Trending: Träning och motionLivet med psykisk ohälsaPsykologiSköldkörtelproblemBlodtryck

Så tacklar vi att Henrik är bipolär

24 maj, 2018 
AvMoa Bejersten
Henrik och Anneli är gifta. han är bipolär.
Anneli och Henrik har hängt ihop i 20 år. Kärlek och turbulens har alltid funnits där. För tre år sedan fick Henrik diagnosen bipolär.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Redan vid uppropet på Marks gymnasieskola 1998 la Henrik Vestberg märke till sin nya klasskamrat Anneli.

– Hon hade liksom en gloria, säger Henrik.

– Men det dröjde ett och ett halvt år innan vi blev ihop, fyller Anneli i. Vi kunde prata på telefon hela kvällar, men i skolan vågade jag knappt möta hans blick. Jag var oerhört blyg på den tiden.

– Genombrottet kom på en dans efter tredje terminen, avslöjar Henrik. Alkohol hjälpte till att släppa spärrarna. Dagen därpå kom Anneli och hälsade på mig i mitt föräldrahem.

Få nyhetsbrev från Allas – helt gratis!

Få nyhetsbrev med massor av tips på rolig läsning, spännande nyheter inom hälsa och relationer, goda recept och mycket mer till din e-post varje vecka. Nyhetsbrevet är helt gratis!

Hon hade med sig filmen Dirty Dancing som hon redan sett ett tiotal gånger, men som var ny för Henrik.

”Det här kan nog bli något”, tänkte han när de såg filmen tillsammans och där tänkte han ju rätt.

– Annars är Anneli den mest omdömesgilla av oss, säger Henrik. Jag kan ibland uppfatta min omgivning som trögtänkt och bli irriterad. Och då drar jag ofta alltför snabba slutsatser.

Annons

De spelade fotboll båda två, då, för 20 år sedan. Han såg två av hennes matcher, men hon såg bara en av hans.

– Det räckte, säger Anneli. Jag tacklade mina motståndare fysiskt, men Henrik gjorde det verbalt. Det tyckte jag var pinsamt.

– Det var det också, medger Henrik rakt och enkelt. Jag var långtifrån den fantastiska fotbollsspelare som jag ville tro att jag var. Och jag hade dålig självkontroll. Som tonåring slutade jag med fotbollen och började på nytt åtminstone tre gånger om året.

”Lite eljest”

Henrik säger att han redan då uppfattade sig själv som lite ”eljest”. Han hade kraftiga humörsvängningar och rejäla depressionsperioder.

– I dag skulle jag nog ha reagerat, men vi var ju så unga när vi blev tillsammans, säger Anneli och ger Henrik en kärleksfull blick som avslöjar att hon är glad att det fortfarande är de två.

Annons

Efter gymnasiet flyttade de till Kalmar där Henrik påbörjade sina lärarstudier och Anneli läste till sjuksköterska.

– Det var en svajig tid, konstaterar Henrik. Jag arbetade nätter och gick ofta direkt från mitt fabriksjobb till skolbänken. Jag åt extremt nyttigt och tränade stenhårt – allt för att hålla min ångest i schack.

– Under en period fick jag för mig att jag skulle åka till Afrika och stoppa hiv-spridningen. Anneli sa att hon tyckte att jag skulle rädda mig själv innan jag försökte rädda världen. Den repliken fastnade!

Flyttade isär

I april 2005 skaffade de var sin lägenhet. Henrik tyckte inte att han förtjänade Anneli. Samtidigt uppfattade han sig själv som Guds gåva till kvinnorna.

– Han kunde gå från topp till botten på en dag, säger Anneli. Det fanns ingen möjlighet att tänka klart i hans närhet och någon vidare erfarenhet av psykisk ohälsa hade jag inte då. När vi var ifrån varandra fick jag möjlighet att se något klarare på situationen. Det fanns något märkligt i hans beteende, men jag förstod inte vad och jag ville inte ha någon annan än Henrik.

Annons

Efter tio månader hittade de tillbaka till varandra. De åkte på skidsemester tillsammans, hade det underbart ihop och när Henriks lägenhet drabbades av en vattenläcka flyttade han in i Annelis lägenhet.

Läs också: Vi gifte om oss – tio år efter skilsmässan!

I januari 2007 flyttade de västerut, först till lägenheter i Varberg och Träslövsläge och två år senare till den villa i Tvååker-trakten där de fortfarande bor.

Men Henrik mådde allt sämre. Han tog långpromenader i de värsta ovädren och funderade periodvis över att ta sitt eget liv.

– Jag lyckades inte avsluta mina studier och kunde inte begripa hur jag kunde behandla Anneli så som jag gjorde, säger Henrik. Närheten till släkt och vänner förvärrade situationen. Jag uppfattade deras krav som ett ok, krav som egentligen bara fanns inom mig. Och jag hade sett ut en plats där jag lätt skulle kunna kasta mig framför ett framrusande tåg.

Annons

Ändå lyckades Henrik så småningom få sin lärarbehörighet och börja arbeta som lärare.

– Den 14 augusti 2010 gifte vi oss i Nösslinge kyrka, berättar Anneli. Det blev precis så fantastiskt som vi hoppats under det år vi planerade kalaset.

– Vi hade 70 gäster och gjorde allt från dekorationerna till maten själva, berättar Henrik. För mig kändes bröllopet som ett paradigmskifte. Min skuldbörda lättade, men livet blev ju inte någon dans på rosor för det …

– Tio månader om året mår jag utmärkt, men vårarna kan vara tuffa. Det brukar börja med en rejäl depression, följd av en manisk fas som avslutas med en ny och ännu svårare depression. Då kommer jag inte ens ur sängen!

Anneli och Henrik hemma i köket
Anneli säger att Henriks sätt att vara inte bara är till nackdel utan också berikar familjens liv.

Blev föräldrar

2011 fick Anneli och Henrik sonen Alfred. Två och ett halvt år senare föddes dottern Alma.

Annons

– Under den första graviditeten bröt jag ihop fullständigt och grät oavbrutet i två dygn, berättar Henrik. Efter det sjukskrevs jag för utmattningssyndrom och fick lyckopiller. Men de där pillren gjorde mig lite väl uppåt.

– Vi kände att det var något som var fel, säger Anneli. Men det var först när vi 2015 såg Ann Heberleins dokumentärprogram Mina två liv som alla pusselbitar föll på plats. Henrik och jag tittade på varandra gång på gång när de programmen visades.

”Jag tror att jag är bipolär”, sa Henrik till läkaren på vårdcentralen i Varberg. ”Det tror inte jag”, svarade hon. Men efter många om och men fick Henrik en remiss till psykiatrin och där ställdes diagnosen bipolär typ 2.

– Jag fick litium, men tycker inte att det har hjälpt mig något nämnvärt, säger Henrik. Men det är en lättnad att veta vad det handlar om, att inte längre behöva famla i mörker…

Annons

– Jag har med tiden blivit bättre på att se tidiga tecken på att han är på väg in i ett skov, säger Anneli. Jag ger också mig själv tid för reflektion. Regelbundna vanor och lagom med sömn är i dagsläget den bästa medicinen. Och regelbundna vanor är en av mina främsta grenar. Spänningen och spontaniteten står Henrik för. Vi kompletterar varandra och har roligt tillsammans.

Det låter kanske märkligt när Anneli säger att Henriks sätt att vara inte bara är till nackdel, att det faktiskt också berikar barnens och hennes liv oerhört mycket.

– Som när vi i somras satte oss i bilen och åkte till Kroatien, säger Anneli. Det var bara sex timmar efter att Henrik kommit på att det var dit vi skulle!

– Anneli har blivit allt bättre på att göra lite tok, skrattar Henrik. Men hon är också bra på att bromsa. Hon hjälper mig att prioritera rätt när jag befinner mig i ett skov och inte kan lita till min egen instinkt.

Anneli och Henrik Vestberg i naturen.
När de såg Ann Heberleins dokumentär Mina två liv föll pusselbitarna på plats.

Öppen med sjukdomen

I skolvärlden har Henrik valt att vara öppen med sin sjukdom.

– Många av mina kollegor byter jobb för att få högre lön, säger han som nu arbetar som idrottslärare på Almers skola i Varberg. Men jag har haft andra skäl att flytta på mig. Dels har jag insett att jag fungerar bättre med äldre elever, dels bränner man många broar när man tvingas sjukskriva sig.

Annons

– Men att jag sänkt garden och berättat om mina problem har fått många elever att anförtro sig åt mig, fortsätter Henrik. De vågar berätta saker de annars skulle ha behållit för sig själva. Jag är ju långtifrån ensam om att må dåligt. Samtidigt kan jag se nackdelar med den här öppenheten också. Det är så lätt att bli ”den bipoläre”. Och man är ju inte sin sjukdom.

– Nej, säger Anneli. Henrik är i första hand en underbar make och en kärleksfull pappa… När vi gifte oss lovade vi att finnas för varandra, i nöd och lust. Just nu är det Henrik som är i störst behov av hjälp, men det kan snabbt förändras. Och om det blir så är jag övertygad om att Henrik kommer att finnas där för att stötta mig!

Detta är bipolär sjukdom

• Bipolär sjukdom typ 1 kallades tidigare mano-depressiv sjukdom. Den innebär att man omväxlande får kraftiga manier och svåra depressioner. Personen kan förlora omdömet och bli aggressiv och vid svår depression kan det finnas risk för självmord. Mellan perioderna av sjukdom kan man ofta må bra och leva som vanligt.

Annons

• Bipolär sjukdom typ 2 betyder att man har återkommande depressioner men också perioder med hypomanier med lindrigare maniska symtom som ökad energi, större kreativitet, ökad irritation eller allmänt glatt humör.
Källor: 1177 Vårdguiden, regionuppsala.se

Text: Mats Å Johansson

Foto: Leif Boström

Läs också:

Förtroligt: Min väninna är bipolär – hur hjälper jag henne?

Tobias, 46: Att få diagnosen bipolär förändrade livet

 

Annons