Carinas dotter konverterade till islam
Carina minns dagen då dottern Lisa berättade att hon hade bokat en tid hos en imam för att konvertera till islam.
– Jag var jätteledsen och orolig och kunde inte sova den natten. Jag bara vankade av och an, säger hon.
Innan Lisa skulle träffa imamen dagen efter vädjade Carina: ”Gör inget förhastat”.
– Men nånstans inom mig så förstod jag nog hur det skulle bli… Även om jag levde på hoppet.
Men på kvällen berättade Lisa för sin mamma att hon hade konverterat under mötet med imamen och hon var så lycklig.
Där och då kunde dock Carina inte glädjas med sin dotter, hon kände bara rädsla. Vad skulle nu detta betyda? Och varifrån kom beslutet? Var det pojkvännens påtryckningar? Var det något Carina misslyckats med att ge sin dotter under uppväxten?
Jag kunde varken acceptera eller förstå hennes val
Med alla dessa frågor i sitt huvud började Carina skriva om allt hon tänkte och kände. Och under skrivandets gång klarnade frågetecknen.
– Det var en sorgeprocess med så stora förändringar. Jag kunde varken acceptera eller förstå hennes val. För att bearbeta sorgen skrev jag jättemycket. Efter några år började jag prata med vänner, och de frågade: Varför skriver du inte berättelsen om hur du tagit dig vidare? Jag pratade med min dotter, och hon sa att jag skulle göra det om jag ville.
Det hela resulterade i boken Islam – min dotters val.
Utseendefixerat samhälle
Carina berättar att dottern Lisa alltid intresserat sig för religion, som tonåring sade hon sig vara troende katolik. Och trots att hon träffade en muslimsk pojkvän så fortsatte hon identifiera sig som katolik.
Det var först efter gymnasiet, under en volontärresa till Uganda, som Lisa upptäckte islam. När Carina kom och hälsade på sin dotter så lade hon märke till att hon hade börjat läsa koranen. Och Lisa ville gärna att de skulle gå och besöka en moské tillsammans.
– Jag tyckte det var ett lite konstigt val, vi har alltid besökt olika kyrkor på våra resor, så jag reagerade lite. Hon hade aldrig pratat om att hon vill bli muslim, hon hade sin tro och hennes pojkvän hade sin.
Men i Uganda kom Lisa bort från det utseendefixerade samhället hon är uppvuxen i. I Uganda var det ingen som kommenterade hennes utseende, hon behövde inte bry sig om det, vilket var en lättnad för henne. Och ju mer hon läste koranen ju mer förstod hon att det var där hon hade sitt hjärta.
Mötet med imamen bokade hon några månader efter att hon kommit tillbaka till Sverige.
Jag såg henne som en vingklippt fågel i en bur
Carina erkänner att hon hade fördömande åsikter om islam och att dotterns konvertering kom som en chock.
– Jag hade ju läst Inte utan min dotter och var matad med allt som vi pratar om, om förtryck och tvång. Jag hade verkligen inga tankar på att hon skulle välja den vägen, det fanns inte i min vildaste fantasi.
– Det blev väldigt chockartat och jag blev jätterädd, jag såg henne som en vingklippt fågel i en bur, som inte skulle få någon frihet.
Svårt att acceptera
Carina hade läst sig till att det är vanligt att man bli bokstavstroende i början när man konverterat. Och hon märkte att för Lisas del så mådde hon bra av att gå in i den nya tron helhjärtat.
Det betydde att hon slutade lyssna på musik, inte längre gick på bio och teater och inte bar högklackade skor eller kjol. Hon började också gå i hijab, sjal som täcker håret, och abaya, fotsid klänning.
I efterhand har Carina förstått att det var det absolut svåraste, när det blev så synbart även för andra.
– Hon blev som en främling, varför skulle hon gå och gömma sig bakom det där skynket? Jag var rädd och fördomsfull. Allt blev så strikt, hon skulle be fem gånger om dagen, och ville inte gå med på tillställningar där det serverades alkohol.
Lisa ville också sluta fira svenska traditioner. Första julen som praktiserande muslim umgicks hon ändå med familjen under julhögtiden men ville inte säga god jul, byta julklappar och äta julskinka. Hennes nya hållning ifrågasattes av andra familjemedlemmar och allting blev ”helt fel” förklarar Carina.
Hon blev som en främling, varför skulle hon gå och gömma sig bakom det där skynket?
Efter det bestämde sig Lisa för att helt ta avstånd från kristna traditioner.
– Det blev jättesorgligt. Jag frågade mig varför, varför skulle hon göra såhär? Jag ville bara att det skulle bli som förut, jag ville inte mista henne. Jag ville respektera hennes val men gick och bar på allt själv. Det blev en jättetung sorgeprocess.
Snart började även vänner och släktingar komma med många frågor om dotterns val och klädsel.
– Jag orkade inte svara på det, jag hade så mycket med mitt eget. För nya bekantskaper nämnde jag inte att jag hade en dotter. Jag kände att jag hade gjort nåt fel så att det hade blivit såhär. Jag kände skam och skuld.
Livet kändes helt enkelt inte lika kul när inte dottern fanns med vid traditioner och högtider.
– Hon grattade mig inte på min födelsedag och det gjorde ont.
Sättet de umgicks på förändrades, det blev mest att de träffades hemma eller gick en promenad och mötena fick anpassas efter att Lisa skulle be på vissa tider.
Ibland följde Carina med sin dotter på islamska event men hon förklarar att hon kände sig utanför när hon var den enda som inte bar hijab.
Meditationen hjälpte
För att bli mer förstående för sin dotters val försökte Carina lära sig mer om religion och framförallt om de positiva aspekterna med att tro på något. I kombination med att hon upptäckte yoga och meditation som ett sätt att blicka inåt istället för att fundera över andras åsikter och tankar, lyckades hon vända sin inställning. Hon fick också chans att gråta ut och hon vistades mycket i naturen för att läka. Även sambon var ett stort stöd.
– Jag gjorde en jätteresa personlighetsmässigt. Jag jobbade med mig själv och att finna acceptans, förklarar hon.
Lisa som hade lämnat sin gamla pojkvän bakom sig träffade så småningom en ny muslimsk man som hon gifte sig och fick barn med. När hon valde att flytta med honom till Mecka så stod det klart för Carina att hon måste släppa taget om det som varit och ge upp hoppet om att dottern plötsligt skulle ändra sig.
– Jag hade tillit till att min dotter mådde bra och var lycklig.
Istället var det dags för Carina att satsa på sig själv och göra sådant som hon mådde bra av.
– Jag kände att jag måste vidare, att jag måste leva mitt liv.
Hon bokade också tid hos en imam för att få mer kunskap om islam. Samme imam har läst Carinas bok och tycker att den är jättebra.
Flyttade till Mecka
Lisa bodde med sin familj i Mecka i tre och ett halvt år och födde sitt fjärde barn under vistelsen där.
Carina fick kontinuerligt bilder och filmer skickade till sig för att kunna följa med i vad som hände i dotterns familjs liv.
Jag kände att jag måste vidare, att jag måste leva mitt liv
Men dotterns önskan är i dag att man inte tar några fotografier, så det gör de inte längre, och inte heller Carina gör det. Enligt vissa tolkningar av islam bör man inte avbilda människor, då det inte ska finnas någon idoldyrkan.
– Jag tog lite bilder på barnen i början men jag gjorde ju det bakom ryggen på dem. Så det kändes inte rätt, erkänner hon.
I dag bor dottern hemma i Sverige igen och Carina beskriver att de fortfarande har en fin kontakt. Lisa har utbildat sig till webbdesigner och trivs med sin tillvaro.
– Vi har hela tiden stått varandra nära och jag har en jättefin relation med alla i familjen, inkluderat min svärson. Hon var och är fortfarande, mitt allt. Men det gäller också att kunna släppa taget om sitt vuxna barn. Att brottas med att finna acceptans inför att ens barn blir vuxet och lämnar boet är jag långt ifrån ensam om. Det är en del i själva föräldrarollen.
Kan du nu fullt ut förstå din dotters val?
– Ja, utifrån vad hon har berättat själv, och vad hon upplever. Innan kände hon sig alltid ensam, hon saknade samhörighet. Nu känner hon trygghet i kärleken till sin gud. Och hon lever i en jättefin relation.
Dottern har läst boken och tycker mycket om den. Men de delar som handlade om moderns sorg var tungt för henne att läsa. I efterhand kan hon se att hon där och då inte förstod hur hennes mamma påverkades av hennes val, berättar Carina.
Carina å sin sida har tänkt om gällande sina fördomar om att islam är förknippat med förtryck och våld.
– Det jag har fått lära mig har varit en jätteutveckling för mig. Jag är inte alls så fördomsfull längre. Jag är mer observant på mina tankar. Meditation och yoga har hjälpt mig att bli mer reflekterande. Jag drivs inte så mycket av rädslor längre. I dag är jag tacksam över den här resan. Jag är lycklig och min dotter är lycklig, det är det viktigaste. Nu står jag med stolthet upp och säger: min dotter valde islam. Det är hennes val i livet.
Vem är Carina Hjelm?
Familj: Sambo och dotter med familj.
Ålder: 54.
Gör: Hälsocoach, yogalärare, driver företaget Sundare livsstil, håller i föreläsningar.
Aktuell: Med boken Islam – min dotters val.
Fotnot: Lisa heter egentligen något annat.
Foto: Ewa Stackelberg