Annons
Annons


Tjejsnack med Gunilla: Brottsling i badrock och tofflor

Vi åkte till Vann spa vid Gullmarsfjorden i Bohuslän. Underbart ställe, men så fort jag såg det stora hotellet insåg jag att det skulle bli problem.


Allas krönikör Gunilla Hedenby med sonen Carl Wictorin på Vann spa i Bohuslän

Tur man inte var ensam på Vann spa – utan sonen Kalle och övriga familjemedlemmarna hade jag ständigt varit på villovägar i detta stora etablissemang.

Från lobbyn sträckte sig mängder av exakt likadana korridorer med dito rumsdörrar.

– Jag kommer att irra runt efter mitt rum tills jag faller död ner av utmattning, sa jag.
– Ta för guds skull med dig mobilen vart du går, sa särbon.

Annons

Efter incheckningen följde jag de andra till våra rum som en hund, och lyckades till och med öppna dörren med nyckelkortet. Hittade en teknik där jag kastade mig på handtaget i samma sekund som jag satte in kortet. Vad hände med de gamla rejäla nycklarna??

Sedan lotsade spårhunden Tina mig och min lika desorienterade son till spaingången. Just när vi hade sänkt våra kroppar i det ljuvligt varma poolvattnet slog det mig: Jag hade glömt mobilen!
– Äsch, den vill ändå inte bada, sa sonen.

Men jag ville ha några bloggbilder så jag trädde i badrock och tofflor och begav mig modigt ut på jakt efter mitt rum. Städningen pågick som bäst, så många dörrar stod öppna. Efter en del vimsande steg jag så in i rummet. Förklarade för de flitiga fejarna att jag bara skulle hämta min mobil. De tittade undrande på mig.

Och då såg jag: Det fanns inte en pinal i rummet. Inga kläder, inga väskor. Och definitivt ingen mobil. Hade det varit inbrott? Ack nej…
– Fel rum, sa den ena kvinnan. Vilket nummer har du?

Det blev totalt tomt i mitt huvud. Vad hade jag för nummer???
Städerskornas blickar blev misstänksamma. Herregud, trodde de att jag var en tjuv, som förklädd i badrock gick runt och rånade gästerna?
Sekunderna släpade sig fram, siffrorna snurrade… 173, 731… Och så plötsligt…
– 317! jublade jag.

Nu verkade städerskorna tro att de hade fått en galning på halsen. Men, under över alla under, mitt nyckelkort fungerade, jag fick min mobil och städerskorna återgick lugnade i tjänst.

Lyckades trassla mig in i herrarnas omklädningsrum på vägen tillbaka, men ingen tog illa upp. Resten av vistelsen på Vann spa såg jag till att ha en familjemedlem som ledsagare vart jag gick!

Har du gått vilse? Är du ”vimsig” eller den som håller reda på alla andra och deras prylar? Är dåligt lokalsinne medfött eller bara lättja?

FLER BILDER från Vann spa i bloggen!

LÄS OCKSÅ OM när Kim och jag glatt åkte förbi tågstationen där särbon väntade…

Träffa oss även på vår blogg Gunilla, Simba och Tasse!

Hjälp oss skapa Tjejsnack!
Mejla och kommentera, föreslå ämnen, tyck till om krönikorna, om livet, allt du känner för! Skicka gärna med ett foto! Alla införda bidrag honoreras, även de kommentarer från nätkrönikan som publiceras i tidningen. Mail: [email protected].
Brev: Allas, Tjejsnack, 205 35 Malmö.

 Läs mer om Tjejsnackkrönikör Gunilla Hedenby här.


(1)
(0)


Annons

  • Karin Ekberg

    Jag har gått vilse flera gånger, har inget lokalsinne ska jag besöka någon så får jag tänka efter vilka gardiner hadde hon.Som tur är så har min man ett bra lokalsinne, men det är han som frågar var han har sina grejor nu har du städat bort det igen så kan det låta.Mitt lokalsinne är nog medfött mina systrar är det också.Så ska ut o resa så är ett sällskap att föredra.
    Karin i Tullinge.

  • Lotta

    Åh vad jag känner igen det där! Jag är född utan lokalsinne och redan som barn kom jag bort på alla möjliga ställen. Positivt nog har mitt ”yttre” lokalsinne vuxit med åldern, alltså utomhus. Men inomhus är det kört. Till exempel har jag hamnat vid bårhusavdelningen i källaren på ett sjukhus (skulle till en vårdavdelning), och anmält min bil som stulen i ett parkeringshus (jag var i fel p-hus). Släpp mig ensam i ett tunnelbanesystem och man vet aldrig när eller var jag kommer upp till ytan igen. Skönt att vi är flera!
    Bra och underhållande skrivet, som vanligt! Din familj har nog aldrig tråkigt i ditt sällskap <3

  • Karin: Har faktiskt märkt att män oftast har bättre lokalsinne. Eller är det bara för att jag jämför med mig själv, som är så vimsig som de verkar bra? Hur det än är, så har särbon rått mig att ta märke på saker så att jag vet var jag tog av etc. Men jag glömmer det alltid 🙂 Är däremot också bättre på att hitta saker – där är han totalt värdelös! 😀
    Glada Tjejsnackhälsningar

  • Lotta: Haha, det kunde varit jag! Utom att jag inte har körkort, så jag KAN helt enkelt inte tappa bort bilen i P-huset – tack och lov för det 😀 Undrar om det beror på att man går omkring i sina egna tankar – jag är ofta i en liten ”bubbla” när jag är ute och spankulerar 🙂 Tack för fina ord! <3
    Glada Tjejsnackhälsningar

  • Mona G

    Hej Gunilla! Först måste jag förstås säja Grattis till att härliga ”Tjejsnack” har fått mer plats! Vi är måånga som gläder oss ått detta. Och som vanligt så har du hittat ämne där man känner igen sej på pricken. Att komma ihåg rumsnumretpå hotellet är ju en omöjlighet när man bara har ett kort! Måste vara en man som kommit på detta befängda påhitt. Men jag är övertygad om att killarna i herrarnas omklädningsrum blev på väldigt gott humör när du spankulerade in. Inte var dag de får se en stjärnkrönikör live! – Jag tror att det här med att inte hitta är en medfödd ”talang” (man får ju vara lite positiv) för inte blir det bättre med åren… Jag har på senare tid försökt att ta det till en annan nivå och säja ”Åh,jag bara såg mej om kring”. Det låter ju mycket bättre än att lite skamset hänga med huvudet och erkänna ”jag körde nog lite fel”. GPS är nog bra ,men sedan jag en snöig vinternatt på väg hem från en spelning i Furuboda lurades in av denna lilla maskin på en enslig skogstig använder jag inte sådana lömska manicker. – Tack än en gång för härlig igenkänningsfaktor och nu väntar vi med spänning på nästa ”Tjejsnack”! Klappar o kramar från Mona G

  • Mona G: Åh, så härligt det är när man inser att man inte är ensam om att vara lite vilse här i världen 🙂 Den där frasen ”Jag bara såg mig omkring” är ju lysande, ska genast börja använda mig av den! Och stackars dig, som blev inlurad i mörka skogen av den lömska GPS:en – när till och med den är emot en, kan man ju bara ge upp och försöka gilla läget 🙂 Vi gör så gott vi kan, och kommer vi bort så finns det säkert någon vänlig själ som ser till att vi kommer hem igen! 😀
    Glada Tjejsnackhälsningar

  • Mallu

    Kom över en tidigare Allas och vad skönt att känna att man inte är ensam om detta problem, som för mig i alla fall verkligen är ett handikapp jag lider av. Helt övertygad om att dåligt lokalsinne är medfött, har flera väninnor som tar sig fram utan problem. Tyvärr har detta lett till att jag inte vågar resa för senast på flygfältet går jag åt fel håll, på resorterna så ingen chans att jag ens efter en vecka skulle hitta till rummet, för att inte tala om restauranger och shopping, går jag in en en affär så går jag garanterat åt fel håll då jag går ut. Skulle jättegärna vilja resa, men vågar helt enkelt inte. Större shoppingcenter är också en mardröm. Man får väl nöja sig med att hålla sig hemma med detta ”syndrom”.


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…