Annons
Annons


Månadens reportage – min man satt död på toaletten


Carolinas berättelse om hur hon fann sin man död är ett av alla gripande reportage i Allas under april månad. Här nedan kan du läsa hur det har gått för henne och barnen sedan maken Dennis dog. Foto: Patrik Bergenstav och text av Katarina Petersén Nielsen.

Carolina packade in de tre barnen i bilen och for till Ikea så att Dennis skulle få lite lugn och ro. Han plågades av vinterkräksjuka. När Carolina kom hem satt Dennis död i badrummet…

För drygt sex år sedan log lyckan mot Carolina och Dennis. Han hade fått ett chefsjobb i Trollhättan och de nyblivna trebarnsföräldrarnas dröm om ett eget hus hade äntligen slagit in. Ett år senare hittade Carolina Dennis död – ett medfött hjärtfel hade tagit hans liv och hela tillvaron slogs i spillror.

Annons

– Bara drygt en vecka innan Dennis dog fick jag äntligen mitt körkort, säger Carolina Ljungkvist, 36 år, och ler lite skevt.

– När jag kom hem den dagen stod han på trappan och sa: ”Nu behöver du inte mig längre Carolina – nu har du allt du vill.” Jag skrattade bara och sa väl något i stil med: ”Vad dum du är, varför säger du så?” och tänkte inte mer på det. Men så här i efterhand undrar man ju ibland om han trots allt kände något på sig.

Dennis dog av ett hjärtfel som ingen visste att han hade.

Alla var magsjuka
Vi sitter hemma i köket hos Carolina och nya sambon Magnus hus i Stenungsund och hennes röst är stadig när hon berättar om dagen som förändrade allt. Det var för drygt fem år sedan och barnen hon hade tillsammans med Dennis – Amanda, Hugo och Gustav – var då bara 5 och 2 år samt 9 månader gamla.

– Vi hade varit magsjuka allihopa och äntligen blivit bra när det blev Dennis tur, säger hon och tittar bort någon sekund medan hon minns.

– Han hade så väldigt ont och kunde inte sitta still. När han la sig på alla fyra och jämrade sig över tryck över bröstet ringde jag sjukvårdsupplysningen.

Oron viftades bort
Både Carolina och Dennis fick prata med en sköterska men deras oro viftades bort. Enda rådet de fick var att pressa en citron och dricka saften för att neutralisera magens pH-värde. Med facit i hand har man konstaterat att råden sköterskan gav mot den givna bakgrunden var fullkomligt fel. Landstinget har efter Dennis död själva gjort en lex Maria-anmälan.

– Efter samtalet kände vi oss trots allt trygga med att det bara var kräksjuka så för att han skulle få lite lugn och ro hemma tog jag med barnen till Ikea. Och jag drog medvetet ut på tiden för att han skulle få mycket tid som möjligt.

Men Dennis var mycket sämre än någon kunnat ana. När Carolina, efter att ha försökt nå honom på telefonen hela dagen, återvände hem från Ikea var Dennis död. Inte av kräksjukan eller någon allergisk reaktion som hon först trodde. Orsaken, fick hon senare veta, var ett medfött försvagat hjärta som varken Dennis själv eller någon annan kände till.

Det tog ganska lång tid för Carolina att hämta sig efter chocken. Men nu lever hon ett lyckligt liv.

Overklig känsla
– När han inte svarade på mina samtal blev jag egentligen inte orolig. Snarare lite uppgiven och frustrerad. Jag sa till och med på telefonsvararen: ”Hallå – du är ju inte döende direkt…” Men så fort jag öppnade dörren hemma kändes allt fel. Jag minns att jag sa till barnen: ”Stanna, ingen går in”, men vår äldsta, Amanda, hann förbi och sprang in för att säga hej till pappa.

När Amanda några sekunder senare kom tillbaka och sa att ”pappa ligger i badrummet i massa kräks och bajs” stannade tiden, berättar Carolina. Hon fick upp de två minsta på övervåningen, skickade Amanda till grannen efter hjälp och försökte desperat få kontakt med Dennis.

– Han satt på toaletten och tittade rakt fram och jag undrade vad han höll på med. När jag skulle dra upp honom gick det inte att få något grepp i hans hand och jag kunde inte rubba honom. Ändå fattade jag inte att han var död – det var så overkligt alltihopa.

Telefonsvararen blinkade
Tillsammans med grannfrun lyckades hon få ner Dennis på golvet där de gjorde hjärt- och lungräddning tills ambulansen kom. Men Dennis liv gick inte att rädda. Förmodligen hade han avlidit kort efter att Carolina och barnen åkt och det åt henne inifrån.

– Telefonsvararen stod och blinkade när vi kom hem och när jag lyssnade av mina egna meddelanden var det som att få ett slag i magen. Jag mådde fruktansvärt dåligt över att vi inte stannat hemma. Jag som nästan aldrig brukade sticka i väg själv – varför just i dag?

Kände sig övergiven
I övrigt minns Carolina tiden som följde i ett töcken. Varje dag besökte hon Dennis på bårhuset och försökte förstå. Ensam med tre små barn och ett stort hus kände hon sig fullkomligt övergiven och hennes enda tanke var att hon inte fick bryta ihop. Barnen behövde henne och körde hon bara på skulle det här hemska försvinna och bli bättre med tiden.

– Jag kunde inte behålla någon mat och rasade i vikt. Håret ramlade av och jag gjorde allt för att dölja för barnen att jag mådde dåligt. Och jag blev oerhört provocerad när folk sa saker som ”Hur orkar du?” och svarade: ”Vad menar du att jag ska göra? Jag har ju inget val! En förälder kan inte försvinna och den andra rasa ihop!”

Arg och besviken
Tårarna stiger i hennes ögon när hon berättar och desperationen och hjälplösheten hon kände då, efter Dennis död, får luften att vibrera när hon efter en kort paus fortsätter:

– Jag var så arg och besviken för att han lämnat mig. Jag saknade honom något fruktansvärt och var bitter när jag såg andra som hade det bra. Det enda som betydde något var mina barn. Jag var livrädd att inte räcka till och klara att ge dem allt de behövde. Och när jag blev erbjuden en stödfamilj någon gång i månaden blev jag rasande. Tyckte de inte att jag var en tillräckligt bra mamma?

Måste gå vidare
I rollen som mamma hade Carolina kontroll. Hjälp och stöd fick hon tillräckligt av familj och vänner. Och genom föreningen Vimil (Vi som mist någon mitt i livet) fick hon tröst och kom i kontakt med andra i samma situation. Men efter ett års sjukskrivning och samtal med psykolog började Carolina trots allt känna att hon behövde vara ensam. Sorgen och saknaden efter Dennis var fortfarande enorm men hon vill gå vidare och försöka må bättre.

– Jag var inte någon bra mamma längre. Jag bara gapade och skrek och gjorde allt jag alltid hatat att göra. Så en kväll när barnen lagt sig satte jag mig och drack en flaska vin och började fundera på vad jag ville med framtiden.

Föräldrarna ställde upp
Resultatet blev ett mejl till Carolinas mamma, styvfar och svärmor. Där förklarade hon att hon behövde en ledig helg i månaden och bad om hjälp att passa barnen. Hur de skulle fördela helgerna kunde de göra upp sinsemellan.

– Min mamma och styvpappa bor inte ihop så det skulle innebära en gång var tredje månad för var och en, vilket jag tyckte var rimligt. Och jag bad dem börja med kommande helg eftersom jag bokat en biljett för att hälsa på min bror som bodde i Barcelona.

Började nytt liv
Och så blev det. Carolina åkte till Barcelona, sov, strosade omkring i staden, satt på kafé och gjorde bara det som föll henne in i fyra dagar. Visserligen tog det inte bort smärtan men det gav andrummet och vilan hon så länge förnekat sig.

– Jag upptäckte plötsligt hur fruktansvärt trött jag var, och det var underbart att få sova ut och bara vara tyst för sig själv, säger hon. Att inte vara mamma utan bara Carolina i några dagar var helt fantastiskt.

Ville bo kvar i huset
I samma veva beslutade hon sig också för att försöka hitta något att göra. Sjukskrivningen kunde hon visserligen få förlängd men hon ville börja leva igen. Hon ville få ordning på livet, hitta ett jobb och kanske till och med en man vad det led. Men att gå tillbaka till jobbet på Telia och pendla från Hjärtum till Göteborg var inte ett alternativ.

– Jag ville kunna bo kvar i huset och ha ett jobb i närheten för att hinna med barnen. Jag har alltid velat arbeta med friskvård och skönhet.

Hon kom in på en utbildning till legitimerad friskvårdsterapeut.

– Utbildningen blev även ett slags terapi. Man skulle lära sig att andas och ta det lugnt och jag upplevde att det året gav mig väldigt mycket rent psykiskt.

Ny kärlek
Livet och livsglädjen började långsamt återvända och direkt efter utbildningen startade Carolina sin firma Carolinas hälsa och skönhet. När hon senare samma år träffade sin nuvarande sambo Magnus via en dejtingsajt kändes det som om hon faktiskt kommit ut hel på andra sidan. Med Magnus fick hon tre bonusbarn: Johan, 15, Jessica, 19 och Jennifer, 20 år.

– Vi åker ofta till graven och hälsar på men allt oftare tycker barnen att vi kan tända ett ljus och tänka på pappa här hemma i stället. Egentligen är det bara Amanda som minns pappa av sig själv. Gustav och Hugo var så små och minns bara det vi pratar om, säger Carolina och berättar att hon har en massa filmer från tiden med Dennis som hon tänkt visa dem någon gång.

Kommer att bryta ihop
– De ligger i en låda här hemma och jag har inte orkat titta på dem själv än, men jag känner att det börjar bli dags. Jag vet att jag kommer bryta ihop när jag ser Dennis och då vill jag vara ensam. Då skulle jag vilja ha en hel helg alldeles för mig själv för att bara minnas, gråta och få ut allt ur mitt system.

Carolina med barnen Hugo, Gustav och Amanda.


(292)
(0)


Annons


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…