Annons


Min ungdomskärlek hittade mig igen

Som tonåring träffade Ingrid en ensam amerikan 
på tillfälligt besök 
i Sverige. 
De fick tre intensiva dygn tillsammans innan han tvingades att ge sig av.
 Många år senare 
får Ingrid ett brev …


Kärlek-overlever-krig-och-hor-av-sig-efter-50-ar

Det var en strålande solig söndag. Efter en lång period med rusk och regn då man bara vill vara inomhus kände Ingrid plötsligt att hon längtade ut i friska luften. En långpromenad utmed havet väntade.
Det var ganska blåsigt men Ingrid stretade på i vinden. Hon gick en välkänd stig som knöt samman två mindre byar och fortsatte sedan ner mot stranden. På håll såg hon ett par som rastade sina hundar, annars var det bara hon, stranden, solen och havet.
När Ingrid gått ytterligare ett tag närmade hon sig en parkeringsplats. Under sommaren var den alltid full av bilar men vid den här tiden på året när vinter håller på att övergå i vår låg den öde. Just den här dagen stod en bil där. Det var en stor bil, typ en husbil.
Blev du nyfiken?
– Ja, jag undrade vem som hade letat sig fram genom de smala vägarna till just den här parkeringsplatsen och vid den här tiden på året. Det var långt kvar till badsäsongen och det ligger inga hus där 
i närheten. Det är inte heller någon berömd utsiktspunkt även om naturen och närheten till havet är vacker.
Såg du någon person där i närheten?
– Inte först, men när jag kom lite närmare såg jag silhuetten av en man i sätet framför ratten. Jag fortsatte min promenad den väg jag hade tänkt längs havet och när jag bara var några meter från bilen öppnades dörren. En man klev ut och började gå sakta mot mig.
Kändes det obehagligt?
– Nej, han hade ett trevligt utseende, var klädd i en grön vindjacka och snygga jeans. 
I handen höll han en till hälften hopvikt karta. Detta var långt innan man hade gps. 
Jag hann tänka att han säkert hade kört vilse innan han ropade ”Hello!” och bad om ursäkt på engelska att han störde mig. Jag hörde direkt att han kom från USA.
Han berättade att han hette Marc och var på väg till en by som låg några kilometer bort men hade förirrat sig in på småvägar. Kanske kunde jag hjälpa honom att hitta rätt?
Lättast var att jag hoppade in i hans bil och visade vägen, tyckte han när jag började förklara hur han skulle köra.
Du tvekade aldrig?
– Allt kändes helt ofarligt och jag hade aldrig en tanke på att något otrevligt skulle kunna hända. Marc var så vänlig och dessutom såg han mycket bra ut – en riktig drömkille. Han hade svart lockigt, lite yvigt hår, blå ögon och ett varmt, brett leende.
Jag var vid den tidpunkten singel och kände redan när vi satt i bilen en viss dragning till honom.
Medan vi körde började han berätta om sig själv.
Varför var han i Sverige?
– Han var här för att se platserna där hans förfäder en gång hade bott. Hans farfars- far hade utvandrat till Amerika i början av 1900-talet för att skapa sig ett bättre liv. Han var född i en fattig fiskarfamilj och hade många syskon. Tidigt fick han ge sig ut i livet och klara sig själv. Genom att arbeta på mindre lastfartyg som gick längs svenska och danska kusten tjänade han ihop till biljetten och gav sig av.
Ni kom fram till byn?
– Det var inga problem att hitta. Jag hade vuxit upp i trakten och kände den väl.
När vi väl var framme ville han bjuda mig på kaffe på byns enda öppna kafé som tack för hjälpen. Jag hade inget inbokat för dagen och ville gärna höra mer om Marcs liv så jag tackade ja direkt.
Och han fortsatte att berätta?
– Ja. Han hade vuxit upp i ett varmt och kärleksfullt hem 
i en medelstor stad i svenskbygderna i Amerika. Pappan arbetade på en industri och mamman var hemmafru. Två yngre systrar ingick också i familjen.
Marc var 22 år när vi träffades och han hade efter skolan jobbat med lite av varje. Hans stora intresse var musik och han spelade i ett band som brukade uppträda på olika klubbar i hans hemstad.
Det var inte lätt att hanka sig fram rent ekonomiskt och för att få en stadig inkomst sökte han sig till militären. Där fick han utbildning och träning men trivdes aldrig riktigt.
Han hade tankar på att hoppa av men hann inte innan han fick en inkallelseorder. Han blev beordrad att några veckor senare infinna sig på sin förläggning för vidare transport till ett land i en annan världsdel där det pågick ett inbördeskrig. USA stödde den ena av de två stridande parterna och skickade regelbundet trupper dit.
När Marcs föräldrar och systrar hörde att han var tvungen att ge sig av hade de börjat gråta. Alla visste att han kanske aldrig mer skulle komma hem.
Som en avskedsgåva fick Marc en resa till Europa och Sverige av sina föräldrar. De ville att han skulle ha sett 
landet och platserna där han hade sina rötter innan han gav sig av.
Det var därför som han nu 
reste runt i sin farfarsfars hemtrakter i en hyrd bil som han också kunde sova i.
Blev du gripen av hans historia?
– Mycket. Jag hade aldrig tidigare träffat någon som Marc. Jag förstod inte riktigt vad det betydde att ge sig ut i krig, vad han hade framför sig, jag tyckte bara att han var så spännande.
Och jag kände att jag höll på att bli förälskad i honom. Han hade allt det jag drogs till i min ungdom: utseendet, utstrålningen, musiken – allt!
Där satt vi på kaféet i flera timmar och jag ville bara att tiden skulle stanna. Jag kunde inte få nog av honom.
Egentligen var jag, och är fortfarande, en blyg natur, men plötsligt tog jag mod till mig och hörde mig själv säga att jag ville att han skulle 
följa med mig hem.
Sa han ja?
– Till min stora glädje direkt utan minsta tvekan.
Efter en kortare promenad i byn där Marcs farfarsfar var född och uppvuxen gick vi mot bilen. Huset där familjen bott fanns inte längre kvar men Marc tog några bilder av den lilla fiskehamnen och strandängarna för att visa sin familj när han kom hem.
Vi körde en bit längs havet och såg solen gå ner i nordväst. Då släppte Marc ratten med sin högra hand och tog min vänstra och smekte den. Fortfarande kan jag minnas hur det klack till av glädje i mitt bröst.
Vi körde hem till mig. På vägen hade vi handlat mat som vi lagade och vi tände 
levande ljus när vi åt. Det var då han reste sig från sin sida av bordet och gick fram till mig och kysste mig för första gången.
Marc hade sin gitarr med sig och efter middagen satt vi på kuddar på golvet och han spelade och vi sjöng tillsammans låtar som låg på hitlistorna på den tiden. Jag minns än hur stormande förälskad jag var.
Den natten älskade vi hett och passionerat.
Stannade han hos dig?
– Vi fick tre underbara dagar och nätter tillsammans innan han var tvungen att ge sig av vidare på sin resa i Europa innan han skulle flyga hem från London.
Dagen han reste minns jag fortfarande med smärta. Jag grät i fjorton dagar efter att ha tagit farväl av honom.
Höll ni kontakt?
– Vi skrev några brev till varandra, men det blev allt glesare mellan dem och det sista brevet jag skrev fick jag aldrig något svar på.
Ibland har jag undrat om han dog i kriget.
Ditt liv fortsatte utan Marc?
– Ja, tiden gick och även om jag aldrig glömt honom så fortsatte mitt liv utan honom. Jag gick en utbildning där jag träffade mannen jag sedan gifte mig med och vi fick två fantastiska barn som nu är vuxna.
Min man och jag levde i ett lyckligt äktenskap men förra året drabbades han av cancer och dog. Det blev tomt och tyst i mitt liv och min stora sorg går inte att beskriva i ord.
Men för en tid sedan hände något helt fantastiskt.
Jag hörde hur brevbäraren kom med posten och gick för att hämta den.
Bland de vanliga räkningarna låg ett brev. Det är sällsynt att få brev i dessa tider när all kontakt sker via mejl eller Facebook.
Brevet var från Marc.
Han skrev att han gärna 
ville träffa mig igen, och om bara några månader ska jag återse min ungdomskärlek. Livet innehåller fantastiska överraskningar ibland. ■

Annons

Av Ingar Haellquist

Foto: IBL/Shutterstock


(0)
(0)



Vinn 10 000 kronor till DIN drömresa – tävla här!



Annons


Annons

Laddar nästa sida…