Annons
Annons


Esther föddes tio veckor för tidigt – vägde bara 1 100 gram

Johanna drabbades av den svåraste formen av havandeskapsförgiftning och tvingades till kejsarsnitt i vecka 29. Maken Christian vakade över Johanna samtidigt som hans lilla dotter kämpade för sitt liv. Utgången var oviss...


Av Joakim Löwing Foto: Peter Ericsson

Hemma hos Johanna, 36, och Christian, 45 år, är det ofta full fart – med fem barn ena veckan och tre barn nästa i ett varannan vecka-schema.
Under vårt besök är det bara mamma Johanna, pappa Christian och yngsta dottern Ester hemma. De övriga är 
i skolan.
Ester fyllde nyligen 2 år och är när vi hälsar på 85 cm lång och väger 12,5 kilo.
Med andra ord växer den charmiga lilla flickan som hon ska. Hon som var 23 procent tillväxthämmad vid födseln, vägde 1 100 gram, var 38 cm lång och hade ett huvudomfång på bara 25 centimeter.
– Tänk om vi inte hade
fått lära känna den här härliga tjejen. Vi kan vara glada och tacksamma över att allt gick bra till slut, säger föräld-
rarna.
Johanna drabbades plötsligt av HELLP – den allra svåraste formen av havandeskapsförgiftning. Hon tvingades till ett planerat men akut kejsarsnitt i vecka 29.

Annons
Gilla Allas.se på Facebook

Svåra migränanfall
Tidigare hade hon sökt vård för svåra migränanfall. Honfick medicin men ingenting hjälpte. Detta var, med facit i hand, början till hennes havandeskapsförgiftning.
Under kon
troll hos barnmorskan den 2 februari 2015 upptäcktes socker i hennes urin. Det ansågs dock inte så allvarligt och när Johanna gick till jobbet dagen därpå hade hon ingen aning om vad som väntade …
– Jag fick jätteont i magen. Magkatarr har jag aldrig haft men hört att det gör ont och tänkte att det var det jag hade fått. Men smärtan blev värre och jag hade svårt att hålla mig vaken och sköta mitt jobb. Jag somnade till och med på en toalett på jobbet. När jag vaknade förstod jag att jag behövde åka hem och vila. Jag tvingades stanna på vägen hem för att kräkas av smärtorna. Väl hemma fortsatte jag att kräkas, men trodde att vila skulle hjälpa. Efter en stund vaknade jag av att smärtorna var om möjligt ännu värre. Då ringde jag till min man.
Halv fem blev Johanna inskriven på Universitetssjukhuset i Linköping – och det skulle dröja ända till 19 mars innan hela familjen var återsamlad i hemmet.
– Klart att jag blev orolig när jag kom hem och såg hur dålig Johanna var, men först var jag bara orolig att det skulle hända barnet något. Det är ju extremt ovanligt att tillståndet blir allvarligt för mamman här i Sverige, säger Christian.

Dramatisk förlossning
Men den femte förlossningen för honom och den tredje för Johanna skulle bli betydligt mer dramatisk än de tidigare.
Johannas allmäntillstånd var kraftigt påverkat och hon togs under akutvård. Blodtrycket var skyhögt – det låg på 200/110.
– Efter att de tagit EKG, blodprov och gått igenom flera andra undersökningar fick jag veta att jag var mycket sjuk 
i den svåraste formen av havandeskapsförgiftning – HELLP. Det innefattar leverpåverkan, ett minskat antal blodplättar,
påverkat blodlevringssystem och högt blodtryck. Nästa steg hade varit en livshotande svullnad av hjärnan med risk för hjärnblödning på grund av det höga blodtrycket, berättar Johanna.
Läkarna satte in magnesium via dropp.
– De första dagarna på sjukhuset är som en enda dimma för mig. Bilderna jag har är det som Christian berättat för mig, säger hon.
Barnet mådde inte dåligt men ett kejsarsnitt krävdes inom några dagar.
Fredagen den 6 februari klockan halv åtta på morgonen inleddes operationen – och klockan kvart över åtta såg lilla Ester dagens ljus för första gången.

Pappa Christians hand visar hur små Esters första kläder var. Och ändå var de för stora…

– Akutteamet fanns på plats och de la henne i en kuvös 
direkt. Snabbt opererades en kateter in i navelsträngen för att kunna ge Ester mediciner och antibiotika. Att hitta blodkärlen hos så små barn är nämligen väldigt svårt, fick vi veta, minns Christian.

Mycket dålig
Efter ingreppet på dottern lämnade han neonatalavdelningen och tog sig till förlossningen, där Johanna fortfarande vårdades, för att vaka över hustrun.
Johannas tillstånd blev sämre efter Esters förlossning – och flera minst sagt nervösa och jobbiga timmar väntade för Christian.
– Jag hade inte bara vårt tio veckor för tidigt födda barn att oroa mig över, utan också min fru. Hon var mycket dålig och läkarna kunde inte ge några
besked om hur det skulle gå. Vi tog timme för timme.
– En av få saker som jag minns från den dagen är att jag hann bli väldigt rädd för att Christian skulle tvingas åka hem med bara vår dotter. Då jag insåg hur illa däran jag var trodde jag inte att jag skulle överleva, berättar Johanna.
Men på kvällen, ungefär tolv timmar efter förlossningen, vände det och blev långsamt bättre. Då fick Johanna – full av smärtlindring – till sin stora glädje träffa Ester för första gången.
– De körde ner hela kuvösen till mitt rum och det var underbart att få känna henne mot min kropp.

Kängurumetoden
Johanna fick stanna kvar på förlossningen tills hon kunde flyttas till special-BB. Ester låg samtidigt på neonatalavdelningen, specialavdelningen för barn som fötts för tidigt.
– Christian tog allt ansvar för Ester och skötte hennes matning av bröstmjölken som pumpats ut från mig, berättar Johanna.
– I början fick hon bara två milliliter per gång och det gavs efter ett 24-timmarsschema. Särskilt mycket sömn blev det inte. Vi hade god hjälp av våra större barn och så småningom våra föräldrar som kunde hälsa på och sondmata Ester som åt varannan timme dygnet runt, tillägger Christian.
Efter någon vecka var hela
familjen samlad i samma rum runt Ester.
– Vi använde oss av den så kallade kängurumetoden. Den går ut på att det ska vara så mycket kontakt hud mot hud med barnet som möjligt. Det är ännu viktigare vid för tidig födsel även om det är viktigt för fullgångna barn också,
säger Christian.
Familjen fick ett eget rum på sjukhuset, deras bostad i över en och en halv månad.
Ester visade sig vara en stark liten tjej som endast behövde CPAP, andningshjälpmedel, i sju dagar och kunde lämna IVA ovanligt tidigt – redan
efter tio dagar. Innan dess klarade hon sig helt utan dropp efter fyra dagar och fick från den dagen bröstmjölk via sond.
– Varannan vecka då vi hade alla fyra övriga barn hos oss bodde Christian mestadels hemma i vårt hus och den veckan med bara våra två gemensamma barn sov alla över i rummet på sjukhuset. Givetvis var det jobbigt att inte få vara i sitt eget hem, men ändå skönt och tryggt att vara nära personal om något skulle hända, tycker Johanna.
– På neonatal finns ett
föräldrakök där vi skulle
hinna laga mat mellan alla 
sondmatningar, läkarbesök, utpumpningar och vila.
Vi är lyckligt lottade med en fin familj och många vänner som stöttade oss dessa sjukhusveckor. De kom med leveranser av hemlagad mat och fika, samtidigt som vi fick tillfälle att umgås med nära och kära trots omständigheterna, fortsätter hon.
– En av läkarna sa att från och med födseln kunde vi checka ut från vårt vanliga liv och ställa in oss på ett helt annat med nära omvårdnad av dottern dygnet runt. Och så var det verkligen, menar Christian.

Ester blev blå
Efter sex veckor fick familjen flytta hem igen. Livet började kännas normalt och alla mådde bra.
När de minst anade det kom nästa enorma chock. Den 21 mars, bara två dagar efter hemkomsten, skulle Christian byta blöja. Då blev Ester plötsligt väldigt slö och de fick inte riktigt kontakt med henne.
– Allt gick så ofattbart fort. Hon blev blå över hela kroppen, ingen av oss hade varit med om något liknande.
Ester var helt lealös och fick andningsuppehåll. Vi greps förstås av panik och skrek:
”Hon dör!” inleder Johanna.
Hon stryker handen genom dotterns hår och fortsätter:
– Som tur var hade vi båda genomgått HLR (hjärt- lungräddning) för barn nyligen på BB så vi satte i gång att ge inblåsningar, samtidigt som vi ringde 112. Där hade vi också tur, då en ambulans var alldeles i närheten och var hos oss på bara några minuter.
– De två ambulansmännen blev väldigt förvånade när de såg lilla Ester ligga på vårt köksbord. Hon var ju så liten. För oss var hon sju veckor, men egentligen skulle hon inte ens ha varit född ännu.
På sjukhuset fick föräldrarna svaret att Ester drabbats av RS-virus, som kan vara väldigt farligt.
– Men hon behövde inte ligga i respirator och kunde komma hem efter ungefär en vecka. Vi blev utskrivna igen den 30 mars, och sedan dess har hon mått bra. Ester växer som hon ska och allt är bra med mig också, berättar Johanna.
– Under de första åren är prematurbarn extra känsliga för sjukdomar. Andningsvägarna påverkas vid vanliga förkylningar och redan som bebis fick Ester åka till sjukhus vid förkylningar då hon behövde inhalera mediciner. Hon har redan haft lunginflammation med sjukhusvistelse som följd. Och det händer att förskolan ringer och varnar när det är något mer än bara förkylningar där. När hon blir äldre hoppas vi att hennes motståndskraft blir starkare, säger Christian.
Ibland tänker makarna på hur illa det kunde ha slutat 
– men de behöver inte oroa sig för att det ska inträffa igen.
Med fem barn i hushållet känner de sig nämligen väldigt nöjda med den biten.

Fakta om havandeskapsförgiftning

Om du får högt blodtryck och protein i urinen när du är gravid kallas det havandeskapsförgiftning eller preeklampsi. Oftast sker det i slutet av graviditeten, efter vecka 34.
Havandeskapsförgiftning beror på att du blir överkänslig mot partiklar från fostret och moderkakan. De flesta drabbade får en lindrig form, men det finns också mycket allvarliga former som kräver akut sjukvård.
Symtomen kan vara plötsligt huvudvärk, synbesvär som flimmer för ögonen och dimsyn, ont i övre delen av magen, illamående och kräkningar samt hastig uppsvullnad av händer, fötter och ansikte.
Det är vanligare att drabbas om du är gravid första gången, är över 35 år, har en biologisk mor eller syster som haft havandeskapsförgiftning, väntar tvillingar, är mörkhyad, är överviktig, har högt blodtryck eller någon blodkärls-, njur- eller reumatisk sjukdom eller diabetes.
Vid svår havandeskapsförgiftning – med mycket högt blodtryck – kan sjukdomen utvecklas och bli mycket allvarlig. Vid HELLP-syndromet känner du dig plötsligt sjuk och får ont i övre delen av magen. Då måste du snabbt bli förlöst för att inte bli allvarligt och livshotande sjuk.
Källa: www.1177.se


(0)
(0)


Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…