Annons
Annons


Tjejsnack med Gunilla: Bytte namn när jag blev efterlyst


De gamla namnen är på väg tillbaka såg jag i en kvällstidning. Nu döps små knyten åter till Birgit, Ingegerd, Britta och Gunnar. Fantasinamn som Twilight och Månstråle är borta, liksom vikinganamn typ Freja. (Listor på de populäraste namnen längst ner i inlägget.)

Annons


Allas reporter Gunilla Hedenby är lycklig särbo med exmaken och lika lycklig sambo med katten Frasse.

Detta tände en hoppets låga hos mig. Tänk om Gunilla äntligen blivit inne! Men icke. Ingen trend i världen kan få mitt namn att hamna på topplistorna. Däremot är mitt andranamn Kerstin på väg upp, hurra! Ett faktum som för övrigt visar att jag hade trendkoll redan som barn, och som bevisas av följande dramatiska berättelse:

En gång när jag var fem år, gick jag vilse på stranden. Jag skulle gå den cirka tre meter långa sträckan från mammas och mitt basläger, till soptunnan för att slänga ett bananskal. Uppdraget var krävande och jag tvekade. Mitt lokalsinne var uselt (och är så än i dag – det är därför jag inte har körkort). Men mamma tyckte att jag skulle våga språnget.

– Det klarar du Gunilla!

Men det gjorde jag inte! När jag prydligt hade placerat bananskalet i tunnan och skulle återvända till basstationen var mamma som bortblåst.

Storgråtande irrade jag runt bland filtar och solbadare tills ett ungt par förbarmade sig över mig och förde mig till Röda kors-stugan.

– Vad heter du? frågade Röda kors-tanten vänligt.

Och då… mitt i all skräck och förtvivlan, fick jag en glimrande idé! Jag skulle byta namn! Gunilla var så trist och tantigt. Hade utan framgång försökt övertala mina föräldrar att kalla mig Kerstin i stället… men nu hade jag chansen!

– Kerstin, sa jag alltså med darrande, men beslutsam stämma. Efternamnet var tyvärr som bortblåst.

Så efterlystes alltså mamman till lilla Kerstin i högtalare över hela stranden.

Trots namnbytet fick jag återförenas med mamma. Jag var ju uppenbarligen försvunnen, och mamma hade mitt Kerstin-tjat i färskt minne.

På väg tillbaka till filten gjorde jag ett sista försök.

– Nu när alla har hört att jag heter Kerstin, kan jag väl lika gärna få behålla det?

Men mamma var orubblig.

– Din farmorsmor hette Gunilla. Det är ett fint gammalt namn. En dag kommer du att vara stolt över det.

Och med åren har jag faktiskt lärt mig gilla Gunilla. Kanske just för att det aldrig hamnar på inne-listorna!

Trivs du med ditt namn? Om inte, vad vill du byta till? Är det bra att de gamla namnen kommer tillbaka? Vad tycker du om ”kreativa” namn som Bebben och Månstråle? Präglas man av sitt namn?

OBS! Längst ner i inlägget finns listor på de populäraste namnen 2012! Än har inte de ”nygamla” namnen hamnat bland Topp 10-namnen, men det kanske kommer 🙂

Träffa oss även på vår blogg www.gunillaofrasse.allas.se!

Hjälp oss skapa Tjejsnack!

Mejla och kommentera, föreslå ämnen, tyck till om krönikorna, om livet, allt du känner för! Skicka gärna med ett foto! Alla införda bidrag honoreras. Mail: [email protected] och [email protected]. Brev: Allas, Tjejsnack, 205 35 Malmö.

Populäraste flicknamnen

1. Alice
2. Elsa
3. Julia
4. Ella
5. Maja
6. Ebba
7. Emma
8. Linnea
9. Molly
10. Alva

Populäraste pojknamnen

1. William
2. Oscar
3. Lucas
4. Hugo
5. Elias
6. Alexander
7. Liam
8. Charlie
9. Oliver
10. Filip

Källa: Statistiska Centralbyrån

 


(83)
(0)


Annons

  • Nopp, jag gillar inte mitt namn! Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Så är det bara. Ingen hette Ingrid då och ärligt talat, kommer det någonsin bli modernt?! Skulle inte tro det. Inte många heter det heller. VAD jag vill heta vet jag dock inte. Så under tiden jag kommer på det, så kallar jag mig för mitt smeknamn, jag hade ibland i ungdomen (om än alldeles för sällan då) och det namnet är iallafall Inkan. Ett helt ok namn. När det gäller kreativitet på namn, så tycker jag att IBLAND kanske man ska tänka på att barnet blir sisådär 35 och ska kallas det även då. 🙂

  • Glömde, smart att byta namn förresten. 🙂
    Synd bara att mamsen inte fattade bättre. *ler*

  • Inkan: Känner SÅ igen mig! Jag tror inte heller att Gunilla någonsin blir inne igen, fast med åren har jag lärt mig trivas bättre med det än jag gjorde när jag gick vilse på stranden 🙂
    Och du, nu har du ju på sätt och vis bytt namn, bättre sent än aldrig, kära Inkan!
    Håller helt med om att man bör tänka på att de små knytena blir stora så småningom 🙂
    Glada Tjejsnackhälsningar från Gunilla – i familjen kallad Nilla 🙂

  • Ja, de e ett bra smeknamn. 🙂

  • Mycket bra namn, det känns verkligen som du. Skulle känts konstigt att kalla dig något annat, du ÅR ju Inkan, liksom 🙂

  • Krönikören

    Mina kommentarer kommer inte med! Jag gör dem kortare och kortare, men nej …

  • Krönikören

    Tur att du kom in på den smala vägen sen. Att byta namn när man är efterlyst kan man ju tycka visar på anlag för ett småkriminellt tänkande 😉
    Skämt åsido – det är väldigt intressant med namn
    och deras trender. För ett par år sedan publicerades det spännande forskning om vem som väljer vilka namn. Jag skrev om det här:
    metrobloggen.se/antligenmandag/2011/10/13/du-ar-ditt-namn/

  • Krönikören

    Håll ut! Snart kommer säkert Gunilla igen.
    När lokala skattemyndigheterna tog över folkbokföringen för många år sen fick jag ett ganska surt brev. Myndigheten ansåg att jag hade för långa namn, de fick inte plats i registret, och undrade vilket jag ville bli av med. Min motfråga om de skickat motsvarande brev till de kungliga medlemmarna (som hade bra många fler positioner i sina namn än jag) mottogs inte väl. Hahaha!
    På sistone har jag funderat lite över, så där i förbifarten bara, om inte djur och då speciellt hundar börjar få mer och mer mänskliga namn. Numera kan man inte vara säker på vem den nya bekantingen menar när den frågar om Pontus får följa med. Det kan vara en telning lika väl som en terrier. Så nästa gång någon ropar Gunilla! på gatan så kanske en pudel kommer sättande.
    Ha en fin helg!

  • Krönikören

    Aha! Det är Chrome som inte lirar med er sida när kommentaren blir längre än några rader. Med Explorer funkar det.

  • Det är ju inte alls bra, vill ju jättegärna att allt du skriver ska komma med, och inte ska du behöva skriva så himla kort!
    Vi får undersöka detta ordentligt, ska ta upp det med vår it-avdelning så fort jag är tillbaka på jobbet på måndag.
    Djupt beklagande Tjejsnackhälsningar från Gunilla

  • Krönikören: Nu verkar det ha funkat, jättekonstigt att det krånglar så där slumpmässigt.
    Har läst ditt inlägg om namnen och det var verkligen tankeväckande och kul – rekommenderar alla Tjejsnackläsare att gå in under länken!
    Visst var det (k)lurigt tänkt med namnbytet, och att jag vågade byta trots att jag var skräckslagen och på gränsen till sammanbrott tyder på både mod och handlingskraft, tycker jag 🙂
    Glada Tjejsnackhälsningar från Gunilla

  • Krönikören: Blir väldigt nyfiken på dina andra namn nu, för ditt tilltalsnamn är ju inte så långt 🙂
    Håller med om det där med djur och mänskliga namn, det är allt fler pälsklädda som heter typ Bertil, Bo och Asta. Kan onekligen skapa viss förvirring – ”Bertil vill gärna följa med på bio, han bara älskar Julia Roberts” och så vidare 🙂
    Men tvivlar ändå på att Gunilla blir inne ens som djurnamn 🙂
    Ha en mysig helg du med!

    Glada Tjejsnackhälsningar från Gunilla

  • Åh, så bra att du kom på det! Blev lite orolig där ett tag 🙂
    Glada och lättade Tjejsnackhälsningar!

  • Krönikören

    Säg inte det! Jag vet en hund som heter Marianne …

  • Haha, det måste jag berätta för min gamla kompis Marianne 😀
    Förresten, kom på att det nog finns ett antal tvåbenta män som heter Frasse. Eller heter man egentligen Frans då…. får kolla denna livsviktiga fråga… 🙂

  • Kicki

    Har blivit kallad Kicki länge, så jag bytte härom året, innan min 50-årsdag 😉 Har valt att ha kvar mina andra Chrisina o Carina. Känns skönt när jag tex ska presentera mig eller i väntrum. Det hände ju ibland att jag inte reagerade när de sa Christina, jag är glad att jag bytt 😉
    Tack för mysig läsning!
    Hälsningar Kicki

  • Kicki: Coolt att du tog steget och bytte även officiellt! Det kan ju vara lite krångligt även för andra när man kallas för något och heter något annat ”på pappret”. Det händer mig ibland när det kommer ut listor med Allas anställda, för flera av dem går under helt andra namn än sitt officiella i vardagslag 🙂
    Tack själv, för trevlig kommentar och fina ord!
    Glada Tjejsnackhälsningar från Gunilla

  • Hatar mitt namn Gun-Britt. Så 1970 tog jag bort bindestrecket och kallade mej bara Gun. Anledningen till att jag hatade namnet var att vi hade en barnflicka när jag va 10 år som hette Britt. Hon slog oss barn så fort hon kunde Så det satt i hela min uppväxt

  • Kristin Rosander-Gullstrand

    Gunilla, du har velat heta Kerstin som första namn. Det har jag blivit kallad i alla år när man blivit uppropad i skolan, hos läkaren eller när nån försäljare ringer hem till mig!!! Och jag VILL INTE heta Kerstin!!! Det är antagligen för att jag stavar mitt namn med K…. Så läser dom snabbt och utgår från att det står Kerstin. Oftast så stavas ju Kristin med Ch…. Jaja, jag överlever detta för dom flesta kallar mig vid smeknamnet Tussan… Kanske inte så kul att kallas det sen när man blir äldre 😉 …. Men som sagt, kärt barn har många namn har jag fått lära mig.. 🙂

    Roligt att läsa dina inlägg– Kram Tussan

  • Jag trivdes aldrig med mitt namn… Anette… Ett tråkigt namn. Och jag kände mer och mer att det är liksom inte jag… Nettan kallades jag av vissa, men kände att det vill jag inte byta till heller.

    Mitt andranamn, Elisabeth, har jag avskytt hela min uppväxt! Så det kunde jag ju inte ta heller.

    Men så föddes min guddotter för 5½ år sedan, och med henne blev jag ”tant Nettis” <3 . Och för första gången så kände jag mig hemma med ett namn 🙂 .

    Så för ett år sedan, eller om det är två år sedan nu (?) så bytte jag namn till Nettis 🙂 . Fast jag har kvar mina andra namn, för dom har jag ju trots allt fått av mina föräldrar, och DOM tyckte att namnen var fina <3 😉 .

    Gunilla är förresten ett jätte fint namn 🙂 ! Och jag skrattade gott åt din berättelse 😀 . Vilken tur att din mamma kom ihåg att du plötsligt hade bytt namn 😀 !

    Bebben och Månstråle… Näe inget för mig. "Det här är Bebben 49 år"… Stackars människa 😀 😀 !

    Kram på dig, och pussar till lille Frasse <3

  • Gun: Åh, det där känner jag igen! Just att man kopplar namn till personer man har känt, och om man gillade dem så gillar man namnet, och om man som du (med all rätt!) avskydde personen så får man en aversion även till namnet. Så förfärligt att er barnflicka slog er, förstår att det satt djupa spår i dig…
    Tröstande Tjejsnackhälsningar och en stor kram från Gunilla <3

  • Kristin: Så kul att du är med i tjejsnacket, Kristin! Eller ska jag skriva Tussan för gammal vänskaps skull 🙂 <3

    Visste inte att du har fått heta Kerstin, men förstår att det är väldigt irriterande att ständigt bli kallad vid fel namn. Visst har kärt barn många namn, men de ska ju helst vara rätt också 🙂
    Glada Tjejsnackhälsningar och stor kram från din gamla kompis Gunilla 🙂
    PS Minns nu att några av våra gamla polare ville kalla mig Gugge, men det gick jag INTE med på! 🙂

  • Nettis: Så härligt att du hittade hem till ditt rätta namn till slut! Jag är så glad att du bytte till Nettis, för jag tycker att det är ett superfint namn. Men bra att du behöll dina dopnamn, man ska inte såra i onödan, och de är ju bara dina ”pappersnamn” numera.
    Jag kom över min längtan efter att heta Kerstin till slut, och sedan har jag inte hittat något annat favoritnamn. Och Nilla, som jag kallas i familjen, känns lite för barnsligt att använda ”officiellt” även om det är gulligt. Så jag fortsätter nog att heta Gunilla livet ut 🙂
    Bebben, 49, nej det är nog inte så lyckat, hihi… 🙂
    Glada Tjejsnackhälsningar och kramar och klappar till dig och missarna från oss!

  • Kristin Rosander-Gullstrand

    Hej igen!!! Klart att jag vill ”Tjejsnacka” lite… Det är väl inte mycket som får mig tyst 🙂 Tycker att allt du skriver är roligt och ibland fängslande att läsa!! Plus att du är ju min ”gamla” ungdomsvän…. Ja, Gugge kommer jag ihåg och det var tur att du satte stopp för det… För det låter inte som ett namn ens, inte på en tjej i alla fall!! 😉 Massa tankar och kramar till dig. Tussan <3

  • Tack så hemskt mycket, så himla kul att du gillar det jag skriver 😀 Och kul att få kontakt igen på ”gamla dar” 🙂
    Gugge var verkligen ingen höjdare, och det talade jag MYCKET tydligt om för alla som försökte kalla mig det, hihi… 🙂
    Massor av kramar tillbaka! <3

  • Linnsen Kattsvans

    Hahaha, stackars dig Gunilla!! 😀

    Jag har alltid avskytt att heta Karin. När jag var yngre ville jag heta Katrin och när jag blev lite äldre tyckte jag att Alexandra var himla snyggt, men lite för långt.

    Under mina första 16 år gick jag under smeknamnet ”Kakan” både i skolan och hemma. Att börja på gymnasiet och kallas Karin var gräsligt!

    Släkten kallar mig fortfarande Kakan och stöter jag på gamla klasskompisar skulle det vara konstigt om de sa Karin.

    Som blivande journalist funderar jag nu mera på efternamnet, inte bra att ha ett lite ovanligare namn om man ska skriva kontroversiella artiklar! 😉

    Kram Karin

  • Linnsen Kattsvans

    Hahaha, min mamma heter Kerstin och granne med henne bor hunden Kerstin. Det skrattar jag gott åt när det ropas på Kerstin, hunden alltså! 😉

  • Karin: Ja, det där med namn är verkligen ett ämne med många infallsvinklar – tacksamt för oss reportrar 🙂
    Kakan är coolt tycker jag – kanske något att använda i jobbet också – om du behöver pseudonym 🙂
    Har också tänkt på det där med efternamnet dock inte på grund av kontroversiella artiklar – ingen risk här inte 🙂 – men man är ju väldigt lätt att hitta på Google.
    Glada Tjejsnackhälsningar och kram från din kollega!

  • Linnsen: Hahaha!! 😀 Kerstin och Marianne – två coola damer i päls – helt underbart! 🙂

  • åh stackare då 🙂 Ja en själv har ju ett namn som tydligen inte är så vanligt. Sandra är det inte många som döper eller döpt sina barn till efter min generation 🙂 men vad gör det 😛

  • Sandra: Så kul att se dig här, varmt välkommen i tjejsnacket! Sandra är jättefint, skulle inte förvåna mig om det är en ”bubblare” – alltså på väg in på topplistan 🙂
    Glada Tjejsnackhälsningar från Gunilla 😀

  • En äldre dam sa: ”Det låter ju som ett namn på en docka” i mycket nedlåtande ton, när jag sa att jag har bytt till Nettis. Jahapp vem bryr sig, bara jag trivs 😉 😀 😀 ! Kramar till dig och Frasse <3

  • Nettis: Jag blir så irriterad på folk som kommenterar personliga saker som namn, vikt eller utseende. Eller var man jobbar eller bor. Om man ska säga något om det så ska det vara positivt!
    Kramar tillbaka till er alla <3

  • Ja vi får väl hoppas på det 🙂 Tack Gunilla! Ditt namn är ju också fint så det kanske är bra att du blivit sams med namnet 😀

  • Hehe, tack, ja jag har ju haft några år på mig att vänja mig vid det 😀

  • Eva

    Gunilla är ett vackert namn!

  • syren

    Min blogg är http://syren-syren.blogspot.com Det var jag som kommenterade tidigare.Har varit här tidigare men inte funnit sidan här på nätet för än nu. Eva

  • Eva: Tack! 😀 Det är Eva också – en riktig klassiker 🙂
    Glada Tjejsnackhälsningar!

  • Eva/Syren: Har varit inne på din blogg nu, och den är ju alldeles underbar! Vilka härliga bilder, man blir bara så glad 🙂


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…