Annons
Annons


Tjejsnack med Gunilla: Den bittra sanningen bakom motionsmyten


Det var bonusdotterns fel. Om inte Kim hade kutat runt bland klipporna vareviga morgon under sitt besök i vårt sommarparadis i Hunnebostrand hade jag aldrig kommit på tanken. Att motionera alltså.

Annons

 
Tjejsnack-krönikör Gunilla Hedenby.

Jag har hårdnackat vägrat träna i hela mitt liv. Om inte shoppingrundor räknas… Varför frivilligt göra något som bara orsakar trötthet och smärta?

Men när Kim sa att jag bara behövde gå vår vanliga promenadväg åt motsatt håll, kom saken i ett nytt läge.
– En barnlek, sa jag, satte i väg – och upptäckte att vår lugna vandringsväg från andra hållet hade förvandlats till ett sinnrikt tortyrredskap, förrädiskt förklätt till vackra naturscenerier. Det som på väg nedåt framstod som mjuka sluttningar var nu Dödens uppförsbranter, mer lämpade för alpinistträning än för motionsrundor.


En av dödsfällorna – den djävulska Trappan

Det blev en Golgatavandring; en färd mot undergången. Det enda som höll mig uppe var tanken att jag ALDRIG skulle göra om det.

När jag kom hem gick jag genast till attack.
– Du lurade mig. Hur kan du vara så fräsch efter en sådan strapats, sa jag misslynt till Kim medan jag darrande sjönk ner i soffan.
– Jag tränar.
– Men jag är skörare än du…
– Du är lat. Precis som pappa.
– Blanda inte in mig i detta, sa särbon från andra soffan (vi har tre soffor i Hunnebo).

– Du har blivit en försoffad tant Nilla, sa Kim retsamt.
Nej, nu…! Hela återstoden av semestern kämpade jag i uppförsluten. Gammal är äldst! Eller… äsch, ni fattar!
– Bra jobbat, sa Kim.
– Du skrämmer mig, sa särbon. Vem är du egentligen?

Hemma i Malmö har jag envist fortsatt vandra. Och nu blir jag inte fullt så utmattad. Någon enstaka gång infinner en vagt bekant känsla… kan det vara livsglädje?

Bäva månde särbon, nu ger jag mig inte förrän han också är ute och marscherar!

Tränar du själv? Vad i så fall? Är ”träningsfebern” bra eller dålig? Berätta vad ni tycker!

Hjälp oss skapa Nya Tjejsnack!
Mejla och kommentera, föreslå ämnen, tyck till om krönikorna, om livet, allt du känner för! Skicka gärna med ett foto! Alla införda bidrag honoreras. Mejl: [email protected] och [email protected]. Brev: Allas, Tjejsnack, 205 35 Malmö.

Träffa oss även på våra bloggar: Gunilla och Frasse och Charlotte.nu!


(35)
(0)


Annons

  • Meta

    Alltså jag känner igen mig mycket i det du skriver, skäms för att säga det men jag var på gymmet TVÅ gånger i sommar – första gången tog jag i så jag inte kunde gå på fyra dagar 🙁
    Man har ju så mycket annat man vill göra… och helt ärligt tycker jag att allt där man rör på kroppen räknas! Även shopping (ju mer man handlar desto jobbigare blir det förstås – om man inte har en kundvagn eller en bärare…)

    Och jag vet att när jag väl kommer igång igen – för det gör jag! – så kommer jag att känna precis som du – glädje!

    Nu kommer jag aldrig att bli någon maratonlöpare men det måste vara något som händer i kroppen – blodcirkulationen ökar, mer blod till hjärnan som orkar tänka lite lite längre….

    Så kämpa på Gunilla! Du är inte ensam!

  • Hej Meta!

    Härligt att veta att man inte är ensam om att ha svårt att hålla igång motionerandet. Det går bra ett tag men sedan brukar det alltid komma något emellan. Som träningsvärk till exempel… 🙂
    Men jag tycker inte att det är konstigt att du tränade mindre på sommaren, för när man är ledig från jobbet har ju tiden en otrolig förmåga att bara rinna en ur händerna 🙂
    Vi får kämpa på så gott vi kan och orkar, och visst räknas shoppingrundor – ALLT som inte är soffslappande räknas, så det så!
    Glada Tjejsnackhälsningar från Gunilla


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…