Annons
Annons


Tjejsnack med Gunilla: Vilse i världen och livrädd för särbon


Vart är jag på väg, var är mitt mål? Oftast har jag ingen aning. Det blir inte lättare att finna sin väg i livet med åren, tycker jag.

Tjejsnack-Gunilla-Hedenby

Jag hittar till jobbet och hem igen, det är jag glad att kunna säga. På senare tid har jag till och med börjat cykla olika vägar till och från jobbet, för att inte livet ska kännas som en enda lång upprepning. Men för övrigt är jag lika vilsen i världen nu som förr.

Annons
Gilla Allas.se på Facebook

Jag kan gå in i en affär och sedan inte ha en aning om vilket håll jag kom in ifrån. Körkort fick jag aldrig, för jag körde vilse på uppkörningen. Plocka svamp är jag förbjuden att göra på egen hand, sedan jag en gång greps av svampfrossa och var spårlöst försvunnen i flera timmar.

Är livrädd varje gång jag åker tåg, för det har hänt att jag missat stationen. Eller klivit av för tidigt, av rädsla för att missa stationen.

Det värsta i den vägen var när bonusdottern Kim och jag en gång skulle ta tåget till vårt sommarparadis i Hunnebostrand. Planen var att vi skulle åka till metropolen Dingle, där särbon skulle hämta oss.

Vi bytte i Göteborg och lyckades komma med rätt lokaltåg. Nöjda satte vi oss tillrätta och fortsatte det intressanta samtal vi haft på förra tåget.

Efter en stund – en mycket kort stund, tyckte jag – tittade jag på klockan.

– Du, den är nio nu… var det inte då vi skulle vara framme…?

– Jo, kved Kim, vi lämnar just Dingle station!

Särbon sa efteråt att han hade stått på perrongen och sett hur Kim och jag satt och pratade utan att kasta så mycket som en blick ut genom fönstret.

– Munnarna gick i racerfart.

Det var två darriga resenärer som klev av i Hällevadsholm, en halvmil från Dingle. Hysteriskt fnissande fumlade jag fram mobilen och ringde särbon.

– Jag är rädd, sa jag medan signalerna gick fram. På allvar, jag är skräckslagen, han slår ihjäl oss!

Som tur var tog särbon det, inte med ett skratt, så långt sträckte han sig inte, men han kom och hämtade oss med resignerat lugn. Men ändå… varför är det så svårt att välja rätt väg i livet? På alla sätt!

Har du hittat din väg i livet? Hur är det med lokalsinnet? Har du gått vilse?

Träffa oss även på vår blogg Gunilla, Simba och Tasse!

Gunilla-Hedenby-katterna-Tasse-Simba

Hjälp oss skapa Tjejsnack!

Mejla och kommentera, föreslå ämnen, tyck till om krönikorna, om livet, allt du känner för! Skicka gärna med ett foto! Alla införda bidrag honoreras. Mail: [email protected] och [email protected]. Brev: Allas, Tjejsnack, 205 35 Malmö.


(79)
(0)


Annons

  • Karin Ekberg

    Ja du Gunilla vi kan ta varann hand.Jag vågar ej ta mig till city ensam, tänk om jag går fel, måste ha någon med mig.Jag måste ha ett P eller T i blicken.Det är tur att min man hittar,så det fler än du som har dåligt lokalsinne.
    Mvh
    Karin i Tullinge.

  • Karin: Ja, ibland har en vilsen kvinna rätt att luta sig mot sin man 🙂 Underbart att det finns fler som är lika vilse som jag. Jag blir alltid så avundsjuk på alla som likt Hjortfot hittar vägen överallt, särskilt alla dem som har körkort eftersom jag själv ju inte lyckades hitta rätt då heller 🙂
    Glada Tjejsnackhälsningar från Gunilla

  • Tur att ni kom rätt till slut du & Bonusdottern.
    Ja jag har hittat min väg i Livet & är lycklig för det,hyffsat bra lokalsinne men visst har jag gått vilse fniss …

    /Kram från mig i goa Vårsolen

  • Anna Eriksson

    Hej Gunilla! Varje gång jag åker o vecko-handlar vet jag aldrig var jag har parkerat bilen när jag ska åka hem. Det känns som om jag är så koncentrerad o ”inne” i själva handlingen så jag glömmer tid o rum och är helt vilsen när jag ska åka hem. Gissa om min man blir irriterad på mig där jag irrar runt på parkeringen:)Hälsningar Anna E.

  • Fru Eriksson: Hehe, vi var nog mest glada över att särbon inte gick i taket 😀 Låter härligt att du har så bra lokalsinne när det gäller livets viktiga vägval!
    Kram och glada Tjejsnackhälsningar från Gunilla

  • Anna: Hm, ÄR män bättre på att hitta, eller? Ibland får man onekligen det intrycket…
    Åh, som jag känner igen mig i din beskrivning av hur du irrar runt på parkeringen – och det fastän jag inte ens äger en bil, eller för den delen får lov att framföra ett fordon 🙂 Men HADE jag fått det så hade jag tappat bort bilskrället stup i kvarten, det är jag fullständigt övertygad om 😀
    Glada Tjejsnackhälsningar från Gunilla

  • Nettis

    *Fnissar alldeles hysteriskt* 😀 😀 ! Jag går faktiskt vilse i gammelskogen ibland. Men dom gångerna har jag ringt syrran och så har vi pratat en stund och vips så är jag ute ur skogen igen 😀 .

  • Nettis: Så bra att du har mobilen med dig!! Annars hade jag blivit jätteorolig för dig <3
    Jag gick vilse i svampskogen en gång före mobilernas tid, det var INTE kul! Samma grej hände särbon, men då hade han slängt ifrån sig jackan med mobilen och kunde inte hitta tillbaka ens till den… Det kan vara en riktig rysare att gå vilse i skogen!
    Glada Tjejsnackhälsningar från Gunilla

  • hehe…. Jag har en kompis som säger att hon går vilse i sitt eget kök. En annan som inte ens hittar på sin egen lokalgata. Själv åkte jag tur och retur, över en helg, med bil, till Schweiz på kattutställning, med endast en GPS som navigatör. Vid ett tillfälle, står jag mitt i Danmark vid en färja och har inte den blekaste ANING om var jag befann mig. Men till Schweiz kom jag och även hem. 🙂 23timmar nonstop ner och 18 timmar nonstop hem. Japp, jag är galen, men kul har jag. 🙂

  • Nettis

    Hihi, jag tycker du ska göra som jag sa till grannen (som dock inte anammade detta 😀 ). Köp en sån där orange flagga på lång pinne, som man sätter på barnens cyklar, för att dom ska ses bakom häckar och staket 😉 .
    Så sätter du fast den i ett av fönstren eller kanske takräcket, så hittar du den garanterat 😀

  • Nettis

    Ja jag har ju diabetes, så jag brukar se till att ha både vätska och druvsocker med mig, för säkerhets skull 😉 .

    Men vad förargligt att särbon hade med mobil, men hade gått ifrån den :O

  • Nettis: Förstår att du måste tänka till mer innan du ger dig ut <3
    Du kan tro att särbon grämde sig över sitt slarv med jackan – men allt slutade ju som väl var lyckligt 🙂

  • Nettis: Kanontips med flaggan, hade jag haft körkort hade jag köpt en flagga på direkten 🙂

  • Inkan o Ligan: Hehe, du är både galen – på ett bra sätt! 🙂 – och klok. Jag hade ALDRIG vågat ge mig ut på en sådan långresa på egen hand 🙂
    Glada Tejsnackhälsningar från Gunilla

  • Nettis

    Hihihi, ja jag vet inte varför inte grannen köpte en sån 😀

  • Nettis

    Hittade han sin jacka sen då 😀 ?

  • Ja, det gjorde han Nettis! Ska skriva om både mitt och särbons vilsegående i Tjejsnack framöver 🙂

  • Anna Eriksson

    Tänkte lite på hur det var när man var liten o vad saker o ting har ändrat sig sedan i slutet på 70 talet då jag växte upp. På lördagarna gick man upp tidigt för att hinna se Hacke Hackspett som de visade på God Morgon Sverige. Det var lyx att få smörgåsskinka o apelsinjuice för det var rätt dyrt att köpa. Tänk att Skogaholmslimpa var mycket godare förr! Dator o mobil fanns inte heller men vi klarade oss utmärkt ändå! Kram Anna E

  • Anna E: Jag är ju äldre än du men har också nostalgiska känslor kring Skogaholmslimpan 🙂 Och så hade vi något som hette Långa Fina och Lilla Fina, tror inte de finns längre
    På min tid var tecknat så ovanligt att det i princip var Disney på julafton och serietidningar som gällde 🙂 Men var tid har sin charm!
    Kram och glada Tjejsnackhälsningar från Gunilla

  • Nettis

    Hihihi jaaa gör gärna det 😀 . Kram 🙂

  • Lotta

    Men vilket intressant samtal ni måste ha haft! Du borde ha en sändare på dig. Jag har upptäckt att lokalsinnet faktiskt kan utvecklas (gäller dock ej i tunnelbanesystem – då måste man nog ha en råttgen eller två). Mitt har blivit bättre med åren. Tror jag fick nog när jagade våning efter våning i ett p-hus i Stockholm och till slut insåg att min bil var stulen. När jag svettig, flåsande och upprörd anmälde stölden till vakten visade det sig att jag var i fel p-hus. Hur pinsamt var inte det på en skala?!

  • Lotta: Hahahaha!! 😀 Det är så befriande att läsa om andras misstag, ibland tror man att alla är Hjortfot utom man själv 😀 (För er som inte känner till Hjortfot kan jag avslöja att denne legendariske, fiktive indian lär ha varit känd för sin utomordentliga förmåga att hitta rätt väg.)
    Kims och mitt samtal var verkligen utomordentligt intressant och djuplodande 🙂
    Glada Tjejsnackhälsningar från Gunilla

  • Karin Ekberg

    Nä,Inte är jag lika allert som när jag var yngre.Det är ju förjävligt att man ska bli gammal, men ibland
    får jag ryck som måste göras.
    Mvh Karin i Tullinge.


Annons

Senaste från allas

Laddar nästa sida…