Trending: Videotips för din trädgårdKöksträdgårdOdlingPerennerTrädgårdskalenderVårträdgårdVårblommor

Huggorm eller snok – så här ser du skillnad på dem

11 maj, 2021 
Mirijam Geyerhofer
Huggormar ligger gärna gömda bland löven och är lätta att råka störa.
Hur skiljer man på en huggorm och en snok? I takt med att det blir varmare i naturen så finns det all anledning att friska upp sina reptilkunskaper.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Vi har bara tre sorters ormar i Sverige; huggorm, snok och hasselsnok. Och medan den förstnämnda kan orsaka svåra skador på både oss människor och våra husdjur så är de två snokarna helt ofarliga. Att se skillnad på de olika sorterna är lätt på bild men svårare i naturen när de oftast snabbt försvinner iväg mellan snår och buskar. Ligger de stilla (eller om de är döda) så är det dock lättare att se vilken sort man har att göra med.

Så ser du skillnad på en huggorm och en snokBrand logo
Så ser du skillnad på en huggorm och en snok

Hasselsnoken återfinns endast i södra Sverige, och det finns även en snok med det passande namnet Gotlandssnok som endast återfinns på just Gotland samt på några mindre öar runtomkring. Gotlandssnoken har olika färger, från väldigt mörk till ljusare grå och grönaktig. Även Gotlandssnoken har de typiska ljusa fläckarna vid huvudet.

Annons

Se skillnad på snok och huggorm

Många tänker att skillnaden på snok och huggorm är lätt att se i mönstret på ryggen. Huggormen har förvisso ett väldigt karaktäristiskt zickzackmönster som snoken saknar, men beroende på var de är i sin ömsning av skinn så kan de se lite olika ut. Den lite ovanligare svarta huggormen påminner även väldigt mycket om snoken, och eftersom de ofta ligger lite gömda så kan det vara svårt att hinna ta en ordentlig titt innan de skrämt ringlar iväg.

Kännetecken som skiljer ormarna åt

FÄRG
Huggorm: Ljusare bas med ett mörkare brett sicksack-mönster över ryggen. Finns även helsvarta och beroende på var i ömsningen de är så kan de skifta lite i färg när det gamla skinnet åker av.
Snok: Mörkare grundfärg, gröngrå till brun med små prickar på ryggen. Ljusare fläckare i gult eller vitt längst bak på huvudet.
Hasselsnok: Ljusare färg och två längsgående mörkare rader på ryggen. Ljusare fläckare i gult eller vitt längst bak på huvudet.

HUVUD

Huggorm:
Brett, platt huvud
Snok och hasselsnok:
Smalare huvud med två ljusa fläckar vid nacken

ÖGON
Huggorm:
Svarta vertikala pupuller
Snok och hasselsnok:
Runda pupiller

KROPPEN
Huggorm:
Cirka 60 cm lång, honan något längre.
Snok:
Cirka 80 cm lång, hanen något längre. Kan bli upp till 130 cm men inte lika vanligt.
Hasselsnok: Cirka 80 cm lång. Till skillnad från vanlig snok och huggorm så är hasselsnoken helt slät och kallas även för slät snok.

Snok har gula fläckar bakom öronen.
Ett av de lättaste sättet att känna igen en ofarlig snok är de ljusa fläckarna bakom huvudet.

Snokar lägger ägg i komposten

Ormar är lika tveksamma till människor som många av oss är till dem, och håller sig gärna långt ifrån oss när de kan. Men samtidigt så trivs särskilt snoken ypperligt i vissa miljöer som vi skapat, som kompostlådor och rishögar i trädgården. Både kompost och gödselhögar är dessutom perfekta platser för äggkläckning eftersom de blir varma när innehållet förmultnas.

Annons

Huggormen äter gärna sork, så den som har stora fält eller annan passande miljö kring sitt hem har även mycket god mat för ormarna. Finns det mycket katter eller andra djur som konkurrerar om utbudet så brukar det dock finnas färre huggormar.

Och kom ihåg – alla ormar i Sverige är fridlysta!

Uppsök sjukvård vid huggormsbett

  • Huggormsbett kan ses som två prickar med 6–9 mm mellanrum. Ibland är det även blått och svullet kring bettet.
  • Betten gör ont men är i normalfall inte livshotande för en i övrigt frisk människa. I sällsynta fall kan den bitne få en allvarlig allergisk reaktion, och det är större risk att barn, gravida och äldre blir påverkade av ett bett.
  • Den som blivit biten av en huggorm bör hålla sig stilla och alltid uppsöka sjukvård.

Källor: Naturhistoriska riksmuseet, 1177.se, lund.se

Annons