Annons
Annons


Tjejsnack med Gunilla: Lapparna gjorde mig till en myglare…


Ingen kan ha blivit mer förvånad än jag när jag plötsligt hörde mig säga:
– Jag saknar lapparna från skolan…


Allas reporter Gunilla Hedenby är lycklig särbo med exmaken och lika lycklig sambo med katten Frasse.

Annons

– Nej, nu ringer jag efter ambulans, sa särbon. Du har fått en hjärnblödning. En sådan där liten, som inte golvar en direkt utan bara gör en prillig. Eller, nu vet jag – du börjar bli senil!

Jag förstår att särbon blev chockad. På den tiden vår son Kalle ännu var ett barn, gick i skolan och värdigades bo hemma hos sina föräldrar, kände vi ett rent mordiskt hat när han kom hem med lappar från skolan. ”Utflykt på torsdag, matsäck med” ”Korvgrillning och brännbollsspel i parken, föräldrarna förväntas delta” Och värst av allt: ”Skridskoåkning” För en skåning? Det var droppen. Den gången sjukade vi Kalle, ja, må våra själar brinna i helvetets evighetseld, men vi gjorde det.

Men vi gick för långt i vårt lapphat. En dag sa Kalle att han inte längre vågade lämna fram lapparna.

– Ni blir ju så arga…

Vi skämdes såklart ögonen ur oss. Om vi hade haft tillgång till tjära och fjädrar hade vi rullat oss i det. Som det nu var kunde vi bara försäkra sonen att vi aldrig mer skulle bli arga när vi fick en lapp av honom.

Resten av skoltiden drillade vi oss till att bli fullfjädrade hycklare. Förvred ansiktena till leende masker, tog emot lapparna med jubel och applåder. Men sonen var misstänksam.

– Ni spelar över. Coola ner er, det är bara en lapp!

Det var en hård tid, det var tufft, det var en ständig kamp mot lapparna. Men som jag saknar det nu! Och jag frågar mig: Med vilken rätt tar sig våra barn friheten att plötsligt hävda att de vill ha ett eget hem – ett eget LIV? Varför kommer det inga lappar från skolan längre? Snyft…

Andra typer av lappar vimlar det minsann av. Eftersom jag faktiskt HAR blivit lite prillig på gamla dar, så måste jag numera skriva upp ALLT på lappar. Många av dem är helt oläsliga, eftersom jag ofta kommer på någon briljant idé precis innan jag somnar. Då vill jag inte tända lampan utan skriver rakt ut i mörkret. Sedan tvingas jag slösa många dyrbara timmar med att försöka tyda mina nattliga kråkfötter.

Lärarnas lappar om utflykter och matsäckar var däremot alltid lika välskrivna och tydliga. Åh, vad jag saknar dem!

Måste du också anteckna allt och översvämmas av lappar? Hur hanterar du att bli ”övergiven” av barnen? Tycker du också att kraven från skolan var/är jobbiga? Skriv och berätta!

Träffa oss även på vår blogg Gunilla och Frasse!

Hjälp oss skapa Tjejsnack!
Maila och kommentera, föreslå ämnen, tyck till om krönikorna, om livet, allt du känner för! Skicka gärna med ett foto! Alla införda bidrag honoreras. Mail: [email protected] och [email protected]. Brev: Allas, Tjejsnack, 205 35 Malmö.


(31)
(0)


Annons

  • Krönikören

    Haha! Du har blivit lappsjuk. Helt normalt, en del är det medfött, en del blir det med åldern. Men jag tror inte på att du faktiskt saknar lapparna från skolan, för det är faktiskt helt omöjligt, det går bara inte (trots att de oftast är mejl numera). Troligare är att du saknar delaktighet i sonens liv. Bah! Jag bävar för när barnen blir stora.

  • Krönikören: Ack,ack, så klarsynt du är… För visst är det så, att det är gemenskapen med sonen jag saknar. De uteblivna lapparna blir en symbol för hans vandring bort från mig, mot ett självständigt liv. Och det är ju bara rätt och riktigt, en 23-åring ska inte sitta och uggla med morsan, utan bygga ett eget
    liv, precis som Kalle gör, med den äran *stolt* Men det känns i hjärtat, det blir aldrig som förr, även om man som vi har en jättebra relation.
    Lappsjuk… mycket fyndigt 😀 Ser att du kallar dig krönikören, var skriver du? *nyfiken*
    Glada – och lite vemodiga – Tjejsnackhälsningar från Gunilla

  • Krönikören

    Nyfiken ska man vara 🙂 Krönikor skriver jag mest i min blogg Äntligen måndag! men en del blir publicerade. Jag är frilansare, skriver artiklar och reportage.

    Om ni letar efter en ny krönikör/bloggare får ni gärna kolla med mig!

    Obs! Kan vara klokt att skriva en lapp. Bara som ett litet kom ihåg… 😉

    Trevlig helg!

  • Härligt ”Tjejsnack”,som alltid i ALLAS! Som vanligt skriver du mycket träffande och igenkännande .- Jag har inga barn,men jag jag känner så väl igen mej i att inte kunna tyda ”kråkfötterna” som hastigt skrivits ner. Det har blivit en hel del felaktiga telefonsamtal på grund av att sexan varit misstänkt lik en nolla…Lyckligtvis har de uppringda ”offren” varit vänligt sinnade. Tur är väl det, när man är lite ”virrpanna” – .Annnars är lappar bra,bara man vet var man lägger dem! Ha en trevlig helg önskar Mona G

  • Så spännande, jag ska hälsa på i din blogg så fort jag bara kan! Skriver en lapp direkt för säkerhets skull, fast jag tror inte det behövs i det här fallet – är ju som sagt väldigt nyfiken 🙂
    Ha en trevlig helg du med, så hörs vi snart igen!

  • Mona: Haha, kan se dig när du ringer upp totalt okända människor, så kan det gå när inte lampan är på… 😀 Kul att du gillade könikan! Ja, vare sig man har barn eller inte, så har man nog en relation till lappar – ibland bra, ibland mindre bra 🙂 Som du säger är de mycket fiffiga och bra på många sätt, men det beror ju lite på vad som står skrivet på dem…
    Ha en fin helg du med!
    Glada Tjejsnackhälsningar från Gunilla

  • haha….. Jag är en sån däringa konstig människa som älskar blanketter. Att fylla i och kryssa i rutor. Som deklarationen. Älskade jag förr i tiden. NU? ja nu är den ju inget. *snyft* SÅ, jag tror jag gillade alla käcka lappar från skola, dagis, alla olika aktiviteter och liknande instanser som dök ner hemma i parti och minut. Tur kanske, eftersom jag har två barn som leverarade lappar. 🙂
    Mååånga lappar blev det på kylskåpet.

  • Inkan: Haha, ja det hör ju inte till vanligheterna att gilla ”blankettfylleri” 🙂 Men i och för sig har jag inte heller så mycket emot själva lappgrejen, det är mer själva instruktionerna jag ogillar. Som till exempel brännbollsspel och skridskoåkning… 🙂
    Jag har mina lappar på köksbordet eftersom jag ständigt kommer på nya saker att komplettera med. Nackdelen är att jag måste ”storstäda” bordet varje gång jag ska sätta fram min middagstallrik 🙂
    Glada Tjejsnackhälsningar från Gunilla

  • EnergiskaEwa.se

    Ha ha. Jag är din totala motsats. Fast det ligger flera år fram i tiden innan mina barn får lappar från skolan längtar jag redan. Helst friluftsdagar. Något säger mig att mina barn istället kommer skämmas för att jag vill vara med. Och att lapparna är utbytta mot mail.

  • Maurice & Kajsa

    Förr hade jag ett nästan otäckt bra minne – fotografiskt och audativt. Numera finns det bara ett gammalt suddigt polaroidfoto kvar av det fotografiska minnet och det audativa minnet… Det är nästan stendövt. 🙁 Fast det är selektivt. Det väljer att komma ihåg alldeles onödiga saker. Fåniga fraser jag läst, texter till låtar jag aldrig kommer att sjunga, onödiga kommentarer i faktaböcker (jag glömmer fakta, men kommer ihåg kommentarerna). Däremot vet jag sällan vad det är för dag, jag kommer inte ihåg vad grannen heter eller vad den söta tjejen på teve heter, (hon som läser nyheterna i 4:an – hon var modell tidigare… Du vet hon, som faktiskt klär i kort ”pixiehår”.). Jag går för att hämta något i köket och hinner glömma vad på vägen dit. Antar att detta är vad som kallas för att vara ”röten i roten”… :/

    pussåkram
    lillie

  • Energiska Ewa: Det kunde jag just tro, du är ju så otroligt aktiv och – ja energisk är verkligen det rätta ordet 🙂
    Men som sagt, skulle gärna tagit lapparna – eller mailen:-) – utan gnöl nu, om jag kunde vrida klockan tillbaka…
    Glada Tjejsnackhälsningar från Gunilla

  • Lillie: Jotack, vet precis vad du menar! 🙂 Och det är ju just för att minnet är som ett såll numera som man är så beroende av sina lappar. Förr skrev jag inte alls upp så mycket, var det minnet som funkade bättre, eller struntade jag i om jag glömde saker? *funderar* Man kanske har blivit för perfektionistisk. Fast det låter ju inte så troligt i mitt fall… Begriper ingenting, och lapparna blir bara fler och fler…
    Glada Tjejsnackhälsningar från Gunilla

  • Krönikören

    Tack snälla rara du! Jag blev så glad – är tvungen att skutta runt och nynna lite på Euphoria … 🙂

  • Jag har inga barn, så några lappar från skolan är inte aktuellt här 🙂 . Men jag har extremt dåligt minne, och då kan lappar vara bra… Eller lappar, oftast blir det baksidan av ett kuvert, och allra helst med en svart spritpenna, så man säkert inte glömmer 😉 .

    Förr skrev jag dock alltid på handen, fast det var när jag var ung. Häromdagen hade jag en penna men inget papper i närheten och… skulle jag kanske kunna klottra ner mitt kom ihåg på handen. Japp sagt och gjort.

    Sedan satt jag och störde mig på detta, för jag såg ju det hela tiden!!! Jag vill gärna bli påmind men i lagom dos lite utspritt under dagen liksom.

    Nu har jag införskaffat en sån där whiteboard-tavla, där man kan skriva upp veckans/månadens kom ihåg. Jag satte upp den på ytterdörren så jag ser den när jag går till sovrummet, toaletten och ut!
    Helt klart bästa stället enligt mig 🙂 !

    Men dom allra flesta kom ihåg-grejerna hamnar på mobilen… Så ringer den när det är dags att rasta grannens hund eller när det är tvättid 😉 .

    Kram på dig och en nospuss till min lille vän, Frasse <3
    /Nettis

  • Nettis: Känner verkligen igen mig, för även om jag slipper de förhatliga skollapparna nu så har mitt minne försämrats med stigande ålder. Eller är det kanske så att jag inte brydde mig så mycket om att jag glömde saker förr? Nåja(m) 🙂 må vara hur det vill med den saken, men numera måste jag ha allt fäst på papper eller i den digitala kalendern, annars är det oftast puts väck ur huvudet. Det som irriterar mig mest är att jag ibland noterar det BÅDE på lapp, i ”papperskalendern” OCH i mailkalendern. Så på det sättet har lappterrorn snarare ökat än minskat, suck…
    Glada Tjejsnackhälsningar och kramar och klappar till dig från mig och Frasse <3


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…