Patrick blev våldtagen – höll på att dö av skam

Marken känns kall och trädkronorna i skyn blir lösare i konturerna i takt med pillerna som sköljs ner med stora klunkar vodka. Han har varit runt i flera skogar för att hitta det perfekta stället att avsluta allt i. I väskan har han med sig saker som påminner om dem han älskar. Samma personer som han har hållit ifrån sig på sistone. Han är en belastning för dem och förtjänar inte att vara i deras liv.

Han tar en sista klunk av vodkan och märker hur allt blir suddigare medan han långsamt domnar bort.

– Jag ville uppriktigt inte leva längre. Jag var helt körd i botten. Jag hade förbrukat vänskaper och förhållande och kände inte att jag hade något att erbjuda någon. Så det bästa för alla var att jag inte fanns till längre, berättar Patrick Brandes, en 25-åring från Köpenhamn.

Hans berättelse börjar när livet fortfarande var fyllt av fest och färg.

– Jag var nog ganska sorglös och när jag blickar tillbaka så levde jag ett obekymrat liv i gymnasiet. Jag hade flickvän, en härlig familj och en stark tro på mig själv och mina förmågor.

Planen var att han skulle göra lumpen efter studenten. Men först skulle han ta ett sabbatsår. Patrick reste till Spanien och fick ett jobb som annonssäljare i sin pappas företag. Ett år med sol, arbete och massor med upplevelser låg framför honom. Patrick byggde snabbt upp en umgängeskrets och på lediga stunder kunde han njuta av livet på den spanska solkusten.

Männen trängde sig in

En sen eftermiddag i november 2015 hade han planerat att se på fotboll och äta middag framför tv:n i lägenheten. När han öppnade porten till huset slank två män med in. Männen följde med in i hissen och när dörrarna gled igen tog en av dem upp en kniv och började skrika efter pengar på spanska. De tvingade sig in i Patricks lägenhet.

– Min enda tanke var att ge dom vad de ville ha. Jag hittade runt tusen euro och hoppades att de skulle ta pengarna och försvinna.

Till sin fasa såg han att den ene mannen började knäppa upp gylfen på sina byxor. Skräckslagen kände Patrick det kalla knivbladet mot halsen. Han frös till is och var övertygad om att han skulle dö. En av inkräktarna förgrep sig på honom, den andre höll kniven mot hans hals. Övergreppet varade i en kvart, 20 minuter sedan lämnade männen lägenheten. Patricks puls rusade, han drog för gardinerna och barrikaderade dörren, skakade och grät.

– Jag var i chock. Senare på kvällen var jag nästan osäker på om det överhuvudtaget inträffat tills jag fick några våldsamma flashbacks, säger Patrick som inte lämnade lägenheten på flera dagar efteråt.

relationerLäsarberättelse: Jag flydde från min sorg

"Kände mig smutsig"

Han svarade inte i telefonen när familjemedlemmar och flickvännen ringde. Till sin pappa sa Patrick att han hade mycket att göra. På natten spelades övergreppet upp i hans huvud om och om igen. Mardrömmarna levde kvar morgonen efter. Ändå var det uteslutet att vända sig till polis eller att berätta för sina närmaste vad han blivit utsatt för.

– Jag skämdes och kände mig så smutsig. På ett eller annat sätt kände jag att det var mitt fel och jag var så rädd att de jag älskade också skulle se mig sån - klumpig och äcklig.

Självhatet och den psykiska smärtan blev värre och värre. Han började skära sig själv och slå händerna i väggen. Den fysiska smärtan upptog hans tankar så att han kunde få en kort paus från de konstanta påminnelserna om övergreppet.

– Jag förstod ju att jag inte skulle stanna kvar i lägenheten för evigt och jag var ju tvungen att återvända till jobbet, säger Patrick som såg sig om över axeln så fort han klev ut ur huset. Han började gå hem direkt efter arbetsdagen.

Han märkte att omgivningen undrade över han förändrade beteende. En dag valde han att skicka en bild på ett tydligt knivsår i armen till sin flickvän. Kort efteråt beställde han en biljett hem till Danmark

När flickvän och familj mötte upp för att hämta Patrick var förändringen tydlig. Glimten i ögat hade slocknat. Men Patrick förklarade att han bara saknat flickvännen.

– Jag hade beslutat mig för att förtränga vad jag varit med om. Jag ville aldrig att någon skulle få veta det heller så jag försökte bara att fortsätta leva som förut.

Men minnet av övergreppet i Spanien lät sig inte trängas undan. Patrick blev frustrerad och reagerade tvärt. Han kunde bli svartsjuk om flickvännen pratade med någon av hans vänner. Om någon sa något ”fel” kunde han explodera.

Berättade för familjen med SMS

Det kulminerade en natt när åkte hem efter att ännu en gång ha bråkat med sin tjej ute på stan. Framför sin mamma och syster satte han en kniv mot sin hals medan han grät floder.

– Det var på ett sätt ett rop på hjälp, ändå gjorde jag allt jag kunde för att hålla det dolt, förklarar Patrick som blev körd till psykakuten.

Trots sammanbrottet stod han fast vid att hans beteende och den korta stubinen berodde på att han var utarbetad.

Även om han kunde se att den mörka hemligheten var på väg att ödelägga relationen till hans närmaste levde han med fruktan för att de skulle vända sig bort från honom om de fick veta sanningen. Hans självskadebeteende fortsatte och när flickvännen valde att göra slut upplevde han det nästan som en lättnad. Nu hade han inte lika mycket att förlora längre. Dagen efter valde han till slut att skicka sms till sina närmaste med berättelsen om vad som skett i Spanien.

– Jag låg på mitt rum och skrev sms:en. Jag kunde inte förmå mig till att säga det rakt ut, och när sms:en var skickade fruktade jag att de skulle se på mig med förakt. Men reaktionen blev det motsatta.

Patricks familj och exflickvännen led med honom och ville hjälpa till.

– Det var en enorm lättnad att få det sagt, för då skulle de kanske förstå varför jag hade reagerat och betett mig som jag gjorde, säger Patrick som fick nytt hopp om livet. Han började i terapi, hittade tillbaka till flickvännen, utbildade sig och jobbade. Patrick valde att gå ut med vad han varit med om i ett inlägg på Facebook. Reaktionerna var överväldigande, fyllda med kärlek och omtanke. Utåt sett verkade allt återgå till det normala men inombords pyrde självhatet.

– Jag tror bara att jag ville hitta tillbaka till den gamle Patrick. Jag saknade den obekymrade tillvaron men oavsett vad jag gjorde så försvann det inte, säger Patrick som blev mer och mer stressad. Raserianfallen kom tillbaka och han höll både flickvän och vänner på avstånd. Återigen upplevde Patrick känslan av att stå helt ensam. Den dagen han gick ut i skogen med en flaska vodka och en massa piller var han inställd på att aldrig vakna igen. Men en liten flicka såg hans livlösa kropp och slog larm. När han vaknade till sans i ambulansen snyftade han. Mest över att han inte ens lyckats ta livet av sig.

Efter två dygn på intensiven blev Patrick inlagd på en låst psykiatrisk avdelning. Med samtal hos en psykiater och en framåtriktad behandlingsplan började han må bättre, och han skäms inte längre för vad han utsattes för i Spanien.

samhälleFamiljehemsmamman Melinda om Lilla hjärtat: ”Saknar allt med henne”

Man blir inte hel från en dag till en annan

Idag känner Patrick hopp om livet men han vet också att han inte ska ta på sig för mycket. Den bästa terapin har varit att prata om det, för att vakta hemligheten blev till slut som ett stort öppet sår.

Se också: Småbarnsmamman Magritte planerade självmord

Efter reklamen: Småbarnsmamman Magriffe planerade självmord

– Det är en stor del av läkningsprocessen . Jag var ju rädd att folk skulle döma mig. Jeg fortfarande känna skuld över att min familj, mina vänner och min exflickvän skulle behöva genomlida detta men jag försöker att förlåta mig själv, säger Patrick som hoppas att hans berättelse kan stötta andra att våga be om hjälp.

– Man blir inte hel från en dag till en annan. Det är en lång process med både framgångar och bakslag. Men hade jag aldrig sagt det rakt ut så är jag helt säker på att jag inte suttit här idag.

Text: Nina Sommer (Bearbetning till svenska Henrik Högström)