Annons
Annons


En läsare berättar: När jag tänker på barnbarnen gråter mitt hjärta…

Inte önskvärd. Inte som mamma och inte som mormor. I dag är det fem år sedan Mauds dotter bröt kontakten med henne.


Två barn går hand i hand.

Tanken på barnbarnen är den största sorgen i Mauds liv.

splash_hamtat_fran_tidningenPå ålderns höst brukar barnbarn vara en av de största källorna till glädje och den finaste gåva ett barn kan ge till sina föräldrar.

Men för Maud har gåvan i stället förvandlats till ett slag i ansiktet. Tanken på hennes barnbarn är i dag den största plågan, våndan och sorgen i hennes liv. Som en vass tagg skär smärtan in i hennes hjärta – smärtan över att inte få träffa dem.

Annons

– Min högsta önskan är att få vara med mina dottersöner, men de kommer inte ens ihåg att jag finns, säger Maud, 59, när hon berättar sin tragiska historia över telefonen.

Gilla Allas.se på Facebook

Hur allt kunnat bli så fel har Maud inget givet svar på. Det finns ingen specifik händelse att hänvisa till, ingen våldsam konflikt som blossat upp och inga hårda ord som utväxlats.

– Jag vet inte hur många dagar, nätter och månader jag har funderat över vad jag egentligen har gjort. Jag har skrivit brev till min dotter och bett om ursäkt utan att veta för vad. Blev något fel är jag ledsen för det. Jag saknar henne och barnen och jag älskar dem, det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra.

Mauds dotter Sofia är i dag 36 år och Maud har inte sett henne eller de två dottersönerna på fem år. En av de sista gångerna de träffades var under en påskmiddag.

Maud minns att hon reagerade över hur barnens pappa röt åt den yngste pojken Albin, då nio månader, för att han dreglade när han åt. Alla små barn dreglar, framhöll Maud, som tyckte det var fel av pappan att säga åt pojken att ”skärpa sig”. Kanske var detta den utlösande faktorn till avståndstagandet, tror Maud.

– Ska jag spekulera tror jag att det är min dotters man som ligger bakom att vår kontakt är bruten. Jag tror att han har förbjudit Sofia och barnen att träffa mig, och min dotter vågar inget annat.

Maud understryker att hon inte är vare sig ovårdad, olämplig eller oförstående som mormor. Tvärtom har hon lätt för att se hur ett barn mår och kanske är det just därför, menar hon, som Sofias man upplever henne som ett hot.

– Jag har sett mycket som han har gjort, men jag har inte sagt något. Jag har inte velat lägga mig i deras familjeliv. Förmodligen har han märkt att jag sett lite för mycket och vill inte att jag ska se mer.

Vill du berätta vad det var du såg?

– Jag observerade redan tidigt, de träffades när de var 17 år, att Boris var svartsjuk och kontrollerande. Han lät inte Sofia träffa sina vänner, prata för länge i telefon eller gå i för korta kjolar. Men Sofia kände sig smickrad över hans omtanke och när de var 19 år flyttade de ihop och skaffade en hund.

– En kväll kom Sofia hem till mig och min dåvarande man och grät. Hon berättade att Boris var så elak mot hunden, att han tryckte ner den i marken och kastade stenar på den för att den skulle lyda. Då trodde jag att hon skulle lämna Boris, men hon stannade.

Kan du beskriva din relation till Sofia under den här tiden?

– Vi stod varandra mycket nära. Sofia har en äldre bror, Johan, och en yngre bror, Martin, och vi hade alla en fin relation.

– Hela familjen vistades ofta i naturen och reste land och rike runt. Året innan Sofia träffade Boris åkte hon i väg som utbytesstudent och då skrev vi långa brev till varandra. Jag har sparat alla breven men i dag är det väldigt smärtsamt att läsa dem.

Hur utvecklades situationen efter det?

– Flera år senare, när alla barnen hade flyttat hemifrån, hamnade jag i en äktenskapskris. Sofia tyckte att jag borde skilja mig eftersom hon såg att pappa inte var snäll mot mig.

– Jag började gå på kurser och träffa väninnor och det gillade inte min man. Han surade och försökte frysa ut mig från vår umgängeskrets. Varje gång jag kom i hans närhet gick han undan. Till slut låg jag som ett vrak i sängen. Skilsmässa var enda utvägen.

– För att börja om tackade jag ja till ett jobb 20 mil bort. Jag var nerbruten och behövde en förändring. Mitt under flytten berättade Sofia att hon var gravid.

Hur tog du beskedet att du skulle bli mormor?

– Jag blev jätteglad men var helt slutkörd, kunde knappt ta hand om mig själv.

– Sofia fick sin äldste pojke, Anton, när hon var 28 år. Jag träffade dem så ofta jag kunde med tanke på avståndet. Varje gång hade Sofia en tid att passa som Boris hade satt upp, men jag njöt av varje minut vi fick tillsammans. Anton var min lille ögonsten.

– Däremot träffade Sofia och Boris min exman desto mer. Han gifte snabbt om sig med en kvinna som blev väldigt delaktig i Antons liv.

– När Sofias yngste son Albin skulle döpas gick jag fram till Anton för att lyfta upp honom i famnen men då trängde sig den nya kvinnan före, tog Anton i handen och sa: ”Kom till mormor.”

Det måste ha känts hårt för dig?

– Jag blev helt mållös. Hon lurade Anton att tro att hon var hans mormor! Anton var bara två år när han sa ”momo” till henne i stället för till mig.

– När jag tog upp händelsen med Sofia svarade hon i ett mejl att hon var trött på att jag inte accepterade hennes val av man, vilket hon menade att Antons ”nya” mormor gjorde.

– Ett halvår senare skrev hon orden jag aldrig glömmer: ”Jag undanber mig all kontakt med dig framöver.” Det var fruktansvärt, absolut fruktansvärt!

Vad gjorde du när hon skrev så?

– Jag försökte nå henne, men hon svarade inte. Jag accepterade visst hennes val av man, det var nog snarare så att hennes man inte accepterade mig.

– Jag vädjade till mina två söner att försöka prata med Sofia, men den fasansfulla konsekvensen blev att även Martin, min yngste son och god vän till Boris, tog Sofias parti. Efter det blev jag livrädd för att öppna munnen, livrädd för att jag skulle förlora fler barn.

Vad sa din äldste son om situationen?

– Han förstod inte vad Sofia och Martin höll på med. Eftersom han tog mitt parti blev det en schism mellan syskonen. Alla blev förlorare!

– För två år sedan fick Martin sitt första barn, men det barnet har jag aldrig fått träffa. Martin har inte ens berättat för mig att han fått barn. Det var min exman som talade om att han blivit farfar och hans nya fru hade blivit ”farmor”.

– Johan är i dag det enda barnet jag har kvar. Han har en dotter på fyra år och hon är numera mitt enda barnbarn. Henne älskar jag högt. Tyvärr är Johan och hans familj bosatta utomlands.

Har Sofia och Martin gett någon förklaring till varför de fryser ut dig så?

– Ingen alls! De har vägrat att säga ett ord till mig. Men allt verkar handla om Boris.

– Men så i vintras fick jag ett mejl från Sofia. Hon skrev att hon saknat kontakten med mig och kände en tomhet. Jag blev så glad att jag ville vråla rakt ut!

– Vi bestämde att vi skulle ses, men dagen innan avbokade hon med orden: ”Det är bäst att vi inte har någon kontakt.” Sedan dess har det varit tyst.

Hur tror du att din dotter mår?

– Inget vidare. Hon är helt i händerna på Boris. Jag fick ett mejl från Johan där han skrev att Sofia och Boris hade gift sig efter snart 20 år tillsammans. Då kontaktade jag min exman för att berätta, men han sa bara: ”Jag vet. Vi var där.”

– Det verkar som om Boris plan är att knäcka mig totalt. Och han håller på att lyckas…

På vilket sätt påverkar detta dig i din vardag?

– Saknaden i bröstet är enorm. Jag påminns om det varje gång kollegorna pratar om sina barnbarn.

– Värst är det vid födelsedagar, jul, påsk och under sommaren. Då sitter jag ensam hemma och blir som ett litet barn fast jag är gammal. Snyftar i tysthet och torkar mina tårar.

Vad skulle du gjort om du fick träffa dina barnbarn?

– Jag skulle gett dem en stor kram! Berättat sagor, tagit med dem till djurparken och bjudit på glass med hemlagad chokladsås. Nu har jag tid och ork, men åren går.

– Jag tänker ta kontakt så fort de fyllt 18 år. Då ska jag säga att jag älskar dem och berätta hur ledsen jag är över att inte ha fått ta del av deras liv.

– Men nu låter jag dem vara. Jag tigger inte längre. Kanske kommer min dotter att sakna mig igen. Och kommer Sofia, då kommer Martin.

Tror du själv att din dotter kommer tillbaka till dig?

– Om hon tar sig ur sitt äktenskap tror jag det. Men jag vet hur hon känner det. Hon är så van vid att bli förtryckt att hon har glömt sitt eget värde.

– Min famn kommer alltid att vara öppen för henne. Jag skulle inte döma, inte anklaga, inte ifrågasätta. Jag skulle bara ta emot henne. Som dagen då hon föddes. Hon är för alltid min flicka.

Av Margaretha Malmgren

Här hittar du fler LÄSARBERÄTTELSER

 

ingar-litenVill du dela med dig av en berättelse ur ditt eget liv? Ring kostnadsfritt till Ingar Haellquist på tel: 0200-81 01 70 (tisdagar 16-19) eller mejla [email protected] Du får givetvis vara anonym.

Artikeln kan komma att publiceras i andra tidskrifter inom Aller media i Norden. Bilden är alltid arrangerad.

LÄS OCKSÅ


(8)
(0)


Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…