Annons
Annons


Malin: Trots min ms nådde jag Kilimanjaros topp!

När Malin fick besked att hon hade drabbats av ms vände livet – men inte enbart till det sämre som man kunde ha trott. Sjukdomen gav henne mod att anta nya utmaningar. Nu har hon nått en topp, och snart väntar nästa!


Malin på toppen av Kilimanjaro, lycklig över att ha nått sitt mål.

Malin på toppen av Kilimanjaro, lycklig över att ha nått sitt mål.

Min sjukdom gav mig styrka att lämna min pojkvän

Av Pia Holmström 
Foto: Stefan Nilsson, privatbilder

När Malin Schultz berättade att hon tänkte bestiga berget Kilimanjaro reagerade många runt henne med bestörtning.
– ”Nämen Malin, det kan du ju inte göra. Du har ju ms!” fick jag höra.
Då svarade jag: ”Det är ju jag som ska ta mig dit upp – inte min ms”, berättar hon.
Alltsedan Malin Schultz, 43 år, fick sin diagnos skovvis förlöpande ms för 14 år sedan har hon i perioder varit i dåligt skick både psykiskt och fysiskt. Kanske är det därför inte konstigt att människor oroade sig när hon berättade om sina planer.
Men Malin tvekade aldrig. Förbluffande nog har ms-
diagnosen fått till följd att hon vet vad hon vill i livet på ett sätt som hon inte visste innan hon blev sjuk.
– Sedan jag fick ms är det som om jag lärt mig njuta mer av livet, säger Malin.
I dag bor hon i Stocksund tillsammans med sin man Johan och sonen Marcus, 7 år. Hon är personlig tränare, 
gyminstruktör inom spinning, aerobics och yoga. Dessutom föreläser hon om sina erfarenheter. Men vägen dit har varit lång.

Plötsligt synbortfall

Dagen innan Malins 29-årsdag tog hennes liv en helt ny vändning. Hon fick ett synbortfall på sitt vänsteröga.
– Då arbetade jag inom telekombranschen och trodde först att det hade med stress på jobbet att göra. Synbortfallet stegrades på några dagar och till slut såg jag både dubbelt och trippelt, säger hon.
Malin kom till akuten på Huddinge sjukhus där de tog ryggmärgsprov och röntgade henne med magnetkamera.
När hon kallades in till läkaren och fick diagnosen multipel skleros, ms, kände hon en lättnad.
– Jag kände inte till sjukdomen ms. Jag som trott att jag hade en hjärntumör kände lättnad bara för att de inte behövde skära i mig.
Läkaren ville behålla henne på sjukhuset så att de omedelbart skulle kunna sätta in en kraftig kortisonbehandling för att dämpa symptomen.
– Men det här var på en fredag och dagen efter skulle jag fylla 29 år.  Jag ville inte vara på sjukhuset på min födelsedag, berättar hon.
Läkaren hade ännu inte informerat Malin om vad ms var för slags sjukdom. I stället åkte hon hem och läste om sin diagnos i gamla läkarlexikon.
– Då blev allt väldigt svart. I lexikonen stod att ms var en sjukdom i centrala nervsystemet som ofta leder till total förlamning.
Chocken och ovissheten lättade efter helgen när hon väl blev inlagd på sjukhuset för kortisonbehandling. Då fick hon mer information om vad hennes sjukdom innebar, och hon förstod också att hon antagligen hade fått sitt första skov i ms redan fem år tidigare.
– Då hade jag känselbortfall på hela framsidan av kroppen och åkte även den gången till akuten. Läkarna förstod inte vad det var för fel på mig då,  och efter sex veckor var jag återställd. Även den gången trodde jag att allt hade berott på stress.

Lämnade pojkvännen

När hon väl hade fått sin diagnos och var inlagd på sjukhuset i närmare två veckor 
försvann den chock som hon inledningsvis känt och i stället blev hon beslutsam.
– Det var som om jag fick en extra power inom mig. Jag tänkte: ”Okej, jag har fått den här sjukdomen. Vad kan jag själv göra för att må så bra som möjligt?”
Det första beslutet jag tog var att lämna den kille jag hade varit tillsammans med sedan nio år tillbaka. Vi hade inte längre en bra relation. Nu hade jag fått den insikten och kraften att avsluta förhållandet, berättar hon.
Malin kände att hon tappat bort sig själv under alla åren med pojkvännen.
– Jag hade alltid varit en positiv person och kände att jag måste hitta tillbaka till mitt gamla jag och göra det jag mår bra av.
Nästa beslut var att börja som instruktör på ett gym. Hon hade tidigare arbetat som sådan och älskade det jobbet.
När Malin blev utskriven från sjukhuset började hon sakta men säkert att jobba för en framtid med friskvård och hälsa. Hon utbildade sig till personlig tränare och jobbade allt mer som instruktör i spinning och aerobics.
– Jag märkte snabbt hur mycket bättre jag mådde genom att hålla mig i rörelse, säger hon.
Malin behöver styrkan både fysiskt och psykiskt. Hon får bromsmedicin för att hålla sjukdomen i schack och klarar av att jobba deltid. Men hennes ms går i skov och när hon mått som allra sämst bär benen henne inte. Hon har även haft dagar med nervsmärtor så kraftiga att hon är illamående och kräks. Vid ett tillfälle funderade läkarna på att söva ner henne när inte ens det starkaste smärtstillande 
läkemedlet hjälpte.
I perioder får Malin också depressioner på grund av sin ms och lider av hjärntrötthet.

Annons
Malin arbetar med friskvård och hälsa och är utbildad personlig tränare och instruktör i spinning och aerobics.

Malin arbetar med friskvård och hälsa och är utbildad personlig tränare och instruktör i spinning och aerobics.

Positiv livssyn

Malin har en stark positiv livssyn som hjälper henne i 
livet. Hon har också starkt stöd i sin man Johan som hon mötte av en slump för tio år sedan.
– Jag var ute på stan med en kompis då hon sa: ”Vi kan väl bara kila in och hälsa på min kompis Johan som har en klädbutik.”
Direkt när jag hälsade på Johan sa det klick. Allt kändes rätt från första stund.
– Jag var riktigt risig till och från när vi träffades, men Johan stod ut och är världens mest förstående och stöttande människa. Han är till och med mer positiv som person än vad jag är, säger Malin.
Det dröjde inte länge förrän det blev giftermål. Snart väntade de också barn tillsammans.
– Under graviditeten fick jag sluta med bromsmedicinen. Jag kände mig så lycklig och för att ha ms hade jag en bra graviditet. Så föddes vår glada son Marcus, berättar hon.

Malin Schultz är lycklig med sin man Johan. Tillsammans har de nått Afrikas högsta topp.

Malin Schultz är lycklig med sin man Johan. Tillsammans har de nått Afrikas högsta topp.

Gillar utmaningar

Malin tycker om att utmana sig själv fysiskt. Hon har alltid varit fascinerad av berg och bergsklättring, men det hade alltid stannat i tanken. Förra sommaren var det en bekant till Johan som undrade om inte han och Malin ville följa med upp på Kilimanjaros topp.
– Jag sa direkt ja utan att tveka. Även Johan var positiv till detta, även om han säkert var mer orolig över hur min kropp skulle reagera än han sa till mig, berättar Malin.
Syftet med äventyret var ett välgörenhetsprojekt till förmån för barn med funktionshinder. Tillsammans med 19 andra personer skulle de i 
januari 2016 vandra upp till toppen av berget.
– Fysiskt gick det inte att förbereda sig så mycket mer än att vara vältränad. Hur väl man klarar höjdsjukan är heller inget man kan förbereda sig på. Däremot såg jag till att få min bromsmedicin innan vi skulle flyga till Tanzania och Kilimanjaro. De första tio dagarna efter det att jag fått bromsmedicinen är jag riktigt i mitt esse. Jag får en ny dos var femte vecka.
Den 12 januari förra året började Malin och Johan tillsammans med gruppen den mödosamma vandringen uppför Kilimanjaro till toppen Uhuru Peak – 5 895 meter över havet.
– Det finns olika vandringsleder man kan välja för att ta sig upp dit. Vi valde Machame som är den vackraste och mest natursköna av dem. Samtidigt är det också den som är svårast och tuffast att ta sig uppför, berättar hon.

Kände höjdsjukan

Vandringen var planerad att ta sex dagar och de slog upp tält att sova i på nätterna. Var och en av deltagarna hade lätt dagspackning och de hade även hjälp av erfarna bärare och kockar som lagade näringsriktig mat på färden uppåt.
– Vanligtvis när jag vandrar så planerar jag samtidigt, kanske tänker jag på någon föreläsning jag ska hålla framöver. Nu lärde jag mig att bli extremt närvarande i nuet, enbart fokusera på vandringen och var jag satte fötterna.
De passerade olika klimatzoner. I början av vandringen fick de uppleva rikt fågel- och djurliv när de vandrade i regnskog. Många apor följde dem när de gick. De vandrade också genom hedlandskap och alpin öken. Men ju högre upp de kom, desto mer kände de av höjdsjukan.
– Det gällde att gå långsamt. Jag kände av höjden och blev både illamående och trött, men Johan blev mer påverkad än jag och blev jättedålig. Hade jag varit lika sjuk som han var hade jag fått avbryta vandringen, men han fortsatte att kämpa, berättar hon.

Upp till toppen

Den 16 januari var det dags för gruppen att ta sig ända upp till toppen. De väcktes klockan tolv på natten och det var kallt och becksvart ute. Den sju timmar långa vandringen uppåt tog sin början.
– Jag var så trött. Ibland kom jag på mig själv med att nästan somna mitt i ett steg. När solen började gå upp 
förstod jag varför vi hade gått på natten. Det var för att vi inte skulle se hur brant det stupade ner, säger hon och skrattar.
Till slut, halv åtta på morgonen, hade hela gruppen lyckats ta sig upp på toppen. Att en hel grupp lyckas med detta är ovanligt, det brukar vara flera personer som får bryta.
– Det var så roligt att även Johan lyckades ta sig upp och att vi klarade att göra detta tillsammans. Andetaget jag tog uppe på toppen var det bästa jag någonsin dragit. Det var som om det syresatte mig ända ner till tårna.
Efter fotografering var det dags att ta sig ner. Johan började då må ännu sämre. Höjdsjuka kan i värsta fall utvecklas till lungödem. Bärarna fattade resolut tag om hans armar och hjälpte honom ner till en lägre höjdnivå. Så fort de kom ner återhämtade han sig.

Mont Blanc nästa

Trots strapatserna fick Malin mersmak.
– Det här var både det bästa och det värsta jag någonsin har gjort. Efter att ha klarat av Kilimanjaro känner jag mig superstark.
Till sommaren väntar nästa äventyr. Då ska Malin och hennes man cykla 25 mil runt Mont Blanc tillsammans med gänget som var med till Kilimanjaro. Då ska Malin också passa på att göra en egen liten avstickare.
– Då ska jag även klättra uppför Mont Blanc. För jag vill fortsätta att utmana mig själv och inte låta sjukdomen hindra mig.
Kilimanjaro
● Kilimanjaro ligger i Tanzania. Med sina 5 895 meter över havet är Kilimanjaro Afrikas högsta topp och ingår i kontinentbegreppet ”De sju topparna”.
● På väg upp till Kilimanjaros topp passerar man flera klimatzoner; tropisk savann, regnskog, hedlandskap, alpin öken och glaciär.
● Det finns flera rutter till Kilimanjaros topp. Machame är den mest natursköna och brantaste.
● Kilimanjaro kan bestigas utan tidigare erfarenhet av bergsbestigning, men det är inte ofarligt. Den största faran är höjdsjuka. Ett tiotal personer dör varje år på väg upp till toppen.
Källa: Wikipedia, Africanatravel.se

 

Multipel skleros (ms)
● Cirka 500 personer insjuknar i ms varje år. Genomsnittsåldern är 20–40 år och fler kvinnor än män drabbas. På norra halvklotet är ms vanligare än 
i övriga världen.
● Ms är en neurologisk sjukdom som angriper centrala nervsystemet så att inflammationer och skador uppstår. Den går oftast i skov.
● Det är vanligast att 
sjukdomen börjar med synbesvär, känselrubbningar eller domningar och svårigheter med 
gång och balans.
● Det finns ingen bot men effektiva bromsmediciner.
Källa: msguiden.se, 1177, Wikipedia

 

LÄS OCKSÅ


(33)
(0)


Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…