Annons
Annons


Månadens reportage: Elins envishet räddade livet på dottern Perla


Reportage om Perla

Elin Molén kommer aldrig att glömma den där dagen för snart två år sedan. Idyllen i lilla Flygsfors byttes mot skräck när hon förstod vad som hänt. Med hjärtat i halsgropen och en obändig vilja sparkade och hoppade hon på den tjocka isen för att komma åt sin sin lilla dotter Perla som låg därunder…
Artikeln om Elin och Perla publicerades i Allas nr 9 och blev månadens reportage i februari.

Annons

AV PER-ARNE JOHANSSON FOTO: KRISTINA WIRÉN, PRIVAT BILD

Hon hoppade och stampade, hoppade och stampade.
Från stranden ropade sonen Mio ängsligt åt Elin att rädda sig själv, men hon kunde inte överge Perla som fortfarande låg synlig under isen.
Snart hade hon legat där i 20 minuter…

Den där januarisöndagen för lite drygt ett år sedan blev inomhuslekarna lite väl högljudda, tyckte mamma Elin Molén, 31, och körde ut barnen för att leka ute på gården. Lilla Flygsfors, granne med glasbruksorten Orrefors, är trots allt det tryggaste stället på jorden. För övrigt hade Elin aldrig betraktat sig som någon hönsmamma.

Storebror Mio, då 9 år, och lillasyster Perla, 6, klädde på sig och försvann bakom husknuten och mamma kunde, ovetande om att barnen tagit med sig sina leksaksbåtar, fortsätta i lugn och ro med tvätten.

– Efter ett litet tag hörde jag Mio komma skrikande. Ett sådant där skrik som gör att man förstår att det hänt något allvarligt. Han har slagit sig, tänkte jag… men när han kom närmare hörde jag hur han skrek: ”Perla är död… Perla har ramlat i vattnet… rädda henne”.

De skräckfyllda ropen nådde även en grannfru som ringde 112, medan Elin – som så här efteråt förundras över sin egen reaktion – funderade på om hon skulle springa ut i morgonrocken eller klä på sig? Om hon skulle snöra skokängorna eller inte? Om hon skulle ljuga för lillebror Mille om att hon bara skulle ner med soporna…

– Velandet tog väl egentligen bara några sekunder, men det kändes som en evighet, berättar Elin, som fick på sig det nödvändigaste och tillsammans med maken Jonnie och Mio satte av de tvåhundra meterna ner mot Vapnebäcksån, som så här års bildar en liten sjö.

Elin kom fram först och spanade ut över den spegelblanka isen.

Pappa Jonas Gustafsson, 33, håller Perla i famnen på intensiven.

Pappa Jonas Gustafsson, 33, håller Perla i famnen på intensiven.

Såg Perlas jacka
– Jag såg ett par klädesplagg en bit ut och förstod att Perla måste ligga någonstans under isen. Jag sprang ut och måste ha plumsat igenom för jag upptäckte efteråt att benen var sönderskurna och såriga.

Blicken irrade desperat omkring men hon fick strax se Perla under den genomskinliga isen, tack vare den mörkt rosa jacka som Perla hade på sig.

Elin började hoppa och stampa för att få hål på isen några decimeter från Perlas kropp. Hon vågade inte hoppa direkt över av risk för att trampa på henne eller ännu värre: att hon skulle glida i väg med det strömma vattnet.

– Kängorna och jeansen var dyblöta och jag fick igen riktig kraft i hoppen. Jonnie kastade ut grenar för att jag skulle försöka sticka hål i isen men det gick inte. Jag hoppade och hoppade, säkert i fem minuter och på land stod Mio och ropade: ”Ge dig nu mamma, kom tillbaka, jag vill inte att du ska dö också.”

Till slut fick Elin upp ett hål stort nog att sticka ner handen i den iskalla sörjan.

– Jag vände hennes kropp under vattnet och fick tag i huvudet… det kändes som jag var med i en film och mitt i alltihopa drog jag mig till minnes hur mamma, som jobbat som sjuksköterska, en gång sagt att små barn klarar sig länge under vatten, särskilt om det är kallt.

Men när Elin fick upp Perla var hon i princip död, alldeles blå och svullen i hela ansiktet.

Kom till undsättning
Elin satte sig på rumpan med Perla i knäet och började hasa sig tillbaks mot land. Men plötsligt brast isen och Elin hamnade under vattnet med Perla i ett krampaktigt grepp.

– Jag minns bara att det var fruktansvärt kallt och att jag snabbt lyckades skyffla upp Perla innan en massa händer sträcktes fram och drog upp mig.

Som tur var hade några män som var ute på söndagens tipspromenad hört de skräckslagna ropen nere från ån och skyndat till undsättning.

– ”Nu tar vi över”, sa de och började ge hjärt-lungräddning i väntan på räddningstjänsten. Jag var helt slut och tänkte: Tack gode Gud för att de är här! Jag hade gjort mitt och kände mig helt säker på att Perla skulle överleva så länge de fortsatte med sin hjärt-lungräddning.

Efter tio minuter kom den första ambulansen och Perla fördes i väg med blinkande blåljus genom skogarna i riktning mot Kalmar.

Nästa ambulans tog med sig Elin och när hon kom in till sjukhuset låg Perla och kämpade för sitt liv på intensiven. Nersövd i respirator.

– Någon sa att de hade känt en svag puls på Perla men ingen visste hur det skulle gå.

Viljan som räknas
I dag är Perla världens gladaste och piggaste tjej! Ögonen tindrar och hon ler charmfullt mot mamma när hon bönar och ber om en semla. Strax ligger hon åter på golvet i sitt rum och ägnar sig åt sin favoritsysselsättning: Teckna och måla.

Egentligen är det ett under. Fast mamma varken tror på mirakler eller en ständigt vakande Gud.

– Nej, jag tror på viljan, säger Elin. Jag skulle bara ha upp henne! Hon skulle bara överleva! Men den bästa kämpen av alla var vår Perla!

Det finns exempel på barn som legat i upp till 45 minuter i iskallt vatten och ändå överlevt. Perla var under isen i drygt 20 minuter. Länge nog för att läget skulle vara riktigt, riktigt allvarligt.

– Jag var livrädd för att hon skulle få bestående hjärnskador och komma hem som ett paket, säger Elin, som också minns hur hemskt hon upplevde det att bli jagad av tidningar när hon och Perlas biologiska pappa Jonas turades om att vaka över Perla på intensiven.

– Journalister ringde stup i kvarten och ville att jag skulle berätta om den lyckliga utgången, men jag vägrade. Hur skulle jag kunna känna mig glad? Jag visste ju fortfarande inte om Perla skulle få några bestående men.

När Perla vaknade upp var hennes första ord: ”Vill inte, jag vill hem.” Men det skulle ta nästan sex veckor innan Perla var hemma igen.

Sjöisen låg gömd under snön när Elin och Perla återvände till platsen för isdramat.

Sjöisen låg gömd under snön när Elin och Perla återvände till platsen för isdramat.

Vägen tillbaka har gått i etapper.
– Perla är en riktig tuffing, skrattar Elin, kan hon inte något så tränar hon tills hon klarar av det. Vi har hela tiden fått nya framsteg att glädja oss över.

Perla har fortfarande lite problem med att ta till sig alltför mycket ny information. Läkarna säger att det är ett slags ”hjärntrötthet” som troligen kommer att kunna arbetas bort.

I skolan – Perla går i första klass och älskar sin fröken – får hon extra stöd eftersom hon blir trött och måste gå undan och pausa då och då.

Familjens hjälte
Först nu, ett år efteråt, börjar Perla ställa frågor om vad som hände. Själv minns hon inget. Perioden mellan julafton och den dag hon vaknade upp på sjukhuset är helt blank.

Storebror Mio, familjens hjälte som gjorde allt rätt, säger mamma stolt, har däremot hela tiden ältat händelsen om och om igen.

– Förmodligen hans sätt att bearbeta, förklarar mamma, som anser att olyckan ändå fört det goda med sig att hon numera aldrig blir irriterad över att barnen stojar eller bråkar med varandra.

– Jag känner mig så himla glad över att vi är tillsammans allihop även om alla inte är så glada just då. Och jag har inte alls blivit så där hysteriskt orolig som jag först befarade. Jag litar fortfarande på barnen när de är ute och leker… okej, lite mer koll kanske.

Just nu håller familjen på och renoverar ett stort och mycket vackert sekelskifteshus som de har köpt på andra sidan gatan. Fembarnsmamman Elin ser lycklig ut när hon berättar om planerna på att starta en liten cateringfirma med smörgåstårtor som specialitet. Ett ställe där barnen kan vara med och jobba när de blir lite större.

– Vi trivs så bra här i lilla, lugna Flygsfors, säger Elin och dramatiken den där annars så lugna söndagen för ett år sedan känns väldigt långt borta.

Du hitta flera av Månadens reportage HÄR

 


(0)
(0)


Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…