omslingrade i sängen.

Djupt chockad rusade jag tillbaka till mitt eget rum. Pappa kom efter mig, satte sig på min sängkant och tröstade mig. Han berättade att han alltid hade haft en starkare dragning till män än kvinnor.

Gråtande undrade jag om han aldrig varit attraherad av mamma, och då sa han att han älskade henne men aldrig hade känt samma sak för henne som för Alex.

Jag var arg på pappa och ville inte acceptera att han drogs till män, så redan tidigt nästa morgon bad jag honom köra mig hem. Han såg ledsen ut hela färden och när jag slog igen bildörren bakom mig såg jag att han hade tårar i ögonen.

Jag grät när jag steg innanför dörren till mamma. Hon försökte trösta mig med att hon länge vetat om att pappa var homosexuell men att han var hennes allra bästa vän och därför hade hon förlikat sig med det.

Pappa var en fin människa och en bra pappa, och han var ju min pappa, det var det viktigaste. Hennes lugn och tröst hjälpte mig att acceptera pappas läggning.

Redan samma kväll kom pappa hem till mamma och mig och åt middag. Han sa att Alex inte skulle vara hos honom de helger jag var där. Jag andades ut, och de kommande månaderna hade pappa och jag det lika mysigt som vi haft tidigare när jag var hos honom.

Men efter ett halvår kom nästa skräll. När pappa hämtat mig på fredagskvällen och vi kom hem till honom var Alex där. Pappa berättade att han flyttat in och att de nu var ett par. Det var bara för mig att gilla läget.

Jag var livrädd för vad som skulle hända i skolan när alla fick veta, och mycket riktigt hade jag skäl att oroa mig.

Jag blev hånad och utskrattad och kallad ”bögens dotter”. Till min räddning kom lärarna som samlade alla eleverna till ett möte i aulan där de berättade om homosexualitet på ett mycket bra sätt. Alla slutade trakassera mig efter det.

Pappa och Alex bröt dock upp efter något år. Pappa träffade några tillfälliga pojkvänner och en av dem hade en dotter i min ålder. Det kändes bra att tala med henne, vi hade ju gått igenom samma sak.

När jag fick min första pojkvän vägrade jag låta honom träffa min pappa. Jag kom med undanflykter om att han jobbade mycket eller var bortrest. Hela tiden var jag rädd för att min pojkvän skulle göra slut om han fick veta att pappa var homosexuell.

Det var först när jag gick sista året på gymnasiet som jag insåg att jag inte skulle skämmas över min pappa. Tvärtom. Han hade haft modet att kliva fram och stå upp för sig själv, så varför skulle inte jag som hans dotter också ha det.

När jag träffade Adam beslöt jag mig för att berätta direkt. Om han inte kunde acceptera att min pappa var homosexuell kunde han inte heller acceptera mig. Min pappa var ju en del av mig.

Adam blev tyst i början men sa sedan att han beundrade min pappa för hans öppenhet och mig för att jag inte smög undan sanningen.

I dag är Adam och jag gifta och har en liten dotter. Vi är helt eniga om att hon inte ska växa upp och skämmas över att hennes morfar är homosexuell. Han är en stolt man som visar vem han är och han är en fantastisk morfar som ställer upp i alla lägen.

Varje tisdag och torsdag när både Adam och jag jobbar sent hämtar morfar på förskolan. Han ställer upp när det är förkylningar och magsjuka och han är världens 
bästa lekkompis som har hur mycket ork som helst.■

Här hittar du fler LÄSARBERÄTTELSER

LÄS OCKSÅ


(50)
(0)


Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…